Ta av dig jackan, för tusan!

När man möter någon för första gången så känner man instinktivt om det kommer att funka; dvs om det finns utrymme för vänskap, eller åtminstone respekt eller om allt hopp är ute. Någon gång kan man få anledning att revidera ens uppfattning men oftast så stämmer första intrycket.

Jag har också varit med om att träffa någon som jag borde gilla. Personen i fråga verkar ha liknande åsikter som jag, uttrycker sig som jag och har samma sinne för humor som jag. Ändå känner jag stor tveksamhet gränsande till avsmak. Vad är det för fel?
Personen är för lik mig själv. Vi är rädda om våra nischar och det kan vara jobbigt att se sig själv i spegeln.
Det är samma fenomen som när man möter någon på stan som har samma jacka som en själv. Inte blinkar man åt varandra och gör tummen upp. Man tittar åt ett annat håll och tänker: ”Din skitstövel!”

Den kungliga förlovningen är nyhetsstoff även ute i stora världen. Brittiska The Times vet att rapportera att kungen först var tveksam till Daniel eftersom han ”hade svårt att uttrycka sig och inte visste mycket om världen.”
Spontant känner jag att kungafamiljen borde ha tagit emot honom med öppna armar: ”Han är precis som vi.”
Sedan slår det mig just att vår kung givetvis tycker att det är jobbigt att möta någon som har likadan jacka.