tisdag 17 mars 2009

Att finna/finnas på nätet

Idag ska jag in till Trygghetsrådet och gå på ett seminarium. Förra gången jag var där träffade jag min handledare för ett inledande samtal. Vi pratade fram och tillbaka om min situation. Det var ett trevligt samtal.

Vi kom att tala om mitt bloggande. Jag berättade lite om vad min blogg handlar om samt att jag inte alls skulle ha något emot att skriva på heltid.
Hon varnade mig för att vara alltför vågad och frispråkig med tanke på vad möjliga arbetsgivare skulle kunna hitta.

Jag förklarade att givetvis skrev jag anonymt. Jag sa också att jag kände till riskerna med att folk som står i begrepp att anställa en, hittar olämpliga saker om en på nätet.

Här blev hon dock lite tveksam. Vi pratade vidare på samma tema och jag förstod att hon egentligen inte visste mycket om hur man googlar. Därför bad jag henne att gå in på Google och göra en sökning på sitt eget namn omgivet av "".

Hon gjorde som jag sa och genast försvann leendet från hennes ansikte. Istället spärrade hon upp ögonen och konstaterade: ”Herregud, här finns ju hela mitt liv!”
Hon skakade långsamt på huvudet och tillade: ”Nu vet jag vad jag ska göra i eftermiddag.”

6 kommentarer:

Johnny sa...

var hon 80 år gammal? Är nätkunskapen verkligen så låg hos vissa?

Pseudonaja sa...

Nej, hon är ca 55. Det lustiga var att jag trodde att hon visste vad hon talade om, men han hade nog inte riktigt hur långt utvecklingen har gått.

Nonsensakuten sa...

Vad hette hon?
Kim Källström?
Vilken chock för henne det måste ha varit att upptäcka att hon inte bara är man, utan även spelar fotboll...

Pseudonaja sa...

Nonsensakuten: Där skrattade jag högt.
Men ja, hon heter Kim Källström. När hon tittade ner under bordet så upptäckte hon att hon hade fotbollsskor på sig. Tänk vad glad hon måste ha blivit när hon kollade bankkontot!

Ullah sa...

Min mamma, 73, älskar att googla.

Malin sa...

Märkligt. Som alla egenkära nutidsmänniskor googlar jag mig själv då och då. Och hittar absolut inget intressant. Då är jag ändå journalist och publicerad lite här och där. Det är klart att en mer omfattande sökning visar fler spår, men då pratar vi om diverse myndighetsregister och dylikt. Då handlar det inte om Google längre, utan om offentlighetsprincipen.