fredag 30 november 2007

Jag säger saker som får folk att tystna

En kollega pratar om sin tonårsson. Det är den stolte fadern som håller låda. Jag lyssnar artigt.

Kollega: Grabben står helt klart med båda benen på jorden.
Jag: Va bra!
Kollega: Ja, skulle man likna honom vid en figur i Bamse så skulle det vara Skalman; lugn och trygg.
Jag: Själv ser jag mig mer som Lille Skutt; rädd och neurotisk.
Kollega:



En kollega gifte sig under sensommaren. Häromdagen kom det tackkort till avdelningen med anledning av någon present som vi samlat in till. På kortet är en bild på de lyckliga tu när dom ligger ner i gräset. Himlen är fantastiskt blå med några lätta moln. Påminner lite om en Simpsonhimmel.

Kollega: Titta en sån himmel. Fantastisk! Beställde dom den innan?
Jag: Ja, eller så Photoshoppade dom in den efteråt.
Kollega: Ja, kanske det (Skrattar försiktigt)
Jag: Vet du vad som hade varit skitroligt?
Kollega: Eh, nej?
Jag: Jag lånar kortet lite och scannar det. Sedan så tar jag in det i Photoshop och fyller himlen med svarta åskmoln och blixtar. Hmmm, jag kan nog hitta ett svampmoln från en atombombsexplosion och lägga in också. Sedan sätter jag den nya bilden över den riktiga.
Kollega: ...