Du är vad du heter?

Idag åkte jag in till Göteborg för att träffa två fd arbetskamrater. Då den ene av dem blivit pappa ganska nyligen kom vi att prata om namn. Vi konstaterade att namngivandet är lite av en klassmarkör. Vissa föräldrar döper sina barn till Kevin, Liam och Carita. Andra döper dem till Carl, Nils och Gustaf.
Den mest fördomsfulle av oss ansåg att om man kallar sin pojke för Liam kan man lika gärna boka plats på ungdomsvårdsskola och kolla besökstiderna till Kumlabunkern.

De kungligas namn verkar inte helt oväntat gå hem i de finare kretsarna. Dock kan man nog med säkerhet säga att det förut så flitigt använda kunganamnet Adolf har kommit att fasats ut. Vi kan inte under överskådlig framtid räkna med lillprinsar med det namnet, trots kungahusets väldokumenterade umgänge med nazister på 30-talet och ett par år in på 40-talet.

Någon kände någon som gett sin son namnet Dexter med förevändningen att det är ett internationellt namn. Det funkar kanske i den engelskspråkiga delen av världen men inte nödvändigtvis i Brasilien. Inte nödvändigtvis i Sverige heller. Dexter Bengtsson låter väl lite krystat?

I höjd med kaffet pratade vi om namnen i de nordiska grannländerna. Vi var överens om att Danmarks utrikesminister för något decennium sedan, Uffe Elleman Jensen, hade ett väldigt roligt namn.
Vi tyckte också att det var kul att Kari är en kvinna i Norge men en man i Finland (och troligen en man som gillar att basta, leka med knivar, dricka Kosken och hyser ett osunt intresse till tango). Dock bör finska föräldrar undvika att blir för generösa och göra om Kari till dubbelnamnet Kari-Åke. Missförstånd skulle lätt kunna uppstå.