onsdag 31 december 2008

2008 - en återblick

Jag sitter och försöker sammanfatta 2008. Ett år låter sig inte sammanfattas så lätt. Det liksom är svårt att greppa om. Det är svårt att minnas allt. En del skall nog inte kommas ihåg heller. Det blir lättare så.

Jag tittar tillbaka i min blogg. Min blogg spretar åt alla håll. Det ska den göra, eftersom den är en spegling av mitt liv; en spegling av 2008.
Trots allt så spretade 2008 på ett bra vis. Årets inledning var förvisso tung, men ungefär samtidigt som våren och ljuset kom, så blev det lättare att andas.

Sommaren kom och Sweden Rock Festival var musikaliskt ganska svag men ack så skoj det var att vara där ändå. Jag har köpt biljett för 2009 och redan nu är det fler bra band bokade än på festivalen 08.
I början av juli blev jag 40 år och det firades stort med kalas här hemma i trädgården. Solen strålade från himlen och allt var roligt.

Mitt konsultuppdrag hos det krisdrabbade Företaget sades upp i slutet av sommaren, vilket fick till följd att jag under två höstmånader fick mycket tid hemma; tid som jag använde till att blogga och dricka massor av te.
Familjen och jag hann också resa till Rhodos en vecka. Det var härliga dagar.

Ett kortare uppdrag på ett finansföretag tog slut bara efter fem veckor, och några dagar innan jul meddelade min chef mig att hon ämnar varsla mig om uppsägning i andra veckan av januari. Ändå så känner jag mig optimistisk. Det kommer att lösa sig. Om det inte blir något av den tjänsten som jag är aktuell nu för så hittar jag något annat ställe att jobba på.

Det som jag grubblar mest på nu är en familjekonflikt, som är under uppseglande. Den berör inte mig direkt men kommer ändå att drabba mig indirekt. Känslomässigt blir jag berörd i högsta grad och skulle nog ha all rätt att yttra mig, men kanske gör jag bäst att bara hålla tyst ett tag och se vad som händer. Det har redan sagts saker som inte kan göras osagda och jag tänker inte göra samma misstag.

Musiken har som vanligt varit en stor del under året. Förutom Sweden Rock så var Slottsskogen Goes Progressive med Anekdoten som dragplåster, hur bra som helst. Kansas och Todd Rundgren på Trädgårn kommer jag inte att glömma i första taget heller. Tyvärr ”glömde” jag att gå på Jethro Tull, vilket jag insåg först när en kompis ringde och undrade var jag var.

Totalt fyra nya ormar hittade sin väg in i mitt terrarierum tillsammans med ett gäng nya fina terrarier. Det känns riktigt skoj att hålla på med ormar igen. Med lite flyt borde det kunna bli ormägg under nästa år. Spännande!

Till sist vill jag skriva några rader om bloggandet. Denna blogg föddes i september 2007, men det var först ett par månader in på 2008 som det började hända saker på allvar. Jag fann en skrivarglädje som fick mig att leva upp både här och i verkliga livet.
Efter ett tag började ni hitta hit också. Jag skrev inte längre bara för mig själv utan det fanns andra som läste också. Jag hade inte räknat med att jag under 2008 skulle finna en bunt nya vänner den här vägen. Så blev det ändå och jag är mycket glad för det. Ni betyder mer än ni tror och till er läsare, både kända och okända, ropar jag ut:

Gott Nytt År!

Tiger på nya äventyr?


Jag trodde att tigern hade hittat hem hos min syster, men nu verkar det som att den ändå är ute på vift. Kan man höra sig för om en övergångssumma, tro?

Tipstack till antidoten!

tisdag 30 december 2008

Prosit

Tack för att ni höll tummarna. Det kändes som en bra intervju. Jag får besked efter trettonhelgen.

Detta har just inget med saken att göra men det är ett roligt klipp:

måndag 29 december 2008

Intervju 3

Jag var på en jobbintervju den 8 december. Jag skrev om det här också (Fast orkar inte leta fram länken nu. Står som Intervju och Intervju 2 den här månaden i vilket fall.)
Som jag trodde då så ansåg de att jag kanske inte var som klippt och skuren för just den tjänsten.
Dock hörde de av sig ett par veckor senare (Lögn! Jag hörde av mig ett par veckor senare för jag tröttnade på att vänta.) och då ville de prata med mig igen angående en annan tjänst på samma avdelning. Den här gången är det en herre ganska långt upp i organisationen, som vill träffa mig, så det känns som att jag ändå gått vidare till omgång två.

Vis av tidigare besvikelser så tar jag inget ut i förskott. Det känns ändå roligt att de är intresserade och imorgon ska de få träffa en glad kille som gärna vill komma med i deras gäng.

Håll era snygga tummar!

En påvlig bekännelse


Detta klipp från Expressens nätupplaga får mig att tro att katolska kyrkan håller på att ändra sin inställning till homosexuella.

lördag 27 december 2008

Julen 2008

23 december
Skinkan, en vanlig Pigham, blev bra. Den provsmakades på sedvanligt vis med en liten snaps.

Julafton
Jag gillar jul. Visst, det kan vara stressigt också men i år var vi klara med inköpen flera dagar innan så allt kändes lugnt.
Jag var effektiv på förmiddagen och fick gjort Janssons och köttbullar. Hann susa ut och tända marschaller innan gästerna, pappa med familj, kom.
Vi hade en väldigt fin julafton tillsammans.


Årets tomte var extra stilig. Tyvärr var han något ansatt av en förkylning och tappade rösten en bit i akten och fick ursäkta sig med att han hade lovat grannbarnen att komma förbi innan de skulle gå och lägga sig. Allt detta fick jag senare berättat för mig, eftersom jag var på ett ärende samtidigt som tomten var här.

Juldagen …
… tillbringades som sig bör med ätandes av julmat och läsandes av julböcker. Juldagen var också den dagen då det som kom ur min näsa inte längre var genomskinligt utan tog en färg som minde om påsk.
Barnen lekte med sina nya leksaker. Jag fick ett par presenter som jag uppskattade mycket: Tofflor och Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten. Tofflor och en bok! Jag känner mig lite gubbig.
Den klappen som berörde mig mest var en tavla med en pennskiss gjord av min farfar föreställande min farmor. Det nöp till i hjärtat, men det var inte bara en sorgsen känsla utan även en glad och tacksam känsla. Ni finns båda kvar hos mig!

Annandag jul …
… firades hos mamma och min lillasyster på Sveriges tredje största ö. Vi inledde med middag hos mamma. Barnen hade fullt upp att rusa runt och busa med kusinerna.
Kaffet intogs därefter hos lillasysters hus, som ligger på bekvämt promenadavstånd.
Lillebror bar på en stor påse och på vägen in, simsallabim, kom bekant figur upp ur den. Den berömda porslinstigern placerades bredvid ett trädgårdsrådjur - kitsch mötte kitsch.

– Utomhus? Är det meningen att jag ska vara utomhus? Då kan ni lika gärna sätta in mig i garaget igen!

tisdag 23 december 2008

Lite svin får man räkna med

Skinkan är ju ett viktigt attribut på julborden. Olika skinktester finns att läsa i tidningar varje år inför julen. I år missade jag alla dessa och fick därför sätta all min skinktillit till personalen på Ica Maxi. För att öka på min pondus en aning så klädde jag mig inför besöket i vit rock med ett par kulspetspennor i bröstfickan.

Väl på plats stegade jag raskt fram till kundtjänst och utgav mig med barsk röst att vara från Miljö- och Hälsoskydd. Det var ju en smärre lögn men allt är tillåtet i juletider.
Nu blev det fart på de små liven. Jag hotade för säkerhets skull med hög röst att stänga ner hela affären för upprepat blandfärsfusk. I ögonvrån såg jag några kunder vända i dörren och skynda därifrån.

Efter någon minut dök chefen upp med ett leende som såg aningen nervöst ut. Vad jag ville? Ta en titt på deras skinkhantering!
Jag försågs med en besöksbricka och ledsagades bort till köttdiskarna. Vi stod en stund och talade transport, kyltemperaturer och om det skulle bli någon snö till jul. Jag nickade där de var på sin plats och låtsasförde anteckningar i ett litet block.

– Skulle vi nu kunna gå igenom skinksortementet, min gode herre! manade jag på.

Vi kom överens om att börja på toppen med de exklusivaste skinkorna och arbeta oss neråt.

Den första skinkan stoltserade med ett kilopris på strax över 500 kronor. Den kom från frigående grisar, så kallade sprättsvin, som levt det ljuvligaste grisliv. De hade haft tillgång till en stor hage med gigantiska lerpölar. Själva grisstallet var väl tilltaget med små trevliga hus åt varje individ samt de lite större husen för suggor med kultingar. Dagtid spelades Vivaldi på behaglig volym genom ett sofistikerat högtalarsystem med 5:1 ljud.
Själva slakten ägde rum på natten, dvs grisarna slaktades i sömnen - allt för att minimera stressen för djuren.

Nästa skinka kom från Scan. Det var en skinka rätt upp och ner, inga krusiduller. Det betingade ett kilopris på 89 kr. Samma fabrikat hade även en kokt skinka som kostade 120 kr/kg.

Nu rörde vi oss ner i de undre skinkkatakomberna. Nästa skinka var en vattnig historia. Det visade sig vara Icas eget märke. Jag grymtade misstänksamt och tryckte lite prövande med fingret. 69 kr/kg ville de ha för den.

Nu kan ju ekonomin vara lite ansträngd så här års. Det är en del klappar och mat som ska köpas. Jag ville därför veta om det fanns ett riktigt budgetalternativ. Chefen pekade generat på en back fylld med skinkor, som kostade 19 kr styck. Vad var det för fel på dessa? En hel del visade det sig.

De var alla från förra året och hade hittats fastfrysta i taket inne i den där frysen som hade varit trasig några veckor i augusti. Köttet kom från en dansk salmonellagård. Som en extra bonus fick man dessutom med biten mellan skinkorna.
Det hade visserligen spelats musik på i 5:1 ljud för grisarna precis som på den andra gården. Dock var det med Metallica som de stackars grisarna fick lyssna på, berättade chefen.
- Var det så farligt? undrade jag.
- Herregud människa! Du vet väl att Lars Ulrich spelar trummor i Metallica?

Tänk så de stackars djuren måste ha lidit! Det är ju allmänt känt att Lars Ulrich är den sämsta trummisen i branschen.

Det hela slutade med att jag som en "julgåva" fick med mig den dyraste skinkan hem.

På tal om jul så har det blivit dags för mig att önska er en God Jul. Jag hoppas att ni får det riktigt bra de kommande dagarna.

En stunds eftertanke

Men var är min eventuella förlust av anställning i jämförelse med andras öden? På bussen hem ser jag en gubbe som sitter på marken utanför Östra Nordstan med sin kasse med öl. Han är nog inte anställd av någon.
Var och med vem ska han fira jul? Vad gör han om fem år?

Jag är lyckligt lottad.

måndag 22 december 2008

Två samtal

Det första fick jag på mobilen på väg in till stan. Det var min bror som hade upptäckte att de fått oväntat besök. Här är några meningar från det samtalet:

– Men när jag kom upp där så kände jag att något var fel.

– Och jag vred långsamt på huvudet och där stod den; jättetigern.

– Jag gick fram till den och petade på den – osäker på om den var verklig.


Jag tipsade om att en av mina systrar, från och med nu känd som systern med den dåliga smaken, hade sagt sig vara villig att överväga porslinstigeradoption i den händelse att brorsan inte ville behålla denna pjäs. Han lät väldigt lättad.


Det andra samtalet fick jag inne i stan på konsultkontoret. Det var i vissa avseenden ett jobbigt samtal, eftersom det faktiskt handlade om att den 8 januari så sätter sig min arbetsgivare i förhandlingar med facket om min och några andra kollegors uppsägningar.
Samtidigt fördes samtalet med min närmaste chef som jag tycker mycket bra om. Hon var ett stort stöd för mig för ett år sedan, då jag hade det svårt. Ändå är det hon som kommer att representera arbetsgivaren i förhandlingen med facket och då kommer hon att förklara nödvändigheten att jag lämnar företaget.
Svårt…
Hon försäkrade mig om att hon ska göra allt hon kan för att hitta ett nytt uppdrag alternativt stödja mig i sökandet efter ett annat jobb. "Dom kan ringa mig. Jag har bara gott att säga om dig. Du kan ringa mig när som helst!"

Kanske mina förvirrade tankar kring allt kan sammanfattas i att jag accepterade kramen som jag fick, när jag skulle gå. Hon fick krama mig för att jag gillar henne OCH för att hon kanske hinner få den förkylningen som jag bär på lagom till julafton …

Mission completed 2

Än så länge har det inte kommit någon reaktion från bror min. Det finns en möjlighet att sprattet inte har upptäckts. Deras hus har tre våningar och tigern bor högst upp i TV-rummet. Det finns TV-apparater på andra håll i huset så det är inte nödvändigtvis inte där som man slår sig ner efter ett 8-årskalas.

Å andra sidan kanske brorsan hanterar detta på det sätt som man bör göra: Man säger inget alls utan börjar planera för en gruvlig hämnd. Jag bör nog se upp med vad som medtages i slutet av januari, då vi ska ha döttrarnas födelsedagskalas här hemma.

söndag 21 december 2008

Mission completed

Min bror och jag har i ganska många år tävlat i vem som kan ge den andre den vedervärdigaste julklappen/födelsedagspresenten. Det har inhandlats kläder i second hand-butiker, hemska souvenirer (typ nagelklippare med Eiffeltornet på) och mycket dansbandsmusik på vinyl. Nu har denna tradition legat nere några år, men ikväll har jag inte bara blåst nytt liv i den. Jag har tagit traditionen till en ny, farlig nivå.

Det hela började för drygt ett år sedan då vi i lunchrummet på Företaget satt och pratade just om vad för hemska presenter man kunde ge. En kollega berättade om en After Eight-vagn, som hade vandrat runt i hela hennes bekantskapskrets. Själv sa jag att drömmen vore att ge min bror en porslinsdalmatiner i naturlig storlek, eftersom det var just det värsta som någon av oss kunde tänka sig att få.
After Eight-kollegan erbjöd då något som var ganska nära den mardrömmen: Hon hade en hiskelig porslinstiger hemma. Ville jag ha den för ett framtida presentskämt? Om jag ville!

Några dagar senare stod tigern och väntade på mitt skrivbord, när jag kom tillbaka från lunch. Den hamnade sedermera i garaget därhemma i väntan på nästa födelsedag. Nu valde brorsan att avstå från kalas, när han fyllde i höstas. Då slog det mig att jag behövde ju inte göra detta på det gamla viset, dvs slå in grejen och sedan med ett elakt leende lämna över paketet. Jag kunde helt enkelt smuggla in tigern i hans hem för att sedan ställa den någonstans. Ett, tu, tre så skulle han ha en ny prydnad, som kom från ingenstans. Idag kom tillfället.

Min brorson firade sin åttonde födelsedag och vi var ditbjudna. Tiger hämtades ut från garaget och dammades av en aning innan det bar iväg. Vi anlände och pojkens presenter överräcktes i dörren. Utanför bakom en blomsterlåda lämnades tigern i sin påse.

När presentöppningen sedan började såg jag min chans. Alla, inklusive min bror med fru, riktade sin uppmärksamhet på brorsonen och paketen. Ingen såg hur jag smet ut och hämtade tigern, kilade upp för trapporna till TV-rummet, flyttade lite på en bordslampa och satte porslinskissen på plats.
Sedan var jag snabbt tillbaka hos de andra och ingen upptäckte "nykomlingen" under tiden vi var där.

Nu sitter jag och väntar på att telefonen ska ringa.

– Vart tar du mig?


– Är detta mitt nya hem?


– OK, det blir väl bra.

Task Force Tiger



Offer: Min bror
Plats: En kommun söder om Göteborg, bostad inne i ett villaområde
Tid: 15.00 – 18.00
Mål: Att obemärkt lyckas smuggla in en gräslig porslinstiger i lillebros hus och smyga upp den på någon hylla eller liknande. Uppdraget kommer endast att betecknas som godkänt till 100% om dådet inte upptäcks förrän jag redan är på väg hem.
Briefing: Sker på denna blogg ikväll eller måndag förmiddag.

lördag 20 december 2008

You're fired!

Det finns en risk att jag en bit in på det nya året kommer att vara officiellt arbetslös och inte bara "utan uppdrag". Jag har på omvägar hört att min arbetsgivare planerar att inom kort varsla några eller alla konsulter som inte har något uppdrag. Mitt hastigt inbokade möte på måndag med min chef har alltså fått sin förklaring. Jag kommer att få en "julklapp", som jag inte vill ha.

Jag är ju inte dummare än att jag inser att det är en dålig affär att ha ett gäng konsulter som hämtar ut lön varje månad utan att dra in en spänn till företaget. Samtidigt hör jag att en av de konkurrerande firmorna planerar utbildningar för sina övertagliga konsulter för att stå väl rustade, när hjulen börjar snurra igen. Det känns onekligen som att jag sitter i fel båt.

Samtidigt så ser jag möjligheterna också. Jag har lite saker på gång. Jag är kallad till en andra intervju till företaget, där jag var på intervju för ett par veckor sedan. Jag har även ett hyfsat stort nätverk sedan tiden på Företaget, och kanske kan det komma att vara mig till hjälp. Dessutom finns det ju ett par snälla bloggkompisar, som också håller utkik.

I grunden har jag en optimistisk inställning till framtiden. Det kommer att lösa sig!

Halal-TV

Jag har sett ett par av programmen i den där serien samt delar av den när jag råkat zappa förbi. Det var ett uselt program på många vis.

På måndag kommer en debatt om Halal-tv att sändas istället för det sista programmet i serien, som SVT av dunkla anledningar har valt att stryka. Det kan nog bli intressant.

Jag skulle kunna tjata på ett tag om detta program, men en krönika med rubriken Många muslimer skäms för programmet säger det mesta.

fredag 19 december 2008

Det lackar mot jul

I ett i det närmaste tomt Ica Maxi handlade jag julmat idag på morgonen. Det var den sista stora grejen som skulle avklaras innan jul. Annars är det ganska så klart.

I år ska vi faktiskt vara hemma. Det var vi visserligen förra året också, men det berodde på att vi var vinterkräksjuka. Då är man inte välkommen någonstans. Hells Angels hade förmodligen varit mer uppskattade gäster på julafton än den familj som lämnar en omgång kräkvirus som julgåva.

Den här gången är det annorlunda. Vi var bjudna in till stan men vi hade helt enkelt inte lust. Vi hade pratat oss varma för att åka till Tjörn, men det fanns inte på kartan (bildligt talat alltså. Tjörn finns ju både på kartan och på riktigt. Howdy Sailor bor dessutom där, och hon kan säkert intyga att Tjörn existerar)
När Tjörn avskrevs så satte vi oss ner och avvaktade stilla. Vi hade nämligen trumf på hand – barnen. Barn (varianten utan virus) är nämligen hårdvaluta i juletider. Tindrande barnaögon är ju väldigt näpet och givetvis tindrar mina döttrars ögon extra vackert.
För ett par dagar kom så samtalet. "Nu när vi inte ska vara på Tjörn så kanske vi kan komma hem till er istället?"
Jag blev väldigt glad. Det är skönt att vara hemma och dessutom en rolig vuxenpoäng att ta, dvs att vara värd för julfirandet. I helgen blir det alltså julstök i form av matlagning, göra julgodis och städa.

Var firar ni? Reser ni bort eller ska ni vara hemma?

torsdag 18 december 2008

Adolf Hitler lever!

Expressen berättar om ett par som tidigare tassat lite runt het gröt vad gäller namngivningen av sina barn. De första två har kallats JoyceLynn Aryan Nation och Honszlynn Hinler. Visst ligger de namnen fint i munnen?
Nu när de äntligen har fått en pojke så har de kunnat ta steget fullt ut. Grabben har fått namnet Adolf Hitler. (Länk)
Själva förnekar de att det handlar om ett politiskt ställningstagande (Mmmm, och Columbus upptäckte Legoland!). De hävdar istället att de ville ge killen ett namn som ingen annan i världen har (Jo tack!) och att det är ett vackert namn (Eh, nej!)

Till vänster ser vi Heath. Till höger är Deborah. Killen i mitten är Adolf Hitler. (Foto: AP)

De har nu stött på sitt första Adolf Hitler-problem. Det var svårt att hitta någon konditor som ville spritsa ADOLF HITLER på tårtan. Jasså verkligen!
Jag tror att detta är antagligen ett av de minsta namnrelaterade problem som kommer att drabba Adolf Hitler d.y. under hans liv. Jag kan på rak arm komma fram till en rad kommande incidenter:

Skoluppropet. Tänk de andra föräldrarnas min när de får reda på att deras ungar ska gå i samma klass som Adolf Hitler.
När flickvännen ska presentera sin nya pojkvän för föräldrarna.
Giftemål. "Tager du denna Adolf Hitler?"
Söka jobb. Vem skulle vilja anställa Adolf Hitler?

Nu är det som det är, dvs killen heter Adolf Hitler. Nu ska jag istället vara lite konstruktiv och ge några råd till honom.

Så snart du är stor nog så skynda dig att byt namn! Jag kan tänka mig åtminstone ett tusental namn som är bättre än Adolf Hitler. Om du ändå anser att Adolf Hitler är en del av dig själv och din identitet, dvs du vill helst fortsätta heta på det viset, så fortsätt läs har nedan:

Undvik att besöka Tyskland! Det finns säkert en handfull länder i världen, där ditt namn inte skulle väcka någon större uppmärksamhet. Tyskland är inte ett av dem.
Skulle du ändå av någon dum anledning hamna i Tyskland så åk inte till Berlin!
Skulle du av någon dum anledning ändå hamna i Berlin så går inte ner i en bunker!
Skulle du av någon dum anledning gå ner i en bunker så gör inte det i sällskap med någon som heter Eva Braun! Det kan bara sluta på ett sätt.

Klä dig helst inte i militäruniformer. Måste du ändå så bär inte höga stövlar samtidigt.

Låt inte folk gå i parader till din ära! Vill Leni Riefenstahl dessutom filma skiten så berätta för henne att hon är död.

Invadera inte Polen! Det fanns en gång en annan Adolf Hitler som gjorde det. Folk i allmänhet och polacker i synnerhet vill inte vara med om det igen.

Skulle du någon gång resa till Israel, så om inte förr, så kan det vara bra att uppge falskt namn. Se gärna till att få ett pass i det namnet också. Abraham Goldberg skulle kunna funka bra.

Välj dina strider! Se upp vem du bråkar med. Om du redan gnabbas med någon granne eller kanske en arbetskamrat, börja då inte tjata med Ryssland samtidigt. En konflikt i taget räcker mer än väl.

Håll dig borta från politiken! Det skulle vara hopplöst att kandidera till någon förtroendepost över huvud taget som Adolf Hitler.
– Kan vi välja Adolf Hitler till partiordförande?
– Nej, för guds skull!

Det finns en del ställen, där du kanske skulle kunna jobba som Adolf Hitler utan att någon skulle reagera. Du kunde t.ex. vända hamburgare på McDonalds. Man behöver ju inte berätta för gästerna att det är Adolf Hitler som har lagat deras Big Mac. Det finns inget mervärde i den vetskapen för den genomsnittlige kunden på McDonalds.

Skulle du bli intresserad av att arbeta som konstnär, så ge dig inte! Ta inte illa upp om folk säger åt dig att är en medioker målarkludd. Kämpa vidare! Fundera inte för mycket på världsherravälde och grubbla inte över den nesliga freden i Versailles. Öva på och skicka in arbetsprover till diverse utbildningar och försök hitta tillfällen att ställa ut dina verk. En refuserad konstnär kan ledas in på en bana, som kan komma att bli till stor skada för många människor.

Lycka till, Adolf!

onsdag 17 december 2008

En kort lektion i historia

Danmark

Från Skåne är steget till Danmark inte långt. Jag gillar Danmark, men det dröjde ett tag innan jag insåg det.

Jag ägnade ganska många år åt att tycka ganska illa om Danmark. Det kom sig av att jag i mitt dåvarande arbete träffade många danskar och jag hade fått för mig att de var svåra att ha att göra med. De kan vara svåra att ha att göra med. De är inte alls lika diplomatiska som vi svenskar. Är det något som är skit så skall det kallas skit och inget annat. Det är ett ganska bra förhållningssätt tycker jag.
De har också ett tonläge i ett samtal som kan få en att tro att de är förbannade. De är inte förbannade. De låter så. Språket brukar man ju göra sig löjlig över, men danskan kan faktiskt vara ett mjukt och ömt språk också. Lyssna på klippet här nere så får ni höra.

Jag blir alltid glad över att komma till Danmark. Det är liksom lite annorlunda. Det är vackert på sina håll också. De flesta människor som man träffar är trevliga också. Ölen smakar bra.

Dansk kultur är intressant också. De gör television som är fasen så mycket bättre än det som åstadkoms i Sverige. Var det någon som såg Krönikan? Den var fantastisk. Lars von Trier har ju gjort en del lysande grejor också som Riget och Idioterna.
Gasolin med Kim Larsen är ju inte fel.
Här är en annan musikalisk godbit. Det är ledmotivet ur den danska julkalendern från 2006. Visst är den vacker?

tisdag 16 december 2008

Skåne skälver

Jag vaknade väl liksom många av er andra till nyheten att en jordbävning drabbat Skåne. Lyckligtvis verkar alla skåningar vara oskadda, men nu börjar rapporter om andra skador strömma in:

Infrastruktur
Öresundsbron har skakats av ett flertal skalv och rubbats ur sitt läge. Nu sträcker sig bron mellan Köpenhamn och Bornholm. Från den danska ön rapporterar man nu nytt besöksrekord för en och samma dag.
Höör och Hörby har bytt plats. Få tycks ha lagt märke till förändringen.

Dialekten
Ett större antal diftonger i Malmötrakten har vibrerat sönder och därmed omvandlats till triftonger. Intill dess att reparationer hunnit göras kommer skånskan, och speciellt malmöitiskan, vara extra svår att förstå.

Bakverk
När Anton Mjölberg kom till sitt arbete på Bageri Kringlan i Sjöbo imorse gjorde han den fruktansvärda upptäckten att alla spettekakor hade skakat sönder. Från övriga delar av Skåne kommer liknande rapporter. Kurt Jästtråg, ordförande för Södra Sveriges Bagare, befarar att man först i mellandagarna kommer ha bakat ikapp och att många skåningar nu får ställa in sig på en jul utan spettekaka.


Jag hoppas att ni i södra Sverige kan leva med olägenheterna fram till dess att man hunnit åtgärda dessa. Vi i resten av landet tänker på er och känner med er!

Kram!

Blommor och bin

Nu har jag för andra gången på kort tid fått besked om att en kompis väntar barn. Båda har berättat att det inte riktigt var planerat men att det ska bli väldigt roligt ändå.

Jag gläds ett ögonblick med dem, men förundras sedan. Det var inte planerat? Men hur blev det då? Var de inte med på sexualkunskapslektionerna i skolan? Det var ju en av de få lektioner då klassen lyssnade uppmärksamt.
Om man inte planerar barn, varför har man då oskyddat sex, och om man nu ändå av någon anledning har oskyddat sex, varför har man det under de där dagarna i månaden då det tar som allra bäst?


Visst, det finns de kvinnor som inte har den där väldigt jämna menstruationscykeln, då mensen kommer lika regelbundet som tåget, men det är väl då som man ska vara extra försiktig? Kanske ska man göra som brandmannen, dvs rycka ut i tid? Kanske man rent utav ska skydda sig?
(Jag gissar också att för mig gäller helt andra regler, oklart vilka, eftersom jag har fåglar i snoppen.)

Man kan ju tänka sig att alkohol har spelat in. Det kan ju få annars sansade personer att både säga och göra tokiga saker. Jag har inte riktigt känt att det har varit läge att undra: "Jo, när ni nuppade, var ni drängfulla då? Ja, med tanke på att ni av misstag fixade till en unge?" Det kan anses vara en okänslig och alltför intim fråga.

Annars kan ju religion vara ett skäl. Gud hatar kondomer men tycker att det är jättekul att jorden överbefolkas och människor dör i svält! Jomen visst!

Nu är inga av dessa kompisar speciellt religiösa så jag utesluter det.

Jag väljer istället att tro att dessa små liv, som är på väg ner till oss på jorden och vilar tryggt i magen på sina mammor, blev till i en akt av största kärlek, och att även om det inte var planerat så var det menat så.

måndag 15 december 2008

AC/DC på biblioteket

Barnen och jag besöker biblioteket i vår lilla by. Vi är där för att låna på oss lite barnlitteratur. Det är mitt första besök på detta bibliotek och förutom lite Emil, Alfons och sånt så plockar jag på mig lite vuxenböcker också.

Det finns CD-skivor för utlåning också. Bland Björn Afzelius och Niklas Strömstedt skymtar något betydligt mer intressant: AC/DC. Den senaste dessutom; Black Ice.
Nu ser inte någon av de andra människorna inne på biblioteket ut som om de skulle kunna digga hårdrock, men jag skyndar mig ändå att plocka åt mig den.
När jag registrerar böckerna jag lånat åt barnen och mig så lägger jag fram CD-skivan sist: "Är den för utlåning?" Det är den.

Nu kan jag ha den hemma hos mig i ett par veckor. Sedan måste jag lämna igen den… Om den är bra så hade det ju varit roligt att ha den kvar så att säga… Jag sitter här vid datorn och funderar på hur jag kan lösa det …

Vov jul!

Min hund har åkt på jullov.
Innan han for packade han sin lilla väska med ett par tuggben, sina koppel och selen, sin medicin och de där tidningarna, som han tror att jag inte vet om, eftersom han gömmer dem under sin korg. Det är tidningar med nakna tikar. Han borde skämmas!

Han kommer tillbaka till nyår.

söndag 14 december 2008

Julmarknad

Den lokala bandyklubben har under en tid haft plakat uppe med reklam för sin årliga julmarknad. Idag var den stora dagen. Det var ett förvånansvärt välbesökt arrangemang. En strid ström av bilar körde in och parkerade på den stora grusplanen.

Jo jo, fynd! Jag tackar jag! Vad säljs då? Om jag trodde illa om knallars språkkänsla så skulle jag hötta argt åt dessa bisarra särskrivningar. Nu konstaterar jag istället att här saluförs skinn, handskar, kanon och priser.


Om någon av er var i akut behov av leksaker, sjalar eller nitarmband så missade ni ett gyllene tillfälle idag.


På den här bilden finns två knäppisar. Mannen till vänster har tagit med sig sina två ouppfostrade hundar, eftersom han anser att det är trivsamt för alla marknadsbesökare när det kommer någon med två hundar som hänger i sina koppel och bjäbbar konstant åt allt och alla. Visst är det trivsamt att hela tiden höra vov, vov, vov, vov, vov, vov som en sorts ljudkuliss?
Mannen i röd jacka saluför en uppfinning så stor att folk kommer att prata om den i … flera minuter. Det är en flexibel dammsugarslang. Nu ska vi glömma allt krypande och ryggont, som kommer av traditionell dammsugning. Han var för all del vänlig nog att berätta att det går att köpa samma slang på Claes Ohlsson men att den skulle säljas till ett specialpris här och nu. Hade jag stått kvar en stund till så hade han säkert även påstått att det nu skulle bli roligt att städa. Jag är skeptisk.


När jag vaknade imorse så kände jag ett oförklarligt sug efter grönländskt pärlbroderi. Tyvärr fanns det bara grönlänskt pärlbroderi på marknaden så det blev inget. På Grönland använder man inte tandtråd förresten; man tar tenntråd istället. Ja, jag ljuger.

Jag hittade ett äldre, trevligt par som sålde godsaker från egna gården. Jag köpte lite sommarhonung av dem. (Det fanns ljunghonung också men den tycker jag är för rökig.) Det ska bli gott på smörgåsen.

lördag 13 december 2008

Midnight Run

Ordet actionkomedi är inget som får min puls att öka något nämnvärt. Dock finns det en film kategorin som jag gillar skarpt: Midnight Run.
Robert DeNiro är väldigt bra och Charles Grodin är strålande. Birollerna görs väldigt bra också.
Filmen finns att köpa på dvd.

Har man sett filmen så vet man att detta är en väldigt rolig scen:


Har man sett filmen så vet man att det svärs väldigt mycket i den. Här är en liten påminnelse om detta:


Och här är en trailer också:


- You gonna suffer from fistophobia!

fredag 12 december 2008

Jag har fåglar i snoppen!

Visst blir jag intim i vissa avseenden på den här bloggen. När ni läser rubriken till det här inlägget så tror ni säkert att jag har passerat en gräns som inte borde bli passerad. Läs vidare!

När ett barn blir så stort att det börjar lägga ihop två och två så kommer den där frågan till sist:

– Hur blir barn till?

Själv var jag inte med när 5-åringen till sist ville att korten skulle läggas på bordet. Jag satt snällt och bloggade i ett annat rum, och hade fortsatt göra så om inte jag plötsligt hört ett hysteriskt gapflabb från barnkammaren. Mor och dotter hördes yla av skratt. Jag gick för att höra vad som stod på.

Där inne sitter de båda och skrattare så att tårarna sprutar. Jag frågar vad som är så roligt. De skrattar ännu mer. Till sist hämtar sig 5-åringen hjälpligt.

– Pappa, har du fåglar i snoppen?

Det visar sig att Frågan har ställts och att min förtjänst i processen har förklarats med att det kommer sädesceller ut min snopp. Här har dottern ställt en kompletterande fråga:

– Varför har pappa sädesärlor i snoppen?



Så nu vet ni det!

torsdag 11 december 2008

Bonde söker fru

5-åringen berättar för mig att hennes favoritmaskin är skördetröskan.
Jag undrar varför. Hon svarar att det beror på att det är Eriks favoritmaskin. Erik? Hmmm …
Det finns två Erik på hennes dagis. Är det Erik vars lillasyster heter Agnes?

– Nej! Det är den andre Erik. Han som mest sitter med sin napp i munnen och gosar med sin tygkossa.

Min dotter dejtar en bondpojk. Hon ska bli bondmora när hon blir stor.

onsdag 10 december 2008

8

Jag antar utmaningen från Mrs Li.

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de fem 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 Favoritprogram;
1. Simpsons
2. Family guy
3. Medium
4. Half-Life (Legendariskt spel)
5. Red Alert (Gammalt strategispel. Bra att vila hjärnan med.)
6. På Spåret
7. Musikdokumentärer

8 Saker jag gjorde igår;
1. Lämnade barn på dagis
2. Köpte julklappar
3. Uppdaterade en hemsida för kunds räkning
4. Promenerade med vovven
5. Hämtade barn på dagis. (2-åringen på surt humör)
6. Dubbelpanerade och stekte rödspätta
7. Bloggade (No shit?!)
8. Läste en stund innan jag släkte ljuset

8 Saker jag ser fram emot;
1. Jul
2. Våren (Längtar efter ljusa kvällar och varmare väder)
3. Sweden Rock Festival
4. Ett nytt uppdrag/arbete
5. Att förr eller senare resa tillbaka till Australien
6. Att till våren sticka ut i fält för att kolla grod- och kräldjur
7. Träffa vänner som finns långt bort
8. Skaffa hårdvara och mjukvara för att kunna spela in musik

8 Restauranger som jag gillar;
1. 28+ (Göteborgs finaste restaurang. Jag blev bjuden dit en gång. Fantastiskt!)
2. Törnströms kök (Också med i restaurangtoppen i Gbg. Har inte varit där ännu men hört så mycket positivt att jag redan gillar stället.)
3. Ochre Restaurant i Cairns, Australien. (Känguru, krokodil, emu och annan bush food på menyn)
Kommer inte på fler restauranger just nu. Det finns ett fint sushiställe på Mariatorget i Stockholm förresten. Minns inte vad det hette dock.

8 Saker på min önskelista;
1. Hårdvara och mjukvara för att kunna spela in musik
2. Långresa, gärna till Australien eller Sydafrika
3. Nya dvd:n med Rush
4. Nya dvd:n med Genesis
5. En Parker Nitefly i någon snygg lack
6. Carl Johan DeGeers nya bok
7. Floating. Jag vill testa floating
8. Ormägg till sommaren

Jag struntar nog lite i regeln att söka upp folk i deras bloggar och utmana dem.
Vi säger så här: Du som känner dig manad skriver en kommentar att du antar utmaningen så kommer resten av oss över till din blogg och kollar. Om du har lust så sätt på lite kaffe. Jag tar pepparkakor med mig!

Nobelmiddag!

Hemma hos oss har vi som tradition den 10 december att äta samma mat som serveras på Nobelfesten. Det känns rätt och riktigt att på så vis fira något så svenskt och fint som Nobelpriset.

– Hur vet du vad som står på årets Nobelmeny? kan jag höra er fnysa.

Jo, det är så att jag har en kontakt på insidan. Någon som i detta nu står böjd över grytor och stekbord i full färd med att färdigställa det som Tjabo, tanten hans, deras ohängda ungar, pristagarna och alla andra ska kalasa på om en stund.

Jag inser att jag kan få smisk för detta senare, men jag tänker ändå avslöja vad vi ska äta här hemma:

* Snabbmakaroner
* Köttbullar
* Ketchup
* Parmesanost (för den som vill)
* Sallad

Till detta kommer det att serveras vatten alternativt mjölk.

När ni ser detta dukas fram på Nobelfesten ikväll så kom ihåg var ni läste det först!

Alice och Lotta? (Alternativ titel: Alice i Wunderlandet)

Det var 90-tal. Jag befann mig med mitt dåvarande arbete på … *host* studieresa i Kiel i norra Tyskland. Vi hade anlänt dit med båt på morgonen. Uppdraget var att se så många av de hotell, som vi bokade rum till.
Jag tror att vår första Hausbesichtigung var vid 10.30. 20 minuter innan var det någon som utbrast: "Nej, nu får vi allt ha en öl."

Resten av dagen kollade vi hotell och varvade med Kneipe-besök.

Dag två gick i dag etts tecken. Öl-hotell-öl-hotell-öl… (It was a dirty job but someone's got to do it!)

Sista anhalten var ett lite finare ställe som låg i en park en bit utanför centrum. Vi blev mottagna av någon marknadschef som bjöd på något att dricka innan vi kliver in i hissen för att åka upp och kolla rum. Just innan hissdörrarna ska slå igen tränger sig ytterligare tre personer in. En av dem är… Alice Cooper!

Jag ser mig om. Försöker kolla om fler än jag ser vem som åker hiss med oss. Att det är Alice är det ingen tvekan om. Han ser ut precis som man väntar sig och har skinnjacka och skinnbrallor. Det är bara scensminket som saknas. Alice med vänner går av på andra våningen.

När hissdörrarna stängts bakom den gamle monsterrockaren så utbrister jag:

– Wow! Cooooolt!

Mina kollegor tittar frågande på mig.

– Jamen, såg ni inte vem det var?

Alla skakar på huvudet förutom Petra som utbrister:

– Var det inte Svenne? Han i Svenne och Lotta?

Svenne Hedlund?


Alice Cooper och ... Lotta

tisdag 9 december 2008

Reeves & Mortimer

Jag vill gärna plugga Reeves and Mortimer lite till. Notera att Matt Lucas är med på ett hörn också.



Och kanske några julklappstips?

Astrid Lindgren-filmer och Carsta Löck

Jag har varit inne på det tidigare och nu är jag här och bökar lite stillsamt igen. Jag talar givetvis om Astrid Lindgren. Ja ja, se inte så där anklagande ut! Vi som växte upp med hennes böcker och filmer tvingas nu genom våra barn att ta en ny runda med Pippi, Emil och alla de andra. Att några av oss utvecklar en sorts morbid fascination är väl nästan normalt? Nästan normalt va? Frigångsnormalt?


För en tid sedan beställde jag därför Från Snickerboa till Villa Villekulla. Det är en bok om filmatiseringarna av Astrids böcker. Författarna heter Petter Karlsson och Johan Erséus. Jag älskade den. Köp den här.

Några guldkorn från boken:

Torsten Lilliekrona (Farbror Melker) hölls åtskild från resten av filmteamet mellan tagningarna så att barnskådisarna inte skulle präglas på honom. Ordet präglas för mig att tänka på djur snarare än barn.

Maria Johansson som spelade Tjorven, tvingades klä sig i snickarbyxor i samband med en premiär på en av filmerna, fastän hon hade bett om att få komma i klänning precis som Kristina Jämtmark (Stina). Nehej-nej! Tjorven skulle se ut som Tjorven och därmed basta.

Thor Heyderdahl spelade sjörövare i Pippi på de sju haven. Varför? Han råkade befinna sig på Barbados samtidigt som filmteamet.

Sedan så har vi alla dessa dubbningar. Regissören Olle Hellbom gillade att ge muntliga instruktioner till barnskådespelningarna mitt under tagningarna. Det gjorde att man sedan fick läsa in replikerna igen i efterhand. Visst är det bitvis väldigt dåligt synkat?
Dessutom fanns det utländska skådespelare som behövde dubbas till svenska. Filmerna om Pippi och Emil var en samproduktion mellan SF och ett tyskt filmbolag. Av någon anledning ansågs dessa projekt för dyra för SF att stå för ensamt. Som en del i dealen med tyskarna skulle en del hyggligt viktiga biroller besättas av tyska skådespelare.
Här är några av roller spelades av skådisar som var extra förtjusta i surkål: Prusiluskan samt Karlsson och Blom i Pippifilmerna. Krösa-Maja, Fru Petrell, doktorn i Mariannelund och skollärarinnan i Emilfilmerna.

Dubbningarna till svenska gjordes sedan med blandade framgångar. Regissören Olle Hellbom hade speciellt problem med Carsta Löck (underbart namn) som spelade Krösa-Maja. Hennes jobb var att lära sig de svenska replikerna någorlunda tydligt så att det skulle bli enklare för Isa Quensel (underbart namn), den svenska skådespelerskan, att lägga på replikerna efteråt. Carsta Löck lade inte ner så mycket arbete på den detaljen. Olle Hellbom tyckte att Carsta Löck var ganska kass. Vad Carsta Löck tyckte, vet vi inte. Gör inga försök att kontakta Carsta Löck. Carsta Löck dog 1993.

En ung Krösa-Maja Carsta Löck

En liten kik på Wikipedia avslöjar att Carsta Löck 1941 var med i filmen U-båt västerut!. Visst undrar man lite om vad den filmen handlade om. Ubåtar får vi väl tro. Spelade Carsta Löck någon äppelkindad matroshustru som förgäves stod på kajen och väntade på maken som aldrig kom hem? Fick Carsta Löck, likt Sarah Leander, på pälsen för att ha medverkat i tyska filmer under naziståren? Kanske var det lättare att komma undan med det om man själv var tysk?
Vad vi vet var att det i efterkrigstidens Tyskland rådde stor nöd. Därför är det ett smärre under att Carsta Löck redan 1948 fick en roll i en ny film. Att det var en knapp budget förstår man när man ser filmens titel: Film ohne Titel (Film utan namn). Man hade inte ens råd att kalla denna film för något! Kanske spelar Carsta Löck En kvinna eller En portvaktshustru. I vilket fall så har hennes rollfigur inget namn. Det fanns inga pengar till det heller …

1959 landar hon en roll i klassikern Buddenbrooks, en filmatisering av Thomas Manns fantastiska roman (Ja, det är ett boktips! Läs den!)
Under första hälften av 70-talet spelade hon alltså Krösa-Maja i tre filmer om Emil.


Jag vet inte hur det är med er, men jag lever för att se den här typen av bilder. Här sitter Carsta Löck och myser lite mellan tagningarna och se på fasen: Krösa-Maja har tänt en cigg!
Man kan se att solen skiner och livet är nog just då ganska okej för Carsta Löck. Hon har precis klarat av scenen när hon alldeles innan husförhöret ska komma ut på förstukvisten och varna för att tyfusen har kommit till Katthult. Nu sitter hon och röker i godan ro. Kanske tänker hon: "Verdammt noch mal! Ich hätte gern ein Bier!"
Trots det så är det en hygglig dag. Bara några tagningar kvar och sedan bär det av hem till Tyskland. Det blir prima liv att slippa stimmande ungar, den krävande regissören och alla flugor. "Ich hab’ von ihnen die Nase voll!"

Visst kantrade det här inlägget över en aning? Jag skulle ju berätta om boken men det blev väldigt mycket skrivet om Carsta Löck. Jag tror att detta blir det blogginlägg, där Carsta Löck omnämnt flest gånger. Kan det finnas en kategori i Guinness Rekordbok måntro?
För säkerhets skull fyller jag på med några extra Carsta Löck:

Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck

En sak till:

Carsta Löck!


Tschüss!

måndag 8 december 2008

Intervju 2

Det gick bra. Jag fick sagt det jag ville ha sagt. Jag lät bli att säga det som inte skulle sägas (vilket ibland kan vara väldigt svårt). Det var dessutom en trevlig intervju och de nästan två timmarna gick fort.

Vad som talar emot mig är att de antagligen inte behöver leta speciellt länge för att hitta en systemutvecklare, som är mer erfaren och tekniskt kunnig än vad jag är.

Vad som talar för mig är att jag har mycket erfarenhet från service/transportsektorn, vilket de verkade i nästan barnsligt förtjusta över, att jag kan börja hos dem omedelbart samt att jag är så jäkla trevlig.

I slutet av veckan får jag reda på om jag går vidare till nästa intervjuomgång.

Håll era knubbiga små tummar!

Intervju

Idag någonstans i Västsverige befinner sig Anders. Så här dags är han nog på väg till sitt arbete. Han sitter kanske i sin bil och gnolar på en glad liten visa. Radion på lågt så att han hör om eventuella trafikstörningar. Det brukar vara lite mer av den varan på måndagsmorgnar än andra dagar i veckan.
Det är viktigt att han kommer i tid idag också, eftersom att han har en anställningsintervju kl 10.

Nu förbereder han sig kanske mentalt. Måhända tänker han så här:

Jag ser fram mot den här intervjun. Detta kan vara rätt kille. Han lät trevlig i telefon. Visst, han skulle behöva lite mer erfarenhet på .NET men i värsta fall får vi väl skicka honom på kurs. Vi har ju hur mycket arbete som helst på ingående, så det vore kalas att kunna tillsätta den här tjänsten den här veckan.
Pseudonaja förresten … lustigt namn, men det blir nog bra.



Eller så går hans tankar åt detta hållet:

Varför okejade jag den här intervjun? Aldrig att detta är rätt kille. Han lät överdrivet entusiastisk på telefon. Jag funderade ju på om han var desperat eller knäpp, eller kanske lite av varje. Han har dessutom alldeles för lite erfarenhet av .NET och det duger bara inte. Visserligen har vi ju hur mycket arbete som helst på ingående, men så här lågt kan vi ju inte sänka oss, även om det hade varit kalas att kunna tillsätta den här tjänsten den här veckan.
Pseudonaja förresten … vad är det för jäkla namn? Det blir en snabb intervju och sedan "Vi hör av oss. Adjö!"



Jag tycker att vi i vilket fall önskar Anders lycka till med intervjun!

söndag 7 december 2008

Lingvistisk arkeologi

En grupp ord har snurrat i mitt lilla huvud den sista tiden. De lämnar mig liksom ingen ro. När jag vaknar på nätterna så ligger jag där och smakar på dem. Jag funderar på deras ursprung, innebörd och användningsområde.

Orden är dessa:

Sammanträde
När jag var liten så kom min pappa hem sent varje torsdag. Då hade han nämligen sammanträde.
När jag sedermera blev stor nog att arbeta och gå på sammanträden så visade det sig att sammanträdena hade ömsat skinn och blivit möten.
Nu funderar jag på om sammanträden alls existerar. Eller snarare om ordet existerar. Är det någon av er som går på sammanträden? Är det någon av er som blir rättade när ni säger att ni ska gå på möte: "Du menar sammanträde?"
Kan man tro att sammanträde håller på att dö ut helt eller ligger det bara i träda? Någon borde sammanträda om det … eller kanske mötas ..?

Exempel: Vid kommunfullmäktiges sammanträde beslutades att statyn på Stora Torget skulle sandblästras.


Grodman
Rätta mig om jag har fel men det finns väl ändå inte en dykare som skulle vilja bli kallad för grodman?

– Vad jobbar du med?
– Jag är grodman

Jag tror väl inte det.

Exempel: Farfars dåligt tajmade spasm på Smögenbryggan resulterade i att lösgarnityret for i vattnet, varpå en grodman fick tillkallas från Kungshamn.


Brandsoldat ...
… är väl helt ersatt av brandman? Brandsoldater försvann väl ungefär samtidigt som vissa säten i brandbilarna inte längre var vända bakåt? Kan det finnas en koppling?
Jag förställer mig att en brandsoldat hade en hjälm i metall och en ganska väl tilltagen mustasch.

Exempel: Brandsoldaten strök sig eftertänksamt över mustaschen, när larmet gick.


Buksvåger ...
... är ett skojigt ord. Jag förutsätter att ni alla vet vad det betyder. Jag har en känsla av att även detta är ett ord på utgående. Jag undrar var själv ordet kommer ifrån, och varför buk och varför svåger?
Ärligt talat, (och nu tänker jag skriva ett fult ord, som förvisso ett nytt ord, som jag vågar lova att ni aldrig stött på tidigare, men känsliga läsare bör ändå varnas) borde inte det hetat kuksvåger istället med tanke på betydelsen?

Exempel: Då Jan på fredagskvällen lägrat Barbro, som några månader tidigare hade haft ett one-night-stand med Börje, var Jan och Börje nu inte bara bröder utan även buksvågrar (alt. kuksvågrar).

Förresten, finns det buksvägerskor/kuksvägerskor också?


Så där! Nu har vi väl klarat ut ett och annat och även fått oss ett par saker att fundera på?

lördag 6 december 2008

Rapport från en spyhink

2-åringen fick alltså vinterkräksjukan i början av veckan. Hon kräktes ordentligt i 24 timmar. En natt senare kom ett sorts efterskalv, då hon vaknade och spydde en sista gång.

Smått "lustigt" var hur hon, precis som sin äldre syster när det begav sig, verkade tro att det var hennes föräldrar som framkallade kräkningarna. När vi kom där med hinken i högsta hugg så blev hon väldigt upprörd och ropade "Nej, nej!" men kräkningarna gick ju ändå inte att hålla tillbaka.

Som förälder så är man ju ständigt beredd just att rusa fram och assistera. Var enda liten hostning eller ett besvärat ansiktsuttryck får ju en att hoppa till. Ett litet gnäll från hennes sovrum kunde väcka mig ur den djupaste sömn (eller så sov jag inte speciellt djupt alls under dessa dagar.)

Nu verkar det ju tack och lov (peppar, peppar, pepparkaka) som att resten av familjen klarar sig. Det blir väl min tur sent på kvällen den 23 december …

Nu ska jag ta en kopp kaffe till och en pepparkaka.

fredag 5 december 2008

Orm på rymmen!

Härom kvällen låg jag i sovrummet och läste. Från datorrummet tillika gitarrummet tillika ormrummet hördes ett konstigt ljud. Det lät som något som föll. Ormarna låter ju lite när det rumsterar om i sina terrarier. Detta lät annorlunda.
Jag tänkte tanken att "det är nog inget", men slet mig ändå från boken och gick upp för att titta.

Väl inne i rummet konstaterade jag snabbt att det var inget. På väg ut tillbaka till min bok vände jag i steget. Bäst att kolla terrarierna.
De båda terrarierna med pytonormar var ordentligt stängda och hyresgästerna var på plats. Smyckesnoken låg under en bit korkbark, såg jag efter att ha öppnat dess terrarium och tittat efter.
Oopsi-dopsi! Råttsnokarnas terrarium var stängt … nästan… Attans! Det handlade bara om en knapp centimeter, men jag insåg direkt att det räckte mer än väl för att de skulle kunna ta sig ut. Jag hade matat alla ormar kvällen innan och så vitt jag mindes så hade jag varit noga med att stänga igen ordentligt. Jag måste ändå ha missat råttsnoksterrariet.
Fort fick jag upp terrariet och lyfte på inredning för att titta om jag hade haft tur, trots mitt slarv. Jag hade 50% tur. Ena ormen låg under den upp-och-ner-vända krukan. Den andra stod inte att finna.

Det är något visst med att vara i ett rum där en orm är lös. Man ser sig om och tänker: "Någonstans här inne är den."
Jag satte mig ner och lyssnade om jag kunde höra den. Råttsnokar är ganska aktiva ormar, dvs de rör sig betydligt mer än t.ex. pytonormar. Nu låg den väl antagligen och tryckte eftersom den säkert känt vibrationerna av mina steg, när jag kom in i rummet.

Jag kom att tänka på en ormrymning av den värre sorten. Ni som bor i Göteborg kanske minns att det kom lös en kobra på Naturhistoriska museet för 14-15 år sedan. Personalen letade som besatta i tre dagar men fann den inte. Till sist ringde vi från reptilföreningen upp och frågade om vi fick komma över och hjälpa till i sökandet.
Vi var fyra som åkte till museet med ormkrokar och tjocka handskar den kvällen. Vi möttes av ett: "Vi har letat i flera dagar. Vad får er att tro att ni ska hitta den?"
En timme senare hade vi hittat ormen i en papperskorg nere i konservatorsateljén.

Det tog mig ungefär en timme att hitta min orm också. Den hade lagt sig uppe i bokhyllan ovanpå några CD-skivor. Nedanför låg en CD-skiva. Det var den jag hade hört åka i golvet.

Tittut!


Detta var sista gången klantiga jag hade en orm på rymmen. Jag lovar!

P.S. Ullah, hittade du den där gnagaren som hade rymt hemma hos dig?

torsdag 4 december 2008

Klassresa med Monty Python

Här är ju sketchen som jag letade efter!

onsdag 3 december 2008

Ett stort stopp stoppar inte mig

Howdy Sailor och Comvidare har inspirerat mig att söka arbete som rörmokare. Här är min ansökan som jag postar imorgon:


Bästa Överstemokaren, ärade Kommunfullmäktiges ordförande, kära Örebroare!

Jag tror att jag var åtta år när jag såg en avloppseruption för första gången. Fastighetsskötaren hade satt upp en lapp nere innanför porten att de skulle blåsa rören. Det var något som gjordes vartannat år, eftersom rören annars skulle klogga igen helt. "Lägg något tungt på toalettlocket!" hade det stått med fetstil längst ner på lappen. Mamma hade läst och glömt.
Därför hände det sig så att jag stod stillsamt inne i badrummet och hade just knäppt upp gylfen för att lätta aningens på trycket, då ett mullrande hördes. Sekunden efter flög dasslocket upp och en fontän av illaluktande vätska steg upp mot badrumstaket. Det var den vackraste syn jag någonsin sett.

Ovanstående händelse fick mig att redan i späda år fantisera om ett liv som rörmokare. Tyvärr hamnade jag i dåligt sällskap under min uppväxt och började uttrycka mig verserat, springa på teater och läsa böcker istället för att mecka med mopeder, snusa och strunta i skolan. Drömmen om att en dag bli rörmokare tedde sig alltmer avlägsen.

I höjd med millennieskiftet hade jag nått så lågt som det gick att komma: Jag hade styrt in i IT-sektorn; detta svavelosande helvete fullt med viktiga typer med strukna skjortor och laptops.
Efter några utbildningar och en mörk tillvaro som it-konsult står jag nu denna grådisiga decemberdag 2008 mellan två uppdrag. Det har just slagit mig att jag nu har möjlighet att hamna rätt i livet igen. Jag ska äntligen genomgå den operation som kommer att ge mig möjlighet att leva som kvinna på riktigt ta steget och bli rörmokare!

Därför slog jag ihop händerna och utbrast: "Det menar ni inte?!", ungefär som Sickan Carlsson skulle ha gjort i en gammal svensk långfilm, när jag fick se er annons, där ni sökte en rörmokare. Ni kan plocka ner den annonsen från nätet, ta ner skylten "Hjälp sökes" i fönstret och med högaffel mota bort de eventuella rörmokare som redan visat sitt intresse. TA MIG!

Jag är en hejare på att fixa stopp i avlopp. De flesta skyr uppgiften att rensa golvbrunnen i duschrummet. Inte jag! Jag känner glädje och upprymdhet när jag lyfter upp den stinkande klumpen av hår och annat spännande gojs. Stinkande förresten, jag tycker att det doftar bättre än den skiraste ros.
Jag kan känna en förväntan som gränsar till sexuell upphetsning när jag sticker in min gummihandskeförsedda hand i ett rör. Vad kommer jag att finna? Kommer det att svårt att få ut? Är det måhända något ätbart?

Jag föddes till rörmokare och rörmokare ska jag min själ bli. Sätt nu ihop ett anställningskontrakt med en hygglig lön, och rappa på! Jag ska ut och rensa upp i svenska hem!

Rörande hälsningar.
Pseudonaja

tisdag 2 december 2008

Letar anställning/konsultuppdrag

Nu är mitt uppdrag på det nya stället avslutat. För att göra en lång och ganska trist historia kort, så kan man säga att varken min arbetsgivare eller firman som hyrde in mig skötte mitt uppdrag speciellt bra. Man skulle kunna sägas att det rattades med vänsterhanden samtidigt som högerhandens pekfinger petade näsan.

När sedan firman via ett annat företag hittade en kille som passade deras sökprofil perfekt så var jag historia, vilket meddelades på ett slarvigt sätt.

Nu har min arbetsgivare och firman kommit överens om att i ljuset av det som hände så kanske min motivation att göra ett bra arbete fram till att den nye tillträder inte skulle vara på topp. Jag gjorde klart att jag var beredd att avsluta uppdraget på ett proffsigt sätt och gå tiden ut, men nu när detta beslutades så är jag ganska lättad.

Jag är besviken. Jag jobbade på bra för att detta skulle funka och att de skulle anställa mig. Det var ett bra ställe att arbeta på; roliga arbetsuppgifter och trevliga kollegor. Nu blev det ett kort uppdrag med ett abrupt slut, men det är bara att gå vidare.
Min arbetsgivare letar nya uppdrag åt mig och jag söker jobb på egen hand också. Jag mailade just iväg min första ansökan.

Som sist får ni gärna hojta till om ni har några jobbtips.

måndag 1 december 2008

Jag önskar min yngsta dotter en kraftig matförgiftning

Går vi alla inte runt och gör det lite till mans? Hoppas att de på grund av något olämpligt de ätit ska kräkas för glatta livet?

2-åringen har kräkts ordenligt idag. Jag går och hoppas innerligt att det är något knasigt hon fått i sig och att magen nu revolterar. För det kan väl andra vara vinterkräksjuka? Det kan det inte, va?

Äsch, vem fasen lurar jag? Tösen har vinterkräksjuka och vi andra står på tur.

Jag reprispekar på förra årets kaskadspyor.

Carros pissiga måndag

Jag hör ljudet av höga klackar som närmar sig mitt kontor …

Carolinas måndag börjar illa. Klockradion glömde hon att ställa innan hon somnade och nu har hon försovit sig. Det blir väldigt bråttom.
Carolinas pojkvän, Björn, har lämnat en lapp på köksbänken: "Ta ut hunden innan du går. Jag hinner inte." Carolina svär för sig själv: "Fan, tror du att jag hinner då?"

Det regnar när de kommer ut. Rex kissar snällt några gånger på de vanliga ställena men Carolina vill att han bajsar innan de går in igen. Annars finns risken att han gör det inne under dagen istället.
Rex har inte bråttom alls. Han vet att han kan förlänga promenaden ifall han håller sig. Han nosar glatt på varje stolpe de passerar. "Mmmmm, jag tror att den där snygga tiken löper igen."
Till sist gör Rex det han ska och Carolina skyndar in med honom med lägenheten.
Spårvagnen missar hon och hon gnisslar tänder. Hon vet att det är mycket arbete som väntar på henne på kontoret och nu är hon 20 minuter sen.

När hon till sist rusar in på kontoret har hon oturen att möta VD:n i entrén. "God morgon på dig, Carro." Chefens tonfall gör det klart att han vet att Carolina är sen.

Med andan i halsen slår hon på datorn. Varför startar den så långsamt när det är så mycket att göra?
Det första hon får se är ett mail från Stockholmskontoret. "Vi skulle behöva månadsavstämningen för 15 minuter sedan!"
En av Carolinas arbetsuppgifter är att starta körningen av avstämningen på ett av företagets system, och det ska göras den första arbetsdagen varje månad. Hon loggar in och startar körningen, men det var värst vad långsamt det går. Klentroget stirrar hon på skärmen, då körningen saktar in ännu mer och till sist stannar. "FAN! Det är någon annan som är inne och kör något stort mot databasen!"

Med bestämda steg marscherar Carolina iväg mot IT-avdelningen.

Jag tittar upp när jag hör orden: "Är det någon här som kör något mot Omega-databasen?"
Jag håller just på att labba lite med en SQL-fråga just mot den databasen. Det är en beställning som jag fick i fredags som jag nu ska fixa.

– Ja, jag håller på med den, säger jag och ser på hennes blick att jag är den dummaste människan på kontoret eller kanske till och med i hela staden.
– Vet du inte att vi kör månadsavstämningen nu?
– Nej, det hade jag ingen aning om.

Hon suckar djupt och himlar med ögonen. Min kollega ringer till företaget som levererat systemet och berättar vad som hänt. Carolina står bredvid och ser djupt bedrövad ut. Var tjugonde sekund suckar hon djupt.
Vi får till svar att de ska rulla tillbaka databasen så att en ny körning kan påbörjas.

Carolina ger mig en sista sur blick och försvinner ut från rummet.

En sista eftersläng kommer en kvart senare via mail, skickat till samtliga på Göteborgskontoret:

Hej!
Vi kör fortfarande månadsavstämning i OMEGA nu, tyvärr har vi stött på problem så avstämningen kommer ta längre tid än vanligt.
Det är jätteviktigt att ingen börjar göra några ändringar i systemet innan vi går ut med ett mail att vi är klara med avstämningen.

Med vänlig hälsning
Carolina


Om jag i fredags skaffade mig en vän här på kontoret så har jag utjämnat förutsättningarna. Idag har jag fått en ovän.

lördag 29 november 2008

Barncancerfonden

Tyskungen, eller Klaus som han egentligen heter, har skrivit ett fint och angeläget inlägg om människor som stod honom nära som checkade ut alldeles för tidigt pga sjukdom. Man kan buda på en dator som han vunnit i Blogg-SM och han skänker sedan pengarna till hjärt/lungfonden och barncancerfonden.

Själv har jag just skänkt 200 kr till Barncancerfonden. Det gjordes lätt via den här länken.
Vi bloggare kan ju mer än att skriva navelskådande inlägg och protestera mot FRA-lagen. Vi kan ta fram plånboken också! Om vi alla hjälps åt så kommer kanske färre småttingar att drabbas av cancer i framtiden.

Här är förresten länken till Hjärt-Lungfonden också.

Min fredag

Jag blir er fylleinlägget skyldig. Istället kommer här en redogörelse för min fredag i bild.

Jag startade dagen med att skriva mitt blogginlägg om mitt jobbproblem.

Sedan var det dags att sätta sig i bilen för att åka in till Kungälv för att handla.

Min resemusik blev senaste släppet från Porcupine Tree.

Kungälv är väl en ok by. Tyvärr ligger de vackraste husen i den delen av staden som man sällan besöker.

Jag handlar oftast på Ica Maxi. Det är en opersonlig affär, där jag efter ett år fortfarande inte lärt mig att hitta. Det finns en Willys på orten också. Den kan jag rekommendera till dem som gillar en smått klaustrofobisk känsla när man handlar. Gillar man att lyssna på gräl mellan kassörskor och kunder är Willys ett bra ställe också.
Jag handlar som sagt oftast på Ica Maxi.

Här är ett par middagsförslag till er som har gäster som ni helst inte vill att de kommer tillbaka:

Sedan blev det bråttom och jag körde in i McDonalds drive-in. Jag ångrar mig alltid efteråt. Att äta McDonalds mat är som att … ja, äta riktigt tråkig mat. Jag borde kanske ha tagit den där pölsan i alla fall?

Snabbt hem igen för att slafsa i mig maten och ta ut hunden. Detta är vägen som jag oftast tar med vovven på promenad.

Därefter tog jag bussen in till Göteborg. I Nordstan har man haft julpyntet upp i en månad redan. Varför???

Detta är uppgången till kontoret, där jag arbetar.

Här är min arbetsplats. Jag fick löst problemet. Glad kollega påstod att jag var hennes nya favorit. Hej hopp!

Sedan promenerade jag ett par hundra meter till konsultkontoret dit jag var bjuden på After Work. Göteborg hade blivit julpimpat. Synd bara att vädergudarna inte hade fattat galoppen. Regnet strilade ner.

Jag satte mig tillsammans med en tidigare kollega från Företaget. Vi drog lite skvaller för varandra om gemensamma bekanta. Allt prat gjorde att man blev väldigt torr i halsen. Tur att det fanns öl!

Någon vänlig själ hade riggat ett Playstation vid storbilds-TV:n. När jag väl testade så visade sig det inte vara någon fördel att kunna spela riktig gitarr. Att vara spik nykter kan nog vara en fördel. Jag ska pröva det någon gång.

Det bjöds på mat också, förresten. Det var någon sorts medelhavsbuffé och det smakade mums.

På bussen hem kände jag mig glad och positiv. Konstigt nog blev bilden ett negativ. Jag ser ut lite som roboten i I robot.


En glad liten trall på promenixen sista biten hem.

fredag 28 november 2008

Gör om och gör rätt!

Som ni kanske minns så är mitt nya uppdrag på ett företag i finanssektorn.
På måndag morgon ska en försändelse gå iväg till en större grupp människor som av anledningen betalningssvårigheter ska få en liten påminnelse av Firman.
Ärendet att från databasen göra det urvalet av ”lyckliga” mottagare av dessa försändelser hamnade på mitt skrivbord.
Under mina timmar på jobbet igår fixade jag fram kodraderna, testkörde på en urvalsgrupp och konstaterade att det funkade! Hurra!
Beställaren kom förbi för att kolla hur det gick och fick ett självsäkert tummen upp av mig: "Imorgon knyter vi ihop säcken!"

Man ska ju egentligen inte göra så, men dum som jag var gjorde jag det i alla fall, dvs kollade en sista gång innan jag skulle gå hem. Den här gången testkörde jag mot hela databasen. Inte en siffra stämde.
Varför gjorde jag det? Nu har jag ju haft ågren igår kväll, inatt och idag på morgonen. Dumt gjort av mig.

Nu ska jag strax åka in till jobbet och då gäller det att jag fixar detta.

Ikväll så är det after-work på mitt konsultkontor. Det har utlovats öl och tilltugg. Jag kommer alltså få tillfälle att tröstöla eller segeröla beroende på hur jag löser mitt problem under eftermiddagen.
Jag återkommer med en rapport (läs fylleinlägg).

Ha en trevlig fredag!

torsdag 27 november 2008

Across the Universe

Heja Linda du är bäst! Hurra och grattis till dig!

Visst var det Beatles Across the Universe.
Så här låter den:


Stilpoäng går till Ö-Helena för att hon hörde att det skulle föreställa sitar.
Sitaren ligger i bakgrunden och ger hela anrättningen en österländsk touch. Det är en vanlig akustisk gitarr, spelad av Lennon, som inleder sången.
Låten skrevs av Lennon strax innan killarna åkte till Indien och mediterade. Allra mest tagen av Indien blev George Harrison som därefter knappt kunde skriva en sång utan att Krishna nämndes i texten. En inte alltför vågad gissning är väl därför att det är han som spelar sitar här. En annan inte alltför vågad gissning är att man var lätt pårökta när Across the Universe spelades in. Det är liksom en känsla som jag får …

Gitarren som jag använde i detta klippet är en Line 6 Variax som modulerar en massa olika gitarrmodeller (plus även banjo och just sitar).

Min Variax
















Bonuslänk: 10cc spelar Across the Universe och Paperback Writer

onsdag 26 november 2008

Gissa låten 5

Som sist vill jag veta titel och artist. Övrig info kan komma att belönas med stilpoäng. Man får gärna berätta minnen kring sången i fråga om man har några. Måste bäste (och snabbaste) bloggläsare vinna!

En sak till: Vad är det för instrument som gitarristens Variax Line 6 modulerar?

tisdag 25 november 2008

Tävling snart

Nej, vet ni vad? Nu är det dags för tävling igen!

Imorgon kväll 19.30 så ska gitarristen plinka lite på sin gitarr för er. Som vanligt ska ni gissa låten.

Den här bilden har inget med tävlingen att göra men den är rolig.


Nu ska jag dricka kaffe. Puss på er.

söndag 23 november 2008

Mer om barnen

Tack för era kommenterer till mitt inlägg om mina döttrar!

En kompis sa till mig strax innan jag skulle bli pappa för första gången att "Du kommer uppleva lycka och stolthet som du inte trodde var möjlig, men du kommer också bli jävligt förbannad."

Det var huvudet på spiken, tycker jag. Mina barn ger mig så mycket lycka och gör mig så stolt, men de kan också göra mig heligt förbannad.

Idag har 2-åringen och jag haft det så mysigt tillsammans. Vi har bakat bröd ihop, promenerat och klippt hundklor. Hon bad om att vi skulle ta ut en orm så hon kunde få känna på den och då tog vi ut smyckesnoken en stund. Jag har fascinerats av hur stor hon har blivit och hur hennes språk utvecklats.

Sedan har vi haft en konflikt i samband med att vi skulle gå ut. Hon tyckte att det räckte med en tunn jacka, fastän termometern stod på ett par grader under nollstrecket. Inga argument bet. Dessutom hade hon rotat fram ett par *trumvirvel* sandaler. De dög alldeles utmärkt för en promenad med hunden.
"Du kommer att frysa", försökte jag. "Jaha, då får jag gå själv då", var dagens tomma hot. Hon låg kvar på golvet och verkade inte bry sig.
Till sist lyckades jag prata på henne overallen och vinterstövlarna, dvs med pladder som distraherade henne de sekunder jag behövde. Under den konflikten hann jag både att först bli frustrerad och sedan arg.

Nu var jag just inne och tittade på dem. 5-åringen skruvade oroligt på sig. Hon verkade drömma något. Bekymrar sig för saker och ting precis som hennes pappa?
2-åringen låg på sitt vanliga vis: På rygg med båda händerna under huvudet. Coola tjejen...

Mina flickor… ständiga källor till frustration och GLÄDJE!

lördag 22 november 2008

Sweden Rock Festival 2009 (Uppdaterat)

Med mycket stor sannolikhet kommer jag att åka till Sweden Rock Festival i början av juni 2009. Ikväll presenteras de första banden. Nu strax efter 22 så har följande band annonserats:

Torch
Bullet
Stormzone
The Tubes
Enforcer
Soilwork
Seventh Wonder
Forbidden
The Outlaws
Riot
Uriah Heep
Europe
Blackfoot
Amon Amararth
Lita Ford
Hammerfall
... och

MARILLION ! ! !

Hurra!!!

Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt upphetsad så långt. The Tubes är jag lite nyfiken på. Uriah Heep har jag sett en gång och var hyggligt imponerad efteråt. Europe är rena kräkmedlet…
Men Marillion! Hurra!!!

Uppdaterat: Efter läggdags annonserades bl.a:

Dream Theater (Skoj! Visserligen var dom väldigt tråkiga live sist jag såg dom men, dom gör ju intressant musik så det finns hopp.)

Motörhead (Motörhead är ju alltid Motörhead ...)

Black Sabbath (eller Heaven & Hell som dom kallar sig när Dio sjunger istället för Ozzy. Jätteroligt! Dom var jättebra på SRF 2007.)

Är det förresten någon av er som ska åka på festivalen?

fredag 21 november 2008

Mina döttrar

Dagen börjar inte bra. Jag vaknar och känner mig så hemskans trött och vill bara sova vidare. Istället stapplar jag upp och väcker döttrarna.

– God morgon, nu ska vi upp så att jag kan ta er till dagis!

2-åringen gnäller och 5-åringen morrar. Sedan följer en hård kamp.

På något vis får jag upp dem ur sängarna. 2-åringen får en ny blöja, men när det är dags att sätta på kläder så brister det för henne. Hon blir vansinnig och samarbetar inte det minsta. Hon är stel som en pinne ena stunden för att sedan bli alldeles lealös. Hon bjuder på örongodis i form av skrik och gnäll blandat med höga NEJ-rop.

5-åringen vill inte vara sämre (eller bättre) utan står och surar över kläderna som jag har lagt fram. Hon ska ju ha den där rosa blusen som hon hade igår.

– Glöm det! Den är lortig, säger jag medan jag kränger på ett par byxor på en vilt sprattlande 2-åring.

5-åringen ger sig inte så lätt utan punktmarkerar mig och matar mig med argument för att rosa smutsblus ska på istället för skinande ren blå blus med blomma.
Till sist ger hon sig faktiskt men orerar hela tiden om hur fruktansvärt ful den blå blusen är och hur ful hon kommer att vara hela dagen i den.

Med stor dos tålamod krånglar jag på 2-åringen overallen. 5-åringen får på sig sin själv men är fruktansvärt trumpen och muttrar surt.
Sedan kommer jag ihåg:

- Tänderna. Jag har glömt deras tänder!

2-åringen ligger raklång över mina knän, när jag sticker in tandborsten i hennes mun. Lyckligtvis skriker hon fortfarande vilket gör det förhållandevis lätt att borsta hennes tänder. Det är sällan hon gapar så fint annars för tandborsten.

När båda illbattingarna sitter fastspända i bilen andas jag ut med en djup suck.

Under den korta redan till dagis försöker jag pigga upp dem med lite sång och roliga ramsor. 2-åringen har slutat att gnälla men det är isande tyst, trots mina försök att få igång allsång och konversation.

Det är en stukad pappa med två sura döttrar som kommer in på dagis, men då händer något plötsligt. Jag känner det när jag hjälper dem av med kläderna; vi är vänner igen. Vad som än gjorde deras morgon så jobbig, trötthet eller någon sorts allmän olust, är nu borta.
När jag sedan sätter mig på golvet för att säga hej och försöka stjäla mig en kram och kanske en puss, så lutar sig 5-åringen fram och viskar i mitt öra:

- Pappa, jag älskar dig!

2-åringen böjer sig också fram och viskar

- Pappa, jag älskar dig!

När jag går förbi vinkfönstret så står de båda där och vinkar så häftigt att händerna är liksom dimmiga.

Jag sätter mig i bilen och vet att detta kommer jag att leva på hela dagen.

torsdag 20 november 2008

Råttor i källaren!

Ja, det är faktiskt sant. Jag har råttor i källaren. Det hade jag inte väntat mig. Jag var där nere för att leta efter något annat när jag fick syn på dem; i en påse i frysboxen. Uppenbarligen hade jag tänkt ett par månader i förväg på reptilmässan i Kristianstad och köpt både mellanstora och fullvuxna.

Min nya orm tog två upptinade råttor på raken nu ikväll. Den andra lät bli eftersom den ska ömsa snart. (Då äter de sällan, fast jag hade en kobra en gång som alltid åt. Det var tacksamt, eftersom eventuell överbliven ormmat slängdes in i hennes terrarium och försvann. Jag fick till och med henne att äta fiskfilé uppskuren i sväljvänliga bitar. I övrigt var det en mycket otacksam orm, som alltid högg efter husse.)

En av mina smyckesnokar äter en liten mus

onsdag 19 november 2008

Ett senkommet tillfrisknande

I huset där jag bodde tidigare bodde två äldre herrar i en lägenhet. De gick bland oss andra under epitetet gossarna. I en annan lägenhet bodde de två kvinnorna i 40-årsåldern, som alltid vinkade till mig och barnen när de susade förbi oss på sina cyklar.
Sedan så var det Edvard på sjätte våningen i mittenuppgången. Edvard var en man i övre medelåldern. Edvard gillade att då och då klä ut sig till kvinna. Kom inte och säg att vi inte var en modern bostadsrättsförening!
Med sina modiga 190 cm över havet så var han minst sagt en imponerande kvinna de gånger då det begav sig.

Nu har han blivit friskförklarad, eller är på väg i alla fall. Vid årsskiftet kommer transor inte längre betraktas som sjuka. Detta har den nådiga Socialstyrelsen beslutat. Skulle han välja att söka för detta så har han alltså några veckor på sig. Jag undrar just vad behandlingen skulle bestå i. Terapi? Medicinering?

Ni som gillar lite hårdare tag i sängen, dvs s/m har nu också bara några veckor på er att bli friska med landstingets hjälp. Därefter får ni bota er själva.

Fast jag tror inte att speciellt många är så intresserade av att bli "friska". Man är som man är och det är inget man själv väljer eller kan/vill välja bort.

Själv hade jag ingen aning om att det var "sjukt" att klä sig i kvinnokläder. Jag har aldrig själv känt någon längtan, men om någon annan gör det så varsågod.
Det finns en skåning, vars namn jag inte kommer ihåg just nu, som reser runt, i syfte att öka kunskapen i htb-frågor, och berättar om att han ett par dagar i månaden måste bära kvinnokläder för att må bra. Hans fru och alla på hans arbetsplats är införstådda med det. Det lär vara en föreläsning med värme och många skratt.

2009 är alltså året då man i Sverige inte betraktas som sjuk längre om man är transa. Varför tog det så lång tid att komma fram till det?
Varför var det först 1979 som homosexuella friskförklarades?

Hur som, vi ska alla få leva våra liv som vi själva önskar, och vi är alla vackra!