måndag 27 december 2010

Julen och annat

Så här i mellandagarna skriver jag ännu en uppdatering; en sorts underförstådd ursäkt till min frånvaro. Då ska det ändå sägas att jag inte är mycket för att be om ursäkt för uteblivet bloggande. Varför liksom? Om ni betalade mig en furstlig månadslön och fick ett halvt inlägg för kosingen, skulle jag antagligen ödmjukt och med socker i stämman be om ursäkt (och ett förskott på nästa månads slant).
Nu är det ju dessvärre så att ni inte betalar mig (era as!) och jag kan därför självsäkert skriva när jag själv känner för det och har tid.

Julen kom och gick. Ja, den varar ju egentligen till tjugondagknut men för mig tar den slut i och med att Annandag Jul packar ihop reser iväg med ett försenat SJ-tåg. Nu väntar nyår och sedan följer januari som inte har ett skit att göra med advent, pepparkakor eller julklappar.

Julen var fin. Med fin menar jag att den uppfyllde mina krav på hur en jul ska vara: God mat, gott att dricka, uppspelta barn och firande utanför stan.
Vi begav oss till Tjörn den 23 december och kom hem på Juldagen. Till skillnad från vissa andra delar av Sverige hade vi dessutom ett fantastiskt, soligt väder. Det var visserligen ruskigt kallt men med varma kläder gick det alldeles utmärkt att ta ett par promenader.
I ett heligt ögonblick på Julafton låg jag och blundade på soffan och kände mig underligt tillfreds med det mesta. Jag vet inte riktigt var det kom ifrån, eller det vet jag kanske, men det var hur som en våg som jag red på resten av helgen och fortfarande.

Slutligen något ledsamt: En stor musikalisk förebild, Woolly Wolstenholme, tog sitt liv den 13 december. Han hade kämpat mot sina depressioner i ett par decennier. Jag skrev ett krya-på-dig-kort till honom vid ett tillfälle någon gång 2002-2003, då han låg inlagd.
Ironin i det hela är att första gången jag hörde en av hans sånger med Barclay James Harvest, bandet han spelade i, var när jag själv låg inlagd för *trumvirvel* depression…
Det är provocerande och svårt att förstå att någon väljer att avsluta sitt liv. Man kanske ska tänka så här istället: Depression är en fruktansvärd sjukdom som i vissa fall leder till döden.
Lyssna nu på ett av Woollys mästerverk med BJH. Han sjunger och spelar keyboards och har arrangerat låten.
http://open.spotify.com/track/5N3FVYHYCQbAsoSQB9D9Of
Själv vill jag stå upp med nävarna i luften när jag hör de sista skälvande takterna. Det får ni också göra om ni vill!

Kram!

fredag 10 december 2010

Hjälp, min hjärna sprängs!

Det finns så mycket som jag inte förstår; saker som jag kan grubbla mig vithårig på. Ta t.ex. nedanstående som jag har saxat från Expressen:

Vad menas egentligen? Vems är snoppen? Det är ju bra att den får sitta kvar, men å andra sidan, varför skulle den inte få göra det?
Jag noterar också att snoppen skrivs med stor begynnelsebokstav: Snoppen. Det tyder ju på att det är ett egennamn; dvs att någon heter eller kallas Snoppen.
Bilden på Mona gör inte saken mindre komplicerad. Kan man tro att Mona kallas Snoppen? Kan det vara ett litet smeknamn, som endast hennes närmaste vänner eller kanske till och med Verkställande Utskottet (som måste vara det mest vissna namnet på en partistyrelse) kallar henne?
Hade inte Snippan passat bättre i så fall?

Vet någon vad detta betyder?

torsdag 9 december 2010

Kolla in den här då!

Om ni inte redan har varit där så gå dit nu. Det är en snygg, bra och informativ blogg (eller snarare artikelsamling) om Australien.
Restips, musik, fakta, mat & dryck, djur & natur och historia.

Och har ni varit där så gå dit igen! ;)

Australienbloggen

Givetvis är det tillåtet att länka. Den som länkar får... en virtuell kram!

tisdag 7 december 2010

Så vad har du för dig, lille vän?

Ja, vad gör jag?
Jag skriver en del. Den andra bloggen tar en del tid. Nu kan jag i och för sig inte påstå att jag är så där blixtrande snabb och effektiv. Mer tid går åt till att fundera på vad och hur jag ska skriva än till själva skrivandet. Det lovar kanske gott för bloggens framtid men inte så mycket åt den nuvarande publiceringstakten. Nåja, så länge jag har kul så. (och det har jag)

Jobb då?
Ja, det är ganska stillsamt just nu. Ur de stora planerna, som man hade åt mig för några veckor sedan, har intet kommit. Det brukar vara så, vilket jag vid det här laget borde ha lärt mig. De människor som jag sitter på intervjuer med inne på konsultfirmor är inte bara människor som ska locka folk att vilja arbeta åt en. De är dessutom samma människor som ska övertyga kunderna om det fina i att hyra in en konsult från just dem. De är alltså säljare och säljare har en förmåga att vara överoptimistiska och löjligt positiva till det mesta, inklusive mig och mina möjligheter.
Nu kom det visserligen ett litet mail igår med fråga om jag fortfarande är tillgänglig om det skulle bli allvar av de storslagna planerna, som det har flaggats för. Jovisst är jag ledig. Lika ledig som klassens fulaste kille på skoldansen.

Annars då?
Jag kan inte påstå att jag går runt och smågnolar mig genom tillvaron, men det funkar ändå hyfsat. Vardagen hemma är ju faktiskt full med glädjeämnen. T.ex. bjuder min son, nu drygt 14 månader gammal, på stor underhållning dagligen. Han dansar, klappar händer och klättrar i möbler. Talet väntar han lite med. Man kan inte hinna med allt. Hans storasystrar kompenserar den biten med bravur.
Vi hade påhälsning av vinterkräksjuka under helgen som gick. Det var 7-åringen som drog hem något och i rättvisans namn är det hittills endast hon som varit sjuk.

Roligt då?
Jag spelar massor av gitarr. Dels tar coverbandet en del tid. En spelning är inbokad i januari och vi slipar på låtarna vi kan och försöker lära oss några nya.
Dels spelar jag i kyrkorna i trakten lite då och då. Det är gospelspelningar, gudstjänster, adventsmässor och barnmusikaler. Skoj!
Roligt var det också i förra veckan, då jag träffade Pysseliten, som var på kurs i Göteborg. Det blev mat, öl och ett intressant och trevligt samtal.