tisdag 31 mars 2009

Ny hårdvara

Jag har köpt en midi-keyboard! Det är en M-Audio Axiom 49, ni vet. Man kopplar den till USB och sedan är det bara att köra. Jag tänkte använda den till inspelning av musik.



Synd att jag inte är så bra på att spela keyboard, men med lite övning så…

Emil får ej visas på oljeriggar

Frode, Geir och Olav är inne på den andra veckan ute på oljeplattformen på Nordsjön. Det är ett hårt arbete. Antalet arbetsplatsolyckor är betydligt fler än på en revisionsbyrå.
Hemlängtan är också ett problem. Geir saknar sin familj. Frode har pga att han tagit dubbla pass inte sett sin dotter på snart en månad. Brian undrar om hans flickvän börjar tröttna på hans långa pass ute på plattformen. Deras relation är inte vad den har varit.


Efter en hård arbetsdag är det skönt att äta en ordentlig middag och sedan koppla av med en film. Just att sätta sig i plattformens filmsalong och se på något roligt är ett sätt att hålla de jobbiga tankarna borta.


När Frode, Geir och Olav kommer in i salongen den här kvällen så väntar en stor besvikelse. Den versionen av Emil i Lönneberga, som finns på plattformen får enligt förtexterna inte visas på en oljeplattform. Föreställningen ställs därför in.



Detta har nu upptäckts och Frode, Geir och Olav har på vägen ut från filmsalen svårt att dölja sin besvikelse. Geir torkar diskret en tår, Olav riktar en spark mot en papperskorg och Frode svär en lång ramsa.

Deras tillfälliga och välbehövliga verklighetsflykt har berövats dem. De kommer inte få reda på hur det går för Emil, Ida och alla de andra, eftersom filmen inte får visas på deras oljeplattform.

måndag 30 mars 2009

Dagens klo

När jag talar med andra hundägare så hör jag ofta att deras hundar är högst ovilliga att samarbeta, när klorna ska klippas.

Jag fattar inte vad de menar. Det är ju bara att hålla upp klotången och hunden lägger sig ner.

Inget skedliggande med prinsen

Detta är lite som att IFK Göteborg skulle värva Ronaldo.
Jag tänker givetvis på att bestickföretaget Mema/GAB lyckats värva Carl Philip som designer.

Nu har prinsen kliat sig ordentligt i huvudet och tagit fram bestickserien CPB 2091. Givetvis är materialet silver.
Carl Philip själv beskriver sin skapelse som enkel, modern och "förhoppningsvis tidlös".









Jag tycker att det helt klart är snyggt. Dock väntar jag med att köpa något tills han designar bestick för vuxna.

söndag 29 mars 2009

Fyra från mig

Det far runt en uppmaning i bloggosfären. Den handlar om att besvara fyra frågor:

1. Vilken bok läser du just nu?
Jag är mellan två böcker just nu. Läser tidskriften Reptiles- Australia som kom i torsdags. Det är rena porren för mig!
2. Vilken skiva lyssnar du på just nu eller lyssnar du mest på för tillfället?
Det är Arena med den fantastiske sångaren/gitarristen/låtskrivaren/producenten Todd Rundgren. Den är väldigt bra.
3. Vad är det roligaste du ser fram emot den närmaste tiden?
Påsken! Jag älskar påsken. Det är lite som jul men utan alla stress.
4. Vilken blogg läser du helst, just nu?
Jag kan inte peka ut någon speciell. Jag har mina 8-10 som jag kollar ett par gånger om dagen. Dessa 8-10 varierar lite över tid. Sedan finns det ytterligare ett tiotal som jag följer från och till.


Todd Rundgren… Ni är förmodligt väldigt ointresserade, men jag ska skriva några fler rader om detta geni snart.
Klicka på HD för bättre ljud och bild!

lördag 28 mars 2009

Runka bulle - En seglivad myt

Jag har bloggat så pass länge att jag vet att det är som lägst trafik på lördagar. Jag tar därför risken att slänga iväg ett inlägg som kanske balanserar på gränsen för vad som är god smak.

Det är emellertid samtidigt ett viktigt inlägg. Jag har en sorts uppdrag, ja rent utav en mission:

Nu får det faen vara slut på detta tjafs om att runka bulle!

Herre Gud! Hur många gånger har jag inte hört detta berättas om hur kompisens polare deltagit i detta "nöje"? Hur många gånger har jag inte hört folk referera till detta fenomen. Hur många träffar får man om man googlar på "Runka Bulle?"
Det kan ni själva se om ni klickar på länken. Första träffen är till råga på allt till Wikipedia. Där kan ni, som till äventyrs inte vet vad runka bulle är, förkovra er.
Lustigt nog gör artikeln inget försök att beskriva detta som en vandringsmyt. Tvärtom påstår man allvarligt att ”Aktiviteten påstås ha börjat i Australien någon gång under 1960-talet”.

Här i Sverige är bullrunkandet spridit sig som en gräsbrand. På följande ställen och situationer är det extra vanligt:

  • I diverse omklädningsrum

  • På konfirmationsläger

  • På diverse sportläger, dvs läger för en större grupp pojkar/män

  • I samtliga logement på Sveriges samtliga regementen, dvs läger för en större grupp pojkar/män

  • På konferenshotell, dvs läger för en större grupp män

  • På Lundsberg

Får man tro alla dessa berättelser så borde Runka Bulle vara en nästan lika populär fritidssysselsättning som innebandy och go-cart.

Jag ska därför komma med en mycket djärv tanke:

Det finns inte en jävel i hela Sverige som har deltagit i ett parti Runka bulle från start till mål.

Att någon verkligen har det är för mig fullständigt absurt. Det är alltför många osannolika händelser staplade på varandra.
Tänk er själva: En kille föreslår för sina sju-åtta kompisar att de ska onanera tillsammans. Jag vågar påstå att de sällskap där detta förslag mottages med ”Kul! Det gör vi. Låt oss bara spela kubb en gång till först!” är mycket få.

Om vi nu ändå är förbi hindret så måste ytterligare en idé säljas in: Alla ska runka på en bulle.
Att hela gänget går med på detta är ännu konstigare. Att det dessutom råkar finnas en bulle till hands är även det mycket underligt. Är det förresten kanelbullar vi pratar om här, eller är det något i still med en fralla?

Ska du dra en handtralla
Går det bra med en ostfralla


Om man mot alla odds har en grupp som tycker att detta låter mycket roligare än att sjunga lite karaoke eller spela poker, så bara vägrar jag att tro att de leker ända till slutet. Att någon snällt accepterar förlusten och gör det som förväntas.

Jag säger det igen: Detta har aldrig hänt!
Det enda som skulle få mig att ändra mig är om någon skulle kunna komma med förstahandsinformation och inget jidder om min kompis kusin.

Å andra sidan vill jag nog inget veta…

fredag 27 mars 2009

Robin Gibbs hår - Lost and found

Jag skrev för några dagar sedan om Robin Gibb. Jag noterade då att storebror Barry hade konstigt hår och att Robin såg konstig ut. Jag kunde ha konstaterat att även Robin har konstigt hår – i alla fall sett över tid. Låt oss först gå tillbaka till 60-talet.

Här har den gode Robin en ordentlig kalufs. Man måste nästan titta två gånger för att försäkra sig om att han inte har en mopedhjälm på skulten.

Därefter kommer vi till 70-talet. När Bee Gees fick en lång radda hits med soundtracket till Saturday Night Fever såg Robin ut så här:
Steven Tyler från Aerosmith, som tillsammans med bl.a. Bee Gees, spelade med i den osannolika filmen Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band, kunde i en intervju för några år sedan berätta att de tre bröderna Gibb ägnande en stor del av tiden mellan tagningarna åt att borsta och föna sig. När jag tittar på bilden på Robin här ovan, så är jag beredd att tro på Tyler. Inom Aerosmith slogs det förresten vad om vem som skulle våga gå fram till någon av Gibbarna och rufsa om i håret. Ingen vågade.

80-talet kom och gick och det blev 90-tal. Hårfen kom och plockade bort ganska många strån från Robins huvud:


Därefter hände dock det fantastiska: Håret växte ut!

Tror fasen att man gör tummen upp om man fått tillbaka håret.

Alla missunnsamma läsare av denna blogg skriker nu unisont: Tupé!!!
Kanske är det så. På något vis fann håret sin väg tillbaka till Robins svål, om än kanske bara tillfälligt. Bilder från sent 90-tal och 00-tal på Robin Gibb visar honom dels med lugg och dels med ingen lugg alls.


Här har han klippt upp sin tupé lite, eller rent av investerat i ytterligare en skojskalp, eller så kallat hittehår.

Har ni förresten hört talessättet: Det var på hittefåret

Jag ska medge att jag skrattade till när jag skrev förra meningen.

Ha nu en trevlig helg alla!

Hobbys

Jag lyfter upp Karlslokens kommentar till föregående inlägg:

Godmorgon. Inte behöver du skämmas för att du gillar modelljärnvägar. Har du hört talas om moduljärnvägar? Man har lyckats komma överrens om ett antal standardiserade parametrar som tex spårlayout och var och en bygger sedan modelljärnvägsmoduler som dom vill och ibland träffas man och sätter ihop sina moduler med andras moduler och kan på det sättet relativt enkelt få till gigantiska anläggningar och är i drift i en till två daga och sedan packar man ihop och åker hem. En kollega till mej är med i en sån grupp, senast träffades dom på tekniska museet i Stockholm och bygde en jätteanläggning. TV4 var där och gjorde reportage i sitt morgonprogram, det kan finnas kvar på nätet med lite tur.

Jag tycker det låter väldigt roligt. Det är nästan så att jag själv skulle vilja slänga mig in i den hobbyn och börja klistra. Det får nog bli i nästa liv för ormarna och musiken tar för mycket tid. Det går inte att klämma in ytterligare ett intresse.

Tågbyggandet påminner faktiskt lite om mina hobbys. Man träffas några gånger om året på utställningar och mässor. Folk har med sig sina djur, som visas upp och säljs. Framför allt så träffas man och pratar, utbyter erfarenheter och skvaller.
Visst får man många kickar hemma av att sitta och leka fram saker på gitarren, men det är när man spelar med andra som det blir riktigt roligt.

Modelljärnvägar

Vad är det med mig? Jag är 40 år men ändå ökar min puls en aning när jag läser om Miniatur Wunderland. Tänk ett helt landskap med modelljärnvägar!



Det finns en mindre variant i Göteborg, dit mamma och pappa tog min lillebror och mig, när vi var barn. Bakom den anläggningen står en ideell förening, men en massa sköna snubbar. Ja, varför misstänker man att det i huvudsak bara är män som är medlemmar? Det är dock inget för barn. Man ska ha fyllt 18 år för att få komma med i föreningen.

Tyvärr har Göteborgs Modelljärnvägssällskap bara visningar under ett par dagar under senhösten. Man tänker att intresset är så stort att det hade gått att öppna upp dörrarna till medlemslokalen vid Göteborgs Centralstation. Å andra sidan är det bara en liten, om än lönsam del, av verksamheten. I huvudsak handlar det om att träffas en gång i veckan och bygga på den stora anläggningen och tåg. Det sker nog i en lukt av lim och kaffe, gissar jag. Någon berättar om kommande planer för sommarens tågresor. I ett hörn av lokalen uppstår en liten diskussion om vilket svenskt lok, som är vackrast.

Jag är 40 år men ändå ökar min puls lite, när jag skriver om detta.

Bild ur Göteborgs Modelljärnvägssällskaps anläggning. (Bild Hans Johansson.) Stationsbyggnaden är av den typen, som återfinns ut efter Bohusbanan. En läsare av denna blogg har bott i just ett sånt här stationshus.

torsdag 26 mars 2009

Koffeinabstinens

Detta är hemskt men det är lik förbannat sant. Jag har skaffat mig ett beroende. Det är dessutom ett beroende av den sorten som jag alltid har varit helt överens med mig själv att jag inte skulle trilla in i. Jag ville ju verkligen inte bli en av dem som inte kan fungera innan de fått dagens dos av koffein.

Imorse tog jag en tallrik flingor och struntade i att brygga en hel kanna te att ha under förmiddagen. Det kändes ganska sunt. Jag har länge velat dricka mindre te och kaffe för att sova lite bättre på nätterna, och idag kändes som en bra dag att pröva detta på.

Framåt tio började jag känna mig tung i huvudet. Framåt elva hade jag ont i huvudet och tog en tablett. Framåt tolv hade jag fortfarande ont i huvudet och satte på en kanna kaffe. En kvart senare var huvudvärken borta.

Det var för all del en lättnad men samtidigt insåg jag att jag har ett problem.

Finns det något som heter Anonyma Koffeinister?
Finns det ett tolvstegsprogram?


Tomas Ledin - Lägg ner!

Tomas Ledin och jag går way back, och varför skulle vi inte göra det? Tomas Ledin går ju waaaay back. Här är en kort sammanfattning av hans fantastiska karriär:

30-talet: Skrev kupletter åt Ernst Rolf och Karl Gerhard.
40-talet: Ansvarig för ett pärlband av schlagerhits som han skrev under pseudonymen Jules Sylvain.
50-talet: Blev pappa. Var mest hemma med barnen
60-talet: Kallades för den femte Beatlen. Det fanns dock andra som också gick under det epitetet: George Martin, Brian Epstein, Pete Best, Stu Sutcliffe, Billy Preston, Eric Clapton, m.fl. Kanske var Tomas Ledin den femtonde Bealten?
70-talet: Spelade klarinett med husbandet i Hylands Hörna samt turnerade med ABBA. Började så smått uppträda under eget namn.
80-talet: Den smått osannolika alliansen Wiehe-Ledin tar initiativ till och genomför ANC-galan, vilket råkade bli ett av Olof Palmes sista, stora framträdande. Att länka Ledin med Palme-mordet, som vissa privatspanare har försökt, har dock ännu inte låtit sig göras.
90-talet: Klämde fram några brottar-hits och blev ännu större.
00-talet: Fortsätter med musicerandet.

Scenen var en utflyktsbåt som stävade genom Göteborgs hamn. Det var 1996 och det närmade sig jul. Mina kollegor och jag var på julbord på denna båt. Vi hann knappt sätta oss innan en inhyrd trubadur började spela. Han hade en röd Fender-gura på magen och lite förinspelat trum- och baskomp i högtalarna. Några ABBA-sånger avverkades. Sweet Home Alabama och Hooked on a feeling kom härnäst.
Allteftersom vi fick i oss mer alkohol så ökade stämningen. Trubaduren rev av några Sven-Ingvars-låtar, och här började det kännas lite olustigt för mig. Det skulle bli värre.
I höjd med kaffet så kommer det: Knivhugget i ryggen. Trubaduren spelar Tomas Ledin. Han nöjer sig inte med en sång. Han drar ett Ledin-medley. Jag ryser av obehag och funderar på att försöka ta mig upp till kapten och höra om han har mer sprit. (Detta var på den tiden då det dracks en del till sjöss. Så är det givetvis inte längre idag…)
Döm av min förvåning när jag upptäcker att jag är den ende som sitter ner vid bordet med armarna i kors över bröstet och surar. Mina kollegor står upp, klappar i takt (nåja) och sjunger med. Högst sjunger min bordsgranne, Elisabeth. SENSUEEEEEELLA ISABEEEEEEEELLA!
På denna julbordspråm är Tomas Ledin kung utan att ens vara närvarande i egen person. Jag ser mig om i skräck och förundran.

Ett par år senare spelade bandet jag var med i på Turmässan i Göteborg. Vi brände av ett set med inställsamma rocklåtar i företagets monter till viss förtjusning bland branschfolket, som var där och minglade (dvs drack gratis öl och vin).
Efter att jag hade packat ner gitarren drog jag runt till andra montrar och åt och drack gratis jag också. Någon stack till mig biljetter till efterfesten inne på Scandinavium. Det vankades gratis mat och sprit, vilket borde ha varit tillräckligt för att få med mig på tåget. Av någon anledning struntade jag i det.
Det visade sig vara ett beslut i klass med att avboka flighten som sedan störtar i havet.
Dagen efter möter nämligen Elisabeth mig i fikarummet. Hon är glädjestrålande:

Elisabeth: Kan du gissa vem som var hemlig gäst på efterfesten?
Jag: Eh, nej.
Elisabeth: TOMAS LEDIN!
Jag: Milda möss!
Elisabeth: Han var skitbra.
Jag: Verkligen? Drog han några hits?
Elisabeth: Du, han drog alla dom bra låtarna!
Jag: Va, körde han bara covers?
Elisabeth: Skit ner dig!

Härom veckan var jag ute med hunden. Vädret kändes olycksbådande. Mörka moln tornade upp sig. Jag kände ett olustigt tryck över bröstet.
När jag kom in och läste Aftonbladet på nätet så visade det sig att Tomas Ledin just annonserat att han skulle ut på sommarturné. Nu vet jag precis vilka dagar i sommar som jag ska undvika vissa städer. En musikalisk minkarta är mig given:

3.7 Skellefteå, Stadsfesten
4.7 Sundsvall, Gatufesten
8.7 Kristianstad, Kristianstadsdagarna
9.7 Helsingborg, Sofiero Slott
10.7 Varberg, Socitetsparken
11.7 Svedala, SommarRock
15.7 Borgholm, Borgholms Slottsruin
17.7 Linköping, Bergs slussar
18.7 Karlskoga, Alfreds Nobels Björkborn
22.7 Halmstad, Tylösand
24.7 Leksand, Samilsdal
25.7 Åbo, Turku Sea Days (FI)
30.7 Stockholm, Skansen
31.7 Luleå, Luleåkalaset
1.8 Vallsta, Orhalla
8.8 Örnsköldsvik, Folkets Park
15.8 Arvika, Arvika Hamnfest
20.8 Göteborg, Liseberg
21.8 Porsgrund, Rådhusamfiet (NO)
22.8 Sarpsborg, Kullåsparken (NO)

Fler datum kan tillkomma


Nej, nej! Inga fler datum! Sluta!
Fan, kan karln inte stränga av alla sina gitarrer och ägna sig åt att batikbleka kläder eller måla akvareller?

Å andra sidan: Efter Ledin-spelningarna i sommar kommer Elisabeth och alla andra gå hem glada i den ljumma sommarnatten. Det är ensamt skäl nog för Tomas Ledin att fortsätta att spela för folk som förstår att uppskatta honom.

onsdag 25 mars 2009

Skägget i blogglådan

En man med ett skägg, dvs Kalle Lind, får vad han förtjänar på The Critics, dvs en massa beröm. Länk

tisdag 24 mars 2009

Very Good Indeed

Kay Pollak reser land och rike runt med ett föredrag som heter Att växa genom möten. Jag har inte själv sett det och inte heller läst hans böcker i ämnet, men det lär vara mycket inspirerande.
Idén att det går att växa genom möten anammar jag till 100%. Jag känner mig ofta upprymd och inspirerad efteråt.

Idag lunchade jag med en bloggkompis. Vi pratade om bloggande (no shit?), yrkeskarriärer och gemensamma vänner.
Efter indisk mat fick jag hänga på till stället, där allt reklamfolk i centrum stod och drack kaffe och var lite så där lunchkreativa. Mitt försök att smälta in stöp i backen så fort jag öppnade munnen.
Tack Ulrika för att du inspirerade, coachade och gav mig en självförtroendekick!

Alla ni andra, iväg och kolla in hennes intressanta blogg!

En sak till: Vi pratade lite löst om att det vore roligt att ha en bloggträff i Göteborg någon gång i vår. Vem är sugen på att vara med?

Stjärtlöpning

Family Guy - Ass Race

Arbetsdräneringen

Nej, Arbetsförmedlingen är inget upplyftande ställe. Dels befinner man sig i ett ledsamt underläge när man kommer dit. Dels vet man med säkerhet att inga arbeten kommer att förmedlas. Det var länge sedan Arbetsförmedlingen fungerade så. Numera är det ett ställe där du kan få ta truckkort eller någon annan utbildning om du tillhör ”en grupp som vi prioriterar”. Jag har aldrig hört till den gruppen.
Jag måste dit eftersom det är enda sättet för mig att få ut min a-kassa. Som tur var kunde jag vifta med mitt Du-slipper-fängelse-kort, som det står Trygghetsrådet på, och slapp därför diverse aktiviteter, som annars säkert hade tvingats på mig.

En arbetslös fd kollega från Företaget var tvungen att gå på en sökajobbkurs för några veckor sedan. Det var ren förnedring. Hon är it-specialist och fick lyssna tips som:

”och så kan ni gå in på Arbetsförmedlingens hemsida. Skriv VE,VE…”

Efter VE nummer två var det någon som avbröt och tyckte att det gick för fort fram.
Det blir så om man behandlar gruppen arbetssökande som en homogen hög med människor. Det är lite som SFI, där en läkare kan få en icke läskunnig kamelherde som bänkkamrat.

Jag måste ändå ge damen i receptionen ett litet hedersomnämnande. Hon var trevlig (definitivt inte ett krav för att arbeta på Arbetsförmedlingen!), och hon tipsade mig om att det nu fanns mycket pengar för dem som vill starta eget. Det torde inte vara alltför svårt att få Starta-eget-bidrag. Alltid något…

måndag 23 mars 2009

Vagina

Arbetsförnedringen i Kungälv

Jag har varit arbetsbefriad i ett par månader. Arbetsbefriad… Det låter inte som något som man skryter med på krogen eller någon annanstans heller för den delen.
Det betyder att jag har gått hemma med lön, men låter mer som att jag har varit oförmögen att arbeta. Lite som att på mönstringen till lumpen få förklarat för sig att med de plattfötterna eller den explosiva astman går det inte att göra värnplikten. ”Du blir härmed arbetsbefriad!”

Idag, måndagen den 23 mars övergår jag från att varit arbetsbefriad till att vara arbetslös. Ur askan i elden onekligen. I detta nu sitter jag på Arbetsförmedlingen i Kungälv. Det är några nummer kvar innan det är min (o)tur. Vi är några olyckliga som sitter här och ser lite ihopsjunkna ut. Vi är arbetslösa och det är trist att sitta på ett underbemannat Arbetsförmedlingskontor och stirra tomt framför sig.

Här har man dessutom lagt upp det så fint att den enda handläggaren sitter ungefär fem meter från de väntande. Det innebär att man hör allt vad som sägs. Jag vet att hon som sitter där nu söker restaurangjobb och saknar A-kassa. Nu gör de upp om en handlingsplan.
Eftersom det tydligen är lite rusning idag tar damen i 55-årsåldern i receptionen också emot. Jag tror inte att jag stående mot en disk i Kungälvs Arbetsförmedling kommer få vare sig jobb eller några goda förslag.

Jag vill bara anmäla mig arbetslös och försvinna ut ur detta trista hål!

söndag 22 mars 2009

Lotten har dragit nitlotten

En av Sveriges största, mesta och bästa bloggar ligger tillfälligt nere. lotten.se har vid ett byte av mailhotell gått off-line.
They can put a man on the moon but…, är ett uttryck som knackar hårt på min dörr.

Lotten, vi saknar dig! Jag har tänt ett litet levande ljus och ber en stilla bön att du snart ska vara tillbaka på banan. Då menar jag inte en...
...utan snarare



Och då menar jag inte att du är en tant som gillar att åka rullstol väldigt fort och kanske i förbifarten preja av en annan tant från banan. Med det sagt bör jag kanske påpeka att jag inte på något vis antyder att du ska knuffa en tant från en...

... för hur skulle det gå till?

Som ett moraliskt stöd (finns det omoraliska stöd?) och med hopp om digital tillfrisknad, lägger jag härmed ut min Marsadventskalender. *Fanfar*

Den har den lite speciella egenskapen att den enbart har en lucka; den här nedan. Det kommer heller inte att delas ut något pris. Möjligen kan jag lova att när Lottens blogg blir synlig för oss människor så får vinnaren läsa där hur mycket som han/hon vill. Vinnaren får också fritt antal andetag att disponera under en och samma valfria dag. Eftersom jag är på mitt generösaste humör kommer jag även att skriva ett litet hyllningsinlägg till vinnaren här på min blogg.

Se där, nu har jag utlovat priser fastän jag utlovat att jag inte skulle dela ut något pris. Är det något allvarligt fel med mig? Nej, jag vill inte att ni svarar på den frågan och gör ni det så kommer ni inte att vinna något pris för den sakens skull.
Tycker ni att jag ska komma till just saken: Marskalendern med en lucka? OK!

Pseudonajas Marskalender (med en lucka)
Personen jag söker är en välkänd bloggare. Hon, för det är en hon, skriver en mycket omtyckt och välbesökt blogg. Hennes blogg handlar mycket om språk. Hon har lockigt, ljust hår. Hon hyser ett stort basketintresse. Det bor många barn i hennes hus. Hon pratar i radio.
För att det inte ska bli för svårt så lägger jag in en något maskerad bild.

LOTTEN! JA, DET ÄR LOTTEN! LOTTEN BERGMAN! LOTTEN.SE!
Rusa nu inte iväg och kläm fram en gissning i all hast. Tänk noga igenom först! Lycka till!

lördag 21 mars 2009

Vår

Lördagen var en dag då våren kom till Västkusten. Vi besökte min bror. Barnen lekte utomhus. Stolar sattes ut på uppfarterna till radhusen. Kaffe hälldes upp i koppar. Solglasögon kom på. Någon hämtade öl. Andra följde exemplet. Vi utan solglasögon kisade mot solen.

Jag snöt 3-åringens näsa. Var det kanske det sista av vintern som jag torkade bort?


Stämsång 2

Detta skulle ju bli en serie och det ska det bli också. Det är bara lite långt mellan avsnitten. Klicka på etiketten Stämsång för att läsa första inlägget.

Man kan inte skriva om stämsång någon längre tid utan att nämna Bee Gees. Detta är en gammal sång från sent 60-tal och refrängen sitter som en smäck. Visst, discolåtarna från 70-talet hade väl sin charm men detta är deras bästa sång.
Det blir ju inte sämre av att bröderna sjunger trestämmigt. I intervjuer brukar de säga att de inspirerats av the Four Seasons sångarrangemang.



Ett par frågor: Har Robin Gibb (i mitten) inte alltid sett lite konstig ut? Har Barry (längst till höger) inte väldigt konstigt hår?

fredag 20 mars 2009

Luft i en vital del

Det kan vara en skröna i min bekantskapskrets, eller så har det verkligen hänt.

Det handlar det om en blomaffärsinnehavare som på fritiden sysslar med hundar. Hon har en hane som vunnit flera prestigefyllda utmärkelser på hundutställningar. Därför är han också eftertraktad som avelshund. Just den verksamheten blir alltmer lönsam, eftersom varje lyckad befruktning innebär att en stilig summa pengar finner sin väg ner i ägarinnans börs.

Åren går och hundens aptit på sex börjar minska. Det är liksom inte riktigt lika roligt längre. Han orkar inte så mycket. En del parningar blir inte av. Hur snällt tiken än ställer upp sig så är han ointresserad. Ibland blir det visserligen parning, men inga valpar.
Efter just ett par parningar som inte lett till något alls, inser hon fakta. Det är slut med den lukrativa avelsbusinessen! Detta slår henne när hon sitter på toaletten i sin blomsterbutik, och det tar hårt. Arg och besviken reser hon sig upp, rusar ut från toaletten och utropar besviket:

-Fan, den jäveln har bara luft i kuken!

När hon avslutat meningen är hon redan ute i butiken och knäpper sina jeans samtidigt som hon ställer sig bakom disken. När hon tittar upp så inser hon att det är ett par kunder där; kunder som hon inte hört komma in. Kunder som har sett henne rätta till kläderna samtidigt som hon konstaterat att någons kuk endast avger luft.
Ridå…


I samtal med Stefan, en meningsfrände i frågan om hur bra monarkin är för Sverige, kommer vi givetvis in på Victoria och Daniels förlovning.
Stefan säger att stackars Daniel inte bara har fått gå i prinsskola. Han har naturligtvis fått gå igenom en hälsoundersökning, och inte nog med det: Han har fått runka i en plastmugg!

Samtidigt som jag börjar gapskratta så inser jag ju att det inte är helt omöjligt att han just fått göra så. Daniels absolut viktigaste uppgift som prins är ju att se till att Victoria blir på tjocken, så att konungariket får en tronarvinge. Då duger det ju inte med en prins som skjuter lösa skott.

Vad tror ni? Har Daniel fått besöka ett labb eller snackar Stefan och jag bara skit?

När drottningen säger till Aftonbladet idag att Daniel är en väldigt trevlig man, menar hon i själva verket att Daniel är en väldigt fertil man?

torsdag 19 mars 2009

Varför inte Miljöpartiet?

Jag fnissar till när jag läser mitt föregående inlägg. Jag har ju glömt bort Miljöpartiet. Kanske gjorde jag det därför att det egentligen är partiet som jag skulle vilja lägga min röst på.

Jag ska förklara varför jag inte gör det.

Vet ni hur en tik gör, när den är villig till att para sig? Den ställer upp sig och viker undan svansen för att hanen lättare ska komma åt.

Just så har den lilla miljötiken gjort för att den stora pitbullsossen med betonghalsband ska kunna dunka på allt vad han orkar. Fy in i glödhetaste hellskotta vad lite jag vill se valparna från den oheliga alliansen…

Jag söker nästan jobb

Nej nu jäklars är det dags att söka arbete!
Jag har fått korn på ett jobb för en politisk styrd organisation. Det är dock oklart vilken organisation det handlar om och vilken politik man driver.
Jag vill ju gärna komma ut på banan igen, men det finns ju vissa ideologier som jag inte vill sälja min själ till eller för den delen mitt vassa intellekt. Jag kan ju faktiskt gå in och titta närmare på annonsen, men låt oss för en stund gå över de tänkbara, politiska inriktningar som finns till buds.

Moderater
Det brukar vara färglösa människor, vars tankar mest drar åt pengar, pengar och någon gång ibland åt pengar.

Folkpartister
Det är människor som egentligen vill vara moderater, men som någonstans inom sig har någon sort liberal ådra, som de inte kan bortse ifrån. Exakt vad den liberala ådran i Folkpartiet år 2009 består i är oklart för samtliga inblandade.

Klisterdemokrater
Ett parti som inte nöjer sig med att diskutera skattefrågor, barnomsorg och försvarspolitisk. De vill även ha ett ord med i vad som händer i sängkammaren och vilka vi älskar. Ett i många avseenden mycket otäckt parti.

Centerpartiet
Ett parti för dem som gillar doften av gödsel. Skall vara de regeringens miljösamvete. Börja då med att sparka miljöbovarna bland bönderna hårt i baken!


Socialdemokraterna
Sveriges enda riktigt konservativa parti. Övriga kommentarer är överflödiga.

Vänsterpartiet
Sveriges kommunistiska rest. Partiet som inte vill ha Berlinmurar och Gulagläger för oliktänkande, men som anammar resten av den kommunistiska ideologin.
Är det inte lite som att vilja ha nazisternas politik utan koncentrationsläger och strävan efter världsherravälde?

Sverigedemokraterna
Eh… nej!


Jag kommer raskt fram till att jag är olämplig för att arbeta i en politiskt styrd organisation. Det får bli kaffe istället för jobbansökan.

Dagens ord

Dagens ord är...

Väderspänd

Betydelse: Någon som är lite spänd på hur vädret ska bli.

Exempel: Carl Philip hade bokat golftid och nu var han väderspänd.

onsdag 18 mars 2009

Påven och kådisarna

Det finns en man som bara med några ord skulle kunna rädda liv, men han gör inte det. Han ser hellre att miljontals människor blir sjuka och dör.

Jag upprörs av arrogansen och idén att Gud skulle ogilla användandet av kondom. Om hans företrädare förde katolicismen flera decennier tillbaka i tiden så är Benedictus XVI på god väg att vrida tillbaka tideräkningen till medeltiden.

Vi kan väl vara överens om en sak och det är att jorden inte behöver fler människor. Vi borde arbeta aktivt för att hålla nere födelsetalen. Det kan göras med kondomer. Det är humanare än att låta epidemier hålla nere befokningsökningen.
Påven går i otakt med tiden och saknar förmåga och ambitionen att göra gott för världen.

Länk till Stefan Stenudds blogg

Länk till Aftonbladet

Frige Dawit Isaak (det är vår!)

Det kommer inte bara skräp från kvällspressen. Aftonbladet och Expressen propagerar nu tillsammans för frigivandet av Dawit Isaak.

Vill du skriva på namninsamlingen så görs det här i högermenyn.

Här berättar Mymlan om hur bloggosfären har tagit sig an frågan.

Bite me!

Hur är det med er, gillar ni tårtor? Jag tycker att tårta ofta blir lite för mycket. Det liksom svämmar över av grädde, vaniljkräm och annat gojs.

Tyska tårtor brukar vara snäppet värre än de svenska kusinerna. Nu snackar vi massiva bakverk som inte sällan serveras med en klick hårdvispad grädde. Fritz und Helga äter med lätthet en sån tegelsten och sträcker därefter fram tallrikarna för att ta mer. Samtidigt har jag knappt kommit halvvägs på min första, blygsamma bit.

En god vän till mig gjorde för några år sedan en tekanna med en naken tjej som låg med särade ben på locket. Jag funderar ibland på om den kannan kan vara orsaken till att jag dricker mer te än någonsin.

De här tårtorna får mig att undra om den tidigare hobbykeramikern nu har gett sig på att baka tårtor.



Kan jag lägga en beställning?

tisdag 17 mars 2009

Jag får material till mitt tal när äldsta dottern gifter sig

Lite dyrare fisk köptes med från stan. Den tillagades sedan efter ett avancerat recept. Levande ljus tändes. Vi satte oss vid bordet. Vin i glaset. Vi började äta. Det var gott. Känslan av fredag på en tisdag spred sig runt bordet.
6-åringen bestämde sig för att bidra till den trivsamma stämningen.

”Vet ni vad? Idag på dagis bajsade jag en klick som var så här lång!” (Måttar med händerna)

”Den var lös – jättelös!”

Listetta dagen jag föddes

Ulrika Good kollar på vilken låt som låg etta på amerikanska Billboard den dagen hon föddes (You´ve Lost that Lovin Feeling med Righteous Brothers). Givetvis kan jag inte hålla mig från att göra detsamma och dessutom blogga om det.

Det är med viss spänning som jag går in på satjen för att veta vilken låt det är i mitt fall. Jag hoppas så på att det är något riktigt coolt. På 60-talet, jo jag är så gammal, gjordes ju mycket bra musik. Jag hinner hoppas på Beatles, Beach Boys eller kanske en tidig Fleetwood Mac innan jag hittar…

Herb Alpert med This Guy's in Love with You.

What the f*ck…

Men sedan kollar jag upp vad det är för sång och då känns det med ens mycket bättre. Det är ju faktiskt en klassiker skriven av Burt Bacharach och Hal David. De flesta av er känner säkert igen den:


Och här med mästaren själv: Burt Bacharach


Jag ska säga precis när man inser att detta inte är någon dussinlåt: Det är när han sjunger You 0:21 in i klippet. Den harmonin är lika oväntad som suverän.

Jag är glad över "min" sång!

Att finna/finnas på nätet

Idag ska jag in till Trygghetsrådet och gå på ett seminarium. Förra gången jag var där träffade jag min handledare för ett inledande samtal. Vi pratade fram och tillbaka om min situation. Det var ett trevligt samtal.

Vi kom att tala om mitt bloggande. Jag berättade lite om vad min blogg handlar om samt att jag inte alls skulle ha något emot att skriva på heltid.
Hon varnade mig för att vara alltför vågad och frispråkig med tanke på vad möjliga arbetsgivare skulle kunna hitta.

Jag förklarade att givetvis skrev jag anonymt. Jag sa också att jag kände till riskerna med att folk som står i begrepp att anställa en, hittar olämpliga saker om en på nätet.

Här blev hon dock lite tveksam. Vi pratade vidare på samma tema och jag förstod att hon egentligen inte visste mycket om hur man googlar. Därför bad jag henne att gå in på Google och göra en sökning på sitt eget namn omgivet av "".

Hon gjorde som jag sa och genast försvann leendet från hennes ansikte. Istället spärrade hon upp ögonen och konstaterade: ”Herregud, här finns ju hela mitt liv!”
Hon skakade långsamt på huvudet och tillade: ”Nu vet jag vad jag ska göra i eftermiddag.”

måndag 16 mars 2009

Människor som jag drar till mig

Igår slog jag till och skaffade något som heter Google Analytics. Förutom ett räkneverk så finns en rad andra funktioner. Man kan t.ex. få reda på varifrån trafiken på ens blogg kommer och hur länge besökaren stannar.
En del av trafiken kommer just från Googles sökmotor och jag kan nu se vad dessa surfare har sökt på. Här är några exempel:

arla mellanmjölk
Visst, jag har ju skrivit om mjölk helt nyligen så varför inte?

Carsta Löck
Jag vek i höstas nästan ett helt inlägg åt Carsta. Det är skoj att någon faktiskt har gjort en sökning på Carsta Löck och ännu roligare att han/hon hamnade här.

de tre vise männen
Jag skrev lite om killarna med guld och myrra och trettondag jul. Hoppas att besökaren lärde sig något.

Vi har ju dessvärre också en sökning, som man kanske inte vill ska resultera till en träff på Mina tankar blir dina tankar:

svamp på snoppen kille
Killen(?) måste ha blivit besviken för här finns varken erfarenhet eller hjälp att få. Nu när jag skrivit ut orden, så lär väl den sortens sökningar hamna här igen…

Slutligen det värsta:

in med kuken sa svärmor
Visst kan man på min blogg hitta inlägg, som jag kanske borde skämmas för lite, men det här har jag väl inte gjort mig förtjänt av? Var är det förresten för en sanslös människa som söker på in med kuken sa svärmor?

Jag undrar i detta nu två saker:
  1. Finns det hopp om mänskligheten?
  2. Fick han sin svärmor?

Destruktiv musik

Min kompis John och jag tyckte att musik kunde vara något att satsa på. När vi var i 12-årsåldern hade vi varsin elgitarr med förstärkare. Tanken var väl att vi skulle lyckas rekrytera en bassist och en trummis också. I väntan på det spelade vi hemma i en garderob hemma hos John.

När vi började på högstadiet så uppenbarade sig en ny möjlighet. Det fanns en fritidsgård i anslutning till skolan och på lunchrasten knatade vi över dit. I källaren fanns nämligen en replokal som var fullt utrustad med gitarrer, en bas, en keyboard (Polymoog, förmodligen värd en hygglig slant idag om den fortfarande existerar), förstärkare och ett trumset.
Nu kunde vi spela hur mycket vi ville och framför allt hur högt vi ville. Vanligtvis spelade vi båda gitarr, men trumsetet var mycket lockande också. Efter någon månad kunde både John och jag hålla takten hyfsat med bastrumma, hi-hat och virveltrumma.

Under en ovanligt vild rocksession nere i källaren inträffade dock en "olycka". Jag satt bakom trumsetet och John hamrade fram ackord på en elgitarr på hög volym. Vi skrattade, vi svettades och ylade fram något som skulle likna sång.
Mitt i larmet kom John på idén att hjälpa till med trummandet. På något knepigt vis lyckades han med kicksparkar ge en av cymbalerna en ordentlig omgång samtidigt som han spelade gitarr. Till Johns ursäkt skall nämnas att han faktiskt sparkade i takt. Annars var det var på det hela taget en ganska dålig idé.

Det skulle nämligen visa sig när rasten var slut och vi skulle bege oss tillbaka till skolan för en geografilektion, att det ihärdiga sparkandet hade fått cymbalen att gå sönder. Det såg ut ungefär som om någon hade tagit en konservöppnare och metodiskt arbetat sig nästan hela vägen runt fästet. Nu hängde den enbart kvar på trekvarten och slokade betänkligt.
Att det inte var helt bra, insåg vi, men tänkte nog att det inte skulle bli något större väsen för den saken. Vi pep iväg och hoppades att en ny cymbal skulle sitta på plats nästa gång vi kom för att spela.


Det blev inte riktigt så. Dagen efter när vi satt och drack varm choklad på fritidsgården, kom en ur personalen och satte sig vid vårt bord. Han såg inte överdrivet glad ut och inledde med ett ganska uppfordrande "Hörni grabbar…"
Därefter följde ett förhör om när vi varit i källaren senast, om vi sett om alla cymbaler var hela, om vi visste något om en viss cymbal, som kostade över 1000 kr, som hade gått sönder under gårdagen och om vi sett någon "obehörig" stryka runt i replokalen.
Vi gjorde givetvis det som vilken rekorderlig sjundeklassare skulle ha gjort i det läget - blånekade.
Vi hade båda spelat gitarr och inte rört trumsetet. Vi hade inte heller sett eller hört något.
Det som fick det att kännas ganska skämmigt var att det faktiskt inte var gårdens cymbal. Den tillhörde Lars i en årskurs över oss och han var inte alltför glad.

Med både fniss och känsla av skam har vi under åren återkommit till den där cymbalincidenten. John fick förresten till sist sin chans att bekänna. Härom året träffade han Lars, som numera skriver teatermusik, och bekände alltihop. Lars sade sig inte ens minnas den spruckna cymbalen. Skönt att åtminstone han har kunnat lämna det bakom sig.

Om en liten stund ska jag packa in gitarren och några effektboxar och åka över till John. Han har just köpt ett trumset. Tycker ni att jag ska ge hans cymbaler några välriktade sparkar?

söndag 15 mars 2009

Hemma igen

Det har körts en del bil i helgen. Skåne har besökts. Vi har träffat barnens morfar och dessutom återsett gamla vänner. Nu är det skönt att vara hemma igen.

Kommande vecka blir intressant och spännande på flera vis.

Nu kollar vi lite på Charles Nonsens. Är det någon mer än jag som minns honom?

lördag 14 mars 2009

Grodårs uppmaning...

... tar jag itu med nu:

Grodår uppmanade mig att komma upp med sju personliga sanningar. Jag skulle också utmana ytterligare sju personer att göra detsamma. Jag avstår från det sista, eftersom jag gjorde det för några månader sedan. Istället kan de som känner sig sugna själva hoppa på tåget.

7 sanningar om mig:

1. jag drar till mig massor av statisk elektricitet när det är kallt, torrt väder

2. jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor

3. jag skriver musik

4. jag har arbetat ett tag som it-konsult men är ganska dålig på datorer.

5. jag är inte så förtjust i kyla. Gillar förvisso "riktig" vinter men skulle nog egentligen vilja bo på ett ställe där det är varmt året om

6. jag är i grunden lat och behöver en deadline för att prestera, och jag presterar först när det är väldigt nära deadline.

7. jag ägnar för mycket tid åt att fundera på vad andra människor tycker om mig.

Dagen och natten efter

Idag har en lättare baksmälla. Jag antar att det är baksmälla. I och för sig är det ganska ynkligt att att dricka två öl och två whisky och känna Katzenjammer dagen därpå, men det är väl ett ålderstecken?

Fläckvis nattsömn har väl gjort sitt också. Vi är på plats i Skåne och hela familjen inklusive hunden har delat rum inatt. 6-åringen har pratat i sömnen. Pratat förresten, hon skriker.
3-åringen har snarkat. Gud, vad hon kan snarka!
När det äntligen var tyst för en stund så började hunden skälla i sömnen. Ack, ack!

Nu ska jag försöka komma ut i friska luften en stund.

fredag 13 mars 2009

Krossade drömmar

Ibland får jag fin-fina idéer. Jag inser direkt att nu rackans, nu kommer det stora lyftet; min väg till en tryggad framtid med skinnsoffor och rökfärgade glasbord. Kanske kan det till och med bli en sån där ful bar i källaren med spegeltavlor med Elvis-siluetter och drinkunderlägg stulna från någon pub i London. Kanske en andelslägenhet på Gran Canaria?
Innan man ringer upp finansiärer bör man emellertid göra en snabb googling för att kolla att inte någon annan kommit på samma sak.
Det tog mig tio sekunder att hitta "min" idé. Någon idiot i Hallstahammar kom på detta redan för fem år sedan.

Jag gissar att jag inte kommer att bli ekonomiskt oberoende den här veckan heller…

Namnsammanbrott

Det borde höra till varje förälders plikt att komma ihåg namnet på de barn, som man satt till världen. Det var ju i bådas fall dessutom en del resonerande innan min fru och jag kom fram till vad de skulle heta.
En del sköna skratt blev det också när de "omöjliga" namnen räknades bort. Det är väldigt roligt att med allvarlig min säga:

- Om det blir en flicka kan vi väl döpa henne till Barbro?

- Ja, men bara om du lovar att en pojke får namnet Kurt.

Om någon i min läsekrets skulle heta Barbro eller Kurt så ber jag ödmjukt om ursäkt. (Om någon i min läsekrets heter både Barbro och Kurt så ber jag er att höra av er och berätta mer.)
Det är ju så att vår generation döper våra barn efter våra mor- och farföräldrars generation. Dock skyr vi våra föräldrars namn. Berit och Rune, för att inte tala om alla dubbelnamn som Gert-Inge och Britt-Marie, går bort.

Nåja, det var ju inte det som jag skulle skriva om. Det var vådan av att inte klara av att minnas de små rackarnas namn. Givetvis klarar jag av att svara rätt på frågan "Vad heter dina barn?"
Det är i konversation med mina barn som hjärnan rör ihop det. Är det dessutom lite stressigt så ökar risken för felsägning. Ibland får den ena dottern för ett ögonblick pröva på hur det skulle vara att heta samma som systern. Jag är lika generös åt båda hållen och låter den andra dottern få den första dotterns namn, när jag rör ihop det.
Detta möts av himlande ögon och djupa suckar av 6-åringen. 3-åringen stirrar bara oförstående.
Tack och lov är jag inte ensam. Jag var tvungen att ställa frågan till Lotten, som ju har fem barn, om det inte var svårt att minnas namnen. Det var det.

Det är för all del inte bara döttrarnas namn som jag har problem med. När jag sitter och funderar på musik, vilket sker ganska ofta, kan plötsligt favoritgitarristens namn vara som bortblåst. Tur att Internet finns!

Det finns heller inget hopp om att jag ska bli bättre med tiden på att få till det med namn. Det är nämligen ett släktdrag. Min pappa är lika dålig som jag på det och min farfar var mästare på att inte minnas några namn. En typisk historia från förr ur min farfars mun kunde låta så här:

Jo alltså, utanför Äggvena bodde en skomakare som hette… han hette… Gottfrid? Nej, det var slaktaren. Han hette... August och hans fru hette... Nåja, hur som helst, det var hanses son… vad hette pojken… (vänder sig till farmor som inte har någon hjälp att ge) ...som for till Amerika.

I realtid tog ovanstående rader, med tankepauser för letande i minnet efter namn, ungefär en minut att säga. Behöver jag säga att jag och de andra åhörarna tyckte att det var aningen segt?
Skit samma, min tid kommer. Även jag kommer ju hålla yngre släktingar som gisslan i flera minuter alltmedan jag rotar i mitt förtvinade minne efter namn på folk.

Själv tycker jag att jag i förra veckan nådde ett nytt all-time-low när jag kallade yngsta dottern för Chip.

Chip är vår hund.

torsdag 12 mars 2009

Nakna journalister (Uppdaterat)

Svenska folket vill läsa om kungahuset. Det finns en efterfråga på artiklar om Victoria och Daniel. Enligt en av de grundläggande ekonomiska reglerna kommer efterfråga att skapa ett utbud. I detta fall innebär det att det skrivs artiklar oavsett om det egentligen finns så mycket att skriva om.
Visst hör man redaktörernas skrik på kvällstidningarnas redaktioner?

Redaktör: Släng ihop något om Vickan och Danne. Jag vill ha det i min inkorg senaste kl 17!
Reporter: Men det har inte hänt något sedan igår. Jag kan väl inte skriva om Daniels förmodade nageltrång?
Redaktör: So what! Det har väl inte stoppat oss tidigare. Sätt fart nu!
Reporter: Ja ja.

Därför kan vi läsa i dagens Aftonbladet att några tanter nere i Tyskland prompt gick till närmaste resebyrå samma dag som förlovningen blev officiell. De ville förhöra sig om bussresor till Stockholm för att kunna vara på plats på bröllopsdagen. Wow liksom!

Expressens kan också baka suffléer på luft.
Johan T Lindwall är något så fint som Expressens hovreporter. Ni hästintresserade rycker genast till förstås: ”Äntligen någon som skriver ingående om hovar.”
Jag måste göra er besvikna. Det handlar om betydligt trivialare saker.

Johan T Lindwall har som uppgift att bevaka kungahusets väl och ve. Han går genom soptunnorna utanför Drottningholm, ringer till Maddes tandläkare och spanar med fågelkikare på gamla ryttmästare som mockade hästskit när Gustav V fortfarande var kung.
Han står och lurar utanför NK och andra exklusivare inrättningar i Stockholm i hopp om att Silvia, Victoria eller någon annan ur familjen ska komma ut efter avslutad shopping, för att sedan, när den omhuldade kungligheten skyfflas mot bilen av SÄPO-vakter, ropa fram några frågor:

Johan T Lindwall: Är Drottningen glad för förlovningen?
Drottningen: Ja.
Johan T Lindwall: Tycker Drottningen om Daniel?
Drottningen: Jo.
Johan T Lindwall: Ser Drottningen fram mot bröllopet?
Drottningen: Nein, eh jak menar ja.
SÄPO-vakt: Flytta på dig nu, Lindwall!

Därefter går Johan T Lindwall upp till redaktionen och svänger sitt journalistiska trollspö och se! Plötsligt uppenbarar sig en text som ger oss intrycket av att han suttit ner i ett förtroligt samtal med Drottningen. De har druckit te, pratat lite om sina familjer, tagit en extra bit scones för att det är så gott och skrattat lite åt hur tokig Alexander Bard ser ut i ridhjälm.

I dagens Expressen slår Johan T Lindwall till med en kejsaren-är-naken-artikel; dvs den handlar egentligen om inget alls. Det är bara en rad antaganden från hovreporterns sida.

Han vet att Daniel är nervös idag när han ska göra lite prinsjobb. Jasså verkligen?
Han "vet" också att Daniel åkte hem till Ockelbo för att förbereda sig inför dagens eldprov då stackarn ska visas upp på Kronprinsessans namnsdag.
Hur kan Johan T Lindwall veta med säkerhet att Daniel inte åkt hem för att hämta de där skivorna med New Kids on the Block som glömts kvar i pojkrummet?
Men å andra sidan sitter det en redaktör några skrivbord bort som accepterar vilket snömos som helst bara det handlar om Victoria och Daniel.

Redaktören: Lindwall, din jäkla vessla! Jag sa att jag vill ha något om Danne idag. Hitta på någon skit om att han är hemma i Råttebo hos mamma och laddar för sin stora dag!
Johan T Lindwall: Men min journalistiska integritet åker ut genom fönstret om jag fortsätter fabulera ihop sånt.
Redaktören: Din journalistiska integritet for ner i avloppet i samma ögonblick som jag anställde dig. Se så, lägg på en rem nu för tusan!

Man måste ändå ge Expressen en eloge för att man är så ärlig att man på startsidan inte lägger ut en bild på Daniel. Det är en bild på Johan T Lindwall, och det är väldigt passande.
Är det förresten ett skamset eller finurligt leende?

Uppdaterat:
Nu slår Johan T Lindwall till med ytterligare ett scoop på samma dag! Nu har han i sällskap av en Carl V Andersson skrivit en kort snutt om Daniels premiär på borggården.
Tänk att det behövs två reportrar för att värka fram detta krystade reportage.
Sin vana trogen får Johan T Lindwall också en "kort pratstund" med Victoria. Pratstunden består av följande:

Johan T Lindwall: Hur känns det att för första gången ha Daniel vid sin sida?
Victoria: Det känns jättebra.

Jag ser framför mig hur Johan T Lindwall ropar från sin plats bakom kravallstaketet och Victoria, som befinner sig 10 meter bort på väg till en väntande bil, vrider kort på huvudet på huvudet och svarar. Johan T Lindwall och Expressen har fått sin "pratstund".

Jag vet inte vad ni tycker, men jag anser att detta är stor journalistik!

Aftonbladet förundras över att Daniel vinkar. Jag undrar om han själv inser en sån jäkla soppa han har navigerat in sig i.

En chans till

Aftonbladet har en liten artikel om högskoleprovet. Det är givetvis en redovisning av vilka kändisar som gjorde bra ifrån sig och vilka som inte gjorde det.

Högskoleprovet kan ju sägas vara en ny chans för dem som av olika anledningar inte fixade att gå ur gymnasiet med betyg nog att läsa vidare; en ny chans till att plugga på universitet eller högskola

Visst är det härligt med en andra chans? Du har goofat och likväl kommer någon och lägger sin arm över din axel och säger: ”Du, det gör inget. Du får en chans till!”

Man ska ha varit väldigt stygg för att inte förtjäna en ny chans. Alla vi här ska ha en i alla fall, bestämmer jag.

- Du får en till chans!

Detta är en väldigt vacker sång som heter just One more chance. Sångerskan heter Sandy Denny och hon är en stor favorit här. Detta är en upptagning från hennes sista konsert 1977 i London. Rösten var inte riktigt vad den hade varit men känslan fanns kvar.

onsdag 11 mars 2009

Ett forntida skäms!

Nu ska ni inte tro att jag ser med blida ögon på sånt här. Samtidigt får man kanske vara lite förlåtande. Det fanns ju inget internet på den tiden. Inte ens tv hade de väl hunnit uppfinna? Karusellen med Hyland gick väl på radion i och för sig.

Fasen, ni kunde väl lyssnat på Hyland istället för att göra så här?

En dåre och hans pengar går snart skilda vägar

Här har vi ett utmärkt exempel på att någon försöker svara på en fråga som du aldrig ställt:

Detta är nog en av de sista sakerna som jag faktiskt skulle vilja ha någon som helst information om.
Vem som helst med ett intellekt skarpare än en fröboll förstår dessutom att "testresultatet" inte kan ha någon som helst vetenskaplig bäring. Därför finns en rolig disclaimer med i villkoren:
"Livsprognos kan inte hållas ansvarigt om du dör senare eller tidigare än vad vi beräknat. Detta test kan inte användas i en stämning, i kombination med en livsförsäkring (sic) eller liknande."
Jasså verkligen?!

Givetvis är det inte gratis heller. 249 kr kostar det att få reda på när man ska sluta att tacka ja till fester och jobberbjudanden samt boka av morgontidningen och bredbandet.

Det stannar ju inte vid det. Om man lyckats valla in en osäker själ i fållan kan man ju inte släppa iväg denna stackars människa utan att mjölka ut några fler spänn.
Därför kan du uppgradera till Guld access (Hej särskrivning!) för 99 kr, vilket ger dig:

  • Personlig trendanalys

  • Personliga tips på hur du kan leva längre

  • Innehåll
Visst blir man nyfiken på hur den personliga trendanalysen skulle te sig?

”Du är kusligt otrendig!”

eller

”Det finns gamla medaljongtapeter som är trendigare än du!”

De personliga tipsen om hur just du skulle kunna leva längre är ju givetvis bara rena tramset. Vad jag menar är att tipsen givetvis är de som man kan få utan att betala 99 kr:

  • Ät riktigt

  • Rök inte

  • Motionera

  • Stressa inte för mycket

  • Gör roliga saker
Det stämmer in på alla människor. Följer vi ovanstående kommer vi med stor sannolikhet att leva bättre och längre än de som inte följer dessa råd.

Bakom Innehåll finns det smaskiga lockbetet att man får tillgång till de säkert utomordentligt fantastiska tipsen som gömmer sig bakom rubriker som t.ex. Social & Sexliv. Vad då social, förresten?
Om de menar att man måste vara lite social för att få ligga, så är även det ett tips som ni kan få av mig gratis:
”Om ni önskar idka sex med någon så försök att umgås med människor emellanåt!”

Jösses, jag kanske också borde börja ta betalt för all visdom som jag så slösaktigt delar med mig av?

När blir din dödsdag?
Jag skulle genomgående svara: "En torsdag"

Om jag någon gång slår till och drar igång min lilla rörelse med livstips, kommer mitt första steg bli att skaffa mig en Google-annons. Det borgar för ett seriöst erbjudande från ett seriöst företag…

Uppdaterat: Livsprognos är tydligen ett riktigt skitföretag. Länk

Nytt band till SRF!

Och så har ett riktigt bra band blivit klart för Sweden Rock Festival.

Journey!



Strangers waiting, up and down the boulevard
Their shadows searching in the night
Streetlight people, living just to find emotion
Hiding, somewhere in the night

Dont stop believin
Hold on to the feelin
Streetlight people


Nu är jag glad!

Damn, it's Saddam!

Det finns de som påstår att Saddam Hussein inte alls slutade sina dagar i galgen i ett fängelse i Bagdad. Det finns de som tror sig veta att han skaffat sig ett nytt yrke och en bra förklädnad.
Det finns de som tror att han kommer att dansa sig in i irakiernas hjärta och återta makten.

tisdag 10 mars 2009

"Jag ska stena dom!" (Uppdaterat)

Aftonbladet och andra dagstidningar berättar idag om schimpansen Santino på Furuviksparken i Gävle. Han lägger upp små förråd med sten för att kunna slänga på besökare.
Förutom att det är lite lustigt så är det också intressant att ett djur, förvisso närbesläktat med människan, är så beräknande. ”Om jag samlar duktigt med sten här bakom stora björken så kan jag peppra dom jävlarna imorgon. Har jag tur så kommer det förbi en skolklass!”

Nu råkar jag veta att det bland mina läsare finns en någon som faktiskt känner Santino. Jag passar därför på att ställa några frågor om denna värsting bland apor.

Uppdaterat med svar (i rött)

Hur gammal är Santino?
26-28 år
Är han född i Furuviksparken?
Nej, men han kom dit som unge.
Har Santino avlat några schimpansungar?
Nej.
Är Santino svår att ha att göra med i största allmänhet eller lägger han allt sitt krut på att jäklas med besökarna?
Santino är en snäll och godmodig apa.
Är han flockledare eller kanske snarare en hang-around-apa med någon sorts prospect-status?
Han är flockledare men konkurrensen är inte speciellt hård.
Skulle du vilja beskriva Santino som en lycklig apa?
Ja.
Vet man om Santino planerade att stena sverigedemokrater i första hand eller tänkte han kasta på allt som rörde sig?
---
Kollar Santino in Melodifestivalen så här års? Om ja, tycker han också att Alexander Bards skägg ser väldigt skojigt ut?
Santino tittar inte på TV.


OBS! Schimpansen på bilden är inte Santino. Detta djur vill helst vara anonymt, men låter hälsa att det gillar att gå på bio, långa skogspromenader och ta en kopp te på något mysigt café.

Möjligen kan detta vara en förklaring till varför Santino samlar sten: Länk

Nya logotyper åt Ford och Volvo

Alla som följer med någorlunda i nyhetsrapporteringen vet att det inte går överdrivet bra för de tre amerikanska biljättarna. Det går inte bra alls faktiskt. GM, Ford och Chrysler vacklar runt likt dinosaurier i en värld som blivit på tok för kall för dem.


Ford har till och med i veckan som gick blivit tvungna att ändra sin klassiska logotype till det här:


Ford äger ju som bekant Volvo Personvagnar. Inte heller i det svenska dotterbolaget har bilkrisen passerat obemärkt. Konsultavtal har sagts upp och anställda har sparkats i takt med att förlusterna ökat.
Nu har man även på Volvo sett sig tvingade att göra en smärre ändring av logotypen. Tanken är att man efter framgången med c30 ska försöka nå fler kvinnliga kunder. Jag tycker att det är slugt att ändå vara lite dubbeltydig. Det är ju inte omöjligt att en del manliga bilspekulanter attraheras…



Det påminner i sin tur mig om en av de roligaste t-shirts som jag sett. Den såldes på Sweden Rock Festival förra sommaren. På den fanns Volvo-loggan ihop med texten:

”Gubbar med liten kuk kör Volvo”

måndag 9 mars 2009

Jag lever

Det här skrev jag tidigare idag som en kommentar på en annan plats i den stora internetrymden. Det är dock för viktigt för att inte skrivas här också:

Det mänskliga psyket är i all sin bräcklighet också väldigt starkt.
Det arbetar på att få en att må bra igen.
Molnen skingras långsamt och till sist bryter solen fram igen.
När den gör det, om än bara för en liten stund...


...så är det underbart att leva igen.

Arla svarar om Klövermjölken 2

Och Elin blir mig inte svaret skyldig:

Hej igen!
Eftersom att Klöver är just en lågprismjölk kan man inte lägga extra krut på förpackning eller marknadsföring.
Detta är dock inte något som drabbar de konsumenter som Klöver är anpassad för då den ska fungera som enkonkurrent till utländsk lågprismjölk, varpå priset är det centrala.
Det finns inte mjölk med kostfibrer, detta är en riktlinje vi måste anpassaoss till på grund av att mräkningsreglerna ser ut som de gör.

Med vänlig hälsning
Arla Forum
Elin Amberg


Jag får nästan en känsla av att Klövermjölk ska se billig ut för att se ut som en genetiskt förändrad konkurrent från utlandet.
Synd att hon inte ville berätta om det var ok att gråta över Klövermjölk?
Nu får det räcka med mjölk för idag.

Arla svarar om Klövermjölken

Det kom ett svar från Elin Amberg på Arla:

Hej!

Tack för ditt mejl!

Vi har valt att inte sätta Arlakon på produkten eftersom konsumenterna förknippar Arlamjölk med den mest färska mjölken. Det är fortfarande en hög kvalitativ svensk mjölk men inte lika färsk som Arlamjölken.

Vi skriver tydligt att mjölken är svensk på framsidan. Och vi skriver tillverkad av Arla Foods tydligt på sidan med Arla Forums telefonnummer ochhänvisar till vår sajt på arla.se.

Arla kan erbjuda ett lågpris genom att mejerierna har längre tid atthantera mjölken tack vare den långa hållbarheten. Klövermjölk har lite längre hållbarhet, 12 dagar för mejeriet, från tillverkningsdag. Pastörisering har skett i 127 grader mot 72 grader för lågpastöriseradmjölk.

För konsumenten betyder det att en öppnad Klövermjölksförpackning håller lika länge som en vanlig lågpastöriserad färsk mjölk, det vill säga 3-4 dagar vid +8 grader.

Vi kan kombinera en jämn tillverkningsvolym med fluktuerande försäljning olika veckodagar. Vi har också begränsade leveransalternativ. Vi erbjuder bara mjölken på hela pallar och slipper fördyrande manuell hantering.

Ingen reklam ger inte heller några marknadsföringskostnader.

Mellanmjölkens näringsdeklaration ser ut som den gör på grund avmärkningsregler. Av den anledningen finns kostfiber 0g med. Tack för att du hörde av dig till oss! Du är alltid välkommen med dinafrågor och funderingar kring Arla, våra produkter eller recept.

Med vänlig hälsning
Arla Forum
Elin Amberg




Givetvis skickade jag snabbt iväg ett svar på Elins mail:


Hej Elin!

Tack för ditt raska svar. Jag känner själv just ingen skillnad mellan den ”vanliga” mellanmjölken och Klövermjölken. Vilken föredrar du?

Ni ser ingen risk med att en fullgod produkt ser lite sekundär ut just med tanke på namnet och den något ”billiga” förpackningen?

Finns det mjölk med kostfiber?

Är det förresten OK att gråta över spilld Klövermjölk?

Arla och mjölken

Många har hört av sig och velat att jag tar ett nytt varv med innehållsförteckningar för livsmedel. Eller som någon uttryckte det:
”Jag vill att du axlar den kritiskt granskande konsumentbloggarmanteln och bär den för alla oss som vill veta men inte orkar. Det kommer att bli en tuff och oglamorös kamp, men jag vet att du kan klara det.”

Så får det bli!

Mjölk är något viktigt för oss svenskar. Speciellt det uppväxande släktet skall enligt BVC, Socialstyrelsen och alla experter dricka så mycket mjölk som det bara går.


I affären där jag handlar finns tre sorters mellanmjölk. Förutom Arlas ekologiska finns det Arlas "vanliga" mellanmjölk och så något som kallas Klöver Mellanmjölk.

Den senare är aningen billigare och jag har alltid trott att det skulle vara någon sorts fulmjölk, kanske sprungen ur juvren på tyska kossor. Kanske skulle dessa kor istället för Maj-Ros, Blomma och Blenda heta Stammheim, Grenzschutz och Stasi? Kanske skulle det finnas tillsatsämnen med inslag av alla grundämnen i periodiska systemet?

En liten kik på Klöver-mjölkens paket gav snabbt vid handen att det handlar om svensk mjölk och att tillverkaren, förutom korna, är Arla.

– Vad är då skillnaden? undrar ni där ni sitter och fortfarande försöker ta in att det är måndag.

Det har jag också funderat mycket på. Jag stirrade en lång stund på näringsvärdet per 100 gram och konstaterade att det var identiska värden.
Det var först när jag kollade innehållsförteckningen som 25-öringen trillade ner.

Arla Mellanmjölk: Lågpastöriserad mjölk fetthalt 1,5%, vitamin A och D.
Klöver Mellanmjölk: Högpastöriserad mjölk fetthalt 1,5%, vitamin A och D.

Nu hopade sig frågorna likt kor på väg in i ladugården för mjölkning. Jag bestämde mig därför att ta till Internet.
Inne på Arlas site lärde jag mig att högpastöriserad mjölk har en längre hållbarhet samt att "Vissa konsumenter upplever ingen smakskillnad på högpastöriserad mjölk medan andra upplever en något 'gräddigare' och fylligare smak."

Högpastöriserad mjölk verkar ju vara en attraktiv produkt som snarare borde kosta mer än det lågpastöriserade alternativet. Vem vill inte ha en gräddigare och fylligare smak med samma fettmängd, och som grädde på moset även få en längre hållbarhet? Varför marknadsförs inte denna eminenta produkt under det stolta namnet Arla? Istället gömmer sig mjölkjätten bakom namnet Klöver och häller ner mjölken i en förpackning med en design som andas budgetlösning.

Vad är haken? Jag letar lite förstrött efter en varningstext på Klövermjölken i stil med: ”Klövermjölk kommer från bondgårdar byggda på gamla kolerakyrkogårdar”. (I böcker av Stephen King och i skräckfilmer och så visar det sig alltid att anledningen till att allt gått åt pipan är att huset/skolan/barnhemmet byggts på en gammal indiankyrkogård.)
Nej, jag hittar inga egentliga skäl och ser mig till sist tvingad att fylla i frågeformuläret på Arlas hemsida. Följande frågor väntar idag på morgonen i Arlas inbox på besvarande:


  • Varför marknadsförs er högpastöriserade mjölk som Klöver och inte som Arla?

  • Varför kostar den högpastöriserade mjölken mindre än den lågpastöriserade?

  • Varför anges Kostfiber 0 gram på er mellanmjölk (den vanliga såväl som Klöver)? Är det inte bättre att koncentrera sig på det som faktiskt finns med i mjölken?


Den sista frågan är befogad, tycker jag. Varför bemöda sig att ange något som det inte finns något av alls? Jag har funderat i flera minuter och jag har kommit på tre andra saker som inte finns i mjölk, nämligen:
  • Motorolja

  • Todd Rundgren

  • Snöblandat regn

Inte skulle någon vilja tala om på ett mjölkpaket att ovanstående inte finns i mjölk?
Finns det möjligen mjölk med kostfiber och så fall varför? Borde man i så fall inte skylta lite mer med att Arlas mjölk inte innehåller kostfiber: ”Nu utan kostfiber!”, ”Kosta vad det vill utan kostfiber!” eller "Mjölk från Sydkoster utan kostfiber!”
Borde inte någon på Arla snarast rekrytera mig till marknadsavdelningen?

Nu hoppas jag på ett snart svar på min mailade, mjölkindränkta brandfackla. (Nej jag vet, mjölkindränkta brandfacklor brinner inte så bra, men vi måste gå ut lite försiktigt innan vi tar till det tunga artilleriet.)

Jag lovar att återkomma när jag vet besked.

söndag 8 mars 2009

Jag frågar om mjölken

Imorgon bitti kommer jag att avslöja en mjölkskandal!

Nåja, det kanske snarare är en mjölkincident?

Eller rent utav ett litet mjölkfrågetecken som måste spillas rätas ut…

Nåja, imorgon ska ni minsann få se!


I väntan på det så kan ni se vad Arlas vänliga medarbetare Rosa svarade på de frågor som jag hade idag:



Matlagning

Vad tänker ni äta idag? Själv ställde jag mig just vid spisen.

lördag 7 mars 2009

Giftormar i bok och på film

Jag tittade in på Bokia i Kungälv idag i ärendet att hitta en bok till min lillasyster, vars födelsedag närmar sig med hastiga kliv. Första boken som jag fick syn på bestämde jag mig för att köpa; åt mig själv.
Det var All världens giftormar av Mark O'Shea. Boken var med i bokrean och kostade relativt blygsamma 125 kronor.

Det var en sorts ormarnas coffee-table-bok, dvs klatschig yta men lite djup. På svenska betyder det att jag kommer att kolla en del på bilderna. Det som jag läser kommer jag inte att lära mig något nytt av.


Några av er har säkert sett Mark O’Shea på Animal Planet. Han har delvis nischat in sig i samma naturfilmsfack som Krokodiljägaren låg i; dvs han är ute i naturen och handskas med farliga djur.
Två avgörande skillnader är dock att där Steve Irwin gjorde mycket med glimten i ögat och en stor portion självdistans och utan att skada sig själv (med undantag från den otroliga olyckshändelse som ändade hans liv) så far Mark O’Shea fram i naturen med tämligen buttert humör och blir dessutom biten av giftormar vid några tillfällen.

Tyvärr hittar jag inga av ormbettsklippen på YouTube. Det finns en extra rolig sekvens när han slarvat och blivit biten av en Night Adder i Sydafrika och sitter och gnyr i en jeep varpå en medarbetade frågar om det gör ont. Utbrott följer…

Detta är ett ganska roligt klipp med O’Shea fumlandes med sina glasögon med en spottkobra i ormtången.


Ska man säga något snällt om Mark O’Shea är det väl att det fuskas väldigt lite, eller inget alls i hans program, vilket annars är legio inom inte bara filmer om reptiler utan i hela naturfilmsgenren.

Mark O’Shea har varit och hållit föredrag två gånger i Norrköping, där det stora reptilsymposiet hålls i november varje år.
Efter en av gångerna var vi ett litet gäng som tog en öl i hotellobbyn och den gode O’Shea gjorde oss sällskap. Han hade mycket att säga; om sig själv. Det var för all del intressanta historier om äventyr i fält som han drog, men det var just slående att han inte för ett ögonblick undrade vilka vi var, var vi kom ifrån och vilka djur vi sysslade med. Det senare är annars den första frågan som ställs reptilfolk emellan: Vad har du?

Jo, syrran fick en kokbok.

Jakt

Idag blir det småviltsjakt.

fredag 6 mars 2009

Nu är det snart vår!

Jag letar frenetiskt efter vårtecken. Vädret är jämngrått med temperaturer strax över noll grader. Jag tar ändå en tur i trädgården och se där! Krokusknoppar. Hurra!



Det stannar inte vid det. Jag ser i DN att på Järvafältet i Stockholm siktades den första huggormen redan igår.

Därmed är fältsäsongen igång för oss som gillar att kolla in grod- och kräldjur ute i naturen. Härligt!
Nu ska vi bara ha lite soligt väder.

Trevlig helg!

Första huggormen som jag såg förra våren.