Krabbfiske

Krasch! Jag smällde musslan mot klipphällen.

- Kom här flickor så ska ni få se vad jag gjorde här, när jag var barn.

Som jag skrev tidigare så var döttrarna och jag på Tjörn i lördags. Vi gick ner till stranden, eftersom äldsta tjejen ville leta snäckor. Väl där nere bestämde jag mig för att visa hur bror min och jag fiskade krabbor som barn.

Jag hittade en mussla och tog med mig barnen ut på den lilla stenpiren under bryggan. Nu skulle de allt få se! För att trissa upp stämningen lite extra drog jag några historier om hur man ibland fick lura extra länge på gammelkrabban, eftersom den var extra listig och att det bara var de extra listiga som levde så länge att de hann bli riktigt stora.
Kunde en sån bitas? Nej, de nyps. Får vi tag i en riktigt stor så ska jag visa hur man håller dem så att man inte får sig ett elakt nyp.
Jag hade ingen rev med mig så jag släppte ner den öppnade musslan som den var i vattnet.

- När krabborna kommer så fångar jag dom med händerna.

Flickorna tittade imponerat på mig.
Vi satt där ett par minuter och stirrade ner i vattnet. Musslan låg där mellan stenarna och rörde sig svagt i strömmen.

- Kommer det ingen krabba snart?

Ja, var var de någonstans? Här brukade ju finnas hur mycket krabbor som helst.
Några tångräkor närmade sig och började försiktigt beta på musslan.

- Ser ni räkorna?

Ett par icke speciellt exalterade hummande, undslapp döttrarna.

Först tänkte jag att jag inte skulle låtsas om den. Det kunde ju faktiskt komma en stor eller i alla fall en något större krabba snart.
Efter ytterligare ett par minuter kapitulerade jag. Den lilla, lilla krabban, stor som min tumnagel, hade smugit upp och satt nu halv dold inne i musslan och åt. Fångsten blev inte mer dramatisk än att jag lyfte upp musslan med krabba och allt.



- Blir dom inte större?
- Jo, men dom stora var inte hemma idag. Ska vi gå upp till huset nu?

En liten revansch blev denna stora gräshoppa, som vi hittade en stund senare.