Bästa Överstemokaren, ärade Kommunfullmäktiges ordförande, kära Örebroare!
Jag tror att jag var åtta år när jag såg en avloppseruption för första gången. Fastighetsskötaren hade satt upp en lapp nere innanför porten att de skulle blåsa rören. Det var något som gjordes vartannat år, eftersom rören annars skulle klogga igen helt. "Lägg något tungt på toalettlocket!" hade det stått med fetstil längst ner på lappen. Mamma hade läst och glömt.
Därför hände det sig så att jag stod stillsamt inne i badrummet och hade just knäppt upp gylfen för att lätta aningens på trycket, då ett mullrande hördes. Sekunden efter flög dasslocket upp och en fontän av illaluktande vätska steg upp mot badrumstaket. Det var den vackraste syn jag någonsin sett.
Ovanstående händelse fick mig att redan i späda år fantisera om ett liv som rörmokare. Tyvärr hamnade jag i dåligt sällskap under min uppväxt och började uttrycka mig verserat, springa på teater och läsa böcker istället för att mecka med mopeder, snusa och strunta i skolan. Drömmen om att en dag bli rörmokare tedde sig alltmer avlägsen.
I höjd med millennieskiftet hade jag nått så lågt som det gick att komma: Jag hade styrt in i IT-sektorn; detta svavelosande helvete fullt med viktiga typer med strukna skjortor och laptops.
Efter några utbildningar och en mörk tillvaro som it-konsult står jag nu denna grådisiga decemberdag 2008 mellan två uppdrag. Det har just slagit mig att jag nu har möjlighet att hamna rätt i livet igen. Jag ska äntligen
Därför slog jag ihop händerna och utbrast: "Det menar ni inte?!", ungefär som Sickan Carlsson skulle ha gjort i en gammal svensk långfilm, när jag fick se er annons, där ni sökte en rörmokare. Ni kan plocka ner den annonsen från nätet, ta ner skylten "Hjälp sökes" i fönstret och med högaffel mota bort de eventuella rörmokare som redan visat sitt intresse. TA MIG!
Jag är en hejare på att fixa stopp i avlopp. De flesta skyr uppgiften att rensa golvbrunnen i duschrummet. Inte jag! Jag känner glädje och upprymdhet när jag lyfter upp den stinkande klumpen av hår och annat spännande gojs. Stinkande förresten, jag tycker att det doftar bättre än den skiraste ros.
Jag kan känna en förväntan som gränsar till sexuell upphetsning när jag sticker in min gummihandskeförsedda hand i ett rör. Vad kommer jag att finna? Kommer det att svårt att få ut? Är det måhända något ätbart?
Jag föddes till rörmokare och rörmokare ska jag min själ bli. Sätt nu ihop ett anställningskontrakt med en hygglig lön, och rappa på! Jag ska ut och rensa upp i svenska hem!
Rörande hälsningar.
Pseudonaja
7 kommentarer:
Eftersom min tidigare rörmokare har försvunnit, kommer detta väldigt lägligt. Så när du har fått tjänsten är du välkommen hit och hjälpa kranen i köket att sluta droppa så förbaskat. Du kan ta det som en lätt introduktion till kommande insatser.
Jag tycker det hela är väldigt, väldigt rörande.
Jag vet vad de kommer att svara. "Jo, vi har fått din ansökan. Den ligger i pipen..."
HAHAHA..mkt fyndigt får jag säga. underhållande rensning eller läsning menar jag
Vadå gummihandskar? Jag har också rörmokartendenser, rensar gääärna avlopp. (Det är en tillfredsställelse utan dess like när det är färdigt, att se vattnet rinna ner i avloppet utan fördröjning - åh vad underbart!) Men gummihandskar är för kycklingar! (Och ja, jag tvättar händerna noga efteråt.)
Men hurru, har du fördomar mot rörmokare va? Inte alla är illiterata och lågutbildade..Min dotter går i körklass, sjunger på riksdagsmötet, i Seglora nästa helg och har bra betyg i särskilt matte och No-ämnena och..hon vill bli rörmokare!
Och jag uppmuntrar henne, det kommer alltid at finnas jobb för rörmokare och frisörer, folk kommer alltid att behöva klippa håret och skita.. ;)
Haha! Det där var en väldigt roande läsning. Ironi klär dig, visst vet du det?
Nonsensakuten: "... och nu har den fastnat i pipen så vi behöver verkligen en rörmokare." :-)
Michadelica: Jag vet, jag är soft...
Raggoparden: Hej på dig! Jag tror inte att jag har sagt ordentligt välkommen till dig ännu, men här kommer det: Välkommen till min blogg!=)
Den här bloggen är väldigt fördomsfull men det är också en del av det roliga. Åtminstone hoppas jag att det ska vara roligt. Hmmm…
Det är kul att generalisera också… Och gör man det så kan man konstatera att det är en viss skillnad mellan hur snacket går i ett lunchrum där tjänstemän äter och ett lunchrum där fabriksarbetade äter. Jag vet för jag har suttit i båda sorterna.
När jag var inne och hälsade på hos en kompis som arbetar på en bilglasfirma för en vecka sedan, så konstaterade jag att det fanns kalendrar med barbröstade kvinnor i omklädningsrummet. Lustigt hur tiden verkar stå still på vissa arbetsplatser.
Jag är glad att det finns undantag som du påpekar. Bra yrkesval är det också eftersom det råder en skriande brist på hantverkare. Vad jag hör så tjänar man bra också.
Givetvis läggar jag ingen värdering i vad man arbetar med. Alla yrkesgrupper behövs. Det viktiga i slutändan är ju om man har ett stort hjärta och det kan man ha vare sig om man är VD eller om man lägger asfalt på en väg.
P.S. Det finns en sketch med Monty Python som berör lite det som vi pratat om. Jag ska se om jag hittar den på YouTube.
Comvidare: Jag klär även i sarkasmkofta, slagunderbältetbläser samt blasfemiteddy.
Skicka en kommentar