There's something rotten in Denmark

Alternativa rubriker:
From Denmark with smell
Danska luktogram

En resa i maj till vårt grannland i sydväst kan medföra en liten, ska vi kalla det, bonus. Vid den tiden på året sprids svingödsel på danska åkrar. Svingödsel är antagligen väldigt bra för grödorna men det har en mindre rolig egenskap. Det luktar och det luktar mycket. Bor man där så antar jag att ens luktsinne trubbas av, men som tillfällig besökare rycker man till och undrar hur folk står ut.

Tänk dig att du färdas i en bil över det jylländska landskapet. Du ser åkrar så långt ögat når. På en del odlingsplättar kör kanske en traktor. Måsar flyger efter traktorn. Ur bilstereons högtalare ljuder lite Gasolin. Är man i Danmark så är man.
Någon i ditt sällskap har, när ni stannade och köpte mat och öl, handlat på sig ett par påsar danska snacks.
Låt mig få berätta om dessa danska snacks. De görs av *trumvirvel* svinsvål. Javisst, hud från grisar!
Nu ser jag hur tvivlet lyser från era unga, vackra ansikten men jag talar faktiskt sanning. De är ganska knapriga och inte alls så dumma faktiskt.


Det är alltid några fläsksvålbitar i en påse som har den där lilaskimrande runda kontrollstämpeln, som slaktsvin får stämplat på sig. Att få en svål med stämpel kan sägas vara lite som att triumferande spotta ut en mandel på skeden på ett tomtegrötskalas.

Nå, scenen var ju den där bilen som körde allt djupare in i det danska jordbrukslandskapet och minst en av passagerarna har festat loss på dansk fläsksvål. När vi är några kilometer från Hjørring kräver dock detta svålmumsande sin tribut. En stank av prutt sprider sig i bilen, som plötsligt känns väldigt varm och trång.
– Men för helskotta, muttrar föraren och vevar ner sidorutor bara för att mötas av ett luktinferno även utifrån. En vägg av dansk landsbygdsodör väller in i bilen och parar sig med lukten av tarmgas. Ögonen tåras på alla i bilen och de i baksätet drabbas av ofrivilliga ticks i ansiktet.

Om ni aldrig varit med om ett danskt gödselförsåt, så tänk på hur det känns att åka genom den värmländska bruksorten Grums, där Gruvöns pappersbruk ligger. Gruvöns bruk bjuder boende samt besökare på en vämjelig stank.
Om alla ungarna i bilen släpper sig samtidigt och man raskt vevar ner utan att ha observerat den skräckinjagande skylten "Välkommen till Grums", så hamnar man ofelbart i ett ur-askan-i-elden-läge.

Tillbaka till Danmark!
För er älskare av detta yndiga land finns det ett sätt att ta hem lite dansk doftfägring, och nu tänker jag inte på svålarna och deras bieffekter. Jag tänker på ost!
Vi snackar om märken som Havarti, Sorte Sara (sort är danska för svart) och Gamle Ole. De smakar väldigt gott men har en lukt som minner om gödsel.
Köper man hem en sån ost och lägger i kylen här hemma så kan man vara säker på att man får uppmaningar att kontrollera en extra gång att förpackningen är tätt försluten. Det kommer att himlas med ögon och suckas när man tar fram osten och börjar hyvla av den. Ingen kommer att vilja ta hushållsost eller någon annan mesig ost med hyveln som man just använde till att fixa fram ett par generösa skivor av den vällagrade Havartin. Ingen kommer heller att vilja känna hur du luktar i munnen tills du har borstat tänderna.

Men det är det värt!