fredag 29 augusti 2008

Skåne

Nu åker jag till landskapet där nere i söder. Kan man säga att Skåne är Sveriges Södern, förresten?

Jag kommer att höras av tidigast söndag kväll.

Ha en trevlig helg!

OS - en betraktelse 4

Jag vet inte hur det är med er, men jag satt här på morgonen med en svår OS-abstinens. Hela jag skakade i frossbrytningar. Var är dubbeltrappen när man behöver den som bäst? Den som ändå fick titta på lite boxning. Alla vattenpolospelare; Kom tillbaka! Allt är förlåtet!

För er som har svårt att acceptera att nästa sommar-OS är fyra år bort har jag skakat fram lite bilder från gymnastiktävlingarna i Peking. Jag visste faktiskt inte att man tävlade utomhus, men det verkar ju fungera bra.

Vad månde detta vara?

På väg hem igår efter att ha sett en bit av Island upptäckte jag att stan var full av reklam för något, som jag aldrig hört talas om tidigare.


Helt klart har detta evenemang någon sorts etniskt tema. Jag ser framför mig folk som dansar i färgglada dräkter. Det kommer nog serveras exotisk mat. Kanske även lite sköldar och spjut kommer med på ett hörn.
Dock ser jag inte kopplingen till flyget. Kanske en leopardmönstrad flygmaskin kommer stå uppställd för beskådan.

Är det någon av er som ska dit? Kan ni i så fall återkomma med en rapport?

torsdag 28 augusti 2008

Chefen och jag

Jag har träffat min chef idag. Hon hade inget konkret till mig just nu, vilket innebär att jag får gå hemma ett tag med betalning. Gör ju inte direkt ont.

Ett företag, som jag känner till, behöver folk. Jag föreslog att hon skulle sälja in mig som konsult där. Ett annat sätt hade ju varit att själv söka jobb där, men då skulle jag komma dit som sisten in. Kanske inte så där väldigt smart med en lågkonjunktur som står för dörren. Är jag trygghetnarkoman, tro?

Precis innan jag skulle gå så sa hon till mig… Ja, vad sa hon egentligen? Här kommer några alternativ, men bara ett är rätt:

Klipp dig och skaffa dig ett jobb.

Jag tänder på hjullastare

Jag vill att Sverige invaderar Danmark, bränner ner deras grödor och internerar drottning Margrethe

Visste du att man får ett lättare rus av att röka oregano?

Island är helt gjort av is. Jag har en bit av Island i min frys. Vill du följa med hem och titta?

Det vore bra om du kom in till kontoret igen på måndag och presenterar dig för säljarna.

11 snabba

1. Klädbutik: Jack & Jones
2. Inredningsbutik: Please…
3. Godis: Choklad
4. Stad: Sydney
5. Dryck: öl
6. Musik: Progressive Rock
7. Tv-serie: Simpsons
8. Film: Rosens namn är den som jag tänkt mest på de senaste dagarna
9. Träning: Promenerar
10. Bakverk: Det mesta som passar till kaffe
11. Kaffe: Med mjölk

onsdag 27 augusti 2008

Ja, varför inte på jobbet?

I eftermiddags och ikväll så var jag på ”off-site” med Företaget. Off-site betyder på svenska att man är någon annanstans än på kontoret.
Vi var på Tjörn hemma hos chefen. Fastän mitt uppdrag på Företaget slutar på fredag så stod det speciellt i inbjudan att jag förväntades närvara. Så här efteråt så kan jag inte förstå varför, då en stor del av tiden upptogs av ”Planering inför hösten”, ”Prissättning 2009”, etc.
Jag hade i alla fall med mig en bamsig prinsesstårta som en liten tack-för-mig-gåva.

På kvällen lagade vi god mat tillsammans. Det var både gott och trevligt.


Några saker som jag noterade:
En kollega glömde(?) att tvätta händerna innan han började fixa med förrätten.

Det gjordes pesto till förrätten. När jag sa det är som att välja mellan pesto kolera så hörde ingen det. Pärlor till svin...

Det fanns en gillestuga i chefens hus precis som jag hade förutspått. ("Han har säkert gillestuga hemma") Dock gissade jag fel på mexitegelvilla. Det var vanlig, röd tegel.

En annan kollega bar kniv i sitt bälte. Tror inte att han är scout.

En kollega utbrast: ”Om någon vill göra det på jobbet så är jag villig!” Alla misstolkade det.

Jag kommer nog att sakna dem lite.



Imorgon ska jag träffa min konsultchef och prata framtid.

Tag en lott ur virustombolan

Nu är hösten här, har jag hört diverse människor utbrista i bloggar och ute i verkligheten. Det är bara att hålla med. Ute regnar det. Igår var jag ute och tryckte ur luften ur barnens pool, och lade in den på en hylla i garaget. Vi ses någon gång 2009!

Sedan ett par veckor går barnen på dagis igen. Alla föräldrar som har barn på dagis (nej, jag tänker inte kalla det förskola) eller i skolan vet att nu efter sommaruppehållet så slår diverse sjukdomar till. Dagis och skolor måste vara rena paradiset för en virolog.
Mina barn har redan hunnit med att komma hem med varsin präktig förkylning och i mitten av förra veckan slog någon sorts magåkomma med diarré till. Jippi!

Än så länge är döttrarna snåla. De delar inte med sig. Jag prisar deras njugga attityd. Jag klarar mig så bra utan.

Emellertid så vet jag ju att det bara är en tidsfråga. Snart har jag en präktig förkylning. Någon gång till vintern så slår säkert någon skojig magsjuka till också.

En eller två förkylningar kommer jag säkert att hinna med under våren också.

Om det ändå vore i slutet av maj…

tisdag 26 augusti 2008

En riktigt kass svensexa

Det är många år sedan men ett inlägg på Hedgehogs blogg fick mig att minnas.

Min svensexa var usel, riktigt usel. Jag hatar fortfarande alla inblandade för deras brist på fantasi och för deras snålhet.
Först blev jag körd till ett gym där jag motades in på ett aerobics-pass. Jag har koordination som en kamel så det var kanske kul för dom andra.
Därefter blev det laserdome, kvällens enda ljuspunkt (ofrivillig vits).
Sedan åkte vi hem till min bror och där blev det kinamat. Wow, liksom. Det var allt!
Jo förresten, sedan söp dom mig full och tvingade mig att ringa till min blivande fru, som blev arg.
När klockan var strax innan 22 började folk dra sig hemåt. Ridå.

Jag har därefter varit med om att arrangera roliga svensexor för släktingar och goda vänner, av vilka flera var med just denna olycksaliga kväll. Det har varit skärmflygningar, dyra krogbesök, lerduveskytte, bastubåtar, spabesök etc.

Jag hoppas att ni någonstans inom er kände åtminstone en gnutta dåligt samvete för min sketna svensexa och att ni än idag någon gång emellanåt vaknar upp mitt i natten och skäms.

Böj era huvuden i skam!

Krabbfiske

Krasch! Jag smällde musslan mot klipphällen.

- Kom här flickor så ska ni få se vad jag gjorde här, när jag var barn.

Som jag skrev tidigare så var döttrarna och jag på Tjörn i lördags. Vi gick ner till stranden, eftersom äldsta tjejen ville leta snäckor. Väl där nere bestämde jag mig för att visa hur bror min och jag fiskade krabbor som barn.

Jag hittade en mussla och tog med mig barnen ut på den lilla stenpiren under bryggan. Nu skulle de allt få se! För att trissa upp stämningen lite extra drog jag några historier om hur man ibland fick lura extra länge på gammelkrabban, eftersom den var extra listig och att det bara var de extra listiga som levde så länge att de hann bli riktigt stora.
Kunde en sån bitas? Nej, de nyps. Får vi tag i en riktigt stor så ska jag visa hur man håller dem så att man inte får sig ett elakt nyp.
Jag hade ingen rev med mig så jag släppte ner den öppnade musslan som den var i vattnet.

- När krabborna kommer så fångar jag dom med händerna.

Flickorna tittade imponerat på mig.
Vi satt där ett par minuter och stirrade ner i vattnet. Musslan låg där mellan stenarna och rörde sig svagt i strömmen.

- Kommer det ingen krabba snart?

Ja, var var de någonstans? Här brukade ju finnas hur mycket krabbor som helst.
Några tångräkor närmade sig och började försiktigt beta på musslan.

- Ser ni räkorna?

Ett par icke speciellt exalterade hummande, undslapp döttrarna.

Först tänkte jag att jag inte skulle låtsas om den. Det kunde ju faktiskt komma en stor eller i alla fall en något större krabba snart.
Efter ytterligare ett par minuter kapitulerade jag. Den lilla, lilla krabban, stor som min tumnagel, hade smugit upp och satt nu halv dold inne i musslan och åt. Fångsten blev inte mer dramatisk än att jag lyfte upp musslan med krabba och allt.



- Blir dom inte större?
- Jo, men dom stora var inte hemma idag. Ska vi gå upp till huset nu?

En liten revansch blev denna stora gräshoppa, som vi hittade en stund senare.

Jag var ute och tog in det sista av sommaren

Nu i helgen var lite som nu eller aldrig. Eller kanske nu eller någon gång i mitten av 2009. Jag behövde en sista dos sommar.

Nej jag ser inte fram mot hösten direkt. Jag ser inte heller fram mot hösten indirekt. Alla höstsporter går att genomföra på sommaren. Jag har plockat flera liter svamp de senaste veckorna och jag kan sitta inne och kura med en kopp te även i juli.

Nästa helg kommer till stor del att tillbringas i bilen och på den stora reptilmässan i Kristianstad (You didn’t see that one coming, did you?) och sedan är vi ju inne i september, då man ju får räkna med att hösten slår sina elaka klor om en.

Därför var det detta veckoslut som det var viktigt att fylla på sommartanken.

I fredags grillade vi. I lördags åkte vi till Tjörn över dagen och flickorna var nere vid stranden och plockade snäckor.

I söndags tillbringades en stor del av dagen i trädgården. Jag hade fyllt på vatten i barnpoolen och tjejerna lekte och stojade. Jag satt på trappen och såg vattenstänk i motljus.

Är jag nöjd? Njaee, det får gärna bli en fin september också. Horisontellt regn kommer ändå senare i höst och i vinter.

måndag 25 augusti 2008

Min uppväxt

Här kommer ett svar på Ullahs fråga i kommenatorsfältet till mitt förra inlägg:

Jag är uppvuxen i de ruffigare hamnkvarteren i Göteborg. I Majornas allmänna läroverk lärde jag mig att veta hut. Inte sällan delades pedagogiska guldkorn ut med rottingen.

Klass 2A i Majornas allmänna läroverk. Jag sitter längst nere till vänster. Vår fröken hette Klotilde Brunström.

Min far arbetade i hamnen. Min mor brukade skicka ner mig med plåtlådan med hans smörgåsar på lunchrasten. Ibland gick jag ner och mötte honom på jobbet efter skolan på fredagarna. Då kunde jag få sitta med och lyssna när far satt och pratade med de andra gubbarna. De slängde åt mig pengar som jag fick gå och köpa pilsner åt dom för. Hade jag tur så fick jag behålla en två-öring till karameller.
När jag var 16 slutade jag i skolan och började som hamnsjåare. När jag var 17 gick jag till sjöss på en av Broströms båtar.

Båten jag mönstade på

Lönen bestod av några kronor i månaden samt cigaretter. Äntligen var jag vuxen.

Mer herptiler*

Jag kan inte släppa det här med djuren i min närhet, och varför skulle jag det?

När jag plockade svamp i förra veckan så prasslade det till i gräset alldeles där jag satt mig för att plocka de där fina kantarellerna som jag visade en bild på. Det var en groda! Det blir alltmer och mer klart för mig att det finns många grodor i trakten. Skoj! Här är bilden som jag tog:


Sedan så var jag förbi mitt ställe med kopparödlorna och tog en filmsnutt i lördags eftermiddag.

video

Man har det inte roligare än man gör sig!


* Grod- och kräldjur

söndag 24 augusti 2008

Nej men se här!

Det finns ju som jag berättat en del grodor och ödlor nära inpå huset. På en hundpromenad igår så kollade jag in mitt ställe där det finns kopparödlor.
Det fanns mer än så.
När jag lyfte på spånskivan så låg där inte bara en kopparödla utan även en salamander. Skoj!

En skogsödla i handen är bättre än tio i skogen. Notera kopparödlan nere på marken.

Salamander

OS - en betraktelse 3

Vi börjar med det djupt tragiska. Den 17 november 2004 tog den olympiske guldmedaljören Mikael Ljungberg sitt liv inne på en toalett på en psykavdelning på Mölndals sjukhus. Efter sin sportkarriär gick han in i depressioner, som blev allt djupare. Psykvården inte bara misslyckas med att få honom att må bättre. Den lyckades inte heller skydda honom från sig själv, när han bäst behövde det.

Nu när OS i Peking är nästan slut så minns jag Mikael Ljungberg. Det är svårt att låta bli att tänka på hans tragiska slut. Därför låter jag tankarna gå tillbaka till OS i Sydney 2000; ett OS där Sverige tog en hel drös medaljer. (4 guld, 5 silver och 3 brons)
En annan sak som jag kommer att tänka på var att bland kandidaterna till att få arrangera OS år 2000 fanns Peking. Sydney ansågs vara det bästa valet. Det ansågs dessutom som osmakligt och mot den olympiska tanken att ge spelen till en brutal diktatur som Kina. Go figure!

Tillbaka till Mikael Ljungberg. Vi tog väl något guld i simning och något annat i lerduveskytte (Jo jo!). Resten minns jag inte. Det är Mikael Ljungberg jag minns. Hans starka, oförställda glädje när matchen var över och han stod som olympisk mästare. Hur han dansade runt av lycka och hur han kramade om kungaparet, vars närvaro för en gång skull kändes motiverad. (Kanske för att kungen, denna känslomässige isstod, sänkte garden och var nästan lika glad som Ljungberg.)

Lasse Anrell beskrev Mikael Ljungbergs OS-seger mycket bättre än jag kan göra det i sin krönika.

Jag tror att jag kommer att tänka just på Mikael Ljungberg även i fortsättningen när någon pratar om olympiska guldmedaljörer. Han var störst!

lördag 23 augusti 2008

Trist jobb

Man skulle kunna tro att jag skulle vara förskonad från sånt här med tanke på att jag arbetar med IT. Icke då! Nu sitter jag här med en bärbar dator och fått fnatt (och virus). Webbläsaren öppnar nya fönster med erbjudanden om online-spel och annat skräp.

Nu behöver jag ändå installera om Windows, men jag hade inte lust att göra det nu.

Svamp

I torsdags så blev det som först var planerat som en halvdag hemma en heldag. Jag hade komp så det räckte, och dessutom fann jag det bäst att hålla mig borta från jobbet den dagen efter att i mail avsiktligt ha kallat kollegan Anders för Annika.

Istället klädde jag mig i skogskläder och drog på mig stövlarna. Med korg i handen gav jag mig ut på jakt på svamp.

Det blev en skön stund i skogen. Förutom en bra promenad så hittade jag nästan tre liter svamp. Nu har sopparna börjat komma. Några kremlor blev det också och ett par nävar kantareller.

Här växer några av kantarellerna

Från vänster ser vi stensopp (Karl Johan), aspsopp, citronkremla och gul kantarell.

fredag 22 augusti 2008

T9

Det finns ögonblick när det kan vara värt att stanna upp och kolla vad man egentligen har skrivit innan man skickar iväg sitt sms.

Den här kanske är gammal men den var ny för mig i alla fall.

Pröva att skriva detta med T9:

Benke köper ludd på ica maxi

Gissa bilden!

Nu är det dags för tävling. Nedan syns en bild. Jag vill veta vad personerna på bilden heter och vad de är kända för.
Den som först vinner en… Ja, det blir en överraskning.

Ni har till kvällen på er (eller till när rätt svar har lämnats givetvis.)

Må bäste bloggläsare vinna!

torsdag 21 augusti 2008

Snart blir det tävling

Hej på er!

Imorgon kl 8.30 kommer jag att lägga ut en liten tävling här på bloggen. Det är ett par enklare frågor som ska besvaras. Den som först pillar in de rätta svaren som kommentar, kommer att vinna någon sorts pris.

Jag frågar – ni svarar

Den rundlagde killen med pilbågen – är det Amor eller Eros?

Solfrossa – är det att man får sola hur mycket man vill?

Varför återfinns så få sverigedemokrater på våra universitet? (Återfinns förresten; det antyder ju att de har varit borta ett tag. Helt borta liksom.)

Om man i samband med en översvämning får in vatten i huset – är källaren då halvfull eller halvtom?

Trivsel är mitt mellannamn

Jag är lite av en trivselspridare. Om folk undrar vad jag är för sorts människa så brukar jag just säga att jag är en trivselspridare. Den som frågar brukar då lysa upp och nicka gillande.
Jag har genom, ska vi kalla det, empirisk forskning kommit fram till att omgivningens reaktion blir betydligt mer positiv om man kallar sig själv trivselspridare än om man säger att man är en gödselspridare.
Kalla er inte för gödselspridare! Det framkallar tveksamhet och avståndstagande hos omgivningen. Jag vill gå så långt att säga att det är direkt olämpligt att i lunchrummet på jobbet utbrista i ett gemytligt: "Vet ni go vänner? Jag är en gödselspridare!"
Enda tillfället då det kan mötas av ett glatt flin och ett "välkommen ombord" är om ni skulle söka jobb på en bondgård.

Nu på morgonen har jag försökt sprida lite trivsel. Jag har tagit en halvdag ledigt och sitter hemma i favvofåtöljen och trivs, men varför låta det stanna vid det?
Jag mailar in till min kollega Anders som sitter på jobbet och har tråkigt. Jag föreslår lite social samvaro med vår chef, som väl säkert har sina positiva sidor, men som är en ganska trist figur. "Ta med dig en kopp kaffe och gå in på hans kontor. Det kan bli hur skoj som helst!"

Svaret kommer ca 60 sekunder senare:

mmm... men vänta.. ... jag har hittat en webcam som är riktad mot en målad vägg som håller på att torka..
Spännande!
Nej jag har inte tid nu för honom.. måste följa detta spännande förlopp... och det kan nog ta hela dagen.. (undrar om den är torr nog nu så inte flugorna fastnar).. jajjamensan...


Jo jo, otack är världens lön, men skam den som ger sig. Jag bestämmer mig för att lirka lite med Anders:

Men Anders,
Var nu inte så negativ! Ni har ju massor gemensamt! Ni bor praktiskt taget grannar. Era barn rider. Kanske har dom varit på samma ridläger. Kanske har du och han suttit till häst samtidigt i samma manege utan att ni har vetat om det. Kanske du, han och en ridlärare har suttit på samma häst ungefär som Pippi, Tommy och Annika gör i "På rymmen med Pippi". Ridläraren är förstås då Pippi, chefen är Tommy och du Anders; du är Annika.

Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön och träden är så fina och marken är så grön.

Jag tänker inte återge Annikas Anders svar. Det innehåller ord som jag inte vill ska besudla denna sedliga blogg.

Jag får klappa hunden lite istället. Då trivs han!

onsdag 20 augusti 2008

Pendragon

Det har under dagen kommit inte mindre än 496 mail, där folk undrar vilken skiva, som jag är mest sugen på att köpa i höst. Ok, här är den:



Och när vi ändå pluggar Pendragon så varför inte fresta med deras bästa låt?

OS - en betraktelse 2

Det är ju eländes elände att det går så dåligt för de svenske i OS.

Kanske är det fel grenar som det tävlas i? SOK borde kanske arbeta för att lite mer "svenska" grenar införs till nästa OS. Jag tänker på sporter som kubb, krocket och brännboll. Där kunde vi kanske ha en realistisk chans till medaljer. En annan fördel är att man kan utöva dessa sporter med en öl i ena handen.

Jag tror också att vi bör pusha för 10 m häck. Sanna Kallur skulle lätt ta OS-guld i London 2012 i den grenen.
Annars har hon ju en ny karriär att falla tillbaka på.

Ännu en jobbig dag

Visst kändes det lite olustigt när jag närmade mig kontoret idag. Det var inte bara regnet som föll som gjorde mig missmodig när jag kom in på gården. När jag var fem meter från porten så visslade en sten förbi mitt öra. Jag vände mig om för att se vem som hade gjort det. Såg inte vem det var men det hördes springande steg bakom hörnet.
Precis när jag kom in i trapphuset mötte jag Daniel. "Hora", skrek han efter mig. Jag blev ledsen. Jag är ingen hora och man säger inte så till andra människor.
Riktigt jobbigt blev det dock när jag kom in i min korridor. Där väntade tre killar från ekonomiavdelningen. Dom ville ha cigaretter. Jag röker ju inte så cigaretter hade jag ju inga. Då fick jag mig en smäll. Jag gillar inte dom killarna. Jag har flera gånger pratat med mig chef och sagt att dom bråkar med mig jämt. Tyvärr hjälper det inte.
Jag skyndade mig in på mitt rum och jag hörde deras hånskratt.
Nu sitter jag här på min plats. Det gör ont i magen och jag vill helst av allt bara springa hem och lägga mig på sängen och stirra upp i taket.

Detta är naturligtvis ingen acceptabel situation på en arbetsplats. Om den här typen av problem fanns på mitt jobb eller någon annanstans ute i arbetslivet, så skulle ledningen ta itu med problemen och antagligen skulle facket ligga på som bandhundar också.

Givetvis så hände inte detta mig idag på morgonen, men liknande saker inträffade på en rad ställen runt om i landet. Jag tänker på våra skolor. Där råder helt andra "lagar" än de som finns på arbetsplatser och i samhället i övrigt. En massa barn har en hård knut i magen som känns jobbigare och jobbigare ju närmare skolan de kommer. Sedan följer en jobbig dag då det gäller att synas och höras så lite som möjligt för att ingen av mobbarna ska dyka på dem.
Bland lärarna finns eldsjälar som arbetar stenhårt för att alla ska ha det bra i skolan, men det finns också väldigt många som tittar åt ett annat håll, eftersom de är rädda för att ingripa eller för att de har slutat att bry sig.
Rektorerna tonar alltid ner problemen på deras skolor. Man vill ju inte se ut som ett dåligt alternativ nu när det faktiskt finns alternativ till de kommunala skolorna.
I mångt och mycket känns det som att skolorna har kapitulerat. Vad sägs om det välkomstbrevet till åttonde klass som Mrs Li berättar om?


När någon gång en skola stängs så är det för att skyddsombudet, anser att det inte är en bra arbetsmiljö – för lärarna. Det stämmer säkert, men det är konstigt att ingen bevakar elevernas rätt till en bra arbetsmiljö på skolan. De borde ju skyddas mest, eftersom de har svårast att själva slå näven i bordet.

Imorgon kommer samma barn med ont i magen gå till skolan. Stenar kommer att kastas. De kommer att bli verbalt och fysiskt trakasserade.

Jag tycker bara att det är för jävligt.

tisdag 19 augusti 2008

Tillbaka till ritbordet labbet

Vi vill ju alla se snygga ut. En del lägger ut en hygglig slant för att se snygga ut under till. Ja, jag talar om underkläder.

I dagens Göteborgs-Posten kan man läsa att Borg-kalsongerna innehåller höga halter av det skadliga miljögiftet nonylfenoletoxylat. (Säg det snabbt om ni kan!)
Citat från artikeln:
Det är en kemikalie som bryts ned förhållandesvis lätt i miljön. Då bildas nonylfenol som i sin tur är svårnedbrytbart och klassificerat som mycket giftigt för vattenlevande organismer. Nonylfenol har hormonstörande effekter vilket bland annat innebär att hanfiskar och grodor kan bli tvåkönade och att fortplantningen riskeras.

Jag kanske låter fantasin rusa iväg med mig, men med tanke på att vi killar förvarar behållaren, som är viktig för vår fortplantning, i kalsongerna, så vill man kanske inte ha underkläder med kemiska ämnen som ger tvåkönade djur.

OK, säger kanske ni. Vi ska inte ha fler barn och Björn Borgs kalsonger är bara så jäkla rätt.
Då ber jag er läsa den här artikeln om Tyrone Jansson (ett underbart namn!), som fick bölder av sina Borg-kalsonger.
Det är en feature som jag svårligen kan se något positivt i. Om tvåkönade grodor inte är ett problem, så är nog en kropp täckt av bölder det. I alla fall om det vore min kropp.

Tänk att sitta på marknadsavdelningen på Björn Borgs kalsongeri (nytt ord som jag just kom på). Livet är ganska soft. Kalsingarna praktiskt taget säljer sig själva. "Ska vi ta en kopp kaffe till? Jag kan kvista ner till bageriet och köpa några kanelbullar."
Plötsligt slås dörren upp och där står VD:n. Han är svettig och röd i ansiktet och ser sig om i panik. Hans blick möter din och han snyftar fram: "Gänget på labbet har bekräftat det som vi har misstänkt en längre tid. Våra kalsonger ger bäraren bölder på hela kroppen! Ni måste hitta på något bra på böldtemat. Helvete, julhandeln står ju för dörren!"
Jag antar att jag medan jag skissade på en kampanj där man bär Borg-kalsonger inför en maskerad med medeltidstema dit man ska gå utklädd som svårt pestdrabbad, så skulle jag även uppdatera mitt CV.

När Björn Borg fyllde 10 år; han kunde väl fått några extra tennisbollar istället? Det var ingen bra idé att ge honom den där kemilådan.


Uppdatering:här bloggar Ulrika om Björns kalsonger.

Slottsskogen Goes Progressive var kul!

Det var en väldigt trevlig festival. Jag blev positivt överraskad av Moon Safari och jag älskade Anekdoten (som vanligt).
Med hem kom Paatos nya live-skiva, Moon Safaris nya samt en skiva med Pineapple Thief.

Det är roligt att glida runt på Slottsskogen goes progressive eftersom man träffar människor som man känner. "Hej, är du här?" "Var du på Rush i höstas?" "Var det du som spelade bas med Stefans band för 15 år sedan?"

Anekdoten

Anekdoten igen

Flytta på dig!

Igår låg jag sista sträckan hem – 70-väg – bakom en bil som inte körde snabbare än 55 km/h. På ställen där vägen krökte saktade bilen ner till 50 km/h.

När jag till sist kunde kör om så såg jag i backspegeln det jag hade förväntat mig att se: En äldre människa bakom ratten.
Då tycker jag så här. Om du anser att 55 km/h är det snabbaste som du vill köra på en 70-väg, som erbjuder en torr vägbana och god sikt, så tycker jag att du allvarligt bör fundera på om du inte är för gammal för att köra bil. Ditt trafikbeteende får dina medtrafikanter att ta risker såsom våghalsiga omkörningar.
I min körkortsutbildning fick jag lära mig att det var lika illa att stoppa upp och hindra trafiken som att köra för fort. Till det måste just räknas att köra väsentligt långsammare än hastighetsbegränsningen.

Nej, det är ingen mänsklig rättighet att köra bil. Om man känner att man inte är en lika bra bilförare som tidigare så bör man överväga att ställa av bilen. Saknas "sjukdomsinsikt" så bör anhöriga ta sitt ansvar.

måndag 18 augusti 2008

Jag kollar på färg som torkar

Det är den tiden på dagen då vi är som bäst lämpade att ta itu med komplicerade arbetsuppgifter.
Jag var just ute vid kaffeautomaten. Nu har jag en bamsemugg med kaffe framför mig.

När jag öppnar Outlook för att titta på vad som väntar smalnar mina ögon en aning. Mitt intellekt är skärpt. Jag spänner mina tankemuskler. Beredd inför vad som komma skall. Inget kommer att vara för svårt. Jag är lika taggad som en sprinter är sekunderna innan en OS-final.

I inboxen ligger en beställning: "Kan du göra om den här bilden till stående?"

Jamen för helvete!

Det finns i alla fall en som ser mig.

De dummas morsa är alltid gravid

God morgon!

Det är måndag. Det är en ny vecka. Låt oss starta med lite visdom från landet som styr och ställer i världen.

söndag 17 augusti 2008

Ett radiotips

I fredags på väg ut på lunchärenden slog jag på P1 i bilen. Jag fick höra en novell, som hette Brorsan är mätt uppläst av Mirja Unge, som också var författaren. Den var väldigt bra. Den var gripande på ett sätt som är svårt att förklara. Kanske var det sättet som den lästes på också. Den finns att läsa här.
Men har ni möjlighet så hör den idag kl 14.30 i P1.

Länk till programsiten

Nej, beställ inga blommor till dem heller

Här kommer en rapport från gårdagens koppleriverksamhet.

Jag önskar att jag åtminstone hade kunnat skriva: "De kom, såg och sneglade".

Nej, jag tänker inte ens påstå att det var nära. Båda prioriterade sina dagssysslor; båttur respektive tvättid. De infann sig sent och ägnade varandra liten/ingen uppmärksamhet. Han såg halva av Anekdotens spelning och ursäktade sig att han skulle vidare in till stan för att se något sorts akrobatnummer på Kulturkalaset.
Hon fattade inte ens att han var den utlovade blindträffen. Efter att han hade gått och jag kommenterade att jag inte hade hört några kyrkklockor klämta, utbrast hon: "Var det han?!" Hon skyndade sig också att tillägga att det där ändå inte hade varit något att ha.

Jag känner mig nästa lite lurad. Jag hade ju fixat och trixat för att tussa ihop dem, och så är de inte intresserade av varandra för fem öre ens. Han gav sig till och med av för att se folk klädda i spandex utföra konster istället för undersöka vad Amor hade släpat fram. Hmmmm, försökte han säga mig något..?

Nåja, när man tänker efter så var väl chansen ganska liten. Jag skulle ju inte vara intresserad av någon bara för att hon vore singel. Merparten av de människor som man möter vill man ju faktisk inte involvera sig på ett djupare plan med.

De får leta vidare; på egen hand.

lördag 16 augusti 2008

Avbeställ blommorna!

Linda Bengtzing är inte förlovad! I en dagstidning fanns tidigare i veckan en förlovningsannons. Linda Bengtzing hade förlovat sig med en Johan Pettersson.
Jag kan tänka mig pådraget på kvällstidningarnas nöjesredaktioner: "Släpp allt ni har för händerna. Linda Bengtzing är nyförlovad! Iväg och skaffa nytagna bilder på henne. Kläm henne på om det finns något datum för vigseln. Kolla om hon är på tjocken också!"

Nu går Aftondaddeln ut och kan berätta att det är inte hon som har förlovat sig. Det finns en till Linda Bengtzing! Det är hon som har förlovat sig. Inte Linda Bengtzing alltså. Eller, det har hon ju… men inte den Linda Bengtzing.

Om det känns som att jag håller på att röra ihop de båda Linda Bengtzing så kan jag tala om att det blir värre. Det finns tre stycken! Jag trodde att det minst sagt underliga efternamnet Bengtzing var förbehållet en liten skara människor, men uppenbarligen finns det så många att det hunnit bli tre stycken Linda Bengtzing.

Detta väcker min nyfikenhet. Jag undersöker vad Bentzingarna i Sverige heter i förnamn mer än Linda.
De flesta har vanliga namn som Per, Oskar, Svea, Veronica och Lars. Dock finns det några som sticker ut en aning:

Klotilde Bengtzing
Grus-Britt Bengtzing
Pölsa Bengtzing
Båtsman Bengtzing
Glenn-Sölve Bengtzing
Cloetta Bengtzing
Bastu Bengtzing
Bensin Bengtzing

Ja, den siste äger en Statoil-mack. Vi får nästan sluta oss till att förnamnet är taget.
Bensin Bengtzing

Det finns naturligtvis namn som är snarlika Linda Bengtzing. De här lyckades jag hitta:

Linda Bertzing
Linda Packning
Linda Flämtning
Linda Voffsing
Linda Stjärtzing
Linda Fisring
Linda Ring-Ring-Bara-Du-Slog-En-Signal


Slutligen ska jag ge er svaret på frågan som ni alla ställer er; dvs hur många Bengt Bengtzing finns det i Sverige?

320 987 stycken!

Lördagsmorgon

Det är lördag morgon. Bara jag är vaken. Jag har bryggt en hel kanna te. Datorn är på.

Det är helt tyst här hemma.

Nu hör jag hur klor rasslar i trappan. Det är Chip som kommer ner för att hålla mig sällskap. Han hälsar glatt och jag sätter mig ner på golvet för att gosa lite med honom. Som alltid vill han bli klappad en kliad en stund, men efter ett tag som urartar det och han vill leka istället. Jag lugnar ner honom innan han börjar skälla.
Jag får en bedjande blick. Jag säger: ”Ja, du ska få mat snart.”

Jag sätter mig i favoritfåtöljen med laptopen i knäet. Jag dricker mitt te. Aaaah egentid!

Nu hör jag ljudet av barnsteg från ovanvåningen. Nu börjar dagen.

fredag 15 augusti 2008

Slottsskogen Goes Progressive - The Dark Secret

Det finns också en dold agenda för morgondagens festivalbesök. Jag ska försöka para ihop två av mina kompisar. Jag ska koppla lite alltså.

Båda är 30+, ser ganska bra ut, har välbetalda jobb, men har av olika anledningar; karriär, otur, dålig timing etc, inte haft någon fast relation på en längre tid.

Jag är av åsikten att alla bör ha någon att krama. Om alla hade det skulle världen se betydligt bättre ut. Har man någon att älska och blir älskad tillbaka så är risken mindre att man slår ner folk på gatan eller strävar efter världsherravälde.

Båda "vet om" den andra och vilka ambitioner som jag har. För att det inte ska bli för pinsamt så har jag låtit de båda tro att den andra inte vet om mina planer.
Jag ska inte sitta här och påstå att det är en översvallande entusiasm hos någon av dem inför utsikterna att gå på en slags blinddate. Det känns nog lite genant, kan jag tänka.

Givetvis har båda i eftermiddag flaggat för att deras medverkan är i fara. Hon skyller på… tvättid! Han skyller på att han gärna vill ta ut båten en sväng om vädret tillåter. (Han borde ta med henne ut på båten och hon kan ha sina kläder i ett snöre efter båten...)
Ingen har dock stängt dörren helt utan har lovat att höra av sig under dagen.

Håll tummarna!

Slottsskogen Goes Progressive

Imorgon är det kanske årets viktigaste musikhändelse i Göteborg. Det är då som den årliga festivalen Slottsskogen Goes Progressive går av stapeln.
I år ser jag mest fram mot Anekdoten och Moon Sarafi.

Befinner du dig i eller i närheten av Göteborg så kom dit! Det kostar gratis och det kommer att bjudas på bra musik.

Roligt - inte roligt

Igår kväll var det ett avsnitt med South Park där Paris Hilton figurerade.


Hon var konstant berusad och hostade upp sperma i stup i kvarten. Hennes hund tog livet av sig. Jag skrattade när jag såg det men är inte helt säker på att det var så roligt.

En kort tid efter Steve Irwing hade dött, dök han upp med en stingrocka hängande från bröstet i ett avsnitt .

Kanske är det så att om man ska ligga på gränsen, så kommer man då och då att trampa över den.

torsdag 14 augusti 2008

Personlighetstest

Jag hittade ett test som jag inte kunde låta bli att göra.

Detta blev resultatet:

Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulenter, journalister, religionslärare.


Tänk, det var det som jag misstänkte! Det är ingen idé att söka jobb på stålverket.
Bäst gillar jag nog "Oftast begåvade skribenter". :-)

En eftermiddag i studion

Sitt här i den fåtöljen! Fan, nu ligger katten där igen. Schasa väck honom! Nej, det är ingen fara. Du kan putta ner honom. Han är van.
Va?! Har han pinkat där? En sån jävel! Han ska få sedan och då snackar jag inte om en burk sardiner om du förstår vad jag menar? Vänta så ska jag lägga en handduk ovanpå. Hmm, det är en ganska tunn handduk men du kanske inte behöver sitta med hela din tyngd. Du kan väl sitta på en skinka i taget liksom?
Så där ja! Nu ska vi se. Men vad i helvete har du på dig? Jeansjacka? Gå genast och byt om till det som vi kom överens om! Det ska vara den där svarta kavajen och korta kjolen till. Svarta strumpbyxor också. Du har ju snygga ben, för fasen!
Nu liknar det något! Men vad har du i handen? Det är ju en sån där grej som man numera kan köpa på Apoteket! Ta bort den innan jag blir riktigt ond på dig! Se här, jag har en bukett, som en av polskorna som jobbar för mig, har plockat i skogen. Det blir fint. Jag tror att folk gärna ser dig med en bit rabatt i händerna. Ungefär som att det just har varit någon ungjävel framme med en blomsterkvast till dig.
Hmmmm, det är ändå något som fattas. Vänta så klipper jag en bit tyg från gardinen här. Så… nu snor vi den ett varv om halsen din och knyter till. Voila! En scarf direkt från Paris. Nu ser du lite lagom tantig ut. Kärringarna på Östermalm ska ju ha sitt, vettu.
Kolla nu på mig! Fan, du har inga glasögon med dig? Ja bra, sätt på dom! Nu ser ju du nästan beläst ut. Inte för att du väl läser så förtvivlat mycket, men någon sate lurar vi väl. Oj, sa jag det högt? Jamen du har väl hört värre? Jasså inte det?
OK, nu glömmer vi det och så ger du mig ett vackert leende! Nej, det där duger inte. Se inte så jäkla butter ut. Jag läste i tidningen att din farsa är god för 200 mille. Le för sjutton!


Klick!

Det är inte jättebra men det får duga. Nu tar vi en kaffe på det här. Ja, jag kan fixa en latte åt dig.

Jag vill gå hem!

Grodor

Det bor grodor i min trädgård. Jag gav mig ut med kameran för att ta ett par bilder, som jag sedan kunde visa er.


Den ena grodan är en vanlig groda. Ja, det är artnamnet: Vanlig groda. Nu kan jag höra många av er muttra: ”Men vad är det vetenskapliga namnet? Du som kallar dig själv för ett namn på latin får väl för bövelen tala om vad vanligt groda heter på latin!”
Såja, såja! Ta det lugnt! Vanliga groda heter Rana temporaria på latin.

Den andra grodan är av porslin. Den fann jag i en prylbod strax norr om Sandviken. Den kväkte så bedjande om att få följa med mig hem. Jag tittade åt ett annat håll och spelade hard-to-get först, men vi visste båda att det skulle bli vi två.

För att förvilla er lite så tänker jag inte tala om vilken som är vilken. En av dom är förresten stor som en medicinboll, men jag säger inte vem.

Fina grodor är det i vilket fall.

onsdag 13 augusti 2008

Prinsessan Lilian bloggar 13


I guess you all have read the news. I happened to take a fall in my home yesterday. My hip isn't what it should be.
No, I wasn't drunk! As loyal readers of my blog know I only drink alcohol in small quantities.

I'd like to send my grateful regards to the handsome medics who helped me into the ambulance. Yes, I do look great considering my age. I know that, but thanks a lot for pointing that out in a very stressful moment. I helped a bit.

Bummer this would happen now! I was going to the anabolic games in China this week. Good job I got to spend some days at the castle though.


That little man Jonas Gardell was a cutie. I had plans for him. Those plans included him and me trapped in a closet.
I asked a guy in the production team if it would make good TV? I was strongly advised not to drag him into a closet.
"He has already come out of the closet", I was told.
That kind of puzzled me. Had anyone else taken him into the closet? Schollin perhaps? Damn! I really wanted to lay my hands on Gardell. Damn Schollin!

Now I'm at hospital. The doctors gonna have a go at me later today. Fingers crossed everything goes well.
This is a short list of things I'd like to see when I wake up afterwards:

Case of good old British lager
One bottle of Champagne in an ice-bucket
Oysters. Loads of them
Lost DVD-box (First season). I never cared for the subsequent seasons. Things got a bit out of hands, didn't they?
Packet of fags. (Yes, I know I shouldn't but what a heck!)

You know I'm a princess! And what I say goes! All right?

Luv,

Lil

tisdag 12 augusti 2008

OS - en betraktelse 1


En sån tråkig historia!

Dum, dum fråga

I helgen förevisade jag mina nya råttsnokar för två väldigt intresserade barn och deras mamma, som var på besök. Jag plockade ut ormarna för att alla skulle kunna se ordentligt. Jag höll nyförvärven i mina händer. Avståndet från ormarnas huvuden och barnens näsor var ca 20 cm.
Då undrade mamman: ”Är dom giftiga?

Råttsnokar
Jag himlade med ögonen lite i smyg. Jag kan inte förstå varför denna fråga kommer så ofta som den gör, när jag förevisar ormar på dagis, fritidsgårdar, mässor, utställningar eller som denna gång privat. Vad är det som får vuxna människor att tro att jag håller en giftorm utan vare sig krok, tång eller tjocka handskar? Vad får folk att tro att jag skulle utsätta andra människor inför faran att befinna sig inom huggavstånd från en giftorm?

Jag tycker att det är helt OK och ganska roligt att besvara på frågor om ormar, när det är frågor som ställs för att personen som undrar är genuint intresserad eller åtminstone nyfiken på hobbyn.
När frågorna ställs för att förlöjliga mig eller min hobby, så brukar jag svara diplomatiskt om jag är på bra humör. Mindre diplomatiskt blir svaret, om jag är på sämre humör.

Min favorit bland de dumma frågorna dök upp för en massa år sedan på en mässa i Östra Nordstan i Göteborg. Vi i reptilföreningen hade tussats ihop med något, som låg väldigt långt från vår egen hobby: En frimärkssamlarklubb.
Kopplingen var att de visade frimärken med djurmotiv. Vi hade förmodligen bjudits in för att dra lite mer publik till detta evenemang.
Vi var inte överdrivet intresserade av deras frimärksalbum. De var desto mer intresserade av våra djur. Det är som sagt längesedan, men jag antar att vi hade med oss terrarier med några ogiftiga ormar, ett par ödlor och någon groda.
En man lämnade sitt frimärksbord och stegade över till oss och terrarierna. Han hade en imponerande comb-over. (Hans bena låg någon centimeter över höger öra.) Hans skjorta var beige och det var också hans byxor.
Lite osäkert leende tittade han på oss och sedan på djuren. Uppenbarligen ville han få igång någon sorts samtal. Nu behövde han bara en ”isbrytare”.
Han gjorde en gest mot terrariet med den helt ofarliga ormen och ställde den kanske dummaste frågan jag har fått i reptilsammanhang:

Ni har väl dragit ut gadden så att den inte rymmer?

Om någon hittar någon logik i den frågan så vill jag gärna veta det.

Vakna!

Motsatsen till mig då skulle vara de människor som tar allt med jämnmod. En person inte alltför långt bort från mig är sådan.

Här är några lösryckta repliker:

"Vi tänker ge dig en stor löneökning."
"Vi måste säga upp dig pga arbetsbrist."
"Du har vunnit tio miljoner på tipset."
"Du är svårt sjuk och har max två veckor kvar att leva."
"Ett rymdskepp har landat på Heden i Göteborg. Nu säger dom på radio att en lucka sakta håller på att öppnas."


Alla dessa nyheter skulle bemötas med ett stillsamt ”Jaha” och ett nollställt ansiktsuttryck.
Det kan väl förvisso vara skönt att inte gräva ner sig alldeles vid minsta motgång, men samtidigt har jag svårt att förstå hur man kan låta bli att visa känslor, när det händer roliga saker.

Jag skulle vilja ge människan en ordentlig örfil och vråla i örat ”Jamen för helskotta! Hallå!!! Är det någon hemma?”

Svaret skulle givetvis bli: ”Jaha”

En fundering


Är Pamela Andersons nästa pojkvän/make en så kallad bröstarvinge?

måndag 11 augusti 2008

Nya ordspråk

I förmiddags stod jag och lade stillsamt på mascara på grannens kor, när det hördes ett brummande.
”Vad i hela friden”, tänkte jag. En lastbil backade in på garageuppfarten. Solen förmörkades när flaket höjdes. Med ett ögonbedövande muller rasade tusentals Kitty-böcker ut ur lastbilen och ner på min gräsmatta.

Gudars skymning! Hur kunde jag glömma?

De aderton hade uppenbarligen inte glömt. I hopp om att slippa fler hästboksförsändelser skred jag genast till verket.

Först tog jag itu med ombyggnationen av redan existerande ordspråk. Så här blev det:

Den enes död gör ingen sommar
Den som gräver en grop åt andra får rivet skinn
Den som sig i leken ger skyr elden
Det man inte har i huvudet välter ofta stort lass
Den som spar har också öron
Vill man vara fin har man rumpan bak
Man skall inte ropa hej förrän järnet är varmt
Gammal kärlek slutar med en silverskål
Man skall inte kasta sten över spilld mjölk
Som man bäddar finns det stjärterum
Liten tuva reder sig själv
Det är bättre att stämma i bäcken innan man kan gå
Morgonstund har guld som glimmar
Blod är tjockare än sten i glashus
Först till kvarn utan eld
Har man tagit fan i båten får man köpa grisen i säcken
Man skall inte bita den hand som sover

Därefter vidtog det lite klurigare jobbet med att sätta ihop några sprillans nya ordspråk. Jag tycker faktiskt ändå att det gick ganska bra:

Den som tjuvmjölkar grannens kor får oftast ett mejeri i julklapp
Gravid på rockfestival får långhåriga barn
Bästefars andedräkt slaktar boskap på vift
Den som letar efter lyckan finner trådlöst nätverk
Bättre att ringa hantverkaren än att själv måla vindskiva
En kräftskiva gör ingen fylla
Vägdödade djur smakar bäst när man är förkyld
Utlasad men inte inglasad
En mumifierad skalle frestar till gästabud
En arg finne i bastun tar sig inte sällan en hustru i enfald
Ett brutalt hallå ger eko i skogen
Livet är underbart – underlivet är bart

Jag hoppas att detta kan avsluta mina affärer med Horace och hans hejdukar, och att den utlovade slanten snart finner sin väg till ett konto med mitt namn.
Den som inte är inglasad får se…

Bonusordspråk: Nu är du allt uppkörd i dina hängslen. (Inskickat av Pysselitens pappa.)

Det kom surt till sist

Konversation mellan kroppen och mig igår kväll vid 21-tiden.

Kroppen: Det var en ganska bra fest igår eller?
Jag: Jasså, du märkte det?
Kroppen: Jo, det kan du ge dig på. Du startade redan vid 15-tiden, va?
Jag: Ja, det var då gästerna kom. Då ska det ju serveras något att dricka.
Kroppen: Men sedan? Var det nödvändigt att dricka snaps?
Jag: Men det var ju kräftskiva. Det går ju inte att dricka sockerdricka om man ska sörpla stjärt!
Kroppen: Men var du tvungen att ta så många?
Jag: Det är ju så skojigt att sjunga. Dessutom var det inte mitt fel att dom andra var på ett så våldsamt snapshumör.
Kroppen: Nu skyller du bara ifrån dig. Sedan nöjde du dig inte med kaffe till kakan.
Jag: Men det var ju fest. Det är klart att det är både trevligt och gott att dricka cognac.
Kroppen: Då njöt du va?
Jag: Mmmm, det är något visst med att sitta med en kupa i handen.
Kroppen: Hur mår du idag då?
Jag: Tackar som frågar; inte alls så dumt. Med tanke på gårdagen så kan man säga att jag inte mår som jag förtjänar.
Kroppen: Ja, du har ju varit både rask och pigg idag, och det har du mig att tacka för. Jag bestämde att du skulle få en extremt komprimerad baksmälla den här gången.
Jag: Komprimerad?
Kroppen: Ja, om ett par minuter kommer du att känna hur det börjar susa i skallen. Därefter kommer illamåendet snabbt. Om jag skulle vara som du så skulle jag ligga i sängen då, om du inte vill prata i den stora porslinstelefonen.
Jag: Milda möss!

Fem minuter senare låg jag på sängen och flämtade som en fisk på land. Jag kom inte upp mer den dagen.

lördag 9 augusti 2008

Skogsglänta

Ibland när jag går genom skogen så undrar jag om man någonsin kommer att hitta ut. Grenar växer in över stigen. En del av dom har vassa taggar och jag sticker mig på några. Jag börjar bli trött och vill helst bara sitta ner, men jag måste fortsätta.

Så ser jag den: Gläntan!
Först är det som om det glimmar till mellan träden en bit fram. När jag kommer närmare så ser jag ljus strila ner uppifrån. Jag skjuter de sista grenarna åt sidan och nu står jag där.
Jag tittar uppåt. Solen skiner ner i gläntan från en klarblå himmel. Jag sätter mig ner i det mjuka gräset. Nu andas jag lugnt igen. Jag lägger mig ner och tittar på moln. Jag lyssnar på vinden.

Om jag någonsin tvivlade innan så vet jag nu. Allt blir bra till sist.

Skogen är inte farlig längre. Jag kan gå vidare.

fredag 8 augusti 2008

Kändisar och deras papegojor 15

Internationella Orgasmdagen

Nej men ser man på! Det är Internationella Orgasmdagen!
Här har jag gått runt och tänkt på helt andra saker än orgasmer. Tillåt mig också bli lite personlig: Jag har inte haft någon orgasm idag. Det är lite synd med tanke på att det är Internationella Orgasmdagen.

När det var Kanelbullens dag (en annan mycket angelägen dag) så var ett av konsultbolagen här med kanelbullar till alla.
Nu ser jag mig om och funderar på om samma företag kommer att dyka upp idag med orgasmer till alla. Hur skulle det se ut? Hur skulle det kännas? (Bra kanske?)



Det väcker ju förresten en fundering.
Är det roligare att ge än att få?

Helt meningslöst men ack så skoj

Det här är inte i första hand roligt för det som Sven Wolter säger eller för Rolf Lassgårds lustiga hummande.



Det är roligt för att det är taget helt ur sitt sammanhang (Mördare utan ansikte), dvs någon har gjort sig besväret att klippa ur dessa fem sekunder. Sedan har han/hon tittat på det i sin dator, flinat lite för sig själv och sedan lagt upp det på YouTube.

Om ni inte tycker att det är lustigt i sig så kanske ni drar en aning på munnen när jag berättar att nästan 45 000 har tittat på klippet.

torsdag 7 augusti 2008

El Bloggos Stafettos

Nu väntar ära och berömmelse. Jag har blivit antagen till den nya omgången av Blogstafetten!

Jag har redan beställt en Bently med mahogny-panel och en guldsits till toaletten. Jag har så smått börjat se mig om efter en Lear-Jet men det är kanske att ta saker och ting lite för långt? Man ska ju inte sälja skinnet...

Annars är det en grå dag i västra delen av Sverige. Jag jobbar hemifrån (host, harkel). Ska faktiskt sätta mig och skriva dokumentation om en stund är det tänkt. Måste bara ha lite kaffe först. Ska kolla lite mer vad en Lear-Jet kostar också.

Undrar om folk kommer att stå på kö för att få lägga in annonser här efter mitt deltagande i Blogstafetten? Jag har hört sägas (i en mörk gränd av en man i lång rock och en cigarett i munnen) att ens barn kan få exklusiva erbjudanden att gå i privatskolor, när man har skrivit i Blogstafetten. Dessutom har det hänt att skribenter har fått en egen fil att köra i på väg till jobbet.
Det senare kanske inte blir aktuellt, eftersom jag kanske tar min Lear eller rent av säger upp mig från jobbet.

Verkar som att jag har mitt på det torra i vilket fall!

onsdag 6 augusti 2008

Sex mer eller mindre underliga saker om mig själv

Detta är en utmaning (eller uppmaning) som snurrar runt i Bloggosfären just nu. Jag såg den hos Stationsvakt.
Eftersom jag inte kommer till skott med någon av de andra idéerna som jag har för min blogg, så griper jag likt en drunknande kring denna frälsarkrans.
Here goes:

1. Mina sinnesstämningar är… ojämna. Jag kan blir väldigt glad och väldigt ledsen. Kasten kan ibland vara tvära. Det är jobbigt att sjunka så lågt så att jag måste ha professionell hjälp, (har hänt ett par ggr) men jag får ibland i gengäld glädjerus som skjuter upp mig bland molnen.
Nej, jag är inte bipolär, jag bara känner väldigt mycket.

2. Jag är musiknörd. Ha ha, nu blev ni allt överraskade!
Jag är en sån som verkligen läser det som står på skivomslaget. Jag vill veta vem som spelar och sjunger vad. Finns det två gitarrister i en grupp, så känns det mycket viktigt att ta reda på vem som spelar det där solot som låter så bra. Jag köper musiktidningar. Jag har femtielva musik-siter som favoriter i mina datorer.
Jag älskar att analysera musik. Jag lyssnar på hur en låt är uppbyggd. Jag lyssnar på sångstämmor. Jag ler glatt åt "smarta drag" och jag skakar på huvudet åt missade möjligheter.
Jag hör musik i mitt huvud; både redan existerande låtar och sådana som väntar på att bli skrivna.

3. Mitt huvud är konstant fullt av funderingar, grubblerier, associationer och löst drivande tankegods. Ett bra sätt att få tyst på allt är att läsa något, spela gitarr eller datorspel.
Jag har ibland svårt att lyssna på folk som pratar med mig eftersom jag hela tiden associerar till annat eller kommer på lustigheter som jag vill säga. Det är ganska opassande i mitt arbete, men jag lyckas för det mesta med att lägga band på mig.
Skriver man blogg är det däremot en tillgång. Min fantasi är inte bara vild; den är galopperande.

4. Jag är besatt av öar. Det är något väldigt speciellt med öar. De ska helst ligga så långt bort från civilisationen som möjligt. En favoritsysselsättning är att googla på små kartprickar i avlägsna hav. Att hitta bilder på någon vindpinad ö söder om Nya Zeeland höjer min puls avsevärt.
Jag har under mina resor haft möjlighet att besöka några "häftiga" öar. Jag har skrivit lite om det under våren här i bloggen. Det kommer mer längre fram.
Om du också går loss på öar så är detta ett bra länktips: Insula

5. Jag gillar ormar. Det är för mig inget konstigt eftersom jag har varit intresserad av reptiler sedan barnsben. Numera är det ju inte helt ovanligt att man har dylika djur hemma, men fortfarande väcker det en del frågor hos vissa människor. En del verkar till och med bli lätt äcklade.
Idag är detta en stor hobby. Den största köp- och säljmässan, som hålls i Kristianstad i augusti varje år, besöks av tusentals människor med samma hobby som jag. Visst ser man killar med tatueringar och plånboken i kedja på en sån mässa, men också familjen som funderar på att köpa en orm eller ödla till dottern, som är pälsallergiker och inte kan ha hund, katt eller kanin.

6. Jag är kristen. År 2008 är det något konstigt och även provocerande i mångas ögon. Det struntar jag i.


Sådär! Känner du dig manad så sätt igång att lista dina sex underliga saker om dig själv!

*** Newsflash ***

Sanna Kallur är klar för nästa säsong av Gilmore Girls!

tisdag 5 augusti 2008

International popstars

Följande varsamt översatta konversation på finska ägde rum för några decennier sedan i cafeterian på finsk televisions huvudkontor i Helsingfors:

Armi & Dani: Vi har en sång som går lite i discotakt. Texten är på lätt kackig skolengelska men här i Finland lär ingen lägga märke till det. Det skulle kunna bli en perfekt sån där video.

TV-producent: Det låter väldigt, väldigt intressant och ni ser ju bra ut också. Nu ska vi bara rama in detta lite snyggt så att det blir bra TV också.

Armi & Dani: Just precis! Så bra att vi förstår varandra. Vi vill att det ska vara tidlöst. Man ska kunna kolla på videon om 20-30 år och fortfarande slås av hur förbaskat bra den är.

TV-producent: Där har ni en poäng. Jag tror att vi skulle kunna lösa det med dans. Jag känner till en amatördansgrupp som skulle kunna skänka videon den pondus som kanske till och med skulle kunna ta er och YLE1 till den internationella showbusiness-toppen.

Armi & Dani: Satan perkelä vittu va bra! Det kör vi på. Korka upp vodkan nu så går vi in i bastun.

TV-producent: Yksi hirvi saunasa!


Stevie och Lindsey

För att spinna vidare en aning på Fleetwood Mac så vill jag berätta att i mitten av 70-talet kom Lindsey Buckingham och Stevie Nicks med i bandet. De var inte bara musikaliska kollegor utan även ett par.

För de icke insatta kan det här vara bra att påpeka att det är Lindsey som var mannen i förhållandet och Stevie som var tjejen. Att Stevie är tjej borde väl förresten ha framgått i gårdagens klipp. Där skymtade förresten Lindsey förbi också, och den uppmärksamme noterade att han fortfarande är man.


Vad som gör det hela ännu lite roligare är att Lindsey sjunger i ett högre tonläge än Stevie. Detta har blivit allt tydligare med åren dessutom, eftersom Stevies röst har blivit mörkare.

Lindsey och Stevies förhållande tog slut för länge sedan. Ja, så länge sedan att de hann skriva låtar om det till skivan Rumours som kom 1977, en av musikhistoriens mest framgångsrika skivor.
Rumours var ett separationsalbum. Fleetwood Macs andra par, John och Christine McVie hade delat på sig strax innan. Visst känns det självklart att en sång som "You can go your own way" fick vara med på Rumours?

Här är en ny låt med Fleetwood Mac. Det är Lindseys fantastiska "What's the world coming to". Notera att när Stevie hakar på sången i andra versen så lägger hon sig i en stämma under Lindsey.

måndag 4 augusti 2008

Stevie Nicks

Hon fyllde 60 i våras. Hon är med i Fleetwood Mac. Hon är fortfarande sexig och den här låten är jäkligt bra!

Alexander Solsjenitsyn är död

Jag surfar åter in på Aftonbladet och erfar att den store Alexander Solsjenitsyn har avlidit. Han var dissidentförfattaren, som fick det gamla Sovjetunionen att darra så till den milda grad att han hamnade i Gulag och sedermera landsförvisades.
Till de roligare tilldragelserna i hans liv hörde att han fick Nobelpriset i litteratur 1970.


Dessvärre verkar han vara ännu ett offer för den meningslösa våldet. Tänk att förövaren är så ung. Man ska ju inte döma efter utseende, men han ser så prydlig och vän ut. Kan det röra sig om ett gisslandrama? Har han verkligen tagit Alexander Solsjenitsyn av daga?

Vart är världen på väg?

Stämmer verkligen detta?

Jag blir väldigt förvirrad. Nu får ni faktiskt hjälpa mig.

När man är på semester så följer man inte med i nyhetsrapporteringen så noga. Det är ju en del av tjusningen med att vara ledig.

Nu när jag sitter och försöker ta igen lite här så inser jag att jag missat en del stora grejor. Tydligen har tanten, som var gift med tokstollen och sadisten Josef Fritzl, gift om sig.

Nu går hon ut i Aftonbladet och berättar att hon inte tänker skilja sig. Är det en nyhet? De måste ju har ingått äktenskap någon gång under min semester, så det vore väl lite tidigt att gå åt varsitt håll redan?

Vet ni något som jag inte vet?

Back in business

Hello everybody,

Jag är på jobbet för första gången sedan den 4 juli. Jag är otroligt trött. Som alltid inför stora händelser; resor, reptilmässor, första dagen på jobbet etc, så sov jag dåligt inatt. Jag har nog fått max fyra timmars sömn och ögonen går lite i kors.
Jag känner mig trött på ett annat plan också. När man som jag vet att det bara är veckor kvar på uppdraget och jag mentalt redan har lämnat stället för många veckor sedan, så är det svårt att lura sig själv och känna sig väldigt, väldigt intresserad och så där härligt motiverad.
Hallå? En mental boast till mig, om någon har…

Det är väldigt tyst på företaget. Produktionen ligger givetvis nere under industrisemestern och 95% av tjänstemännen verkar ha tagit semester samtidigt. Det innebär också att det är väldigt få ärenden i inboxen, som ligger och väntar på mig. Alltid något; jag kommer att få tid att blogga.

söndag 3 augusti 2008

Sista semesterdagen + ödlor

Jag går runt och lodar lite i huset. Vädret är i sitt ombytligaste med störtskurar varvat med solsken och värme. Jag kollar till barnen. 5-åringen surfar (Japp, redan fast!) och 2-åringen kollar Saltkråkan.
Jag börjar faktiskt längta lite efter att ta det lugnt. Jag längtar efter att slippa ansvar. Imorgon får jag allt det, eftersom det är då som jag kränger på mig IT-konsultkostymen igen. Semester är slut! Nu får jag sitta och småsova på jobbet i några veckor.

Jag går in och ut ur rummet med terrarier, gitarrer och datorer. Gästödlorna ser sura ut varje gång jag skaffar mig ursäkten. Nej, de drar inte ner mungiporna eller rynkar ögonbrynen, men kroppsspråket säger mig:
”Oh gud, där är han igen! Visst, han ser ju bra ut men jag är ödla och kunde egentligen inte bry mig mindre. Är förresten det han har runt midjan något som han har samlat ihop under semestern? Oi Tubby, back to the gym! Fan, kan han inte bara dra iväg någonstans och ta sin skabbiga hund med sig? Vi försöker faktiskt sova här!”

Inte fasen gör jag det. Istället öppnar jag terrariet och knäpper några bilder på skäggagamen. Fin va? Makron på den skruttiga lilla kameran fungerar faktiskt ganska bra.

lördag 2 augusti 2008

Nya djur

En lustig bonus från min tripp norrut var att det följde med en del djur hem. Två ska stanna permanent:

Det är två råttsnokar

De här stannar tillfälligt i väntan på omplacering:

Blåtungeskink…

Varför heter det blåtungeskink? Jo därför:


… och skäggagam

fredag 1 augusti 2008

Norrut 2

Det blev en trevlig dag med hästvaccineringar och besök på ett mysigt fik med souvenirshop. Jag var tvungen att köpa en gigantisk groda för kommande placering i trädgården.
På eftermiddagen gjorde vi ett försök att ta blodprov på min hund men han trilskades så det blev bara ett rör. Troligen så räcker det ändå. Han tror förresten att han har sitt på det torra, men han ska strax vaccineras. Poor mongrel!

På kvällen serverades grillad älg. Jojo, det hör ju inte till vardagen hemma, men det gör det här. Gott var det också.
Äntligen så pratade vi om saker som jag går loss på: Vem av våra bekanta som har gjort det med vem; bröstförstoringar (När blygheten får vika för ivern att visa de nyinköpta), avgjutningar av intima kroppsdelar (Hur man lättast säger till en kompis: ”Jag skulle vilja att du hjälper mig att hälla gips över xxxxxx”) och om hur man blir gravid av att ställa sig framför en kamera.

Kvällen avslutades med en diabildsshow. Ni minns diabilder va? På våra fester i reptilkretsar brukade vi alltid köra några magasin med bilder på djur och ormfolk, när timmen blev sen. Så också igår kväll. Precis som förr var vi beväpnade med starka saker i våra glas. Just like the old days!

Nu ska jag packa och slänga in hunden och mig i bilen och styra söderut.