Två samtal

Det första fick jag på mobilen på väg in till stan. Det var min bror som hade upptäckte att de fått oväntat besök. Här är några meningar från det samtalet:

– Men när jag kom upp där så kände jag att något var fel.

– Och jag vred långsamt på huvudet och där stod den; jättetigern.

– Jag gick fram till den och petade på den – osäker på om den var verklig.

Jag tipsade om att en av mina systrar, från och med nu känd som systern med den dåliga smaken, hade sagt sig vara villig att överväga porslinstigeradoption i den händelse att brorsan inte ville behålla denna pjäs. Han lät väldigt lättad.


Det andra samtalet fick jag inne i stan på konsultkontoret. Det var i vissa avseenden ett jobbigt samtal, eftersom det faktiskt handlade om att den 8 januari så sätter sig min arbetsgivare i förhandlingar med facket om min och några andra kollegors uppsägningar.
Samtidigt fördes samtalet med min närmaste chef som jag tycker mycket bra om. Hon var ett stort stöd för mig för ett år sedan, då jag hade det svårt. Ändå är det hon som kommer att representera arbetsgivaren i förhandlingen med facket och då kommer hon att förklara nödvändigheten att jag lämnar företaget.
Svårt…
Hon försäkrade mig om att hon ska göra allt hon kan för att hitta ett nytt uppdrag alternativt stödja mig i sökandet efter ett annat jobb. "Dom kan ringa mig. Jag har bara gott att säga om dig. Du kan ringa mig när som helst!"

Kanske mina förvirrade tankar kring allt kan sammanfattas i att jag accepterade kramen som jag fick, när jag skulle gå. Hon fick krama mig för att jag gillar henne OCH för att hon kanske hinner få den förkylningen som jag bär på lagom till julafton …