Jag är uppvuxen i de ruffigare hamnkvarteren i Göteborg. I Majornas allmänna läroverk lärde jag mig att veta hut. Inte sällan delades pedagogiska guldkorn ut med rottingen.
Klass 2A i Majornas allmänna läroverk. Jag sitter längst nere till vänster. Vår fröken hette Klotilde Brunström.Min far arbetade i hamnen. Min mor brukade skicka ner mig med plåtlådan med hans smörgåsar på lunchrasten. Ibland gick jag ner och mötte honom på jobbet efter skolan på fredagarna. Då kunde jag få sitta med och lyssna när far satt och pratade med de andra gubbarna. De slängde åt mig pengar som jag fick gå och köpa pilsner åt dom för. Hade jag tur så fick jag behålla en två-öring till karameller.
När jag var 16 slutade jag i skolan och började som hamnsjåare. När jag var 17 gick jag till sjöss på en av Broströms båtar.
Båten jag mönstade påLönen bestod av några kronor i månaden samt cigaretter. Äntligen var jag vuxen.
6 kommentarer:
Eller så växte jag upp i Vasastan i centrala Göteborg. Välj själv. :-)
Försök inte! Faster Klotilde har berättat allt om dig för mig.
Lever tanten? Vänligen förse mig med adressen. Hon ska få besök av fru Rotting.
Vafalls! Nu går skam på torra land! Hota med fru Rotting, den skatan! Vet hut, gosse!
Förlåt snälla frun. Det var inte jag som pallade äpplen. Det var Benke. Det var han som spelade hatchfiol också.
Hrmpf. Nå, jag får väl låta gå nåd före rätt den här gången. Men gör inte om det!
Skicka en kommentar