Dum, dum fråga

I helgen förevisade jag mina nya råttsnokar för två väldigt intresserade barn och deras mamma, som var på besök. Jag plockade ut ormarna för att alla skulle kunna se ordentligt. Jag höll nyförvärven i mina händer. Avståndet från ormarnas huvuden och barnens näsor var ca 20 cm.
Då undrade mamman: ”Är dom giftiga?”


Jag himlade med ögonen lite i smyg. Jag kan inte förstå varför denna fråga kommer så ofta som den gör, när jag förevisar ormar på dagis, fritidsgårdar, mässor, utställningar eller som denna gång privat. Vad är det som får vuxna människor att tro att jag håller en giftorm utan vare sig krok, tång eller tjocka handskar? Vad får folk att tro att jag skulle utsätta andra människor inför faran att befinna sig inom huggavstånd från en giftorm?

Jag tycker att det är helt OK och ganska roligt att besvara på frågor om ormar, när det är frågor som ställs för att personen som undrar är genuint intresserad eller åtminstone nyfiken på hobbyn.
När frågorna ställs för att förlöjliga mig eller min hobby, så brukar jag svara diplomatiskt om jag är på bra humör. Mindre diplomatiskt blir svaret, om jag är på sämre humör.

Min favorit bland de dumma frågorna dök upp för en massa år sedan på en mässa i Östra Nordstan i Göteborg. Vi i reptilföreningen hade tussats ihop med något, som låg väldigt långt från vår egen hobby: En frimärkssamlarklubb.
Kopplingen var att de visade frimärken med djurmotiv. Vi hade förmodligen bjudits in för att dra lite mer publik till detta evenemang.
Vi var inte överdrivet intresserade av deras frimärksalbum. De var desto mer intresserade av våra djur. Det är som sagt längesedan, men jag antar att vi hade med oss terrarier med några ogiftiga ormar, ett par ödlor och någon groda.
En man lämnade sitt frimärksbord och stegade över till oss och terrarierna. Han hade en imponerande comb-over. (Hans bena låg någon centimeter över höger öra.) Hans skjorta var beige och det var också hans byxor.
Lite osäkert leende tittade han på oss och sedan på djuren. Uppenbarligen ville han få igång någon sorts samtal. Nu behövde han bara en ”isbrytare”.
Han gjorde en gest mot terrariet med den helt ofarliga ormen och ställde den kanske dummaste frågan jag har fått i reptilsammanhang:

Ni har väl dragit ut gadden så att den inte rymmer?

Om någon hittar någon logik i den frågan så vill jag gärna veta det.