Fick inte sjunga själv

Minns ni skandalen när det uppdagades att Milli Vanilli bara var ett par fotomodeller som mimade till sånger som sjöngs av andra artister?
De var inte först. Redan på 80-talet fanns det en italiensk artist vid namn Stefano Zandri, som var intresserad av sitt utseende och kläder. Han var den perfekte omslagspojken och den italienska skivindustrin engagerade honom. Problemet var att han hade en röst likt en förkyld ekorre. Alltså måste man hitta någon som kunde sjunga. Amerikanen Tom Hooker (också ett jäkla namn!) hade en röst som var perfekt för italiensk dussindisko.
Nu hade man två killar med lämpliga talanger. Allt man hade att göra nu var att slå ihop dessa till en enda artist: Den Harrow.

Stefano hade nu att åka runt och mima till sånger sjungna av Tom. Den måste ha varit en säregen känsla. Än mer konstigt måste det ha varit när skivorna sålda i miljonupplagor.

Vem var då denne Tom Hooker? Jag skulle ju kunna googla på honom och säkert hitta en bild, men det vore ju lite att förstöra nöjet. Att han inte såg lika bra ut som Stefano, kan vi anta, men hur illa var det egentligen? Låt oss leka lite!
Efter en stunds letande så hittar jag till slut i alla fall en kort biografi:

Tom Hooker lives in the attic of his mother’s house in suburban Los Angeles. She occasionally lets him out for recording sessions in a nearby studio.
Hooker prefers old jazz standards used for commercials, but also lends his voice to Eurotechno, death metal and cartoon voice-overs.
Among his other interests are train-spotting, a nice game of chess and blowing milk out of his nostrils.