Det är ändå bara slumpen

Visst har vi alla varit med om det där besynnerliga ögonblicket, då du tänker på en person och ett, tu, tre så ringer han/hon. ”Är det inte läskigt!” utbrister vi fnissande när vi anförtror oss. ”Det är ju som tankeöverföring!”
Eller när vi springer på barndomsvännen i en främmande stad i ett främmande land. ”Det måste vara meningen att vi träffas!”

Konstnären Carl-Johan De Geer avfärdar inte bara religioner i sin självbiografi Jakten mot nollpunkten utan även mysticism. Han ber dig som läsare att vända på resonemanget.
Tänk själv hur många gånger som du tänker på någon utan att den personen ringer. Dra dig till minnes alla gånger då du befunnit dig främmande stad i ett främmande land och de enda människor, som du möter är för dig fullständiga främlingar.
Allt är bara en lång räcka av slumpvisa händelser.

Han är smart, De Geer!

Giftormar i bok och på film

Jag tittade in på Bokia i Kungälv idag i ärendet att hitta en bok till min lillasyster, vars födelsedag närmar sig med hastiga kliv. Första boken som jag fick syn på bestämde jag mig för att köpa; åt mig själv.
Det var All världens giftormar av Mark O'Shea. Boken var med i bokrean och kostade relativt blygsamma 125 kronor.

Det var en sorts ormarnas coffee-table-bok, dvs klatschig yta men lite djup. På svenska betyder det att jag kommer att kolla en del på bilderna. Det som jag läser kommer jag inte att lära mig något nytt av.


Några av er har säkert sett Mark O’Shea på Animal Planet. Han har delvis nischat in sig i samma naturfilmsfack som Krokodiljägaren låg i; dvs han är ute i naturen och handskas med farliga djur.
Två avgörande skillnader är dock att där Steve Irwin gjorde mycket med glimten i ögat och en stor portion självdistans och utan att skada sig själv (med undantag från den otroliga olyckshändelse som ändade hans liv) så far Mark O’Shea fram i naturen med tämligen buttert humör och blir dessutom biten av giftormar vid några tillfällen.

Tyvärr hittar jag inga av ormbettsklippen på YouTube. Det finns en extra rolig sekvens när han slarvat och blivit biten av en Night Adder i Sydafrika och sitter och gnyr i en jeep varpå en medarbetade frågar om det gör ont. Utbrott följer…

Detta är ett ganska roligt klipp med O’Shea fumlandes med sina glasögon med en spottkobra i ormtången.


Ska man säga något snällt om Mark O’Shea är det väl att det fuskas väldigt lite, eller inget alls i hans program, vilket annars är legio inom inte bara filmer om reptiler utan i hela naturfilmsgenren.

Mark O’Shea har varit och hållit föredrag två gånger i Norrköping, där det stora reptilsymposiet hålls i november varje år.
Efter en av gångerna var vi ett litet gäng som tog en öl i hotellobbyn och den gode O’Shea gjorde oss sällskap. Han hade mycket att säga; om sig själv. Det var för all del intressanta historier om äventyr i fält som han drog, men det var just slående att han inte för ett ögonblick undrade vilka vi var, var vi kom ifrån och vilka djur vi sysslade med. Det senare är annars den första frågan som ställs reptilfolk emellan: Vad har du?

Jo, syrran fick en kokbok.

Pärlor till ett svin

Ibland får du saker som du inte riktigt förtjänat. Någon förärar dig en sak som du egentligen inte skulle ha haft. Det fanns kanske ett dussin människor som hade kämpat bättre än du. Likväl står du där och är tacksam och samtidigt lite generad.

Lotten, bloggarnas överprästinna, arrangerade sin traditionella julkalender i december. Likt en berusad mammut störtade jag den 8 december in i denna litteraturvetarnas porslinsaffär och sluddrade ur mig en gissning.
Dagen efter, ja den 9 december, publicerades det rätta svaret på facitsidan.
Jag hade tyckt mig känna igen någon sorts ton i den kluriga frågan och drämt till med Stephen King. Jag borde ha sagt Charles Baudelaire, för det hade varit rätt.

Ö-Helena svarade just Charles Baudelaire. Ö-Helena hade till skillnad från mig en aning om vem Charles Baudelaire var. Ö-Helena har antagligen översatt en knippe böcker av Charles Baudelaire. Hade inte Charles Baudelaire dött redan 1867 så hade Ö-Helena brevväxlat med honom. Ö-Helena brevväxlar antagligen med hans ättlingar. Ö-Helena är varje år huvudtalare vid ett Baudelaire-konvent.

Baudelaire

King

Döm därför av min förvåning då jag scrollar ner och ser att jag har vunnit priset; en T-shirt. Jag gissade på Stephen King ju. Jag inser att här handlar det inte så mycket om att gissa rätt utan att vara med och ha lite roligt tillsammans. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite skamsen; dels för att jag har snuvat Ö-Helena på priset och dels för att jag gissade på Stephen King av alla författare.
Jag gillar faktiskt Stephen King. Jag vet att han inte klassas speciellt högt i litteraturkretsar. Vi kan vara ganska säkra på att han inte kommer att tilldelas något Nobelpris i litteratur. Ändå tycker jag att han skriver en del väldigt bra saker. It är fortfarande den läskigaste bok som jag läst. Jag läste om den för ett par år sedan och det var... jobbigt.
Dessutom har han ett bra sätt att beskriva situationer och företeelser. T.ex. påpekar han i en bok, jag minns inte riktigt vilken (måhända Salems Lot), att relationen mellan svärfar och svärson aldrig kan bli riktigt avslappnad. Svärfar vet nämligen att svärsonen sätter på hans dotter och svärsonen vet att svärfar vet...

Men ändå. Jag har inte bara gissat på Stephen King när det skulle ha varit Baudelaire. Jag har dessutom belönats med ett pris för det.
Det är lite som att gissa på A-Teens när rätta svaret är Bob Dylan. Som att chansa på Prinsessan Lilian när det skulle vara Drottning Elizabeth II. Eller som att drämma till med Åsa Nisse i toppform när korrekt svar är Citizen Kane.

Jag tackar ändå för t-shirten men böjer samtidigt mitt huvud lite i skam. Ö-Helena, vi kanske kunde ha delad vårdnad? Du kunde ha den under jämna veckor och jag bär den udda veckor. Jag kan stå för tvätten också.

Vi ses på nästa Baudelaire-konvent!

10 frågor om böcker

1. Vilken bok läste du senast?
The Great War for Civilisation av Robert Fisk

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Har inte bestämt det ännu.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Manliga.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Jag tänker i delar.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Recensioner kan ha betydelse ibland. Får en del tips via P1 och dagstidningar. Sedan finns det vissa författare som jag bevakar också. Självklart hänger jag också med i vad som ges ut inom mina intresseområden.

6. När blir en bok för lång?
När jag inte får in den genom ytterdörren.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jag strävar efter att läsa på det språket som boken skrevs på. En översättning blir alltid en tolkning av vad författaren försöker förmedla.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Jag brukar inte vara den missionerande typen när det gäller böcker. Skulle någon fråga mig så skulle jag just nu rekommendera just The Great War for Civilisation av Robert Fisk. Den ger många svar på varför det ser ut som det gör i Mellanösten. Den är jobbig att läsa; all död och allt lidande är svårt att ta in ihop med den arrogans som Väst visat upp genom decennier i den regionen. Det är emellertid en angelägen bok som ger en bakgrund och förklarar mycket. Läs!

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Ja. Jag ger upp när jag inte längre gläds åt att plocka upp den och läsa mer.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Det finns en del facklitteratur om ormar, Australien och Söderhavet. Givetvis har jag en del böcker om programmering men de finns ju där för att de var studielitteratur och för att jag behöver dem i jobbet ibland.
Annars är det en del pocketböcker med skönlitteratur.
Har inte någon tyngre skönlitteratur direkt. Har mestadels lånat sånt på biblioteket.

Sveriges öar

Det var Världsbokdagen tidigare i veckan. Därför passar jag på att pusha för en bok idag. Den är skriven av Anders Källgård, till vardags läkare, men på fritiden hängiven ö-fantast.
Tidigare böcker av Källgård har mestadels handlat om mer exotiska öar i Söderhavet, t.ex. om Pitcairn Island, dit verklighetens Bountymyterister flydde. Än idag bor deras ättlingar kvar där.
I Sveriges öar har författaren, som namnet skvallrar om, tagit sig en närmare titt på öar i svenska farvatten:

"Sveriges öar handlar om alla de 1216 svenska öar som dels saknar fast landförbindelse, dels har haft fast befolkning någon gång efter år 1900. Det är en tjock, påkostad och utförlig bok om Ö-Sverige: referensverk, öguide och reseskildring i ett - och dessutom, tack vare Johnny Ahlborgs akvareller och tuschteckningar, en vacker bok."

Man kan maila direkt till författaren för att köpa boken. Man kan också beställa den över internet.
ISBN 10: 9172034653