Här hemma anser 5-åringen att det hade varit hur bra som helst med en julafton till. Hon påstår till och med att hon sa till Gud på julaftonskvällen att det skulle bli julafton igen dagen efter. Om Gud hör bön så innebär inte det automatiskt att han uppfyller bön, kan vi nog sluta oss till, eftersom det blev Juldagen som vanligt morgonen därpå.
Trettonhelgen, som vi just gått genom, firar vi för att uppmärksamma de tre vise männen tittade in hos Josef, Maria och pojken deras.
När jag fick reda på detta slog det mig att jag i unga år utsatt för en historieförfalskning av grövsta sort. Jag talar givetvis om de traditionella julspelen som vi lågstadieelever sattes att framföra för en djupt rörd föräldrarskara.
Vi hade en fröken som höll väldigt hårt på det religiösa. Det sjöngs psalmer så gott som dagligen med henne bakom tramporgeln och jag tror att vi bad små böner ibland också.
Detta var förresten under åren 75-78, så vi måste ha varit bland de sista elever, som var med om något sånt.
Hur som helst: Julspelet! Vi började repa flera veckor innan. Julspelet var en tvåstegsraket med både luciatåg och en liten teaterföreställning om Jesu födelse.
Klassen anförtroddes genom röstning vem som skulle bli Lucia. Rollerna till teatern besattes dock av fröken utan att någon hade någon hade möjlighet att komma med synpunkter.
Maria spelades av den tjej som var duktigast i klassen. Jag vill minnas att det var olika tjejer från år till år. Uppenbarligen var det hård konkurrens.
Rollen som Josef spelades dock alltid av den genompräktige Jonas, som sedermera kom att studera på Chalmers.
Egentligen är det konstigt att jag kommer ihåg det, när jag inte är helt säker på vem jag fick spela. Jag tror mig minnas att jag åtminstone ett år var en av de vise männen. Jag har i alla fall någon sorts minne av att jag stått där i mantel, krona och med en presentattrapp; något fint paket i guldpapper.
Guld, rökelse och myrra; vad var det för gåvor att komma med till en nyfödd?
Guld hade väl gått an. Det är ju relativt lätt att omsätta till kontanter, men rökelser och myrra är väl inget som kan glädja en bebis? Det är dessutom tautologi, dvs kaka på kaka, eftersom myrra är en sorts rökelse. Kunde inte de tre vise männen ha överlagt lite innan de shoppade?
"Jasså du har redan köpt rökelse? Ja, då lämnar jag tillbaka myrran och byter till en skateboard."
"För all del... Fast vi skulle kunna blanda myrran med de här löven med taggiga blad, som jag köpte i Damaskus av en skum typ. Sedan trycker vi ner allt i Melkiors vattenpipa och softar lite."
Nu kommer vi till historieförfalskningen. När Jesusbarnet väl är fött där mellan katedern och orgeln så är herdarna och deras får snabbt på plats. "Vi skådade stjärnan med förunderligt ljus … bääää, bääää!" och så vidare.
De hinner knappt lyckönska de nyblivna föräldrarna och kolla in frälsarbebisen innan de tre vise männen brakar in och börjar vifta med rökelser och grejor. Ingenstans i föreställningen framgår det att det mellan födseln och de tre vise männens ankomst gick nästan två veckor!
Det var alltså en starkt komprimerad version som serverades föräldrarna. Nu hördes aldrig någon klaga i och för sig. Det fanns ju en dramaturgisk poäng att göra på det viset. Att återge berättelsen i realtid hade varit uteslutet eftersom vårt jullov då hade frusit inne.
Kanske borde man dock på något vis ha markerat att ett dussin dagar förflöt från det att herdarna lufsade in till det att de tre vise männen anlände. En skylt kunde ha hållits upp: "Två veckor senare" eller man kunde ha projicerat ett antal soluppgångar och solnedgångar med hjälp av den gamla diabildsprojektorn. Josef hade kunnat spela ett utdraget parti schack med det intelligentaste av fåren; kanske en tacka vid namn Betsy.
Istället var det först flera år senare som sanningen gick upp för mig och jag kunde börja fira trettondag jul på riktigt sätt; dvs som i år då jag har ätit, fikat, promenerat och bloggat.
Som en liten bonus ska jag nu dra en vits som jag hörde i Australien. Där ligger man nämligen i en vänskaplig fejd (likt den vi har med Norge) med Nya Zeeland. Ett litet skämt om grannen lyder så här:
Why wasn’t Jesus born in New Zealand?
The couldn’t find three wise men and a virgin.
Och när vi ändå håller på…
Why do birds fly upside-down over New Zealand?
It ain’t even worth shitting on!
Hoppas att ni haft en trevlig trettonhelg!
Här är en bild som jag hittade när jag bildgooglade på ”julspel”. Visst är de fina? Den vise mannen i blått håller i något som kan vara guld, rökelse eller myrra.
Castingen har fungerat perfekt här. Barnen liknar antagligen befolkningen i Mellanöstern för 2000 år sedan mer än vad vi lintottar gjorde. (Tack till www.sterikskatolskaskola.se för lån av bild!)
10 kommentarer:
Eftersom jag är några år äldre än du har jag också minnen av psalmsång varje morgon i skolan, i alla fall i lågstadiet. På mitt sextiotalsdagis bad vi bordsbön, även de kommunistbarn som gick där.
Och vad fina kläder julspelarna har på bilden. Jag har ett minne av en egenhändigt ihoptotad visemandräkt till en av sönerna, den hade långt kvar förstår jag nu.
Rolig läsning, som alltid :)
Jag är också gammal nog att ha varit med om morgonbön, bordsbön och allt det där.
Kristendomen har i alla fall den poängen att den är en story, i stället för blott en massa moralregler. En spännande story, om än med sorgligt slut. Det är nog en av anledningarna till dess landvinningar.
Även åren 90-93 förekom det psalmsång vid tramporgel minst en gång i veckan och bibelläsning vid jul- och sommaravslutningarna. Och julspelet! Jag var "berättarrösten" för jag är så otroligt dålig som skådespelare. Vi fick även stå upp intill våra bänkar och artigt svara "God morgon, fröken!" innan dagens övande på bokstäver, övningar i stora och lilla plus och liknande lågstadielektioner hölls. Men visst är de ett utdöende släkte, pluggskolelärarna...
Åh, vilket scoop du landat på. Det är i bloggvärlden allt händer banne mig! Gammelmedierna kan slänga sig i väggen.... We got the power! Nu trycker vi på så att det regleras enligt lag när de vise männen får kliva in i handlingen.
Jag är lite förvånad att du inte fallit för frestelsen att skriva om stavfelet och att det är tre vice män och undrat var de ordinarie männen är och när vi ska fira dom.
Tack för upplysningen om Trettondagen, som jag undrade över! Jag hade faktiskt också en fröken som sjön psalmer med oss och satte upp pjäser ur bibeln med oss barn i rollerna. Jag fick spela fåret Ulli, det är allt jag minns!
Jag var Maria!
Men hallå där... Historia...!? Historieförfalskning...!?
Vad jag begriper så finns det överhuvudtaget ingen kronologisk täckning för vare sig jul eller trettondag eller den som kommer sedan, nämligen Kyndelsmässodagen, som kyrkan anser avsluta hela juleriet. (Det gör alltså inte Knut.)
Julen är självklart ett övertagen solfirande, inte bara i blothöga nord utan även i gamla Rom. Att begära tidsmässig ordning efter en sådan bluff saknar vett och logik. På trettondagen firar ortodoxa kyrkan Jesu upptagande i templet (det är väl som ett barndop det får man förmoda), medan i västkyrkan kyndelsmäss handlar om samma sak.
Att överhuvudtaget begära någon logik i ett hopkok som kristendomen verkar... fåvitskt, med ett nytestamentligt ord. Släng ut rubbet bara, det är min rekommendation. (Även myrran åker ut.)
Trettondagen firas till minne av när de vise männen fick nys om att jesus skulle födas, varpå de gick till herodes och han tog död på en massa nyfödda och de tre vise, som egentligen var astronomer/kungar (bibeln är lite iffy på just den är punkten) såg upp på stjärnhimlen och begav sig ut på vandring för att hitta jesusbarnet. det har alltså inget med att de kom fram till krubban att göra, vilket trasslar till kronologin ytterligare. och då har vi inte ens börjat diskutera det faktum att man inom den ortodoxa kyrkan firar jesus dop på den här dagen eftersom att han omskars tretton dagar efter födseln och därmed togs upp i den judiska församlingen. och då är det ju logiskt att fira dopet han genomgick typ trettio år senare på just den dagen...
Intrigen tätnar! Kanske får vi förlåta den grovt förenklade versionen som framförs i julspel?
Skicka en kommentar