måndag 14 juli 2008

Fasen för fasan att möta en fasan

Nej, jag är inte rädd för fasaner. Jag vill bara få till en rolig rubrik. Möjligtvis har det hänt att jag nästan pinkat ner mig, när en fasan flaxat upp alldeles framför mig. De gör ju så; trycker och hoppas att man inte ska se dem. Det är först när man är alldeles inpå, då de flaxar upp och då hoppar man ju till, om man inte sett fågeln innan.

Det finns fasaner på och i anslutning till åkern utanför huset där jag bor. De individer som jag har sett så långt är en tupp och två hönor. Eventuellt skulle hönorna kunna vara ungfåglar också, eftersom de är spräckliga och lite ”bulliga” i formen; dock med tydliga stjärtar. Honan ska egentligen vara mer enhetligt beige, om jag har förstått det rätt.

Syskon?

Ungfåglarna/hönorna är ganska oskygga. Jag kommer ganska nära med mig kamera. Kanske har de ännu inte vett att passa sig. Kanske anser de att de är kamouflerade nog för att kunna ta det lugnt, fastän en underlig figur som jag närmar mig.
Skygg tupp

Tuppen är däremot feg. Han drar ner sin långa hals och kilar snabbt iväg in i havreåkern, där han ligger och trycker i väntan på att jag ska gå någon annanstans. De gånger som jag lyckas överraska honom så lyfter han och flyger iväg en si så där 100 meter.

Det är roligt med naturen nära inpå.

Inga kommentarer: