Sickan Carlsson var ju den sprudlande glada tjejen på svensk film från mitten av 30-talet och ett par decennier framåt. Har man betat av några "gamla" svenska långfilmer så har man knappast kunnat undgå henne.
En av de bättre filmerna som jag genast tänker på är Landstormens lilla lotta, där också Thor Modéen och Åke Söderblom spelar med. En sån triss!
Här är en fin presentation, som jag hittade på YouTube, av Sickan.
Nu förflyttar vi oss till det sena 90-talet. Scenen är Säffle, där jag befann mig för att ta körkort.
Jag hade skjutit på detta och hade hunnit blir nära 30 år snarare än 18. Därför tog jag in på Körskoleinternat i metropolen Säffle, där det endast fanns en ljusreglerad korsning. För att öva rondellkörning var vi dock tvungna att bege oss till Åmål. På dagtid körde man bil och på kvällarna pluggade man teori.
Efter halkkörning i Grums och avklarat teoriprov var det så dags för uppkörning.
Inspektören var på bra humör och påpekade muntert att det var bilens lameller som luktade så spännande när jag backade i uppförsbacke.
Uppkörningen var inte heller utan dramatik, då jag på 45:an blev tvungen att väja för en bil, som blev påkörd bakifrån och kom över på min sida av vägen. Inspektören gick snabbt ut och kontrollerade att ingen blivit skadad och konstaterade sedan att ”nu fortsätter uppkörningen.”
Vi fortsatte tillbaka in mot Säffle och eftersom vi inte hittade någon bra lucka blev det aldrig tillfälle att fickparkera. Jag tycker fortfarande inte om att fickparkera.
När vi stannat till utanför Vägverkets kontor hade jag en ganska bestämd känsla av att det gått bra. Ändå blev jag väldigt glad, när inspektören vände sig till mig och sa: ”Den här körningen blir det körkort på!”
Jag kunde ha sträckt ena näven i luften och hojtat "YES!!!"
Istället slog jag ihop händerna och kvittrade: ”Nej men menar du det?”, och hörde själv hur jag lät precis som Sickan Carlsson från någon gammal film.
Detta är förmodligen den fjantigaste glädjeyttringen som någon kommit med i samband med körkortstagning.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
10 år sedan
5 kommentarer:
Sickan Carlsson, har någon kvinna någonsin utstrålat en så bedövande charm som hon. Jag kan titta påen hur dålig film som helst, är Sickan med så blir den inte bara sevärd utan jag blir ofelbart på gott humör. När man ser en film som Sjunde himlen önskar man att man var med på den gamla goda tiden och fick uppleva detta leende live. Man blir banne mej kär! Samspelet med Hasse Ekman är snudd på magiskt och med Gunnar Björnstrand som trofast träbock är lyckan fullständig trots att handlingen är både banal och förutsägbar. Jag måste nog köpa en Sickandvdbox, gömma den för frun och sitta framför tv'n och bli lite smygkär när man är ensam hemma. ;)
Va gulligt :)....
När jag tog körlektioner var det i en stad (du fattar vilken) som på den tiden bara hade en rondell, och när jag äntligen klarat uppkörningen (vid andra försöket) fick jag låna min pappas bil och körde ut åt hållet där du nu verkar bo.
Haha, nu fattar jag varför karlsloken tjatat om att jag ska läsa ditt "Sickan-inlägg"! OK, vi köper en Sickandvdbox, jag är nog också lite kär!
Karsloken: Sickan var grymt snygg! Vi borde kanske starta en fanklubb?
Ullah: Ja, här finns fina vägar att cruisa på.
Pysse: Men det här var ju Karslokens och min hemlighet! Vi skulle ju sköta det snyggt!
Skicka en kommentar