Precis när jag kom in i trapphuset mötte jag Daniel. "Hora", skrek han efter mig. Jag blev ledsen. Jag är ingen hora och man säger inte så till andra människor.
Riktigt jobbigt blev det dock när jag kom in i min korridor. Där väntade tre killar från ekonomiavdelningen. Dom ville ha cigaretter. Jag röker ju inte så cigaretter hade jag ju inga. Då fick jag mig en smäll. Jag gillar inte dom killarna. Jag har flera gånger pratat med mig chef och sagt att dom bråkar med mig jämt. Tyvärr hjälper det inte.
Jag skyndade mig in på mitt rum och jag hörde deras hånskratt.
Nu sitter jag här på min plats. Det gör ont i magen och jag vill helst av allt bara springa hem och lägga mig på sängen och stirra upp i taket.
Detta är naturligtvis ingen acceptabel situation på en arbetsplats. Om den här typen av problem fanns på mitt jobb eller någon annanstans ute i arbetslivet, så skulle ledningen ta itu med problemen och antagligen skulle facket ligga på som bandhundar också.
Givetvis så hände inte detta mig idag på morgonen, men liknande saker inträffade på en rad ställen runt om i landet. Jag tänker på våra skolor. Där råder helt andra "lagar" än de som finns på arbetsplatser och i samhället i övrigt. En massa barn har en hård knut i magen som känns jobbigare och jobbigare ju närmare skolan de kommer. Sedan följer en jobbig dag då det gäller att synas och höras så lite som möjligt för att ingen av mobbarna ska dyka på dem.
Bland lärarna finns eldsjälar som arbetar stenhårt för att alla ska ha det bra i skolan, men det finns också väldigt många som tittar åt ett annat håll, eftersom de är rädda för att ingripa eller för att de har slutat att bry sig.
Rektorerna tonar alltid ner problemen på deras skolor. Man vill ju inte se ut som ett dåligt alternativ nu när det faktiskt finns alternativ till de kommunala skolorna.
I mångt och mycket känns det som att skolorna har kapitulerat. Vad sägs om det välkomstbrevet till åttonde klass som Mrs Li berättar om?
När någon gång en skola stängs så är det för att skyddsombudet, anser att det inte är en bra arbetsmiljö – för lärarna. Det stämmer säkert, men det är konstigt att ingen bevakar elevernas rätt till en bra arbetsmiljö på skolan. De borde ju skyddas mest, eftersom de har svårast att själva slå näven i bordet.
Imorgon kommer samma barn med ont i magen gå till skolan. Stenar kommer att kastas. De kommer att bli verbalt och fysiskt trakasserade.
Jag tycker bara att det är för jävligt.
8 kommentarer:
Det är verkligen för jävligt!!
Det är ett gissel! Barn kan vara jätteelaka!
Men vad skall lärarna göra med mobbarna? De får inte särbehandlas, de får inte ens skickas ut ur klassrummet, de är redan sönderpratade sedan dagis så det duger inte som svar att "man skall prata med dem". "Hårda tag" (gulag etc) är ovärdigt. Vad återstår???????
Jag blev så upprörd så namnet blev fel.
Ja, vad återstår? Som så ofta så får många lida för att några få lever rövare.
Du har rätt i allt du skrivit. Det har trappats upp sen jag gick i skolan.
Barn är ju inte elaka från början som små knytten ligger dom ju där oskyldiga och sårbara. Som vuxen ligger ett tungt ansvar på våra axlar , ALLA vuxna. Självklart ligger de mesta på en som förälder.
Men barn som inte blir sedda hemma eller ser för mycket av slag och verbal misshandel tar ju till dessa för att få vara någon/något.
Vuxna på dagis och i skolor borde inte ha en möjlighet att vilja att titta bort.
Jag lider med alla dessa barn som far illa.
Jag tror många barn blir alldeles för utlämnade till sig själva och sina gelikar. De klumpas ihop och de vuxna inbillar sig att de liksom är snälla av sig själva. Små grupper där det finns vuxna som har tid för dem är vad de behöver, i skolan och hemma. Bort till exempel med alla eoner av tid där de driver omkring sysslolösa (under skoldagen och efter), bort med alla dessa förhatliga långa raster utan något vettigt innehåll.
Och vi vuxna kan ju rannsaka oss själva, är vi så trevliga alltid? Hur ser det ut i TV och på nätet? Vad är det för värld som erbjuds barnen? Skolan kan skärpa sig enormt, men kan inte lösa allt själv.
Sandra och Ullah:
Ja frånvaron av vuxna är nog skuld till varför det går snett för många barn.
Ack, Ullah har så rätt.
"... de vuxna inbillar sig att de liksom är snälla av sig själva."
Skicka en kommentar