Min släkting filmstjärnan

Kanske har några av er redan förstått att jag inte är vem som helst. Det har måhända gått att ana att det finns påbrå. Mycket bra påbrå.
Bra gissat! Ni har så rätt, så rätt!
Min morfars farbror var Wiktor "Kulörten" Andersson. Mmmm, jag hoppas att ni satt ner när ni läste det.

Ni vet inte vem det är? Åjo! Det är ju faktiskt den skådespelare som spelat in flest filmer i Sverige: 186 stycken.

Det ringer fortfarande ingen klocka? OK, det var alltid småroller; någon som skymtade förbi som hastigast: En man, portvakt, sotare etc. En återkommande roll var Knohultaren i filmerna om Åsa-Nisse. Man skulle kunna säga att det var hans paradroll, hans 15 minuters berömmelse eller snarare 15 filmers berömmelse.

Kulörten föddes 1887 i Kungsbacka och dog 1966 i Stockholm. Filmdebuten blev 1912 med Kolingens galoscher. Hans sista film var Av hjärtans lust 1960. Smeknamnet kom från hans röda hår.

Kulörten var en ganska liten man med pipig röst, och det kan väl ha varit en anledning att han aldrig var något reellt hot mot skådisar som Georg Rydeberg eller Jarl Kulle. Kulörten var liksom inte förste-älskare-material.
Istället blev han den återkommande smårollsinnehavaren.

Han var även en flitigt engagerad revyskådis och uppträdde hos revykungar som Axel Engdal, Ernst Rolf, Karl Gerhard och Gösta Ekman d.ä.

Kulörten, John Botvid, okänd dam och Ernst Rolf.
Notera att Ernst Rolf verkar hålla in magen allt vad det går och att han ser ut som han i vilket ögonblick som helst ska ta ett balettsteg.

När Kulörten inte arbetade som skådespelare syntes han som fakir, aktionsutropare och gjorde även gästspel på cirkusar.

Ett fritidsintresse lär ha varit att bygga julbockar. Morfar ska ha haft en men slarvat iväg den i samband med skilsmässan från sin andra fru. Dumt morfar!

Så, nu kan ni lägga en hand under hakan och försiktigt föra upp den så att käkarna möts igen. Sedan gör vi så att när vi tar en kopp kaffe om en stund, så tänker vi lite extra på Kulörten och hans skådespelargärning.