En äkta mexikanare

När jag var liten gosse, sisådär en sju, åtta, nio, tio, elva år, så fanns det få saker på tv som gjorde mig så uppspelt som gamla, svenska långfilmer. Ni vet, filmer från 30- och 40-talen, då skådespelarna artikulerade så där roligt och hade ett något annorlunda tonläge än skådisar har idag.

Bäst var filmen om Thor Modéen och Åke Söderblom stod med på rollistan. Då visste man att det skulle bli rappa repliker och roliga förvecklingar. Modéen var oftast direktör, bankir, fabrikör, disponent eller grosshandlare. Man hittar väl knappast någon av de titlarna på ett visitkort nu för tiden?

Bland de kvinnliga favoriterna fanns Sickan Carlsson. Hon spelade oftast en sekreterare eller fabrikörens dotter.
Sedan fanns ju också de där rivjärnen, dvs tanterna med mycket skinn på näsan och en stekpanna i näven. Jag tänker då på damer som Dagmar Ebbesen, Hjördis Pettersson och inte minst Julia Cæsar. De var de äkta fruarna eller någon ilsken portvaktskärring. Bakom det barska yttre fanns dock nästan alltid ett gott hjärta.

Här är ett klipp från en "pilsnerfilm" vid namn Pensionat Paradiset från 1937. Den blev sågad vid premiären som vulgär och osmaklig, men har sedan omvärderats.
Thor Modéen är här ute på tunn is, då han för pensionatets värdinna, Julia Cæsar, och alla andra påstått sig vara en mexikansk operasångare. Dessvärre kan man ju då avkrävas att sjunga en sång…



Imorgon ska jag berätta när jag gjorde en "Sickan Carlsson".