söndag 7 september 2008

Söndagsfundering

Idag är jag lite trött efter ett trevligt kalas igår kväll. Goda vänner hade en födelsedags/inflyttningsfest och det blev både sent och mycket.

Jag var iväg och hämtade bilen hemma hos dem. På väg tillbaka hem mötte jag en karavan med raggarbilar. I så gott som varje backspegel hängde ett par teddytärningar.
Jag funderade på vad som låg bakom beslutet att hänga upp dessa teddytärningar. Jag kom fram till att det antingen tänker man:

"Det är roligt att bejaka en cliché"

Eller så tänker man

"Det är bara så jäkla snyggt"

Vad tror ni?

Själv tror jag att det senare ikväll kan bli en repris från förra gången då jag råkade ut för en olycklig överservering.

5 kommentarer:

Howdy Sailor sa...

Plyschtärningar är som tatueringar på fängelsekunder eller plåster på småbarn: supercoooooola kvitton på att man är en i gänget. I alla tre fallen intalar man sig att det är snyggt och skulle i slutändan hävda det under pistolhot.

Anonym sa...

Men du skulle ju aldrig mer dricka hur har detta gått till? Nåja hoppas att du iaf får ngn minuts förvarning. ;-)

Anonym sa...

Jag tror det är en kliché, när jag var en stolt ägare av en Ford Granada, från 1980.. hade jag tärningar, en pälssvans och annat tingel bara för att understryka att jag visst fattar att bilen är ett redneck-åk:)
Om du har bil, vad hänger i din backspegel?
(Jag har ett annat tingel än det som jag visade i inlägget i helgen)
Jag har en Kristusgrej med fransar. Fick den av en kompis :)

Pseudonaja sa...

Låt oss hoppas att det är med en ironisk vink då, men jag är rädd att det inte gäller för alla...

Min bils backspegel är obebodd. Kanske borde jag ha något hängande där. Får se vad jag kan komma på och vad jag kan hitta.

Mrs Li sa...

Jacta alea est!!!

Raggare har alltid varit ena fenor på att fixa till sig studiecirkelbidragfrån ABF. Tidigt insåg dom att mekningskurserna och vaxningscirklarna var tvungna balanseras med något mer teoretiskt. För att kunna fortsätta kvittera ut föreningsbidrag och studiecirkelersättning.

På 70 talet blev många latinlärare övertaliga från läroverken och blev således omplacerade till ABF.

Det fanns alltså vinna/vinna situation. ABF fyllde kurserna, latinlärarna fick jobb och raggarna fick sina cirkelbidrag.

Tärningarna var ett tecken på att man klarat första terminen i studiecirkeln "Latinska ordstäv"

Jacta alea est!!!
Tärningen är kastad.