Finns det något mer spännande än mötet mellan människor, som inte känner varandra? Vem är han/hon som jag just har mött? Är detta någon, vars sällskap jag kommer att uppskatta, eller kommer jag att vilja se fanskapet brinna på bål?
Jag har redan i ett tidigare inlägg berört hur jag våndades inför mitt möte med Leif på Sweden Rock Festival 2007.
Kanske borde jag då ha tänkt på hur bra allt blev på festivalen 2006?
Min bror och jag begick det året husbilspremiär. Vi hade åren innan bott i tält, men trots att vädret alltid varit fint så fegade vi ur och bestämde oss för husbil. Det var ju också bra att ha tillgång till kylskåp för att kyla öl i, och ganska skönt att slippa vakna i ett daggfuktigt tält.
Vi hyrde en husbil med plats för fyra personer. Det fanns just inga mindre att få tag på. Med fyra platser kändes det dumt att inte vara fyra grabbs som åkte ner till festivalen. "Ju fler vi är tillsammans" samt delad hyrkostnad, bensinpengar och campingavgift skulle sitta fint, resonerade vi.
Efter att ha frestat, lovat och hotat oss genom vår bekantskapskrets utan resultat var vi till sist nere på kompisars kompisar. Min bror fick via en granne tag på två killar, som enligt uppgift skulle lyssna på hårdrock. Var de intresserade av att följa med? Har påven en löjlig hatt?
Några veckor senare satt vi i husbilen på väg ner till Sweden Rock Festival. Min bror körde. Bredvid satt killen som skulle visa sig vara ett djur som klätt ut sig till människa. Jag tänker inte skriva så mycket mer om honom, eftersom han på många vis var en väldigt trist figur.
Desto roligare var killen som satt med mig i soffan bak i husbilen. Vi kan kalla honom för Heiki. Hur skulle jag få igång ett samtal med den här vänligt leende mannen? Via min bror hade jag fått reda på att han var i glasögonbågebranschen. Där hade jag naturligtvis min isbrytare!
Jag: Jag hörde att du sysslar med glasögonbågar.
Heiki: Jodå, det stämmer bra. Min bror och jag äger ett företag som säljer bågar med hela Norden som marknad.
Jag: Nåväl, jag ska ta över hela glasögonbågemarknaden inklusive er sketna firma. Sedan ska jag bränna ner ditt hus till grunden och beställa tio gökur i ditt namn på postorder.
Givetvis blev vi goda vänner.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
7 kommentarer:
Ja jäklar... Nu fick man lite idéer för nästa mingelfest ;)
och Husbil...Nu snackar vi festivallyx. Bra tänkt ;)
Hihi, du är ju jag fast du. Vet du om att jag har bott tre år i en husbil? Tyckte det var flexibelt vilket det var men också iskallt, opraktiskt och så jäkla trångt.
"Vi kan kalla honom för Heiki" blir helt klart veckans citat i min lilla citatbok.
Jag sätter dig på min läslista för jag skrattar så jag gråter när jag läser din blogg (jisses, jag hoppas den SKA vara rolig).
Vi hörs!
..och så fort han ville bjuda på en öl svarade du: Nej, tack. Jag har linser.
mrs li: Jag "glömde" skriva att vi anser oss för gamla för att bo i tält. Det började som något som vi sa, men nu tror jag att det är så... :-s
Howdy Sailor: Han hette något annat finskt namn. Jag outar inte folk så ofta här. Är Heiki ett riktigt namn förresten? Jag bara drog till med det. Jag borde kanske skrivit Juha eller något...
Givetvis länkar jag till din blogg, som jag gillar skarpt.
comvidare: Jag tackar ytterst sällan nej till en öl. Jag hann dock säga en massa andra konstiga saker till "Heiki".
*S*...du klår mig! Jag brukar haspla ur mig dumma grejer när jag minglar. Kan tex presenteras inför någon på landstinget och jag utbrister i en lång harang om varför det ska läggas ner...:) Men jag har ännu inte hotat att bränna ner deras kontor ännu *S*
Ska tänka på det nästa gång.
Det är roligt när man säger något galet... efteråt i alla fall. Ibland långt efteråt.
Skicka en kommentar