Här kommer då den första reflektionen av flera på Sweden Rock Festival 2008.
Det finns en ganska stor tillfredställelse i att gå till en spelning med ett bra band på festivalen och veta att det kommer att bli bra och så är det just så bra som man trodde eller kanske till och med lite bättre.
Sedan finns det en tillfredställelse i att gå och se ett band utan att man har några speciella förväntningar och så blir det jättebra.
Apocalyptica var ett sånt band. Förutsättningarna var följande: En handfull cellister och en trummis som framför eget material och Metallica-covers.
Hur funkade det? undrar ni. Väldigt bra faktiskt. Apocalyptica hade publiken, flera tusen, i sitt grepp från första stråkgnidet.
Hur såg det ut? Så här:
Hur lät det då? Skitbra! Tänk er hur Metallica skulle låta med en bra trummis, så vet ni ungefär hur jag menar.
Har ni aldrig sett cellister headbanga så kolla här:
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar