När vi såg mellan fingrarna

Jag har ibland problem med att veta när det är dags att sätta ner foten. Gör man det för tidigt så framstår man som en gnällig idiot, och väntar man för länge så kanske folk utnyttjar ens snällhet och till sist blir man så jäkla arg att man fullständigt exploderar.
Dock var jag glad att mina kollegor och jag en gång på Företaget lät nåd gå före rätt, ty vi blev rikligt belönade.
Det handlade om den heliga och så omtyckta ritualen Fredagsfika.

Vi kan kalla honom Bertil. Det var en gubbe i 55-årsåldern, som alltid skaffade sig ett ärende till vår våning varje fredag 9.30. Han "råkade" gå förbi fikarummet, där vi alla satt och mumsade kakor och såg alltid lika förvånad ut såsom han tänkte: ”Här kommer jag i ett viktigt tjänsteärende och så sitter alla och fikar!”
Dock var det inte värre än att han snabbt sjönk ner på en stol, ibland ombedd - ibland inte, och fick kaffemugg och kaffebröd i hand.

Med tiden var vi ganska många som noterade detta med en stigande irritation. Varför sjuttsingen fikade han inte på sin egen våning? Hade de inte fredagsfika där eller ännu värre: Hade de fredagsfika men en annan tid; dvs Bertil mölade i sig fika två gånger varje fredag!
Det räckte med att någon sa Bertil vid lunchbordet för att folk skulle muttra surt, och till sist hade vi fått nog. Nu skulle gubbjäveln sättas på plats. Den minst diplomatiske av oss alla utsågs som sändebud. Lite snopen kom han tillbaka och meddelade att Bertil inte fanns på plats. Han var tydligen på någon kurs den veckan. Vår tala-till-rätta-kampanj fick vänta.

Det var inte ens fredag den dagen som Bertil slog till; det var tisdag. Plötsligt promenerade han omkring i kontorslandskapet med det bredaste leendet under den grå mustaschen och meddelade att nu var vi välkomna ut i fikarummet. Vi tittade förvånat på varandra. Vad skulle detta betyda?
I fikarummet mötte oss en fantastisk syn. På bordet tronade två tårtor och som inte det räckte så hade de sällskap av ett rågat fat med kanelbullar. Det gick ett sus bland kollegorna och glatt ställde vi upp oss i kö till kaffeautomaten.

Bertil, som ju när allt kom omkring var riktigt trevlig, fortsatte att fika med oss på fredagarna och han var en mycket välkommen gäst.

Dålig julkaraktär

Jag är i vissa avseenden en man som vill hålla på traditioner. Speciellt gäller detta julen. Jag blir på surt humör när vissa affärer plockar fram juldekorationer redan i slutet av oktober. När jag var liten (ja, jag hör hur löjligt det låter) så fanns det något som kallades skyltsöndag. Den inföll alltid på första advent. Då, och först då, pyntades det upp i skyltfönster och vi gick för att titta på allt och handlade de första julklapparna.

Om inte handeln klarar av att hålla sig så har vi här hemma klarat av det. Man äter inte lussekatter innan första advent och det är också först då som julsånger får spelas.

I år så har dock alla fördämningar brustit och vi har syndat redan i mitten av november. Det började med att en titt i almanackan avslöjade att vi inte skulle hinna med något julbak den här helgen. Alltså fick vi fixa det i lördags.
Den tysta överenskommelsen var att lussekatterna skulle läggas i påsar och förpassas ner i källaren till den stora frysboxen i väntan på juligare tider. Sedan var det någon som menade att en kunde man ju smaka. Från ingenstans dök sedan en burk pepparkakor upp och cd-spelaren laddade sig själv med en julskiva.

Sedan söndag den 22 november har vi varje dag fikat på lussekatter och pepparkakor till tonerna av Helga Natt och liknande. Jag skäms som en hund; en fikastinn hund.

Hur gör ni? Får man tjuvstarta eller finns det något heligt datum?

Djuriskt gott kaffe

Jag är nyfiken på nya saker, speciellt mat och dryck. Jag är heller inte främmande för att betala lite mer för något som jag kan misstänka är lite godare än det som vanligen bjuds. Det är kanske därför som jag är en sån sucker för gårdsbutiker.

I den väldigt stora och stökiga gårdsbutiken, som kallar sig Ica Maxi hittade jag igår en ny sorts kaffe. Det var ett kaffe från Arvid Nordqvist Classic. (Just Classic lär vara det märket som stockholmare dricker mest. Är det någon som kan bekräfta eller dementera?) Detta kaffe kostade 45 kronor istället för de vanliga sorterna, som låg på 27-28 kr paketet.
Nu lägger ni era huvuden på sned, klipper med ögonfransarna och utbrister: ”Men varför då?”
Jo, detta var Classic Selection Kenya Tatu och är ett så kallat ursprungskaffe, dvs du får som konsument reda på var kaffet kommer ifrån. Istället för att sälja kaffe med endast diffusa ledtrådar om var plantagen/plantagerna ligger erbjuds vi konsumenter kaffe med ursprungsland angett och inte sällan finns även ett rättvisetänkande med.
Jag valde som sagt sorten från Kenya, eftersom paketet så trevligt ut.


Hur smakade det då? Det var faktiskt ett jättegott kaffe; fylligt och med en fin eftersmak. Jag kan absolut tänka mig att köpa fler paket. Dock kommer jag nog att spara det för lite "finare" tillfällen, och inte slösa bort det på en kopp på stående fot i förbifarten.

Jag tog mig en funderare på varför det smakade så gott. Var det vetskapen att detta var ett finare och dyrare kaffe, som var orsaken? Man vill ju inte erkänna för någon eller för sig själv att detta smakar likadant som de billiga märkena för 21 kronor paketet.
Nu vill jag visserligen inte kalla mig själv för kaffeconaisseur, men lite känsla för hur det ska smaka har jag ändå. Varför tilltalade detta kaffe mig? Vad var det i smaken, som fick mig att nicka gillande?
Svaret fanns på förpackningen. Efter det vanliga dravlet om noga utvalda bönor från varma, fuktiga sluttningar hittade jag följande text:

”Det är emellertid urinextrakt från savannens djur, som ger detta kaffe sin härliga, säregna smak.”

Ser man på! Jag läser vidare. Tydligen är det så att man samlar in stänk av urin utmed djurstigar. Sebrakiss utgör merparten av det urin som finner sin väg till våra kaffekoppar (därav sebran på paketet), men även andra djurs kiss finns med:

”Räkna också med variationer över året. När gnuerna vandrar i anslutning till våra plantager under senvintern kommer kaffet att få en om möjligt mörkare färg och fylligare smak, medan perioden maj-juni kommer att präglas av gasellernas brunst, vilket ger ett ljusare och mer lättdrucket kaffe.”
Det stannar inte vid det. Till jul planeras en special edition:

”Lagom till julskinkan kommer Du att kunna dricka Classic Selection Kenya Tatu featuring Masaj.”

Bara det får ju en att längta lite extra till den mörkaste delen av året.

Snart i en kaffekopp nära dig?

Vilken sorts kaffe dricker ni helst?

Två sorters kaffe att undvika

1. En kopp hoppsan-vi-har-visst-inga-filter-kvar-så-vi-får-ta-hushållspapper-istället. (Funkar även med toapapper om det är kris)
Smaken av papper är alltid väldigt irriterande men lusten efter koffein är för stark för att man ska avstå.

2. Superstarkt kaffe från Zoegas med blaskig lättmjölk som enda lindring. Detta kaffe "avnjutes" hemma hos pappa.
Om man brygger ett kaffe som går att tjära båtbottnar med eller rengöra målarpenslar i bör kaffegrädde finnas till hands. Ett akut-team bör för säkerhets skull stå stand-by med ren vispgrädde.
En cognac kan underlätta också…

Kaffebryderi

Idag är det ett sorts löpande föräldramöte på dagis. Det innebär att man, om man har möjlighet, stannar kvar en stund i samband med hämtning, tar sig en kopp kaffe och äter bullarna som barnen har bakat och pratar med personalen.

Mitt problem med det här upplägget är att jag fikar vid 12-tiden. Jag har nu att välja på att ta en liten stödkopp vid 12 och sedan fika på dagis. Risken är dock att jag sammantaget stjälper i mig mer kaffe än vad som är bra för mig. Det i sin tur resulterar kanske i att jag sover dåligt och får ont i magen.

Å andra sida skulle jag kunna skjuta på dagens kaffedebut till kl 14, då det är meningen att jag ska hämta ungarna på dagis. Risken är dock att jag kommer att vara på riktigt surt humör och kanske morra åt fröknarna, fräsa åt barnen och panikdricka tre koppar på raken.
Jag är kaffesugen redan nu…

Förstår ni hur stora problem som jag brottas med?

Koffeinabstinens

Detta är hemskt men det är lik förbannat sant. Jag har skaffat mig ett beroende. Det är dessutom ett beroende av den sorten som jag alltid har varit helt överens med mig själv att jag inte skulle trilla in i. Jag ville ju verkligen inte bli en av dem som inte kan fungera innan de fått dagens dos av koffein.

Imorse tog jag en tallrik flingor och struntade i att brygga en hel kanna te att ha under förmiddagen. Det kändes ganska sunt. Jag har länge velat dricka mindre te och kaffe för att sova lite bättre på nätterna, och idag kändes som en bra dag att pröva detta på.

Framåt tio började jag känna mig tung i huvudet. Framåt elva hade jag ont i huvudet och tog en tablett. Framåt tolv hade jag fortfarande ont i huvudet och satte på en kanna kaffe. En kvart senare var huvudvärken borta.

Det var för all del en lättnad men samtidigt insåg jag att jag har ett problem.

Finns det något som heter Anonyma Koffeinister?
Finns det ett tolvstegsprogram?

En kopp kaffe?

Är det någon som besökt Gran Canaria nyligen? Jag var där 1975 tillsammans med min pappa. Det kan rentutav varit min första utlandsvistelse. Det var två härliga veckor.

Ett lustigt minne, som jag har, var att det på stranden fanns en gubbe som vandrade fram och tillbaka och sålde… kaffe.
Jag kan bli duktigt kaffesugen ibland, speciellt på jobbet, vilket i och för sig kan vara en vilja att göra något annat än att jobba för en stund. Är jag emellertid på stranden så är inte kaffe något som jag längtar efter.
Det måste ju ändå ha funnits en efterfrågan, eftersom vi kan kalla honom för Pablo gick där och med hes stämma ropade ut ett muntert "Coffeeeeee, coffee, coffee, coffeeeeee!"

Därför undrar jag om det finns några strandfåglar här som gärna tar en kopp mörkrostat när solen står som högst på den blå charterhimlen? Skulle kaffe och pengar byta ägare om Pablo kom förbi din solstol?

Jag upprepar också min första fråga: Är det någon som besökt Gran Canaria nyligen?
Om ja, säljs det fortfarande kaffe på stranden? Om ja, är det enkelt svart kaffe som gäller med ett par droppar kondenserad mjölk som gäller, eller har sortimentet utökats med latte och såna grejor?