Biografen Trappan, ni kommer att se mer av mig, och jag kommer se mer film hos er!
Nu var inte huvudsyftet att utforska ovan nämnda biograf utan att se den nya storfilmen Australia. Det är en film som turistindustrin Down Under hoppas ska bli samma push för landet, som Crocodile Dundee blev på 80-talet.
Blir den det? Ja, kanske. Det var en bra film; en klassisk äventyrsfilm, en matiné, en blåsa-i-biljetten-film. De goda karaktärerna var genomgoda och skurkarna var onda in i själen. Det var en bra historia med bra doser av action med en del romantik invävt.
Det jag gillade mest var scenerierna. Australiens dramatiska natur hade en stor roll. För mig, en Australien-junkie var det rena knarket. Jag satt där och njöt, men efteråt kände jag mig smått tom och ville ha mer, och helst då inte bara på vita duken utan på riktigt.
Jag vill åka tillbaka!
Jag vill besöka mina favoritstäder Sydney och Adelaide, hälsa på mina vänner och besöka ställen som jag gillar där. Jag vill resa utanför städerna till det riktiga Australien, the Outback, med Midnight Oil på hög volym i bilstereon. Jag vill sakta in för att en två meter lång varan promenerar över vägen. Jag vill tvärbromsa för att en Brown Snake ilar över vägen, hoppa ur bilen och rusa efter med kameran.
Jag vill sitta på en pub och äta Fish & Chips och dricka öl ur glas som bartendern har tagit ur ett kylskåp. Jag vill ta en tur upp till vingårdarna i Barossa Valley.
Jag vill, om jag känner mig frusen, bara gå ut från ett luftkonditionerat hus och bli varm igen utomhus. Jag vill höra de sällsamma ljuden från exotiska fåglar. Jag vill känna dofter som jag minns från tidigare besök.
Jag vill flyga ut till Norfolk Island och hälsa på Gillian och sitta på hennes terrass och dricka te med bisquits. Sedan kan vi promenera ner till kyrkogården och kolla gravstenarna med inskriptioner i stil med:
Samuel White – Hanged after a mutiny on the island on the 23th of January, 1823.
Jag vill tillbaka till Australien så mycket att det nästan gör ont.
6 kommentarer:
Jag var i Australien förra året. Läste, eller rättare sagt lyssnade i talboksform, på Floden blev mitt liv av Nancy... vad det nu var hon hette som skrev den. Upp och ner, upp och ner längs den där floden i Nya Sydwales som jag inte ens minns vad den heter fast jag kan den utan och innan nu med alla krökar och besvärligheter. Jag har med andra ord inte sett så mycket av Australien, men vid den där floden kan jag sätta en knappnål på min karta ta mig tusan.
Billigare att resa så. Och miljövänligare, om vi ska vara såna. Men framförallt slipper man den fördjävliga sommarhettan. Ormarna gör sig också bra i inbillat tillstånd, fast det tycker förstås inte du som den herpetolog du är?
Va kul att du gillade filmen,har hört blandad kritik om den. Har aldrig varit i Australien,men blir ju sugen när du berättar!
Hurray! Floden hette Murray, jag kom på det!
Åh ... matiné på Trappan på Trappan på 70-talet ... en vaktmästare stod och blockerade trappan med ett rep längst ner, framför trängdes vi ... han släppte vägen fri och alla RUSADE upp för trappan för att få bra platser (förmodligen livsfarligt). Those were the days ...
Min bästis som var så förtjust i Chevy Chase tiggde sig till en filmaffisch från en av hans filmer. Nu bor hon i Adelaide sedan flera år.
Å ja me, ja me. *studsar upp och ner med barnslig förtjusning*
Fast det är klart jag har jun inga faoritställen där för mig skulle det bli en premiär, men vilken underbar sådan.
Jag har också varit i Sidney, fast bara på flygplatsen. Jag skulle vidare till en annan ö och hoppa Bungy.
Älskar ditt sätt att skriva om landet så jag tror bestämt att jag ska stanna till nästa gång. Om så bara för en kopp te på en veranda...
Skicka en kommentar