En medbloggare, vi kan kalla henne för bloggprofilen, skriver ett mail till mig. Efter hälsningsfrasen "Jamen tadaaa!" kommer den kryptiska raden "Oj, vänta, bajskris på hemmafronten! Återkommer!"
Det är lite som om vi hade talats vid på telefon och hon behövt avbryta just för att ta hand om en bajskris. "Jag ringer tillbaka."
Detta är ett nytt grepp. Jag får ett mail som skickas mitt under en bajskris. (Hur många av er har fått det?)
Själv kanske jag inte hade brytt mig om att skicka mailet utan bara lämnat datorn för att sedan skriva klart, när bajskrisen väl var avvärjd eller möjligen upptorkad.
Jag inser samtidigt att jag kan ha antagits vänta ivrigt på mailet i fråga, vilket innebär att bajskrismailet sändes som ett slags artighetsmail: "Jag har inte glömt dig men jag har en del bajs att ta hand om här, så jag hör av mig när problemet är löst och när jag har tvättat mina händer länge, länge med starkt parfymerad tvål."
Jag vet att det finns barn i hennes hushåll. Barn är ju inte sällan källa till smärre bajskriser (se mer nedan), men jag tror inte att det finns några blöjbarn kvar hemma hos henne.
Däremot finns det ett avlopp som krånglar har jag läst mig till. Jag försökte bildgoogla på ordet avloppseruption. Ingen träff. På eruption blev det flera träffar. Den här bilden är ganska fin:
Ersätt all lava med bajs så har ni en bajskris. (Nej, jag vet inte hur man praktiskt ersätter så mycket lava med bajs. Det är bara en liknelse!)
Jag försöker minnas mina bajskriser.
Även om det inte är några roliga upplevelser så har de liksom etsats fast i minnesbanken.
En gång drabbades jag av en serie bajskriser i samband med en dunderkur med antibiotika. Magen packade ur totalt. Jag hade dessutom väldigt lägligt prickat in denna kris lagom till en avresa till Australien. Många var tillfällena under resans första vecka, då jag med panik i blicken rusade mot närmaste toalett: "Excuse me, where is the toilet?!"
Den mest minnesvärda gången var nog när vi strosade runt operahuset i Sydney. Plötsligen kände jag att jag akut behövde uppsöka närmaste toa. Jag rusade in i operahuset och hittade snabbt herrarnas. Lyckligtvis var akustiken där inne inte lika bra som i konsertsalen…
Vissa blöjbyten på döttrarna har ju urartat till bajskriser också. Jag tänker speciellt på de gånger då en liten flickhand snabbt har gjort en svepande rörelse ner i det bajsiga underlivet och blixtsnabbt fortsatt upp i ansiktet. Huuu!
Har ni några bajskriser som ni vill dela med er av? Skriv en kommentar i så fall. Ni behöver inte bildlänka. (Ni får inte bildlänka!) Jag tror att vi klarar av att visualisera... bajs.
onsdag 2 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jamen alltså så där gör jag jähäääätteofta: avbryter ett mejlskrivande för något akut, men skickar det ändå för att senare återkomma med fortsättningen.
Jag kanske vill framstå som en synnerligen intressant person med många bajsbollar i luften?
Ja.
(Bajskrisen var av lättstädad art och hade inte med mina egna barn att göra utan andras.)
Jamen handfaten i det operahuset är ju såå spejsade! Kommer du ihåg det?
Bajskris och UC (Ulcerös Colit) går hand i hand, men EN gång fattade en personalkille på McDonalds att det var bråttom och låste upp en toalett som var under reparation. Heder åt honom, en bajskris undveks!
Lotten: Det var roligt och det inspirerade till ett blogginlägg. :-)
Püsse: Ja, de lustiga undertonerna av ordet bajskris försvinner ju, när man tänker på din dotter. Jag hoppas att du inte tog illa upp.
Min dotter var tvungen att gå en gång när vi var på Systemetbolaget av alla ställen. En liten flicka som är nödig finns det ingen som kan stå emot. Eller så träffade vi en extra snäll systemtjej den dagen.
Aha, "bloggprofilen" avslöjade sig!
Kan komma att tänka på flera bajskriser av olika slag som jag tänker bespara er.
Oh nej, jag var absolut fel person att svara på din fråga då jag totalt tappat perspektivet på detta! ;)
Pysse: Jag minns faktiskt inte handfaten i Operahuset. Kanske fanns dom bara inne hos damernas eller så hade jag andra saker att tänka på...
Jag minns den gången när jag tittade surt på barnets pappa, för hur äcklig var inte han som fes hela tiden. Han bedyrade gång på gång sin oskuld. Då gick min koncentration över till dotterns nybytta blöja. Inte hade hon väl bajsat igen? Såklart inte. Jag upptäckte källan till min rynkade näsa när jag tittade i spegeln. Jag hade bajs på kragen. Ett avtryck av en liten fot.
Skicka en kommentar