fredag 6 mars 2009

Min släkting filmstjärnan

Kanske har några av er redan förstått att jag inte är vem som helst. Det har måhända gått att ana att det finns påbrå. Mycket bra påbrå.
Bra gissat! Ni har så rätt, så rätt!
Min morfars farbror var Wiktor "Kulörten" Andersson. Mmmm, jag hoppas att ni satt ner när ni läste det.

Ni vet inte vem det är? Åjo! Det är ju faktiskt den skådespelare som spelat in flest filmer i Sverige: 186 stycken.

Det ringer fortfarande ingen klocka? OK, det var alltid småroller; någon som skymtade förbi som hastigast: En man, portvakt, sotare etc. En återkommande roll var Knohultaren i filmerna om Åsa-Nisse. Man skulle kunna säga att det var hans paradroll, hans 15 minuters berömmelse eller snarare 15 filmers berömmelse.

Kulörten föddes 1887 i Kungsbacka och dog 1966 i Stockholm. Filmdebuten blev 1912 med Kolingens galoscher. Hans sista film var Av hjärtans lust 1960. Smeknamnet kom från hans röda hår.

Kulörten var en ganska liten man med pipig röst, och det kan väl ha varit en anledning att han aldrig var något reellt hot mot skådisar som Georg Rydeberg eller Jarl Kulle. Kulörten var liksom inte förste-älskare-material.
Istället blev han den återkommande smårollsinnehavaren.

Han var även en flitigt engagerad revyskådis och uppträdde hos revykungar som Axel Engdal, Ernst Rolf, Karl Gerhard och Gösta Ekman d.ä.

Kulörten, John Botvid, okänd dam och Ernst Rolf.
Notera att Ernst Rolf verkar hålla in magen allt vad det går och att han ser ut som han i vilket ögonblick som helst ska ta ett balettsteg.


När Kulörten inte arbetade som skådespelare syntes han som fakir, aktionsutropare och gjorde även gästspel på cirkusar.

Ett fritidsintresse lär ha varit att bygga julbockar. Morfar ska ha haft en men slarvat iväg den i samband med skilsmässan från sin andra fru. Dumt morfar!

Så, nu kan ni lägga en hand under hakan och försiktigt föra upp den så att käkarna möts igen. Sedan gör vi så att när vi tar en kopp kaffe om en stund, så tänker vi lite extra på Kulörten och hans skådespelargärning.

7 kommentarer:

Superkex sa...

Vilket påbrå du har! *imponerad*

Släktforskning är både spännande och intressant. För egen del upptäckte jag att min morfars far var officer i den estniska armén. Föga glamouröst att sluta sina dagar i ryskt fångläger dock.

Med tanke på min hårfärg kanske jag skulle byta namn från Superkexet till Kulörtan?

suziluz sa...

Hatten av för det stiliga påbråt!

Själv är jag ättling till en enögd mjölnare. Det är också en historia det, som jag kanske drar någon dag.

IA sa...

Själv är man släkt med två landshövdingar och en skåde spelare som tog livet av sig för några år sedan.. Kan undras tro vad det en vacker dag ska bli av en själv...?!

linda sa...

pssst, jag har en utmaning till dig hos mig:

http://wwwgrodar.blogspot.com/2009/03/utmaningen.html

Susjos sa...

WOW! Blir imponerad :)
Själv har jag en svåger som var känd som "Lill-påven" på sent -50 tal. Han vann 10.000 kr i TV-programmet "Kvitt eller dubbelt",han kunde/kan allt om påvar!...

Livskompott sa...

Jag är minsann släkt med Margareta Krook men jag vet tyvärr inte riktigt hur. Dock är det min farfar som har hittat på GB-gubbens ursprungliga färger.

Pseudonaja sa...

Kulört-Superkexet: Det är intressant med släktforskning. Några gånger har jag varit på släktträffar uppe i Västergötland, där mina farföräldrar kom ifrån. Det är ganska kul att vandra runt bland en massa främlingar som man är släkt med.

suziluz: Vi väntar på spänning på mer information om den enögde mjölnaren.

IA: Var det hon i Walanderfilmerna?

linda: Jag ska se om jag kan komma på något intressant.

Susjos: Intressant ämne att snöa in på. Den nuvaranade påven är en total katastrof så långt, me thinks.

Livskompott: Åhhh, Krook! Hon var så bra i På minuten och i Morrhår och ärtor. Hon lär också ha lärt kronprinsessan att taaaala rätt och föra sig... Prinsesskola...