tisdag 6 januari 2009

Bloggen i backspegeln 5

Strax innan halvårsskiftet tyckte jag att det var dags att kolla upp vilka ni läsare egentligen är. Jag ångrade snabbt att jag hade frågat …

När jag började blogga så hade jag väl aldrig trott att jag skulle komma att skriva om bajs. Å andra sidan så kan man ge 1000 apor varsin skrivmaskin (eller dator) och förr eller senare kommer de att skriva om bajs.

Ytterligare en omgång (holmgång) med svenska språket blev det.

Om allt går ut på att skriva långt och berätta hur det egentligen gick till så var detta ett bra inlägg. Något säger mig att det kan finnas folk som tycker annorlunda.

Från och med imorgon återgår denna blogg till ordinarie sändningar; dvs med nyskrivna inlägg av skiftande kvalitet; dvs allt från mycket bra inlägg till hysteriskt bra inlägg.
Något säger mig att det kan finnas folk som kan komma att tycka annorlunda.

7 kommentarer:

Mattias sa...

Astrid Lindgrenhistorien var verkligen bra. Framförallt var det ett skolexempel på skickligt framfört... ja, man kan ju inte gärna skriva SKARVLÖST när det handlar om ljugande, vi får kalla det SÖMLÖST... alltså sömlöst ljugande, alltså där trovärdigt ganska omärkligt övergår i grova brott mot all logik; vilket får en effekt i stil med den när vattnet i vilket grodor ligger sakta hettas upp, med följd att de överlever mycket längre än om de plötsligt skulle kastas ner i lika hett vatten. Mikael Nieminen ägnar sig gärna åt den sporten, till exempel i inledningsanekdoten till Vittula, i vilken han sitter fastfrusen på en av Himalayas toppar.
Det gjorde du bra! Men som sagt var, när du börjar dra in Ingmar Bergman spricker illusionen genast, han bodde väl förresten knappast på Fårö så tidigt som 1963?
(Fritiof Nilsson Piraten illustrerar det här sortens ljugande fint i en novell om älgjakt, jag tror att den finns med i Flickan med bibelspråken; om man påstår att hornen ramlar ner som en schalett över huvudet på en älg som vägrar att ramla omkull efter att ha blivit skjuten, ja då måste man ha hettat upp lögnvattnet - alla hajar metaforen? - MYCKET långsamt för att bli trodd.)
Detta har skrivits av en tvättäkta litteraturvetare, så ni kan lita på vartenda ord. Det är precis så här som jag säger.

Pseudonaja sa...

Tack för berömmet!

Jag tycker att det är roligt att placera folk i miljöer, där de inte hör hemma.

Mattias sa...

Mm... fast jag blev besviken. Jag hade hoppats att Astrid varit så pass Pippi Långstrump att hon trivts på Fasching. Men hon hade väl åldersalibi vid det laget.

Pseudonaja sa...

Sorry Mattias! Du är ny här (men mycket välkommen). De som varit med lite längre här vet att jag är en skarvare av stora mått.

Men visst hade det varit roligt att träffa Astrid på riktigt? Hon brukade faktiskt fira av varje film med snaps tillsammans med Olle Hellbom, så helt "genomgod" var hon inte.

P.S. Inlägget om Astrids filmer är faktiskt sant: http://pseudonaja-minatankarblirdinatankar.blogspot.com/2008/12/astrid-lindgren-filmer-och-carsta-lck.html

Mattias sa...

Tur att du sa det... Nu hajar jag att ditt kosminkande också inte var alldeles på riktigt förekommande. Puh...!
Carsta Löck ja... Med en cigg i högsta hugg, det var ju alldeles underbart att skåda!
"Men jag har också varit ung och trotsat storm och sjö" som Käringöjungfruns gamla fiskargubbe uttrycker saken. Sånt där börjar man så smått begripa när man passerat fyrtiostrecket, som vi ju nyss har gjort vi båda.

Pseudonaja sa...

"Det finns bara en sak som är värre än att fylla 40 och det är att inte göra det..."

Pseudonaja sa...

och jag föredrar den osminkade sanningen framför den kosminkade sanningen...