Mot mörkare tider

Vi är uppe tidigt som vanligt; lillpojken och jag. Han är på sitt mest strålande humör. Jag hukar mentalt och vill att det mörka, oroliga ska blåsa över.
En vän har kommit ut som deprimerad; någon som jag minst av allt trodde skulle hamna där. Nu kan jag för all del inte påstå att jag känner den här människan på djupet, men han förefaller inte vara "typen". Snarare verkar han lugn och trygg och har också ganska många anledningar att vara det: Fast jobb, söta barn och ett lyckligt äktenskap. Uppenbarligen har den stackaren ändå en del demoner som plågar honom.

I kölvattnet av denna nyhet frågar jag mig själv hur jag mår. Jag tyckte nog att saker och ting fungerade bra fram till mitten av juli. Sedan dess har det gått utför. Det har varit en ganska maklig takt och det var egentligen först igår som jag på allvar frågade mig själv "hur mår du?" Jag svarade något i stil med att det är olika från dag till dag, men det går utför. Samtidigt kan jag ändå se ett slut på utförsbacken; en yttre omständighet som kommer att förändras om ett par veckor.
Som det är nu så får jag alldeles för lite av det mesta; för lite sömn och för lite egentid t.ex. När jag summerar en dag; vad jag hunnit med, så är det bara det mest basala och ibland inte ens det. Jag glömmer saker och känner mig dement när tvättmaskinen står där full med kläder, som skulle tvättas. Jag konstaterar att jag hann sitta med en kopp kaffe en kortare stund, men sedan drog allt igång igen.
Jag har så mycket som jag skulle vilja göra; läsa böcker, promenera, spela in musik (allt finns där; instrument, inspelningsprogram etc.), skriva på den andra bloggen och åtminstone en enda gång i sommar få ligga en lite längre stund i hängmattan. På kvällarna när jag egentligen skulle hinna med lite sånt, är jag för trött och hamnar i soffan framför tv:n. Hängmattan är för all del ett alternativ, men ett mindre attraktiv sånt då daggen gör den fuktig och inte så skön.
Nu är hösten inte långt bort. Folk pratar om hösten och tecknen i vädret och naturen finns där. Jag tycker inte om hösten. Jag vill ha mer sommar. Jag vill ha tillbaka min sommar.

Jag måste få lite roliga saker att tänka på. Jag vill kunna känna mig glad igen. Jag vill ha något att glädjas åt. Det måste komma en förändring snart.

Att leva i förnekelse

Jag har i några veckor låtsats att det fortfarande är sommar. Det har faktiskt varit ganska lätt eftersom vädret mestadels har varit soligt med dagstemperaturer runt 20 grader. Jag har gått omkring i shorts och grillat var och varannan dag, och den där höga luften på morgnarna har jag ignorerat.

Igår tog det slut. Man kan helt enkelt säga att jag sprang in i höstväggen. Med en morgontemperatur på 3 grader och en antyda av nattfrost i gräset så gick det inte längre att hålla sommarflaggan högt.
Jag erkänner höstens ankomst och har nu långbyxor på mig för första gången sedan någon gång tidigt i juni.

Jag erkänner också, men bara lite i smyg, att det kanske ändå är skönt att det inte är sommar året runt. Många djur behöver ju en viloperiod under vintern för att "orka med". Kanske behöver vi människor det också?
Förresten var det inte lika roligt och gott att grilla i helgen som det var i början av sommaren. Jag är heller inte speciellt sugen på sill och potatis, som jag älskade när det var midsommar.

Å andra sidan; det är skönt när det är varmt ute. Tänk om det vore maj…

Tröst när det är höst

Nej, hösten är inget bra. Jag ger inte mycket för den höga luften, som en del började tala om för ett par veckor sedan. Nu var den här; den höga luften, och plötsligt var det extra skönt att komma ut på morgonen.
Jag tycker att det är skönt att komma ut på morgonen, när temperaturen är runt 20 grader, vilket skvallrar om en kommande, skön sommardag. Jag gillar när jag kan ta den sista hundpromenaden vid 21-tiden och då gå klädd i shorts och t-shirt utan att känna mig det minsta kall.
Jag gillar förvisso att plocka svamp och dricka te, men det är saker som man kan göra på sommaren också.

Det är på våren och sommaren som jag lever upp. Jag är ju inte en surpuppa som drar mig in i mitt skal under höst och vinter, men jag känner att det är något som fattas, och detta något återvänder till mig i april.

Jag kan tänka mig att längre fram i livet göra något åt detta, men nu är det bara att bita ihop, plocka svamp och dricka te.

Sommar

Nu blommar syrenen i trädgården. Det luktar försommar när jag går ut.

Försommar kan möjligen vara den bästa tiden på hela året. Egentligen är väl hela sommaren min favoritårstid, men jag undrar om inte det är just nu som det är som bäst.
Bladen på vissa träd är fortfarande små och ljusa. I förra veckan kom tornseglarna, som väl är de sista flyttfåglarna att anlända.

Jag tänker att nu har jag hela den härliga sommaren framför mig med långa, soliga dagar och ljumma kvällar och nätter. Jag ser fram mot allt roligt som ska hända: Sweden Rock Festival, Midsommar och lite annat.
Jag tänker också att jag under sommarmånaderna kan unna mig att tänka mindre på jobb och sånt. Det händer ju ändå väldigt lite på arbetsmarknaden innan semestrarna är slut.

Hur som, nu är det sommar!