Julmarknad

Den lokala bandyklubben har under en tid haft plakat uppe med reklam för sin årliga julmarknad. Idag var den stora dagen. Det var ett förvånansvärt välbesökt arrangemang. En strid ström av bilar körde in och parkerade på den stora grusplanen.

Jo jo, fynd! Jag tackar jag! Vad säljs då? Om jag trodde illa om knallars språkkänsla så skulle jag hötta argt åt dessa bisarra särskrivningar. Nu konstaterar jag istället att här saluförs skinn, handskar, kanon och priser.


Om någon av er var i akut behov av leksaker, sjalar eller nitarmband så missade ni ett gyllene tillfälle idag.


På den här bilden finns två knäppisar. Mannen till vänster har tagit med sig sina två ouppfostrade hundar, eftersom han anser att det är trivsamt för alla marknadsbesökare när det kommer någon med två hundar som hänger i sina koppel och bjäbbar konstant åt allt och alla. Visst är det trivsamt att hela tiden höra vov, vov, vov, vov, vov, vov som en sorts ljudkuliss?
Mannen i röd jacka saluför en uppfinning så stor att folk kommer att prata om den i … flera minuter. Det är en flexibel dammsugarslang. Nu ska vi glömma allt krypande och ryggont, som kommer av traditionell dammsugning. Han var för all del vänlig nog att berätta att det går att köpa samma slang på Claes Ohlsson men att den skulle säljas till ett specialpris här och nu. Hade jag stått kvar en stund till så hade han säkert även påstått att det nu skulle bli roligt att städa. Jag är skeptisk.


När jag vaknade imorse så kände jag ett oförklarligt sug efter grönländskt pärlbroderi. Tyvärr fanns det bara grönlänskt pärlbroderi på marknaden så det blev inget. På Grönland använder man inte tandtråd förresten; man tar tenntråd istället. Ja, jag ljuger.

Jag hittade ett äldre, trevligt par som sålde godsaker från egna gården. Jag köpte lite sommarhonung av dem. (Det fanns ljunghonung också men den tycker jag är för rökig.) Det ska bli gott på smörgåsen.