Det lackar mot jul...

- Vill du vara tomte, tärna eller lussekatt?

Jag hör 5-åringens röst från andra våningen. Hon och 2-åringen har rumsterat om där uppe en stund nu. Jag borde väl egentligen gå och kolla vad som händer, men jag har just hällt upp en andra kopp kaffe och tagit ett Ballerinakex till. Tomte och tärna förresten? Det kan väl aldrig vara så att...?

Nu hörs steg i trappan. Sekunderna efter är de ute i köket hos mig. Jag hinner reflektera över att det bara är september men att jag ändå redan kommer att få avnjuta året första luciatåg.

Jag är så förvånad att jag inte klarar av att hålla kameran upprätt.

5-åringen, tågets lucia, har helt otroligt lyckats komma i sin dopklänning, som vid hastigt påseende faktiskt kan misstas för ett lucialinne. 2-åringen står över det där med rätt klädsel och har pliktskyldigast tagit med sig ett ljus ner.
Sången är improviserad och sporadisk. De ber om hjälp och jag stödsjunger.
Dans är kanske inte som man i vanliga fall förknippar med ett luciatåg men 2-åringen skakar loss ordentligt. 5-åringen försöker upprätthålla någon sorts värdighet, men kan till sist inte hålla sig utan dansar med. Givetvis slutar det med att de ligger på golvet och killar varandra och skrattar så att de kiknar.

Mina betyg (1-10):

Klädsel: Kanske inte så traditionell, men fantasin ger stilpoäng. 8
Sång: Här blev jag besviken. De måste öva mer för att kunna göra bra ifrån sig i december. 2
Dans: Varför inte? 7
Fika: Fick jag fixa själv och trots avsaknad av lussekatter och pepparkakor så var jag nöjd. 9

Jag tänker tillbaka till Lucia 2005 då äldsta dottern var 2,5 år. Förberedelserna på dagis inför det traditionella luciafirandet var i full gång. Jag hjälpte henne att klä om ute i tamburen. Såg hon måhända fram mot att få vara med?

Jag: Ska det bli roligt att gå i luciatåget?
Dottern: Ja men pappa, jag ska inte vara lucia. Jag ska vara tärning!