fredag 5 december 2008

Orm på rymmen!

Härom kvällen låg jag i sovrummet och läste. Från datorrummet tillika gitarrummet tillika ormrummet hördes ett konstigt ljud. Det lät som något som föll. Ormarna låter ju lite när det rumsterar om i sina terrarier. Detta lät annorlunda.
Jag tänkte tanken att "det är nog inget", men slet mig ändå från boken och gick upp för att titta.

Väl inne i rummet konstaterade jag snabbt att det var inget. På väg ut tillbaka till min bok vände jag i steget. Bäst att kolla terrarierna.
De båda terrarierna med pytonormar var ordentligt stängda och hyresgästerna var på plats. Smyckesnoken låg under en bit korkbark, såg jag efter att ha öppnat dess terrarium och tittat efter.
Oopsi-dopsi! Råttsnokarnas terrarium var stängt … nästan… Attans! Det handlade bara om en knapp centimeter, men jag insåg direkt att det räckte mer än väl för att de skulle kunna ta sig ut. Jag hade matat alla ormar kvällen innan och så vitt jag mindes så hade jag varit noga med att stänga igen ordentligt. Jag måste ändå ha missat råttsnoksterrariet.
Fort fick jag upp terrariet och lyfte på inredning för att titta om jag hade haft tur, trots mitt slarv. Jag hade 50% tur. Ena ormen låg under den upp-och-ner-vända krukan. Den andra stod inte att finna.

Det är något visst med att vara i ett rum där en orm är lös. Man ser sig om och tänker: "Någonstans här inne är den."
Jag satte mig ner och lyssnade om jag kunde höra den. Råttsnokar är ganska aktiva ormar, dvs de rör sig betydligt mer än t.ex. pytonormar. Nu låg den väl antagligen och tryckte eftersom den säkert känt vibrationerna av mina steg, när jag kom in i rummet.

Jag kom att tänka på en ormrymning av den värre sorten. Ni som bor i Göteborg kanske minns att det kom lös en kobra på Naturhistoriska museet för 14-15 år sedan. Personalen letade som besatta i tre dagar men fann den inte. Till sist ringde vi från reptilföreningen upp och frågade om vi fick komma över och hjälpa till i sökandet.
Vi var fyra som åkte till museet med ormkrokar och tjocka handskar den kvällen. Vi möttes av ett: "Vi har letat i flera dagar. Vad får er att tro att ni ska hitta den?"
En timme senare hade vi hittat ormen i en papperskorg nere i konservatorsateljén.

Det tog mig ungefär en timme att hitta min orm också. Den hade lagt sig uppe i bokhyllan ovanpå några CD-skivor. Nedanför låg en CD-skiva. Det var den jag hade hört åka i golvet.

Tittut!


Detta var sista gången klantiga jag hade en orm på rymmen. Jag lovar!

P.S. Ullah, hittade du den där gnagaren som hade rymt hemma hos dig?

13 kommentarer:

sangvinisk sa...

Wow vilket spännande liv du har. Bäst man tar gummistävlarna på om man tänker besöka dig då. Man vet ju aldrig när du tror dig stängt in alla ormar igen. :)
Ha det gott.

Ullah sa...

Jag tänkte just berätta! Det tog FEM dagar innan vi fick fast den rackarn. Den hade gömt sig under pianot, men vi gillrade en fälla med ost och sallad och var säkra på att den skulle luras fram redan första natten. Men icke. (Fällan var en sådan där som lurar in musen i en slags bur, så att den överlever.) Efter fem dagar fick vi nog, eftersom den setts springa runt blixtsnabbt lite här och var. Pianot baxades ur sin position, musen dök till sist upp och fångades. Tyvärr strök den med på kuppen. Synd att jag inte kunde överlämna resterna till dina husdjur.

MissMythos sa...

Fy faaan..jag hade kissat på mig av skräck om jag varit i ett rum med en lös orm. Är den där rymlingen farlig?

Varför gillar du ormar?
dum fråga men ändå
:-)

paljettenq sa...

Jag läste ditt inlägg högt för mina kollegor... Alla utropade olika ljusa toner av : - Uaääääaaaaaåååååiiiiiiiiii!!!
(det kan nog tolkas som att ormar bör man veta var det är) :)
Vilken söt sak den där på cdskivorna, den ser ju ut att le lite.

linda sa...

vilken busig! och väldigt fin.

Lotten sa...

Se där en mening jag aldrig har skrivit:

"Det är något visst med att vara i ett rum där en orm är lös."

Får jag bjuda på en som DU aldrig har skrivit? (Väntar inte på svar.)

"Där låg jag på basketplanen med tre karlar ovanpå mig."

Pseudonaja sa...

Sangvinisk: Jag klarar mig utan den spänningen... Ha det gott du också!

Ullah: Tråkigt med er lille mus. Ska ni köpa en ersättare?

MissMythos: Det är en helt ofarlig orm. Jag blev alltid varnad för ormar när jag var barn, eftersom det fanns en hel del huggorm vid vårt sommarställe. Det som är "farligt" blir lätt spännande för en liten kille...

PaljettenQ: Många ormar har en liten uppåtböj i mungipan vilket får dem att se lite glada ut.

Linda: Visst är den. Jag fick den som present av en kär vän i somras.

Lotten: Du har rätt. Jag har inte skrivit så. Min mening löd så här: "Där låg jag på basketplanen med tre hejarklackstjejer ovanpå mig."

;-)

Ullah sa...

Pseudo: vi har några till, så vi klarar oss.
Jag tycker förresten att din orm där på bilden i cd-hyllan ser ut som om den är liten, ensam och rädd. Tur att husse hittade den!

Comvidare sa...

Jag förvånar mig själv, men den ormen var ju hur söt som helst där den låg och gömde sig för husse. Men steget till att stoppa in handen och plocka ut den finns inte på min världskarta ialla fall. Jag skulle ha spikat ihop ett nytt terrarium av CD-stället. Alla skivor inkluderade.

mrarboc sa...

Funderade just på om Pseudonaja betydde vad jag trodde. Det gjorde det. (Gammal elapid-fantast)

Pseudonaja sa...

mrarboc: Jajamen! Har haft en Common Brown på en bambukäpp utanför Adelaide en gång och sett en Dugite i Western Australia, samt några tigerormar.
Den här bloggen handlar mest om andra saker, men ibland kan jag inte hejda mig.

mrarboc sa...

Jag har ju haft lite bilder på kobrorna jag hade i min blogg, men annars är den ganska ormfri:-)

Pseudonaja sa...

Ja, jag kollade just in dina kobror. Snygga!
Jag hade en short-snouted cobra på 90-talet. Den blev till sist två meter och fortsatte vara väldigt ilsken. Det var en mycket vacker orm men jag kan inte säga att jag saknar den... :-s