Intervju

Idag någonstans i Västsverige befinner sig Anders. Så här dags är han nog på väg till sitt arbete. Han sitter kanske i sin bil och gnolar på en glad liten visa. Radion på lågt så att han hör om eventuella trafikstörningar. Det brukar vara lite mer av den varan på måndagsmorgnar än andra dagar i veckan.
Det är viktigt att han kommer i tid idag också, eftersom att han har en anställningsintervju kl 10.

Nu förbereder han sig kanske mentalt. Måhända tänker han så här:

Jag ser fram mot den här intervjun. Detta kan vara rätt kille. Han lät trevlig i telefon. Visst, han skulle behöva lite mer erfarenhet på .NET men i värsta fall får vi väl skicka honom på kurs. Vi har ju hur mycket arbete som helst på ingående, så det vore kalas att kunna tillsätta den här tjänsten den här veckan.
Pseudonaja förresten … lustigt namn, men det blir nog bra.


Eller så går hans tankar åt detta hållet:

Varför okejade jag den här intervjun? Aldrig att detta är rätt kille. Han lät överdrivet entusiastisk på telefon. Jag funderade ju på om han var desperat eller knäpp, eller kanske lite av varje. Han har dessutom alldeles för lite erfarenhet av .NET och det duger bara inte. Visserligen har vi ju hur mycket arbete som helst på ingående, men så här lågt kan vi ju inte sänka oss, även om det hade varit kalas att kunna tillsätta den här tjänsten den här veckan.
Pseudonaja förresten … vad är det för jäkla namn? Det blir en snabb intervju och sedan "Vi hör av oss. Adjö!"


Jag tycker att vi i vilket fall önskar Anders lycka till med intervjun!