Idag dammsög jag här hemma. Just när jag var klar tyckte 6-åringen att det kunde vara roligt att fälla upp ett paraply inomhus. (Ett barns definition på vad som är roligt skiljer sig en del från en vuxen idéer om skojiga saker.)
Jag protesterade så där lite lamt: ”Det där kanske inte är någon bra idé”.
Det är ju detsamma som: ”Kör hårt tjejen. Jag tänker släppa det där!”
Min tveksamhet till uppfällda paraplyer inomhus har inte så mycket att göra med skrock. Det handlar snarare om att det är lätt att välta ner saker med ett paraply i högsta hugg. Risken ökar markant speciellt om man springer varv på varv vilt sjungande runt i huset med just det där paraplyet skymmandes ens sikt.
Nu tror ni att ni vet hur detta kommer att sluta. Något dyrt arvegods kommer att vispas ner av ett paraply och i slow-motion falla ner mot golvet, alltmedan skrikande pappa förgäves gör en fotbollsräddning i syfte att försöka förhindra en katastrof. Skärvor kommer att flyga över golvet och jag kommer att dunka mitt huvud i väggen av ilska, varpå en tavla trillar ner och slår omkull ytterligare något värdefullt.
Ni kunde inte ha mer fel.
När dammsugaren åter står parkerad i städskåpet noterar jag att 6-åringen inte bara har paraply. Hon har också stövlar på sig. Gummistövlar. Sandiga gummistövlar. Hon marscherar runt på mitt nydammsugna golv och smäller ner stövlarna hårt i golvet. Jag kan se precis var hon har gått (några varv på bottenvåningen), eftersom sandspåret efter henne är mycket tydligt. Man skulle kunna säga att mina förhoppningar om ett rent golv grusades.
Och precis då blir jag så där vansinnigt arg.
Jag skriker det som man som god förälder bör skrika till sin dotter, när hon har gjort något dumt:
- FAAAAAAAAAAN!
Sedan handlar jag mycket balanserat och vuxet.
Jag rusar fram till henne, sliter av henne ena stöveln och slänger ner den i källaren. Den andra stöveln åker av den också. Jag öppnar därefter ytterdörren och slänger ut en stövel av storlek 26 i trädgården.
Varsågod! Nu kan ni berömma mig!
7 kommentarer:
Tack gode Gud för föräldrar som dig säger jag. Vi föräldrar är bara människor vi också.
Och jag hade lätt gjort samma sak om jag hade kommit på något av mina barn med att grusa mina rena städförhoppningar. :-D
Jag hade klippt sönder den med en sax, men så är jag ju också hobbypsykopat.
Underbar du!! Tack... nu behöver jag inte gräma mig över dagen!
Fan vad normal jag är!
Underbar pedagogik! Tydligt och sansat. Balanserat och nyanserat.
Finns du som korrespondanskurs?
Superkex: Ja, man får bli förbannad.
Nonsensakuten: Jag har smällt en ballong en halvmeter framför 6-åringens ansikte en gång. Det är nog lite hobbypsykopatsvarning här också.
vardagslyx: Ja, sträck på dig. Det finns alltid någon i större behov av hjälp än du. :-)
Comvidare: Du får kolla med något företag som säljer utbildningar! ;)
DET gjorde aldrig jag när jag var barn! Jag käkade kol med brorsan i öppna spisen. Pappa sprang och hämtade kameran innan han lyfte ut oss och hade han kunnat blogga om det så hade han garanterat gjort det!
Vi lade in äkta stampat jordgolv i vårt hus, när ungarna var små. Sedan dess har vi aldrig haft några som helst dispyter och meningsskiljaktigheter med barnen!
:x
Kast med liten stövel ;) Det där var bara gulligt och ytterst normalt föräldraskap!
Kom igen när du har huset fullt av tonåringar som har fokuset på sitt ego 2.0.
Då blir det kast med liten Laptop. Och det min vän är inte bara korkat. Det är oekonomiskt också ;)
Skicka en kommentar