måndag 30 juni 2008

Nedslag på min arbetsplats

En kollega som slutar idag, kommer förbi och vill försäkra sig om att hennes jobb på webben kommer att slutföras av mig. Jag berättar att jag själv försvinner härifrån den 31/8 men lovar att se till att någon annan tar över.
Jag säger inget om att hennes arbete antagligen är förgäves, eftersom ännu en omorganisation av IT kommer någon gång efter sommaren. Det är hennes sista dag på jobbet , så varför stampa på hennes plikttrogenhet? "Lugn, dina sidor är i säkra händer."
Snart ska jag gå ut i lunchrummet och äta glass, som hon bjuder på. Jag vet inte ens vad hon heter…

Sedan förra veckan sitter jag i en annan byggnad. Tittar jag ut genom fönstret så kan jag se huset, som jag satt i tidigare. Det ser ut som en institution eller ett sjukhus. Inte ens i miljonprogrammet ser husen så fruktansvärda ut längre.
Staketet utanför förstärker anstaltsimagen. Nu när jag sitter på utsidan, kan man säga att jag är försöksutskriven då?

Kändisar och deras papegojor 13

lördag 28 juni 2008

Free Mandela!

Jag sitter och kollar på Mandela-galan på TV. Även om vädret inte har varit så sommarlikt den sista tiden så känns det ändå som sommar och som semester. Nu börjar semestern inte än på några dagar, men i mitt sinne så har jag redan gått på semester; en lång en.

Varför sitter jag och fånler och känner mig varm och glad när Mandela leds in och får publikens jubel? Kanske för att jag minns stödgalorna på 80-talet. Kanske för att jag minns hur fantastiskt det var, när han faktiskt frigavs efter alla dessa år i fängelse?

Kanske för att han är en stor man, som kämpade, fick lida men som till sist vann?

Ooooooh! Nu kom Queen in på scen! Fantastiskt! Dom är bara bäst!

fredag 27 juni 2008

Fredagsreflektion

Jag har varit på fyra avtackningar den här veckan. Det har varit tårta, bullar, glass och en utekväll. Folk drar åt alla håll; en del frivilligt och andra efter att kvasten har gått. När sommaren övergår till höst så är det min tur.
Det råder lite av undergångsstämning. Det är skönt att i konsultrollen betrakta det hela lite på avstånd. Skaka på huvudet och sucka, när oviljan/oförmågan att anpassa sig efter verkligheten kommer på tal.

Min nye chef har smugit iväg utan att säga vare sig hej eller trevlig helg. Jag tror att han är lite skrämd av de nya medarbetare som han fick i och med omorganisationen.
Speciellt våra två valkyrior verkar få honom att darra till. Han har varken kunskap eller pondus för att mäta sig med någon av dem och nu attackerar de i flock dessutom. Lycka till, säger jag.

Det är tyst på Företaget. Alla tycks ha tagit helg och åkt hem. Utanför hör jag måsar som skriker. De har nämligen ungar på taket. Visar man sig i närheten av huset så börjar de vuxna fåglarna cirkla och skrika ilsket. Än så länge har ingen dykt mot mig, men det är väl bara en tidsfråga.

Det är tyst på Företaget. Det är som om kontoren, alla byggnader, ja kanske någon sorts företagssjäl undrar och tänker efter vad som egentligen kommer att hända, när stormen har blåst klart.

Eftersom jag inte vill störa så tassar jag tyst iväg och lämnar Företaget åt sina tankar. Nu är det fredag och ni får alla ha en riktigt trevlig helg!

En kopp kaffe?

Är det någon som besökt Gran Canaria nyligen? Jag var där 1975 tillsammans med min pappa. Det kan rentutav varit min första utlandsvistelse. Det var två härliga veckor.

Ett lustigt minne, som jag har, var att det på stranden fanns en gubbe som vandrade fram och tillbaka och sålde… kaffe.
Jag kan bli duktigt kaffesugen ibland, speciellt på jobbet, vilket i och för sig kan vara en vilja att göra något annat än att jobba för en stund. Är jag emellertid på stranden så är inte kaffe något som jag längtar efter.
Det måste ju ändå ha funnits en efterfrågan, eftersom vi kan kalla honom för Pablo gick där och med hes stämma ropade ut ett muntert "Coffeeeeee, coffee, coffee, coffeeeeee!"

Därför undrar jag om det finns några strandfåglar här som gärna tar en kopp mörkrostat när solen står som högst på den blå charterhimlen? Skulle kaffe och pengar byta ägare om Pablo kom förbi din solstol?

Jag upprepar också min första fråga: Är det någon som besökt Gran Canaria nyligen?
Om ja, säljs det fortfarande kaffe på stranden? Om ja, är det enkelt svart kaffe som gäller med ett par droppar kondenserad mjölk som gäller, eller har sortimentet utökats med latte och såna grejor?

torsdag 26 juni 2008

Dagens

Dagens +
Jag tar fram ett par byxor som inte använts på ett tag av mig. Känner i fickorna när jag drar byxorna på mig. Hittar en femhundring i bakfickan. Tjohej!

Dagens –
Mitt konsultuppdrag är uppsagt per den 31/8. Känns lite surt fast egentligen är jag glad. Jag hade redan börjat leta annat jobb på egen hand, men nu kommer min arbetsgivare att hjälpa till också. Kanske var alltså detta egentligen ett plus också.

onsdag 25 juni 2008

Prinsessan Lilian bloggar 11


Hello there,

Yeah, I’ve been away for a while. You know, sometimes you don’t feel especially happy about things. Some people call it depression.
I always found it hard to determine if I had a depression or not. Over the years I learned to figure out that for myself. When I started feeling low, I would go out and buy myself something expensive. Spending money on clothes and jewellery enough to feed an entire family in a third world country usually make me happy. If I still feel sad – time to see the doctor.

It wasn’t that bad this time. A new dress and a diamond necklace sorted me out, and when the girls and me got together at Operakällaren for drinks last Tuesday, I could feel how the dark clouds drifted away. Brilliant!

I went to my shrink anyway to find out what really was troubling me. Turns out I feel useless. Despite being royal and having loads of money (provided by Swedish suckers taxpayers) and all that, I still feel some kind of emptiness.

I realized I needed to fill my life with good deeds. I went to Gusty to discuss in what areas I could make a difference.
"Lilian, why don't you start your own search engine on the Internet?" was the first thing he came up with. I thought it was a terrific idea. He's smart, you know!
20 minutes later I had the thing in place.

However, still I felt kind of numb and disorientated. How could I get back to the feeling of being important?
Again Gusty knew the answer: "Lilian, you know quite well what we royals do in order to look clever and caring in the eyes of the man in the street."

"Sure thing", I said. "We'll launch another freaking foundation!"

There is already the very important and appreciated “Prince Bertil and Princess Lilian Sports Foundation" but I feel the world is ready for a new Lilian foundation.
Question is what kind of foundation it'll be this time. I mean, I don't want to support a shit-load of freeloading bastards "we don’t want to work"-kind of asswhipes. The money I raise should only be sprinkled down on the poor souls deeply in need.
Gusty and I have come up with a list of possible target groups. God, I can already see their grateful looks when I wave my financial wand over their miserable lives.
Anyway, be good sports and help me pick one of these:

1. Left-handed tennis players with a cold.

2. Slightly disabled residents of Lidingö. A bad knee can ruin the day when playing golf!

3. H.R.H. Princess Madeleine. Shouldn't Maddy get an extra opportunity to go to Nice every month? Like every ordinary girl she needs to let her hair down with her ordinary friends at a place with a decent climate. Let her enjoy the nightclubs and days filled with shopping. You could make a difference to her life!

4. People making more than 850 000 kr/year with bald dogs. A Lilian foundation could make their lives more enjoyable. Look how smart my bitch looks with her new wig! (Dog to the right left)

There you are. Now help me decide which one should be the new Princess Lilian Foundation.

Luv,
Lil

Begagnad Volvo till salu?

Många hör av sig till mig i allehanda ärenden. Det kan handla om bortsprungna katter, börstips, broöppningar och hur vädret i augusti kommer att bli. ("Vi tänkte arrangera en enklare kräftskiva den 17/8. Tror du att vi kan sitta ute?")

Det som flest undrar om nu är bilindustrin. Ett typiskt mail ser ut så här:

Bäste herr Pseudonaja,

Du är ju både klok, stark och snygg. Därför tänkte jag att du kanske kunde svara på vad som kommer att hända med Volvo Personvagnar. Det går ju inte så bra för vår än gång så framgångsrika bilindustri, och nu ryktas det att Ford vill sälja Volvo till kineser. Kan detta verkligen äga sin riktighet?

Barska hälsningar,
Ingolf Stålhandske


Jag vet inte riktigt vad man förväntar sig av mig. Jag är ju förvisso en stark fixstjärna på blogghimlen med många lysande inlägg på mitt samvete. Det betyder ju emellertid inte att jag per automatik har stor insyn i bilbranschen.
Eftersom jag dock känner några som kan de här grejorna så har jag frågat runt.
Det hetaste tipset nu är detta klipp som jag har saxat digitalt från Dagens Industris hemliga sidor. (Man kommer dit om man knackar den hemliga knackningen och stampar tre gånger med hoven.)

Kom nu ihåg var ni läste det först!

Kändisar och deras papegojor 12

Tidningar från förr

God morgon!

Jag hörsammar härmed Stationsvakts uppmaning.

tisdag 24 juni 2008

George Carlin är död

En stor ståup-stjärna har gått ur tiden. George Carlin dog häromdagen 71 år gammal.
Efter amerikanska mått så var han ganska kontroversiell och hans frispråklighet fick honom arresterad flera gånger.

Så här en morgon med en antydan till sol så får detta Carlin-citatet mig att le:

My grandfather would say: "I'm going upstairs to fuck your grandmother". He was an honest man, and he wasn't going to bullshit a four-year-old.

Jag vikarierar som manusförfattare

Om de här replikerna inte redan förekommer i någon film så är det hög tid att de får chansen snart:

A: But you promised that nobody would get hurt!
B: Well, he should've promised not to get hurt.

Kändisar och deras papegojor 11

måndag 23 juni 2008

Jag vikarierar som bildredaktör

Bäste herr Pseudonaja,

Tydligen har Nixon lagt in lite silikon. Vi ska göra ett knäck om det. Kan du gräva fram en lämplig bild?

Mvh,
Klick!
Aftonbladet


No problemos!

Det kom ett mail...


Det kom ett mail. Någon som kallar sig qjvomldavyqieppyvv har skickat det till mig.
Det är roligt att få mail! Det känns som någon sorts bekräftelse. Någon har gjort sig mödan att skriva ihop ett personligt mail till just mig.
Nu måste jag väl i ärlighetens namn säga att avsändarens namn får mig att tveka lite. Jag gräver i mitt minne för att försöka minnas denna qjvomldavyqieppyvv. Kan det vara någon gammal skolkamrat som vill ge sig till känna och träffas för att prata om gamla minnen? Kan det vara ett jobberbjudande?

Ju mer jag stirrar på namnet ju mer spännande blir det. Bokstaven Q är ju sällan förekommande men hittas ju faktiskt i en del namn som t.ex. Strömqvist. Den här personen nöjer sig inte bara med ett Q. Han/hon har två stycken!
Jag drar därför slutsatsen att jag har att göra med en väldigt excentrisk person, som rör sig i konstnärskretsar. Min pappa känner några konstnärer, så det skulle kunna vara någon som egentligen vill ha tag på honom; kanske för att berätta om en kommande utställning eller försöka locka med pappa ut på en krogrunda.
Ett annan möjlighet är att avsändaren inte kan stava eller helt enkelt är galen. Kanske känner jag en galen dyslektiker utan att vara medveten om det.

Nu är ju titeln på brevet på engelska så det kan vara någon som jag träffat utomlands. Kan det vara den där berusade hästskötaren, vars hästar en kompis och jag hyrde för en sväng i Cape Tribulation i Australien? Fast jag kan inte riktigt förstå vad han vill så här 20 år senare.
Skulle det vara han så vill han tydligen berätta om något i hans ägo som han är väldigt förtjust i. Det ligger ju nära till hands att tro att det rör sig om någon av hans hästar. Kanske ett sto med något spralligt i blicken. Det kan ju i och för sig även vara ett dött ting. Kanske en spegel med en Elvis-siluett. Kanske en grammofon som klarar av att spela stenkakor. Kanske ett leopardmönstrat sängöverkast.

Nu har folk som kan det här med IT sagt mig att man inte ska öppna mail hur som helst. Det finns människor där ute med onda avsikter, som skickar mail till vänliga, snälla och snygga människor som jag. Därför står jag lite och väger i frågan om jag ska öppna det här mailet.
Å ena sidan vill jag gärna återknyta banden, vilka de än må vara, med min käre gamle vän qjvomldavyqieppyvv. Å andra sidan vore det ju trist om ett ilsket virus raderade mina filer, tog mina pengar och meddelade alla mina vänner att jag har rymt med en cirkus.

Jag får allt grunna lite på detta.

Kändisar och deras papegojor 10

söndag 22 juni 2008

Lika som bär

För några dagar sedan kom de blågula hem från debaclet i Österrike. Naturligtvis stacks det mikrofoner under näsan på de överbetalda stjärnorna. Nu skulle det krävas förklaringar.
Dock uppstod stor förvirring när det råkade slumpa sig så att
Olof Mellberg och Lasse Kongo kom ut i ankomsthallen samtidigt. Jag tror att det är Lasse Kongo till vänster på bilden.


Många menar att det hade gått bättre för Sverige i EM om Lasse Kongo hade fått en plats i startelvan. Det hade i alla fall varit roligare att se än det vi bjöds på.

Midsommar 2008

På midsommaraftons förmiddag på väg till Tjörn så öste regnet ner. Hur ska detta bli? frågade vi oss.
Det blev alldeles utmärkt. Högre makter hade välsignat vår helg.
Lagom till när aktiviteterna skulle börja uppe på festplatsen klarnade det upp. Vi hade uppehåll under hela dansen runt stången, under lekarna och när poängpromenaden genomfördes. Döttrarna hade på sig de finaste sommarklänningarna.


Sedan när vi just var hemkomna och satt oss med sillen, potatisen, ölen och snapsen så öppnade sig himlen igen, men vad gjorde väl det?
Lördagen bjöd på soligt om än lite blåsigt väder. Nu ligger sommarstället i lä, när det blåser från väster, så vi kunde sitta ute och äta lunch.
Barnen hade så roligt med sina kusiner och alla föräldrar trivdes också.

Hoppas att er midsommar också blev bra!

torsdag 19 juni 2008

Under ett yvigt päronträd

Under ett yvigt päronträd
satt jag och höll dig ömt i mitt knä
Att vi var lyckliga kunde man se
Under ett yvigt päronträd.

Stjärtogram

Går du och retar dig på någon? Är du rent av arg på någon? Känner du att du måste göra något åt saken?

Stjärtogram Att utan byxor och underkläder sätta sig på en kopieringsapparat och trycka på COPY.
Därefter tas kopian och läggs i närmaste fax eller scannas in i närmaste dator för att sedan skickas/mailas till någon som har förtjänat det.


Vem vill du skicka ett stjärtogram till idag? Skriv som kommentar och/eller berätta i din egen blogg vem du skulle vilja stjärtografera till!

onsdag 18 juni 2008

... och för en stund så arbetar jag faktiskt

Idag har jag faktiskt använt Photoshop i mitt arbete. Det kom en ny bild på vår VD som skulle användas för hans chefsbrev som skulle publiceras nu på eftermiddagen.
Bilden var inte bra. Utan att förirra mig in i hur vårt intranäts startsida ser ut, så måste cheferna titta åt ett visst håll på bilderna, som ackompanjerar deras chefsbrev. De får inte heller ha avklippta axlar för då ser de ut som schackpjäser på den vita bakgrunden.

Pseudonaja öppnar Photoshop…

Nu har vår VD en spegelvänd bild istället. Frisyren var jag dock tvungen att klippa ut och vända tillbaka, eftersom en felvänd bena definitivt hade avslöjat mig.
Ansikten är ju också känsliga för att spegelvändas, då inga ansikten är symetriska. Nu är bilden så liten så jag kommer nog undan med det. Vi får se om någon upptäcker att jag fixat bilden.
En spegelvänd bild är i och för sig ett av de mindre problemen på vår VD:s bord…

Onsdag den 18 juni

Godmorgon på er!
Idag är jag lite trött efter en kväll ute. Vi var och såg Kansas igår kväll. Jag tänkte lägga upp lite bilder senare. Här är ett Youtube-klipp från ett par år tillbaka.



När ni ändå kollar Youtube så kika på denna också. Den är rolig!

måndag 16 juni 2008

SRF 4 – ELO (The Orchestra)

Eftersom även denna recension kommer att länkas till utifrån och läsas av ickesvenskar, så blir det engelska för hela slanten.

Electric Light Orchestra, or the Orchestra as this reincarnation calls itself, played at the second biggest stage at the Sweden Rock Festival on the 5th of June.

This was the line-up:

Kelly Groucutt – Bass guitar & vocals
Phil Bates – Guitar & Vocals
Eric Troyer – Keyboards, vocoder, guitar & vocals
Louis Clark – Keyboards
Mik Kaminski – Violin
Gordon Townsend – Drums

Some people might argue that this is not the real ELO since Jeff Lynne, who wrote all songs, played guitar and provided lead vocals for almost all songs, hasn’t played with them since the late 80s.
It’s a fair point but for ELO fans this is still a great band to see live.
The Orchestra features Groucutt, Kaminski and Clark from the line-ups of the late 70s and early 80s; the golden years of ELO. As Groucutt sang backing vocals and used to share lead vocal duties with Lynne when playing live, the Orchestra sounds like pretty much like the real deal.

They started with Twilight from the Time album. That’s one of my favourites so it was a great start.

Other songs played (not in right order and some might have slipped my mind):

Confusion
Mr. Blue Sky
Turn to stone
All over the World
Don’t let me down
Rock’n Roll is King
Rockaria
Mama Belle
Hold on tight
Evil Woman
Telephone Line
Fire on High
Livin’ thing
Do ya
Standin’ in the rain
Showdown
Wild West Hero

Lead Vocals were shared between Groucutt, Troyer (who sang backing vox on Lennon’s Double Fantasy) and Bates.

Troyer had the role of lead keyboard player while Clark would play string keyboards. When they perform with a symphony orchestra Clark is the conductor. For the rockier songs like Mama Belle and Do ya, Troyer would strap on a guitar and step forward to the front of the stage.

Overall it was a really nice gig, and even though Sweden Rock Festival basically is a hard rock festival, the Orchestra got a roaring reception from the crowd (3000-4000 plp).
If you’re a fan of Electric Light Orchestra, don’t miss the opportunity to see the Orchestra. I don’t think you’ll be disappointed.





söndag 15 juni 2008

Föräldrarskap

Detta är sista inlägget i trilogin om en liten, grön leksaksvisselpipa, vars läte tränger genom märg, ben och allehanda hörselskydd. (Du skulle höra dess ilskna ton även om du vore död och begraven.)

Ståendes med en söndertuggad visselpipa i handen, stångades jag med problemet om jag skulle ta tjuren (dottern) vid hornen och förklara att lillasysters tandrad gjort så svåra skador på sagda tingest, att den ej kommer att frambringa några glada visslingar hur hårt man än blåser, eller om jag helt enkelt skulle kasta skiten i sophinken och låtsas som om det regnade.

Som den fina och omtänksamma far jag är, så slängde jag visselpipan utan ett ord till dess ägarinna.
Det regnar en hel del här så jag behöver inte låtsas heller…

Hoppas att ni har haft en trevlig helg.

lördag 14 juni 2008

I väntan på stormen

För andra gången figurerar en leksaksvisselpipa i denna blogg.

Scenen är soffan i vardagsrummet. Båda döttrarna har gått in i depå en bit in på eftermiddagen. Äldsta dottern brukar vilja ta det lugnt en stund då och yngsta dottern, som hemma inte sover middag längre, tycker också att det är skönt att varva ner lite. För att binda upp det hela har jag satt på en film: Tjorven och Skrållan. Båda tittar trollbundet.
Harmoni.

Jag går förbi en kvart senare. Yngsta dottern har något i munnen. Jag går fram och tittar. I munnen på henne sitter en liten, grön visselpipa. Hon blåser inte i den. Hon biter. Stora tjejen, som visselpipan tillhör, är helt inne i äventyren på Saltkråkan och inser inte vad som har hänt bara en meter från henne.
Visselpipan är nämligen helt sönderbiten. Man behöver inte vara visselpipsexpert (jo, det vore just ett yrke) för att inse att inte en ton kommer att blåsas i den pipan någon mer gång.

Jag fylls av motstridiga känslor.
Dels så är det en glädje att jag aldrig mer kommer att hoppa ur skinnet, när det blåses i visselpipan för full kraft en 30 cm från mitt öra.
Dels startar det nu en nedräkning fram till det att dådet upptäcks av storasyster. Jag fasar inför stormen som kommer att bryta ut då.

fredag 13 juni 2008

Kändisar och deras papegojor 8

Jag vikarierar på dagis

Äntligen, tänker nog flera av er när ni läser rubriken. Jag bjuder på det.

Imorse hade äldsta dottern och jag en konflikt rörande vad man får ta med sig till dagis. Dekretet från personalen är att leksaker inte får tas med. Det blir mest en massa bråk om någon tar med någon skojig grej, som sedan ingen annan får låna.
Bra, säger jag. Låt barnen leka med grejorna som finns på förskolan. Det är ju inte så att det saknas leksaker där.
Dottern hade dock problem med att inse att visselpipan, som skulle med, kunde klassas som leksak.

Dottern: Det är ju en visselpipa.
Jag: Jo, fast du får inte ta med den.
Dottern: Varför inte?
Jag: Men det är ju en leksak.
Dottern: Det är en visselpipa.
Jag: Det är en leksaksvisselpipa.
Dottern: DUMMA PAPPA!

Väl framme på dagis hade missnöjet med att visselpipan utvidgats till ett missnöje med tillvaron i stort och dagis i synnerhet. Min vanligtvis dagisglada dotter storgrät helt enkelt.

På något vänster lyckades jag lämna av yngsta dottern på sin avdelning och kunde sedan ta itu med projektet att få stora tjejen att acceptera att bli lämnad och att bli på bra humör.

Med henne på armen vandrar jag in på avdelningen, hittar en gitarr och sedan sätter vi oss ner i soffan. Jag plinkar fram några toner och strax har jag en liten publik på en 7-8 barn som står och kikar lite blygt på håll. "Hennes pappa är här och han spelar gitarr."
Jag ropar till dem "Ska vi sjunga lite?"
Jodå, det kan de allt tänka sig och de kommer bort och sätter sig i soffan hos dottern och mig. Sedan börjar jag lite försiktigt med Bä bä vita lamm och Ekorren satt i granen, fast det hade ju inte varit jag om jag inte smög in lite ord som inte hör hemma.

Jag: Helgdagsrock åt far och Pokemon åt mor.
Barnen: Neeeej, söndagskjol ska det vara.
Jag: Hoppsan då! Och två par strumpor åt lille, lille Skutt.
Barnen: Neeej, lillebror. Det ska vara lillebror!
Jag: Oj, oj. Jag har så svårt att minnas texter. Ekorrn satt i skolan skulle plugga matte.
Barnen: Neeeej!

De älskade det. När jag försökte sjunga barnvisor med riktiga texter kom genast önskningar om att jag skulle skoja till det igen.

Dottern, som början suttit tätt, tätt inpå mig, flyttade efter en stund bort och satte sig hos sin kompis. Efter 20 minuter kände jag att jag vågade annonsera min avfärd mot jobbet.

Jag: Massor av tanter och farbröder väntar på mig där.
Barnen: Ska du sjunga där också?
Jag: Vem vet?

När jag gick så var det tio barn som stod i fönstret och vinkade.

Jag inser att jag slår mig massor för bröstet i det här inlägget, men det kändes bara så bra efteråt.

torsdag 12 juni 2008

Blast from the past

Jag går, som så ofta, mot kaffeautomaten. Från skrivarrummet hör jag ett bekant ljud. Det är ett ljud från mitt förflutna.

"Gud, det låter som ett pipande modem. Vem i hela friden har modemuppkoppling här?"

Det är inte ett modem. Det är en fax som visslar fram ett gäng atonala signaler. Jag står och stirrar som ett fån, när det mycket riktigt matas fram ett papper ur maskinen.
Någon har ställt hit en fax!

Jag ska se om jag kan ställa om min klocka till någon gång i början av 90-talet…

Kändisar och deras papegojor 7

SRF 3

På väg ner till Sweden Rock Festival hände något lustigt. Vi hade stannat i Kristianstad för att fylla på bensin. Jag satt kvar i bilen eftersom jag hade huvudvärk (Jag hade huvudvärk innan jag började dricka öl! Turligt nog så botade en huvudvärkstablett och några öl mig ). I ögonvrån ser jag hur någon vinkar och gestikulerar. Jag vrider trött på huvudet och ser man på. Där står Janne "Loffe" Carlsson. Det kändes smått surrealistiskt.

Jag klev ur bilen för att höra vad det var om. Han hade svårigheter med att få upp huven på sin bil. Man kan lugnt säga att han valde den sämsta tänkbara personen för det uppdraget. Efter en stund gav vi upp och pratade lite om festivalen. Han var där förra året och ledde allsången på nationaldagen, då vi sjöng Du gamla du fria. Han skulle inte dit i år dock även om han hade gillat stämningen där.

Efter en sväng in på macken för att betala bensinen frågade han om vi var redo för SRF. Jo det är vi allt, svarade jag. Ölen står på kylning inne i husvagnen. "Hari me er pilsner? De finns väl där?"
Jo, har man en publiksuccé som Göta Kanal 2 under bältet så kanske man ekonomiskt kan fixa att dricka öl inne på festivalområdet för 49 kr styck i fyra dagar. Jag lät det dock passera. Det kändes kul när han önskade oss trevliga dagar innan han körde sin väg.

Jag vet att Loffe är känd för den breda massan som den flåshurtige lekledaren från TV-programmen från Cirkus i början av 80-talet och inte minst som huvudrollsinnehavare i de utskällda, men framgångsrika, Göra Kanal 1 och Göta Kanal 2.
Han har dock ett förflutet som trummis (och han är bra!) och spelade bl.a. med Bo Hansson och Jimi Hendrix.
Dessutom har han haft flera seriösa roller i Slas-filmer som Henrietta och Vem älskar Yngve Frej, och han är ännu bättre skådespelare i dessa filmer än i komikerfacket.

Bilden nedan tog jag på Sweden Rock Festival 2007, när vi sjunger nationalsången. Det är förresten Ronny Svensson som står längst till höger.

onsdag 11 juni 2008

Prinsessan Lilian bloggar 10


We get a lot of bad press, I must say. It's been suggested that Gusty, Silvia, the kids and myself are just bunch of freeloading bastards with no talent whatsoever.

That's absolute rubbish! Bertie, my husband could drive sport cars really fast and the same goes for the king.

Silvia speaks so many languages. I can't believe how clever she is. When she starts learning Swedish she'll probably be fluent within a fortnight.

Victoria knows how to deal talk with ordinary, mortal people. Her girl-next-door attitude is well known and appreciated. She'll make a great queen.

Madeleine is.. she is… Well, I'll have to get back to you on that.

Let's not forget about Carl-Philip. He also know how to drive expensive cars really fast, but there's more to him than that. He just won an important prize, you see. He's some kind of designer, you know.

And this is how Martha's Vineyard Museum will be marketed in a near future:

In your face, suckers! That's not talent. That's talent.

Luv,
Lil

Kändisar och deras papegojor 6


Jag gillade aldrig Göran Persson som politiker. Skönt att veta att han är djurvän i alla fall.

tisdag 10 juni 2008

SRF2 - Triumph

Eftersom detta inlägg kan komma att attrahera engelsktalande läsare så försöker jag skriva det på utrikiska.


In the mid-80s I discovered a Canadian band called Triumph. Like another band from Canada, Rush, they were supposed to play hard rock with a progressive edge. I bought a few albums and liked what I heard.
My favourite was the live album. I remember listening to it and thinking that there was no chance whatsoever that I would ever see Triumph live. When they disbanded 88-ish my last hope went down the drain.

Fast-forward to early 2008 when the Sweden Rock Festival, one of the biggest in Europe and among artists very popular hard rock festival, announced that Triumph would play their first comeback-gig there. I had already bought a ticket so I couldn’t believe my luck.

Last Saturday 8.15 pm Triumph entered the biggest stage at Sweden Rock Festival.

Rik Emmett played Gibson Guitars exclusively through the gig, including at least two Les Paul guitars and an EDS-1275 doubleneck (same model and colour as Alex Lifeson played on the R30 tour). I thought Rik had a deal with Dean Guitars, but there you are.
Mike played a yellow Fender Jazz bass through the whole gig and would play the occasional chord on his keyboard.
Couldn’t see what kind of drums Gil played.
I guess many of you know that Dave Dunlop joined them on stage as a touring musician. He played rhythm guitar and provided most of the backing vocals where you perhaps would have expected to hear Rik or Gil singing. Mike would only use his microphone to address the audience in between songs. Dave also got to play the odd guitar solo.
Dave Dunlop’s main instrument was a Fender Stratocaster but he also used a Gibson Les Paul for a few songs.

How did they sound then? Remarkably well considering not having played together for 20 years. They had the crowd in their hands right from the start.
First song was When the Lights go down, a great start. They played many of their classics, but I missed Spelbound and some acoustic playing from Rik.
The only encore was Fight the Good Fight. The audience wanted more. Maybe they were short of time, since Poison (yuk!) was on afterwards. Perhaps just as great as another encore was to see the guys hug each other after the last song.

I’ve put together a web gallery from the concert. Enjoy!


Vad är ni för några människor då?

Jag ser att antal besökare ökar för denna blogg. Jag ska inte trötta er med statistik, men man behöver många siffror för att skriva ut det genomsnittliga antalet förvirrade själar som hittar hit varje dag. Om man inte får använda samma siffra på tangentbordet flera gånger så går inte ens att skriva ut talet.
Kanske bör man därför ett ögonblick även reflektera över att många av mina läsare säkert är balanserade människor med båda fötterna på jorden innan de gör det fatala misstaget att surfa in här. De lämnar emellertid min blogg som förvirrade människor, som tappat allt hopp om mänskligheten.

Frågan om vilka ni läsare egentligen är har gnagt i mig en längre tid likt en sax som glömts kvar i en olycklig patient under en operation. Till sist blev denna känsla av nyfikenhet kombinerad med smärta för svår att bära. Jag beslöt mig därför att skicka ut ett frågeformulär till alla som uppsåtligen eller av misstag besökte min blogg under förra veckan. Merparten var vänliga att besvara mina frågor. Här nedan ser ni resultatet av min undersökning. Som de klipskare av er redan säkert anat följs varje fråga av den procent som svarade ja.


Brukar du stryka runt längs motorvägarna i jakt på vägdödade djur, som du sedan förtär på plats?
95%

Bor du fortfarande kvar hemma hos dina föräldrar?
98,3%

Arbetar du som tandhygienist i en mellansvensk bruksort?
97%

Skäller du ibland på månen?
88%

Planerar du att inom den närmaste tiden öppna en ICA-butik?
93%

Har du semestrat i två veckor på Kanarieöarna iförd gorillakostym?
95,6%

Är du tillsammans med någon av dina kusiner?
95%

Anser du att kristdemokrater bör sändas till en kall asteroid?
91%

Tycker du att Carola borde byta namn till Klotilde Mbutholeze?
94%

Har du bytt kön?
78%

Om ja, kände du den person som du bytte med?
55%

Vill du att adeln återfår all makt och privilegier?
88%

Har du varit medarrangör av en dragspelsfestival?
100%


Min bild av er känns lite klarare nu. Jag vill passa på att tacka er 295 läsare som svarade på enkäten.

Kändisar och deras papegojor 6

Inatt jag drömde

Inatt hade jag en dröm av det konstigare slaget. Jag blev outad.
Jag drömde att när jag kom till jobbet hade någon skrivit på dörren till mitt rum att det var jag, XXXXX XXXXXXXXX, som skrev alla dom där dumma, elaka sakerna under pseudonymen Pseudonaja. Det hela var illustrerat med en skärmdump av min blogg samt en ditritad dödskalle.

Dessa tankar for genom mitt drömmande huvud:
1. Vem på jobbet är det som vet vad jag håller på med?
2. Vad är det egentligen som jag har skrivit som gjort någon så förbannad?
3. Hur lång tid kommer det att ta att skrubba dörren ren?

Drömmen hade dock ett par trevliga inslag. Jag hade ett eget rum. Det hade suttit fint. I det vakna livet arbetar jag i kontorslandskap, om än sittandes inne i ett hörn med skärmen vänd så att ingen ser vad jag har för mig.
Av någon anledning, som jag inte minns, så gav min avslöjade identitet mig två lukrativa jobberbjudande. Jo jo, det hade ju varit trevligt värre. Jag kommer inte ihåg vad det handlade om för jobb, men vi kan ju gissa lite.

Kanske detta?

eller varför inte…

Detta har jag alltid drömt om…

Detta kanske är att sikta väl högt men man kan väl få fantisera lite?

Det kunde nog vara något också…

Det här tror jag skulle passa mig

Eller detta…

Vad sägs om...

Om jag ligger i ordentligt i ett par månader så...

måndag 9 juni 2008

SRF 1

Här kommer då den första reflektionen av flera på Sweden Rock Festival 2008.

Det finns en ganska stor tillfredställelse i att gå till en spelning med ett bra band på festivalen och veta att det kommer att bli bra och så är det just så bra som man trodde eller kanske till och med lite bättre.
Sedan finns det en tillfredställelse i att gå och se ett band utan att man har några speciella förväntningar och så blir det jättebra.
Apocalyptica var ett sånt band. Förutsättningarna var följande: En handfull cellister och en trummis som framför eget material och Metallica-covers.

Hur funkade det? undrar ni. Väldigt bra faktiskt. Apocalyptica hade publiken, flera tusen, i sitt grepp från första stråkgnidet.

Hur såg det ut? Så här:


Hur lät det då? Skitbra! Tänk er hur Metallica skulle låta med en bra trummis, så vet ni ungefär hur jag menar.

Har ni aldrig sett cellister headbanga så kolla här:

Kändisar och deras papegojor 5

Sweden Rock Festival 2008

Hej på er!

Jag är tillbaka på jobbet efter några härliga dagar på Sweden Rock Festival. Jag är trött men glad.
Årets festival var ganska svag musikmässigt. Tyvärr var andelen progressiva band rekordlåg. Jag hoppas att det var en tillfällighet och att man bokar några roliga band nästa år.

Som vanligt var det fint väder och en bra stämning. Man hittar glada människor över allt. Man stannar och pratar med folk efter spelningarna. Man slår på chans ett telefonnummer man fick på förra årets festival och en stund senare är man ett glatt gäng som dricker öl tillsammans. Många gapskratt blev det.

Jag tänkte återkomma senare idag och de närmaste dagarna med fler reflektioner om SRF, så titta in här senare!

tisdag 3 juni 2008

Sweden Rock Festival

Imorgon onsdag drar jag till Sweden Rock Festival.

Mest ser jag fram mot:
Pain Of Salvation
Electric Light Orchestra
Judas Priest
Ace Frehley
Blue Öyster Cult
Triumph

Jag säger som Lilian: Wave and say hello if you spot me. I might even have a cold one for you in the eski.

Ha det så bra så hörs vi på söndag eller måndag!

Ers Kungliga Höghet Westling

Jag såg sista kvarten igår av programmet om kungahuset i SVT. Det var väldigt roligt. Att ha en monarki i en modern, västerländsk demokrati är ju hög komik i sig. Att sedan höra vuxna människor med allvar i blick förklara varför detta statsskick är bäst för Sverige blir extra roligt.
Vad sägs om "Visst är det trevligt med någon som sammanfattar året i ett jultal?". Jovisst, en sån jäkla tur att vi har en kung som lyckas hanka sig genom ett tal, som han inte skrivit själv. Hurra...


Det fick mig att minnas när kungen i någon sorts "nu får vi spotta i nävarna och ta i lite", i ett jultal 2001 eller 2002 mitt i en djup lågkonjunktur förklarade i sitt tal: "Det flyger minsann inga stekta sparvar in i munnen".
Han hade ju rätt. För de allra flesta i Sverige är verkligheten att vi måste kämpa för att komma någonstans. Det är tufft ibland att få ekonomin att gå ihop och silverskedar i munnen föds man inte med.
Jag kan inte bestämma mig för om det är roligt eller bara motbjudande att de orden kom från just kungen; en man som föddes med en hel bestickslåda i munnen. Det första barnmorskan, som plockade ut honom, fick göra var att ta ut 15 silverskedar som han hade i munnen.
Det var tur att hon snabbade sig med det, för strax därefter flög den första stekta sparven in i hans mun. Det flyger alltjämt sparvar in i det kungliga gapet. Du och jag är med och betalar han och hans familjs extravaganser. Tänk på det nästa gång Madelaine är nere på en shopping/festar-resa på Franska Rivieran med sina bratsvänner.

Några av er kanske vet att Carl Philip under en kort tid efter sin födsel var kronprins. Sverige hade fram till dess manlig tronföljd. Det är därför kungen har fyra storasystrar…
Trots kraftiga protester från kungen ändrade Sveriges riksdag successionsordningen till att den förstfödda ärver tronen oavsett kön. Huxflux så blev Viktoria kronprinsessa.
Jag har funderat lite på varför kungen så bredvilligt blottade en så stockkonservativ sida hos sig själv, när han i tidens anda borde ha applåderat förändringen i jämlikhetens namn.
Igår föll bitarna på plats. Det var Jan Guillot, som i en brilliant slutreplik och med ett jätteflin påpekade, att när Viktoria har gift sig med sin Daniel och fått barn, dvs en tronarvinge, så är huset Bernadottes dagar på tronen räknade. När Viktoria och Daniels son/dotter kröns så blir ätten Westling Sveriges kungafamilj.

Jag kände hur det gick en rysning av obehag genom Sveriges rojalistled, och det kändes så bra.

Kändisar och deras papegojor 4

måndag 2 juni 2008

Prinsessan Lilian bloggar 9



Yeah, this is already old news, but I must admit that I'm pretty proud of being on the show.
I'd like to stress that I wasn't easy to convince. The production team sat down with me a full minute before I approved with a divine gesture. (I slammed my fist down and shrieked: "I'll do it, goddammit!")
Then I had to sign a contract. Included was some kind of ground rules. I'll share them with you:

Kära deltagare,
Hjärtinnerligen välkomna till årets upplaga av Stjärnorna på slottet. Vi hoppas och tror att 2008 års programserie kommer att bli lika framgångsrik och uppskattade som tidigare upplagor. Vem minns inte t.ex. när Börje Ahlstedt tryckte ner en nystekt kalkon över huvudet sjungandes "We shall overcome" eller när Britt Ekland spetsade ett medsmugglat marsvin på en påle och arrangerade en svart mässa tillsammans med Magnus Härenstam?
Vi kommer även i år lägga ribban högt och ha tålamod med vissa excesser. Några få regler måste vi ändå ha. Läs noga igenom och begrunda:

Det är inte tillåtet att springa runt naken inoljad i kycklingfett i slottsträdgården.
När kamerorna är på undanber vi oss skämt om bögar, karriärer i utförsbacke, kungahuset, IKEA, basklarinetter, stavgång och skenavrättningar.
Följande djur är ej tillåtna på slottet: Kejsarpingvin och vombater.
På förekommen anledning vill vi understryka att högre doser av laxeringsmedel ej får smygas ner i maten.
Vi föreslår att underkläder bytes åtminstone varannan dag. De deltagare som så önskar får byta med varandra.
Gravskändning bör företas med viss diskretion.



Piece of cake! See you there, suckers!

Luv,
Lil

Kändisar och deras papegojor 3


Den här var ju för svår att motstå...

söndag 1 juni 2008

McDonalds slår till

Hej på er. Jag har haft det bra på Tjörn med sol, god mat och en del öl.

McDonalds har alltid haft svårt att nå de vänsterintellektuella. Kanske denna nya kampanj kan ändra på det.