Den ena grodan är en vanlig groda. Ja, det är artnamnet: Vanlig groda. Nu kan jag höra många av er muttra: ”Men vad är det vetenskapliga namnet? Du som kallar dig själv för ett namn på latin får väl för bövelen tala om vad vanligt groda heter på latin!”
Såja, såja! Ta det lugnt! Vanliga groda heter Rana temporaria på latin.
Den andra grodan är av porslin. Den fann jag i en prylbod strax norr om Sandviken. Den kväkte så bedjande om att få följa med mig hem. Jag tittade åt ett annat håll och spelade hard-to-get först, men vi visste båda att det skulle bli vi två.
För att förvilla er lite så tänker jag inte tala om vilken som är vilken. En av dom är förresten stor som en medicinboll, men jag säger inte vem.
Fina grodor är det i vilket fall.
6 kommentarer:
Verkligen, Grys favoritdjur faktiskt.
Jag har kommit in lite från sidan via mitt reptilintresse, men jag blir mer och mer intresserad av grodor.
Fina grodor. Jag odlade ju själv såna i min trädgård förut. Jag har allvarliga funderingar på att anlägga en hemlig grod-damm i skogen nånstans.
Ja, det är en liten dröm; en groddamm i trädgården. Å andra sidan finns det gott om vattendrag i närheten så jag skulle inte göra en insats för naturen.
Du får hänga med på de grodutflykter som går ner till Skåne på våren. Många spännande arter som inte kan ses på Västkusten eller i Stockholmstrakten...
Jag har bara sett en grön groda en enda gång! Den var en duktig hoppare. Vi har en sort som Gry kallar för "tarzangroda" i vår trädgård, den har ett par mörka ränder på ryggen, men är mest grå-brun annars. Vad vi har gott om är bjässepaddor, som piper när Gry lyfter upp dem. (Därför kallar hon alla sina grodor för Pipen)
Groddammar måste vara rejält djupa så här går det bort, med alla småbarn runt om...
Ja, man blir glad av att se grodor. Det hoppade en runt i barnens sandlåda i förra veckan. Min entusiasm smittade av sig och strax stod vi där, döttrarna och jag, och tittade.
Skicka en kommentar