Efterlysning 2

Med denna bild vänder jag mig speciellt till alla veterinärer. Det jag undrar är om detta är ett vanligt förekommande fenomen. Finns det kanske någon medicinsk benämning? Vilken sorts behandling sätter man in? Sätter man kanske in något, dvs pluggar igen?

Jag hoppas att det stackars djuret inte lider.

Det är synd om Fulkissen

Förmiddagens inlägg var med avsikt lite tillspetsat och provokativt. I verkligheten så är ju allt inte svart och vitt. Inte sällan är saker och ting lite mer komplicerade också.
Djur är djur. De är inte onda eller elaka. Man bör akta sig för att överföra mänskliga egenskaper på djur.

Fulkatten befinner sig någonstans i gråzonen mellan att vara tamkatt och vildkatt. Eftersom han har gott hull så är det någon som sätter ut mat åt honom.
Dock är det osäkert om han har någon mysig korg att sova i på nätterna. Vad som får mig att tro att han inte har någonstans att bo är att det där med veterinärbesök är inte ingen som verkar ordna för honom. Han är alltså inte kastrerad och när jag kom nära nog för att knäppa några bilder för ett par månader sedan så såg han ut så här:

Typiska skador efter slagsmål

Öronskabb

Det är alltså de som ger den här katten mat utan att ta ansvar fullt ut, som bör ha en hink vatten över sig.

Kisse ska dö!

Om du hyser en stor, villkorslös kärlek till katter så gör du klokt att sluta läsa här. (Det vet jag att du inte gör, så skit samma!)

Anklagad:
Fulkissen

Anklagelserna:
Fulkissen, som den okastrerade loppcirkus som han är, stått och jamat (läs skrikit) utanför mitt fönster vid ett flertal tillfällen.
Har sprayat ner buskar och andra växter i trädgården med urin.
Är på sannolika skäl misstänkt för att ha skitit i en av rabatterna. (Som bevis hävdar jag att min hund är löjligt intresserad av just den rabatten)
Har vid otaliga tillfällen spöat den timida (kastrerade) Sigge i grannhuset. (Alltså inte inne själva huset utan mer i anslutning till grannhuset. Sigge bor i grannhuset. Det är i skrivande stund oklart huruvida Sigge är döpt efter skådespelaren Sigge Fürst. Vi kan nog emellertid helt avfärda idén att Sigge Fürst har döpt Sigge. Det utförs inte så värst många kattdop i Sverige och det är föga troligt att Sigge Fürst hann med sånt mellan filmer och diverse teaterframträdanden. Visste ni förresten att Sigge Fürst var programledare för den då så populära Frukostklubben? Det vet nog varken Sigge eller Fulkissen.)

Jag yrkar på:
En hink med iskallt vatten som tippas över fridstöraren nästa gång han sjunger, pinkar eller slåss i min trädgård. Skulle någon av traktens alla jägare en gång för alla tröttna och tömma båda piporna i ett hagelgevär efter honom så skulle jag inte starta namninsamlingar mot det oprovocerade våldet.

"Jag ska stena dom!" (Uppdaterat)

Aftonbladet och andra dagstidningar berättar idag om schimpansen Santino på Furuviksparken i Gävle. Han lägger upp små förråd med sten för att kunna slänga på besökare.
Förutom att det är lite lustigt så är det också intressant att ett djur, förvisso närbesläktat med människan, är så beräknande. ”Om jag samlar duktigt med sten här bakom stora björken så kan jag peppra dom jävlarna imorgon. Har jag tur så kommer det förbi en skolklass!”

Nu råkar jag veta att det bland mina läsare finns en någon som faktiskt känner Santino. Jag passar därför på att ställa några frågor om denna värsting bland apor.

Uppdaterat med svar (i rött)

Hur gammal är Santino?
26-28 år
Är han född i Furuviksparken?
Nej, men han kom dit som unge.
Har Santino avlat några schimpansungar?
Nej.
Är Santino svår att ha att göra med i största allmänhet eller lägger han allt sitt krut på att jäklas med besökarna?
Santino är en snäll och godmodig apa.
Är han flockledare eller kanske snarare en hang-around-apa med någon sorts prospect-status?
Han är flockledare men konkurrensen är inte speciellt hård.
Skulle du vilja beskriva Santino som en lycklig apa?
Ja.
Vet man om Santino planerade att stena sverigedemokrater i första hand eller tänkte han kasta på allt som rörde sig?
---
Kollar Santino in Melodifestivalen så här års? Om ja, tycker han också att Alexander Bards skägg ser väldigt skojigt ut?
Santino tittar inte på TV.


OBS! Schimpansen på bilden är inte Santino. Detta djur vill helst vara anonymt, men låter hälsa att det gillar att gå på bio, långa skogspromenader och ta en kopp te på något mysigt café.

Möjligen kan detta vara en förklaring till varför Santino samlar sten: Länk

En bastard!

Härom veckan var barnen och jag på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Det är i många avseenden ett festligt ställe. Av olika anledningar, bl.a. anställning, har jag haft en ganska nära relation till just det museet. Jag har en del ”komiskt” att berätta om stället, men det låter sig nog inte göra här, då museet och jag har vissa gemensamma intressen fortfarande. Vi tar det vid mer lämpligt tillfälle…

Det är efter alla besök fortfarande roligt att besöka Naturhistoriska. Nu hade jag dessutom barnen med och kunde genom deras nyfikna ögon se alla djur .

Are you talking to me? Are you reeealy talking to me?

Vi begav oss upp i däggdjurssalen. Där hittade vi den här haren. Det var inte vilken hare som helst.

Det var en bastardhare. Eller som engelsmannen kanske hade sagt: "What a bastard!"

Vad det i själva verket handlar om en korsning mellan en svensk och en tysk hare.
Hmmm, då skulle ju Victoria, Calle-Philip och Madde vara… Nej, jag tror att jag låter det vara. Jag jäklas tillräckligt med de kungliga ändå.

Jag påminde 6-åringen vad hon kallade dessa djur för när hon var i 3-årsåldern.

Ockeltiger

Inte utan min kossa

Tidelag, dvs sex med djur, är tillåtet i Sverige. Vi sticker ut lite bland övriga europeiska länder där. Det är nämligen bara Sverige och ett land till som tycker att det är ok. Jag undrar så smått vilket det andra landet kan vara. Var mer än i Sverige gillar man att ha sex med djur?
Ska vi drämma till med något grannland? Norge eller Finland? Kanske Danmark. Där är de ju så väldigt liberala till allt utom invandring. "Ska De ha sex med dyren? Ja, det er bare i ordning!"

– Your place or mine? Screw me to the mooooon!

Enligt tidningsartikeln som jag hämtar en del av informationen till detta inlägg, så var det straffbart fram till 1944 att idka sex med djur i Sverige. Jag undrar vad som fick våra politiker att ändra på det? Vem drev denna fråga och varför? Kan man tro att det var en… bonde? Kan man då tro att han hade en del snygga kor på sin gård och att han… Hmmm, jag tror inte att vi tar det längre än så.
Ni får dock hålla med om att det hade varit skoj om det var någon ur Bondeförbundet, dvs nuvarande Centerpartiet, som stegade upp i talarstolen, harklade sig och levererade ett brandtal för avkriminaliserandet av djursex. Bara det är ju lite småkul. När man sedan tänker sig hur Riksdagen går till votering; eftertänksamma ledamöter lägger sina pannor i djupa veck och röstar sedan JA till djursex. Bara för att det är skoj så vill jag också att ni ska frammana bilden i era huvuden av riksdagsledamöter ur Bondeförbundet, som skyndsamt lämnar Riksdagskammaren efter voteringen för att bege sig hem i till sina gårdar…

På senare år så har röster höjts för att åter göra det straffbart att sexa med djur. Olika djurskyddsföreningar har haft namnlistor ute och lobbat friskt. Jag tycker att det är behjärtansvärt. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att folk går i taket för detta när världen brinner:
Vad vill du engagera dig hårt för? Kampen mot svälten i Afrika? Mot kvinnovåld? Eller kanske mot svenskt djursex?

– Ja, det får nog bli mot djursex…

Ja, man får ju välja sina strider… Det ena behöver förvisso inte utesluta det andra, men ändå.

Jag kan inte heller se hur ett förbud hade inneburit att vissa människors vanor (läs läggning) drastiskt hade ändrats. Tänk er en man som visslandes på en glad truddelutt går på en grusgång. Han är nyduschad. I handen har han en ask choklad och en blomsterkvast. Han viker av ner mot ladugården. Så plötsligt stannar han i steget, slå handen för pannan och utbrister: "Nej jäklars, det är ju förbjudet numera! Då får jag gå hem och titta på TV istället."

Nej, knappast va?

Nu gick det ändå så långt att frågan faktiskt var uppe i Riksdagen i våras. Den 9 april röstade man och… Jodå, det är fortfarande tillåtet att vara pallkarl. Våra folkvalda anser att så länge inte djuret skadas, dvs att det blir ett djurplågeriärende, så går det bra att fortsätta som tidigare.
Det vore faktiskt intressant att veta hur de tänkte när man röstade. Jag menar, det vore ju inte direkt politiskt inkorrekt att rösta för ett förbud. Det är ju inte riktigt den typen av beslut som genererar anonyma hotbrev. Ändå så missar man möjligheten att förbjuda djursex. Varför?
Var det Centern som var emot...? :)

Ett tomrum i påsen

För några år sedan assisterade jag en kär vän, när hon kastrerade en katt. Som kille känns det ju givetvis lite småläskigt att se någon förlora testiklarna, men jag bet ihop och gjorde inte bort mig.
Efteråt föreslog jag (för annars hade det ju inte varit jag) att vi skulle lägga de små, vita kulorna på grillen. Det blev inte så.

Här är emellertid någon, Lovely Godiva, som går hela vägen. Jag tycker det är roligt, vackert och obehagligt. Ja, det är en del blod så är du känslig eller befinner dig i anslutning till en måltid så bör du kanske inte titta.

Krabbfiske

Krasch! Jag smällde musslan mot klipphällen.

- Kom här flickor så ska ni få se vad jag gjorde här, när jag var barn.

Som jag skrev tidigare så var döttrarna och jag på Tjörn i lördags. Vi gick ner till stranden, eftersom äldsta tjejen ville leta snäckor. Väl där nere bestämde jag mig för att visa hur bror min och jag fiskade krabbor som barn.

Jag hittade en mussla och tog med mig barnen ut på den lilla stenpiren under bryggan. Nu skulle de allt få se! För att trissa upp stämningen lite extra drog jag några historier om hur man ibland fick lura extra länge på gammelkrabban, eftersom den var extra listig och att det bara var de extra listiga som levde så länge att de hann bli riktigt stora.
Kunde en sån bitas? Nej, de nyps. Får vi tag i en riktigt stor så ska jag visa hur man håller dem så att man inte får sig ett elakt nyp.
Jag hade ingen rev med mig så jag släppte ner den öppnade musslan som den var i vattnet.

- När krabborna kommer så fångar jag dom med händerna.

Flickorna tittade imponerat på mig.
Vi satt där ett par minuter och stirrade ner i vattnet. Musslan låg där mellan stenarna och rörde sig svagt i strömmen.

- Kommer det ingen krabba snart?

Ja, var var de någonstans? Här brukade ju finnas hur mycket krabbor som helst.
Några tångräkor närmade sig och började försiktigt beta på musslan.

- Ser ni räkorna?

Ett par icke speciellt exalterade hummande, undslapp döttrarna.

Först tänkte jag att jag inte skulle låtsas om den. Det kunde ju faktiskt komma en stor eller i alla fall en något större krabba snart.
Efter ytterligare ett par minuter kapitulerade jag. Den lilla, lilla krabban, stor som min tumnagel, hade smugit upp och satt nu halv dold inne i musslan och åt. Fångsten blev inte mer dramatisk än att jag lyfte upp musslan med krabba och allt.



- Blir dom inte större?
- Jo, men dom stora var inte hemma idag. Ska vi gå upp till huset nu?

En liten revansch blev denna stora gräshoppa, som vi hittade en stund senare.

Mer herptiler*

Jag kan inte släppa det här med djuren i min närhet, och varför skulle jag det?

När jag plockade svamp i förra veckan så prasslade det till i gräset alldeles där jag satt mig för att plocka de där fina kantarellerna som jag visade en bild på. Det var en groda! Det blir alltmer och mer klart för mig att det finns många grodor i trakten. Skoj! Här är bilden som jag tog:


Sedan så var jag förbi mitt ställe med kopparödlorna och tog en filmsnutt i lördags eftermiddag.



Man har det inte roligare än man gör sig!


* Grod- och kräldjur

Nya djur

En lustig bonus från min tripp norrut var att det följde med en del djur hem. Två ska stanna permanent:

Det är två råttsnokar

De här stannar tillfälligt i väntan på omplacering:

Blåtungeskink…

Varför heter det blåtungeskink? Jo därför:


… och skäggagam

Fasen för fasan att möta en fasan

Nej, jag är inte rädd för fasaner. Jag vill bara få till en rolig rubrik. Möjligtvis har det hänt att jag nästan pinkat ner mig, när en fasan flaxat upp alldeles framför mig. De gör ju så; trycker och hoppas att man inte ska se dem. Det är först när man är alldeles inpå, då de flaxar upp och då hoppar man ju till, om man inte sett fågeln innan.

Det finns fasaner på och i anslutning till åkern utanför huset där jag bor. De individer som jag har sett så långt är en tupp och två hönor. Eventuellt skulle hönorna kunna vara ungfåglar också, eftersom de är spräckliga och lite ”bulliga” i formen; dock med tydliga stjärtar. Honan ska egentligen vara mer enhetligt beige, om jag har förstått det rätt.

Syskon?

Ungfåglarna/hönorna är ganska oskygga. Jag kommer ganska nära med mig kamera. Kanske har de ännu inte vett att passa sig. Kanske anser de att de är kamouflerade nog för att kunna ta det lugnt, fastän en underlig figur som jag närmar mig.
Skygg tupp

Tuppen är däremot feg. Han drar ner sin långa hals och kilar snabbt iväg in i havreåkern, där han ligger och trycker i väntan på att jag ska gå någon annanstans. De gånger som jag lyckas överraska honom så lyfter han och flyger iväg en si så där 100 meter.

Det är roligt med naturen nära inpå.