Min granne prästen med familj kommer hit på middag om en stund. Alltså går jag runt och ställer ut små skålar med oblater istället för chips, slår upp vin i små bägare och stänker lite vigvatten här och där.
Korsen vänds åt rätt håll och jag bläddrar i min skivsamling efter något sakralt att spela till maten. Barnen har fått stränga order att inte bruka de få fula ord, som de kan.
Jag har letat förgäves i frysboxen efter lamm. Det blir gris istället.
Nu måste jag leta fram min skolbibel och psalmbok att ställa på framskjutna positioner; lite
casual så att den oinvigde (och inte minst den prästvigde) ska tro att dessa böcker konsulteras ofta i vårt hem.
Jag låter också röstsedlar till det kommande kyrkovalet ligga på hallbordet såsom en lite vink om att jag ämnar rösta.
Jag ska också snabbt plugga in några lämpliga fraser i stil med:
– Eller som Johannes Döparen alltid brukade säga…
– Och då inte ens Jesus spottade i glaset så föreslår jag att vi höjer detsamma!
– Visste du att ordet
sodomera har en biblisk bakgrund?
(Det vet han med all säkerhet, men det kan ju leda vidare till ett intressant samtal om
sodomi bibliska städer.)