Möte över osten

Scenen är Ica Maxi i mitten av förra veckan. Jag står och väljer bland ostarna i kyldisken på, när hon dyker upp vid min sida. Hon är väl 15-16 år.

- Får jag ställa några frågor?

Jodå, det får hon.
De första, vad heter du och hur gammal är du, klarar jag galant. Sedan blir svårare:

Hon: Vad får dig att må bra?
Jag: Vackert väder.

Hon ler lite. Jag ler tillbaka. Vi ler aningen för länge för att det ska kännas bekvämt. Sedan kommer det:

Hon: Och mer?

Aha, så lätt slipper jag inte undan. Jag tar sats.

Jag: Min familj, musik, god mat, öl, att spela gitarr…
Hon: OK, det räcker.

Jag ser att hon skriver m.m. i sitt formulär efter god mat.

Hon: Äter du sunt?
Jag: Jag försöker.

Hon: Tycker du att det finns tillräckligt med möjligheter att motionera i kommunen?
Jag: Jadå, jag har ett elljusspår alldeles i närheten av mitt hus.

Hon: Brukar du motionera?
Jag: Ja, jag går promenader med min hund i alla fall.

Hon: Varför det?
Jag: Annars kissar han inne.

Ack, så jobbigt det kan bli om man ställer en uppföljningsfråga utan att ta hänsyn till hur svaret på frågan innan blev.
Osäkert leende tackar hon för min tid och skyndar därifrån.