
Det är inte så långt skratt och gråt. Ibland så skrattar vi så intensivt att tårarna rinner. Ibland kan man i djupaste sorg brista ut i ett skratt som de församlade gör när John Cleese håller det kanske bästa minnestal någonsin.
Ett titthål in i mitt liv. Ett titthål in i min själ.
Ett ventilationshål att släppa ut lite ånga ur.
Ett hål att kika lite ut ifrån. Hål i huvudet.
2 kommentarer:
Ja du Pseudonaja, när man en gång fått chansen att ta del av din blogg kan jag inte se hur man någonsin skulle kunna vara utan den. Det du tillför i din bloggkomplott vill jag aldrig vara utan...tack snälla !
E: Du skriver så snälla kommentarer. Tack!
Skicka en kommentar