tisdag 10 februari 2009

Deborah

Detta är nog det smörigaste som jag kommer att besvära er med, men det är en stor favorit. Ta världens bästa sångare och tussa ihop honom med klaviaturfantomen Vangelis och det blir så här:



Vid ett tillfälle när jag träffade Jon Anderson sa jag att just denna låt var en favorit. Då berättade han att Deborah, hans dotter, numera inte var någon liten flicka utan arbetade i New York som fotograf. För ett ögonblick var han inte rockstjärna utan enbart en stolt pappa.

Texten till Deborah får mig att tänka lite på Brevet från Lillan. Jag blir i alla fall lika rörd av den. Lyssna och njut!

5 kommentarer:

Johnny sa...

"Vid ett tillfälle när jag träffade Jon Anderson" - Fan vad vardagligt du fick det att låta då. :-D
Det är ju i själva verket rätt stort.

Pseudonaja sa...

Ja, det är stort. Han sjunger så jäkla bra.

Chris sa...

Betyder det här att jag inte är den ende vuxne man som äger Olias of Sunhillow?
Hälsningar
Christer

John Eje Thelin sa...

Alltså, min fru heter Deborah, jag älskar Jon (och har också träffat honom, ju) och gillar mycket med Jon & Vangelis, men den här låten är fan outhärdlig.

Jag känner dessutom minst tre personer som äger Olias, utöver mig själv.

Pseudonaja sa...

Chris: Nej, på den här bloggen är du bland vänner. :-)

John: Jag anade nästan det. Som jag antydde i inlägget så balanserar den på smörighetens rand, men för mig funkar den.

John & Chris: Jag förutsätter att ni vet att Squire har ådragit sig en blodpropp och att spelningen igår ställdes in. Det är oklart hur allvarligt det är.