Det är en dag i ultrarapid. Hettan har lagt sig som ett lock över huset och trädgården och de stackare som råkar befinna sig där. Jag ägnar sig åt att göra så lite så möjligt.
Jag sitter i trädgården omväxlande med en bok och med laptopen. Ibland får jag flytta mig aningen närmare huset för att datorn ska fånga upp den trådlösa signalen. Ibland går jag in och dricker vatten. Jag svettas som Nixon. (Historisk fråga: När straffade det sig rejält för Nixon att svettas?)
Åskan har synts och hörts men inte nått över tomtgränsen. Den kom tillräckligt nära till sist för att jag skulle koppla ur telefoner, datorer, modem och TV. Dock inte tillräckligt nära för att regnet skulle lägga en förbarmande fuktslöja över trädgården. (Är detta litterärt snack eller bara snack?) Nu blir det istället att ta ut trädgårdsslangen och vattna det nyplanterade ikväll.
Den enda som verkar opåverkad av värmen är 5-åringen. Hennes mun går som vanligt. Det kommer en spärreld av ord. Hon lägger verbala bombmattor. Jag orkar knappt lyssna på vad hon säger, speciellt inte när jag står vid spisen, där det om möjligt är ännu lite varmare, för att fixa lite mat till henne och hennes lillasyster. Puh!
Nu kommer man snart att höra folk säga; ”Nej, nu får det faktiskt räcka med soligt och varmt väder. Jag önskar att det kommer en vecka med regn och temperaturer runt 15 grader.”
Det vill inte jag. Jag älskar värmen trots allt. Jag kunde tänka mig en tillvaro på ett ställe med varmare klimat. Det hade inte gjort ont alls. Det får kanske bli det så småningom.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
10 år sedan
2 kommentarer:
Ja, värmen går an, men vintern är inte dum den heller, om man bara får ordentligt med snö! Men nu är det sommar och det är så skönt att svettas! (Om man inte måste vistas bland folk förstås och det måste man ju inte...)
Ja tack! Gärna en "riktig" vinter istället för tre plusgrader och regn från sidan.
Skicka en kommentar