Jag har postat mitt sista a-kassakort

För den här gången i alla fall…

Sedan snart två veckor sedan arbetar jag. Det var en lustigt snabb och positiv process som ledde fram till detta. Jag hittade ett jobb som det praktiskt taget stod mitt namn skrivet över, och smällde ihop en ansökan, som jag skickade in sent en kväll. Morgonen därpå ringde de från rekryterings/konsultfirman och ville göra en avstämning över telefon. (Antagligen för att höra så att rösten i anda änden inte andades häftigt eller talade i tungor).

En timme senare ringde en konsultchef och bokade in en intervju, som gick bra. Därefter hörde kunden av sig och bokade in en intervju, som också gick bra.

Ett par dagar senare ringde från konsultfirman och sa grattis och välkommen in på avtalsskrivning. Jag fick det jag ville ha i lön och lite till.

Nu sitter jag på jobbet och försöker sätta mig in i allt det nya. Runt omkring mig har jag människor som är positiva och trevliga. Jag har redan hunnit med en resa till Stockholm för att ta över arbetsuppgifter och hälsa på kollegor, som jag kommer att arbeta mycket med.

Vad jag jobbar med? Jag jobbar på ett stort företag med webbsupport och utbildningar.

Så det kan gå, så det kan gå…

Och mina A-kassedagar var så när slut; 12 stycken kvar...

Bättre att lyss till den sträng som brast…

Det är synd att säga att det gick bra på det nya jobbet. Det gick faktiskt riktigt dåligt. Jag kände redan första dagen att det inte skulle bli lätt. Arbetsuppgifterna låg en bit sidan av det som jag tidigare arbetat med och kände mig hemma på. Inom it-skrået är jag utvecklare och inte driftare som man efterfrågade här.
Hur hamnade jag på ett sånt uppdrag då? Min arbetsgivare, samma företag som sa upp mig pga arbetsbrist för 1,5 år sedan, har hållit ögon och öron öppna åt mig. De kontaktade mig för att fråga om jag fortfarande var intresserad av att jobba med databaser. Jovisst var jag det. En stor del av min senaste it-utbildning upptogs just av databaser och ute i arbetslivet har jag gillat arbete mot och i databas. I samtal med både arbetsgivare och kund var jag öppen med vad jag kan och inte kan, och man kan därför i efterhand undra varför de ändå tog mig till ett uppdrag, som inte passade så bra. En del av förklaringen kan möjligtvis vara att jag gör mig bra i intervjusituationer. Jag är glad och trevlig och säger rätt saker, och kanske gick det lite för bra den här gången.
Det slutade med att kunden avslutade uppdraget efter fyra dagar. Det kändes snopet. Både min arbetsgivare och jag kände att det från kunds håll fanns en långsiktig ambition i mitt fall och att jag därför skulle tillåtas ha en lite längre startsträcka än man annars ger konsulter. Vi hade fel.
Grävde jag ner mig efter detta? Ja, i ett par dagar. Visserligen låg en stor del av ansvaret till att det sket sig ovanför mitt huvud, men det är ingen självförtroende-boast att få kicken pga att man inte anses klara av de arbetsuppgifter, som man förväntas utföra. Dessvärre var min anställnings hos konsultfirman intimt knuten till just detta uppdrag. Samma dag som uppdraget tog slut blev jag därför uppsagd och uppsägningstiden löper ut om tio dagar.

Nu är det dock nya tag. Jag har kontakt med ett systerföretag till min ack så kortvariga arbetsgivare. Där är man positiv och optimistisk. Det känns faktiskt som att det kommer att ordna sig i alla fall.

Väntar

Åter igen sitter jag och väntar. Jag måste gå till mappen på datorn med alla ansökningar för att se vilket jobb i ordningen, som jag väntar besked om. Det har varit en lång resa och en ganska trist sådan också. Ingen i stil med och när jag klev på tåget visade det sig att just den dagen bjöds alla passerare på gratis champagne. Snarare har det handlat om inställda avgångar, otrevlig personal och tåg som lämnat stationen med mig stående kvar på perrongen.

Jag försöker rannsaka mig själv. Har jag sökt rätt arbeten? Hur beter jag mig på intervjuerna? Hur jag än vänder och vrider på det kan jag inte komma på någon anledning till att det gått så dåligt. Kvar finns otur och dålig timing.

Nu väntar jag alltså på att telefonen ska ringa. Det var sagt att de skulle bestämma sig i torsdags eller senast på fredagen. Det luttrade och cyniska i mig visste att det antagligen skulle dröja en bit in i nästa vecka, och här är vi nu.
Jag borde lägga energi och tankekraft på något annat så länge. Ändå stirrar jag på en telefon som inte ringer.

Att lova guld och gröna skogar

Det sägs att det är lite osvenskt att sälja sig själv. Vi är så timida och ödmjuka i vår natur så det ligger inte riktigt för oss att slå oss för bröstet.
Om man som jag är arbetssökande är det emellertid viktigt. Jag försöker hålla tillbaka min försiktiga natur och istället dundra på lite extra i ansökningsmail eller i telefon med potentiella arbetsgivare.

Tidigare i veckan lovade jag ganska tjockt. Man kan säga att jag påstod ungefär att jag med en tv-fjärrkontroll kan ratta en rymdfärja samtidigt som jag blandar en Tequila Sunrise. Jag vräkte alltså till lite extra och hoppades att det skulle räcka till intervju.
Det gjorde det. Det räckte så långt att jag nu i eftermiddag ska på en teknisk intervju. De verkar imponerade och förväntansfulla. Själv lider jag alla helvetets krav och i ren desperation snabbpluggar jag. Snabbpluggar betyder att jag planlöst slår i böcker och tittar i gammal kod som jag skrev för fem år sedan.

Jag är rädd att ytterligare en rymdfärja kommer att störta i eftermiddag, och vad fasen är det i en Tequila Sunrise förutom sprit?

Intervju 3

Jag var på en jobbintervju den 8 december. Jag skrev om det här också (Fast orkar inte leta fram länken nu. Står som Intervju och Intervju 2 den här månaden i vilket fall.)
Som jag trodde då så ansåg de att jag kanske inte var som klippt och skuren för just den tjänsten.
Dock hörde de av sig ett par veckor senare (Lögn! Jag hörde av mig ett par veckor senare för jag tröttnade på att vänta.) och då ville de prata med mig igen angående en annan tjänst på samma avdelning. Den här gången är det en herre ganska långt upp i organisationen, som vill träffa mig, så det känns som att jag ändå gått vidare till omgång två.

Vis av tidigare besvikelser så tar jag inget ut i förskott. Det känns ändå roligt att de är intresserade och imorgon ska de få träffa en glad kille som gärna vill komma med i deras gäng.

Håll era snygga tummar!

Min dag

8.05
Anländer till jobbet. Slår på datorn.

8.15
Chefen kommer förbi och meddelar att veckomötet är inställt. Tydligen är det ett annat, viktigare möte samtidigt, "men du behöver inte gå på det." Är jag ledsen över att bli exkluderad? Är jag ledsen för att jag inte får gå på ett viktigt möte?
Nej du! Jag håller masken och säger något om att jag har så mycket att göra så att det kanske var lika bra då. Inombords så dansar jag en liten jigg. Gåt tillbaka till mitt skrivbord.

8.20
Går och hämtar ytterligare en kopp te. Slösurfar.

9.20
Kollar i inboxen. Tomt som i kyrkan.

9.30
Går ut i lunchrummet för att hämta kaffe. Där sitter den enda kollegan som vet att jag ska på jobbintervju idag.
Elak kollega: Hej där! Skulle inte du på intervju idag?
Jag: Ja, klockan 13 så är det dags.
Elak kollega: Men du ska väl inte ha dom kläderna på dig?
Jag: Håll käften!

Pågående förmiddagsprojekt
Försöker ringa herr Ring-mig-imorgon-för-då-sitter-jag-på-kontoret ett flertal gånger. Jag vill göra affärer med honom som kommer att ryka på cirka 150 000. Han trycker bort mitt samtal samtliga gånger. Måste vara skönt att ha så mycket att göra att man kan tacka nej till jobb.

11.01
Läser på om det andra företaget. Man vill ju inte komma helt oförberedd. Samtidigt så känner jag mig inte så taggad och sugen som jag borde vara när jag gå på anställningsintervju. Känslan från 9 februari då jag var på intervju på det stora IT-företaget kommer tillbaka. Då var vi mitt i en budgivning på ett hus. Jag kom dåligt förberedd och hade tankarna på annat håll. Den intervjun är nog den sämsta som jag gjort, och det blev ju inget jobb heller.
Nu har jag en massa annat som jag tänker på och jag känner mig nästan distraherad av att vara föremål för deras intresse. "Inte nu!" vill jag säga, men jag måste gå dit och åtminstone verka intresserad. Det kan ju vara ett riktigt bra jobb som dom har på gång.

11.45
Herr Ring-mig-imorgon-för-då-sitter-jag-på-kontoret svarar i telefon! Han skickar en offert.

13.00-14.00
En bra intervju! Jag blev sugen på att jobba där. Trevligt folk och intressanta arbetsuppgifter. Till skillnad från intervjun i februari så verkar dom vilja ha mig och letade aktivt anledningar till att anställa mig. Jag har passerat genom personlighetsnätet, vilket var det finmaskiga, och är vidare till nästa omgång då vi kommer att snacka teknik. (Gulp!)

14.25
Tappar en Mentos i bilen på väg tillbaka till Företaget. Kan inte hitta den efter att ha parkerat. *Snyft*

15.05
Tillbaka vid mitt skrivbord. Skriver blogg…