Arbetsförnedringen i Kungälv

Jag har varit arbetsbefriad i ett par månader. Arbetsbefriad… Det låter inte som något som man skryter med på krogen eller någon annanstans heller för den delen.
Det betyder att jag har gått hemma med lön, men låter mer som att jag har varit oförmögen att arbeta. Lite som att på mönstringen till lumpen få förklarat för sig att med de plattfötterna eller den explosiva astman går det inte att göra värnplikten. ”Du blir härmed arbetsbefriad!”

Idag, måndagen den 23 mars övergår jag från att varit arbetsbefriad till att vara arbetslös. Ur askan i elden onekligen. I detta nu sitter jag på Arbetsförmedlingen i Kungälv. Det är några nummer kvar innan det är min (o)tur. Vi är några olyckliga som sitter här och ser lite ihopsjunkna ut. Vi är arbetslösa och det är trist att sitta på ett underbemannat Arbetsförmedlingskontor och stirra tomt framför sig.

Här har man dessutom lagt upp det så fint att den enda handläggaren sitter ungefär fem meter från de väntande. Det innebär att man hör allt vad som sägs. Jag vet att hon som sitter där nu söker restaurangjobb och saknar A-kassa. Nu gör de upp om en handlingsplan.
Eftersom det tydligen är lite rusning idag tar damen i 55-årsåldern i receptionen också emot. Jag tror inte att jag stående mot en disk i Kungälvs Arbetsförmedling kommer få vare sig jobb eller några goda förslag.

Jag vill bara anmäla mig arbetslös och försvinna ut ur detta trista hål!