En medbloggare, vi kan kalla henne för
bloggprofilen, skriver ett mail till mig. Efter hälsningsfrasen "
Jamen tadaaa!" kommer den kryptiska raden "
Oj, vänta, bajskris på hemmafronten! Återkommer!"
Det är lite som om vi hade talats vid på telefon och hon behövt avbryta just för att ta hand om en bajskris.
"Jag ringer tillbaka."Detta är ett nytt grepp. Jag får ett mail som skickas mitt under en bajskris. (Hur många av er har fått det?)
Själv kanske jag inte hade brytt mig om att skicka mailet utan bara lämnat datorn för att sedan skriva klart, när bajskrisen väl var avvärjd eller möjligen upptorkad.
Jag inser samtidigt att jag kan ha antagits vänta ivrigt på mailet i fråga, vilket innebär att bajskrismailet sändes som ett slags artighetsmail: "
Jag har inte glömt dig men jag har en del bajs att ta hand om här, så jag hör av mig när problemet är löst och när jag har tvättat mina händer länge, länge med starkt parfymerad tvål."
Jag vet att det finns barn i hennes hushåll. Barn är ju inte sällan källa till smärre bajskriser (se mer nedan), men jag tror inte att det finns några blöjbarn kvar hemma hos henne.
Däremot finns det ett avlopp som krånglar har jag läst mig till. Jag försökte bildgoogla på ordet
avloppseruption. Ingen träff. På
eruption blev det flera träffar. Den här bilden är ganska fin:
Ersätt all lava med bajs så har ni en bajskris. (Nej, jag vet inte hur man praktiskt ersätter så mycket lava med bajs. Det är bara en liknelse!)
Jag försöker minnas mina bajskriser.
Även om det inte är några roliga upplevelser så har de liksom etsats fast i minnesbanken.
En gång drabbades jag av en serie bajskriser i samband med en dunderkur med antibiotika. Magen packade ur totalt. Jag hade dessutom väldigt lägligt prickat in denna kris lagom till en avresa till Australien. Många var tillfällena under resans första vecka, då jag med panik i blicken rusade mot närmaste toalett: "
Excuse me, where is the toilet?!"
Den mest minnesvärda gången var nog när vi strosade runt operahuset i Sydney. Plötsligen kände jag att jag akut behövde uppsöka närmaste toa. Jag rusade in i operahuset och hittade snabbt herrarnas. Lyckligtvis var akustiken där inne inte lika bra som i konsertsalen…
Vissa blöjbyten på döttrarna har ju urartat till bajskriser också. Jag tänker speciellt på de gånger då en liten flickhand snabbt har gjort en svepande rörelse ner i det bajsiga underlivet och blixtsnabbt fortsatt upp i ansiktet. Huuu!
Har ni några bajskriser som ni vill dela med er av? Skriv en kommentar i så fall. Ni behöver inte bildlänka. (Ni
får inte bildlänka!) Jag tror att vi klarar av att visualisera... bajs.
