Astrid Lindgren-filmer och Carsta Löck

Jag har varit inne på det tidigare och nu är jag här och bökar lite stillsamt igen. Jag talar givetvis om Astrid Lindgren. Ja ja, se inte så där anklagande ut! Vi som växte upp med hennes böcker och filmer tvingas nu genom våra barn att ta en ny runda med Pippi, Emil och alla de andra. Att några av oss utvecklar en sorts morbid fascination är väl nästan normalt? Nästan normalt va? Frigångsnormalt?


För en tid sedan beställde jag därför Från Snickerboa till Villa Villekulla. Det är en bok om filmatiseringarna av Astrids böcker. Författarna heter Petter Karlsson och Johan Erséus. Jag älskade den. Köp den här.

Några guldkorn från boken:

Torsten Lilliekrona (Farbror Melker) hölls åtskild från resten av filmteamet mellan tagningarna så att barnskådisarna inte skulle präglas på honom. Ordet präglas för mig att tänka på djur snarare än barn.

Maria Johansson som spelade Tjorven, tvingades klä sig i snickarbyxor i samband med en premiär på en av filmerna, fastän hon hade bett om att få komma i klänning precis som Kristina Jämtmark (Stina). Nehej-nej! Tjorven skulle se ut som Tjorven och därmed basta.

Thor Heyderdahl spelade sjörövare i Pippi på de sju haven. Varför? Han råkade befinna sig på Barbados samtidigt som filmteamet.

Sedan så har vi alla dessa dubbningar. Regissören Olle Hellbom gillade att ge muntliga instruktioner till barnskådespelningarna mitt under tagningarna. Det gjorde att man sedan fick läsa in replikerna igen i efterhand. Visst är det bitvis väldigt dåligt synkat?
Dessutom fanns det utländska skådespelare som behövde dubbas till svenska. Filmerna om Pippi och Emil var en samproduktion mellan SF och ett tyskt filmbolag. Av någon anledning ansågs dessa projekt för dyra för SF att stå för ensamt. Som en del i dealen med tyskarna skulle en del hyggligt viktiga biroller besättas av tyska skådespelare.
Här är några av roller spelades av skådisar som var extra förtjusta i surkål: Prusiluskan samt Karlsson och Blom i Pippifilmerna. Krösa-Maja, Fru Petrell, doktorn i Mariannelund och skollärarinnan i Emilfilmerna.

Dubbningarna till svenska gjordes sedan med blandade framgångar. Regissören Olle Hellbom hade speciellt problem med Carsta Löck (underbart namn) som spelade Krösa-Maja. Hennes jobb var att lära sig de svenska replikerna någorlunda tydligt så att det skulle bli enklare för Isa Quensel (underbart namn), den svenska skådespelerskan, att lägga på replikerna efteråt. Carsta Löck lade inte ner så mycket arbete på den detaljen. Olle Hellbom tyckte att Carsta Löck var ganska kass. Vad Carsta Löck tyckte, vet vi inte. Gör inga försök att kontakta Carsta Löck. Carsta Löck dog 1993.

En ung Krösa-Maja Carsta Löck

En liten kik på Wikipedia avslöjar att Carsta Löck 1941 var med i filmen U-båt västerut!. Visst undrar man lite om vad den filmen handlade om. Ubåtar får vi väl tro. Spelade Carsta Löck någon äppelkindad matroshustru som förgäves stod på kajen och väntade på maken som aldrig kom hem? Fick Carsta Löck, likt Sarah Leander, på pälsen för att ha medverkat i tyska filmer under naziståren? Kanske var det lättare att komma undan med det om man själv var tysk?
Vad vi vet var att det i efterkrigstidens Tyskland rådde stor nöd. Därför är det ett smärre under att Carsta Löck redan 1948 fick en roll i en ny film. Att det var en knapp budget förstår man när man ser filmens titel: Film ohne Titel (Film utan namn). Man hade inte ens råd att kalla denna film för något! Kanske spelar Carsta Löck En kvinna eller En portvaktshustru. I vilket fall så har hennes rollfigur inget namn. Det fanns inga pengar till det heller …

1959 landar hon en roll i klassikern Buddenbrooks, en filmatisering av Thomas Manns fantastiska roman (Ja, det är ett boktips! Läs den!)
Under första hälften av 70-talet spelade hon alltså Krösa-Maja i tre filmer om Emil.


Jag vet inte hur det är med er, men jag lever för att se den här typen av bilder. Här sitter Carsta Löck och myser lite mellan tagningarna och se på fasen: Krösa-Maja har tänt en cigg!
Man kan se att solen skiner och livet är nog just då ganska okej för Carsta Löck. Hon har precis klarat av scenen när hon alldeles innan husförhöret ska komma ut på förstukvisten och varna för att tyfusen har kommit till Katthult. Nu sitter hon och röker i godan ro. Kanske tänker hon: "Verdammt noch mal! Ich hätte gern ein Bier!"
Trots det så är det en hygglig dag. Bara några tagningar kvar och sedan bär det av hem till Tyskland. Det blir prima liv att slippa stimmande ungar, den krävande regissören och alla flugor. "Ich hab’ von ihnen die Nase voll!"

Visst kantrade det här inlägget över en aning? Jag skulle ju berätta om boken men det blev väldigt mycket skrivet om Carsta Löck. Jag tror att detta blir det blogginlägg, där Carsta Löck omnämnt flest gånger. Kan det finnas en kategori i Guinness Rekordbok måntro?
För säkerhets skull fyller jag på med några extra Carsta Löck:

Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck
Carsta Löck

En sak till:

Carsta Löck!


Tschüss!