söndag 7 december 2008

Lingvistisk arkeologi

En grupp ord har snurrat i mitt lilla huvud den sista tiden. De lämnar mig liksom ingen ro. När jag vaknar på nätterna så ligger jag där och smakar på dem. Jag funderar på deras ursprung, innebörd och användningsområde.

Orden är dessa:

Sammanträde
När jag var liten så kom min pappa hem sent varje torsdag. Då hade han nämligen sammanträde.
När jag sedermera blev stor nog att arbeta och gå på sammanträden så visade det sig att sammanträdena hade ömsat skinn och blivit möten.
Nu funderar jag på om sammanträden alls existerar. Eller snarare om ordet existerar. Är det någon av er som går på sammanträden? Är det någon av er som blir rättade när ni säger att ni ska gå på möte: "Du menar sammanträde?"
Kan man tro att sammanträde håller på att dö ut helt eller ligger det bara i träda? Någon borde sammanträda om det … eller kanske mötas ..?

Exempel: Vid kommunfullmäktiges sammanträde beslutades att statyn på Stora Torget skulle sandblästras.


Grodman
Rätta mig om jag har fel men det finns väl ändå inte en dykare som skulle vilja bli kallad för grodman?

– Vad jobbar du med?
– Jag är grodman

Jag tror väl inte det.

Exempel: Farfars dåligt tajmade spasm på Smögenbryggan resulterade i att lösgarnityret for i vattnet, varpå en grodman fick tillkallas från Kungshamn.


Brandsoldat ...
… är väl helt ersatt av brandman? Brandsoldater försvann väl ungefär samtidigt som vissa säten i brandbilarna inte längre var vända bakåt? Kan det finnas en koppling?
Jag förställer mig att en brandsoldat hade en hjälm i metall och en ganska väl tilltagen mustasch.

Exempel: Brandsoldaten strök sig eftertänksamt över mustaschen, när larmet gick.


Buksvåger ...
... är ett skojigt ord. Jag förutsätter att ni alla vet vad det betyder. Jag har en känsla av att även detta är ett ord på utgående. Jag undrar var själv ordet kommer ifrån, och varför buk och varför svåger?
Ärligt talat, (och nu tänker jag skriva ett fult ord, som förvisso ett nytt ord, som jag vågar lova att ni aldrig stött på tidigare, men känsliga läsare bör ändå varnas) borde inte det hetat kuksvåger istället med tanke på betydelsen?

Exempel: Då Jan på fredagskvällen lägrat Barbro, som några månader tidigare hade haft ett one-night-stand med Börje, var Jan och Börje nu inte bara bröder utan även buksvågrar (alt. kuksvågrar).

Förresten, finns det buksvägerskor/kuksvägerskor också?


Så där! Nu har vi väl klarat ut ett och annat och även fått oss ett par saker att fundera på?

8 kommentarer:

linda sa...

om det sista ordet (måste bara:pppppfffft)så använde jag och två av mina kompisar det om oss tre då. vi gjorde ingen översättning, tog det precis som det var: vi var buksvågrar.

det gick lite konstigt till i såna där sällskap av synthare på 80-talet!

tyvärr har jag inget tips på varför det heter just buksvåger.

Pseudonaja sa...

Rackans, kan det vara mitt val av musik som gjorde att jag fick ligga så lite på 80-talet?

Howdy Sailor sa...

Jag ska på sammanträde imorgon, med kultur- och fritidsnämnden. Fast egentligen är det förstås ett möte. Och ett julbord, varför även jag ser till att infinna mig.

Pseudonaja sa...

Howdy Sailor: Är du kallad till ett sammanträde eller till ett möte?
Mmmm, julbord. Det var väldigt längesedan jag gick på betalt julbord. Jag har arbetat för snålisar de senaste åren...

Howdy Sailor sa...

Jag är kallad till ett sammanträde. Och ett julbord. Dock ej ett möte.

Pseudonaja sa...

Milda makaroner! Då finns sammanträden fortfarande!

Nonsensakuten sa...

Kan inte buksvåger komma av att man så att säga lagt sin hydda på samma mage, under utövandet av missionären, som väl får anses vara den gängse samlagsställningen då uttrycket myntades?

Pseudonaja sa...

Nonsensakuten: Så kan det ju vara, men hur kom man fram till svåger? Varför inte kusin, måg eller ingift morbror?