tisdag 12 augusti 2008

Vakna!

Motsatsen till mig då skulle vara de människor som tar allt med jämnmod. En person inte alltför långt bort från mig är sådan.

Här är några lösryckta repliker:

"Vi tänker ge dig en stor löneökning."
"Vi måste säga upp dig pga arbetsbrist."
"Du har vunnit tio miljoner på tipset."
"Du är svårt sjuk och har max två veckor kvar att leva."
"Ett rymdskepp har landat på Heden i Göteborg. Nu säger dom på radio att en lucka sakta håller på att öppnas."


Alla dessa nyheter skulle bemötas med ett stillsamt ”Jaha” och ett nollställt ansiktsuttryck.
Det kan väl förvisso vara skönt att inte gräva ner sig alldeles vid minsta motgång, men samtidigt har jag svårt att förstå hur man kan låta bli att visa känslor, när det händer roliga saker.

Jag skulle vilja ge människan en ordentlig örfil och vråla i örat ”Jamen för helskotta! Hallå!!! Är det någon hemma?”

Svaret skulle givetvis bli: ”Jaha”

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh en sån har jag med i min närhet. Men umgås inte allft för ofta med den personen för jag kan bli tokgalen på denna peron. Inte ens när personen skulle bli förälder blev h*n glad (ja inget som syntes utåt sett iaf), fast h*n kanske inte blev glad heller??? (har inte tänkt på det) :/

Pysseliten sa...

Hmmm, jag är nog både och, tyvärr. Känslor som jag egentligen vill dölja blir lätta att läsa "som en öppen bok", medan andra känslor som jag vill visa inte syns på utsidan, då önskar jag att jag var mer spontan. Knepigt!
Jag hoppas (och tror) att jag skulle trilla omkull om någon yttrade någon av ovanstående repliker till mig! Men jag vet att vid "Det brinner!" flippar jag inte ut och det är skönt!

malin sa...

Det finns inte något mer frustrerande än loja människor. Vilken reaktion som helst är bättre än ett "jaha" i samtliga sammanhang. (Fast i min värld är den en vän som säger "okej" till allt. ALLT!)